© En annaN

Jag ska till Karolinska på måndag. Det blir så när man varit sjuk. Jag ska då tjata till mig att de bör leta efter metastaser. Cancer kommer ju förr heller senare tillbaka. Men de är sällan sugna på att bekosta magnetröntgen och blodprover så här i efterhand. Dom liksom nöjer sig med att klämma, fråga lite om hälsan och skriva ut nya recept. Alltid något iof. De säger att de inte kan ta cellprover för att mina celler redan är uppfuckade av all strålning. Men blodprover kan de ta. Men de har de inte gjort de senaste tre återbesöken. Det lär väl bli så att jag får beltala mina egna, i den privata vården.

Gud vad jag måste ha kostat svenska staten/landstinget pengar. Är det någon som vet hur stor prislappen på en cancerpatient är?

Hur många miljoner rör det sig om?

Min prislapp på ett ungefär är:

6 cellgiftsbehandlingar

4-5 magnetröntgen

1 operation

Några narkoser (tror jag fick sövas 2-3 ggr)
3 såna där ryggmärgsbedövningar -- det kallas nog något annat
6-7 blondtranssfusioner -- eller vad det nu kallas. Jag fick blod av nån

Strålbehandling 3 mån -- varje vardag

Piller och mediciner

Inlagd 5-6 nätter

Otaliga läkarbesök

Mig har det däremot inte kostat värst mycket. Mitt företag har gått in och tagit mina kvitton, det som inte högkostnadsskyddet fångat upp. De har också betalat den inkomstlucka jag fått då försäkringskassan bara täckte upp 80% av min lön.

Men jag har varit värd varenda öre. Så det så. Och nu betalar jag gladeligen skatt. Herregud, jag är ju skyldig en massa miljoner minst. Och sedan betalar jag gladeligen för din sjukvård eftersom du betalt för min.

Hade jag bott i ett annat land hade jag inte haft råd att överleva.

Jag ser hela internet som en växande kopierande amöba. En slags cancer som sprider sig. Att mina texter dupliceras gör inte så mycket. Jag blir faktiskt lite stolt om du där ute gillar dem så pass att du drar en copy paste. Men jag hoppas för din skull att du skriver om mina ord med dina. Att du låter dig utvecklas i ditt skrivande och ger min text nytt liv. Jag vill att du snor med finess. Det gör jag. Och jag vill inte att internet ska bli en elak cancersvulst. Jag har fått nog av cancer.

Vi måste göra detta kopierande till något bra. Annars blir Internet en grymt tråkig plats att hänga på.

Det finns såklart texter jag är rädd om, för vackra för att läggas här. De ligger inte ens digitalt i min dator. Jag vet inte vad jag ska göra av dem riktigt. Jag älskar dem för mycket för att ge dem till er. Att se dem klonas och slaktas skulle slita mitt hjärta i bitar. De är inte skrivna för internet, utan bara för mig. Av mig.

Och jag borde sova nu!

Men vad? Attans. Denna vecka har jag viss överdocerat genom att köra med dubbla plåster (min medicin tas in genom huden). Jobbigt . Dom små rackarna är genomskinliga och jag glömmer vart jag satt dem. Suck! Vilket i-landsproblem. Jag borde istället vara tacksam över att jag har tillgång till dem.

Vet ni vad jag tänker ibland? Jo, om jag bott i ett annat land än Sverige hade jag förmodligen inte varit vid liv idag. Det känns konstigt. Men så är det. Jag hade kanske inte fått den vård jag behövt. Och hade jag fått den så hade jag förmodligen inte haft råd i alla fall. Cancervård är dyra grejer. Jag ska fråga min läkare nästa gång om det går att sätta en prissumma. Förmodligen många hundra tusen. 08:an, du kanske vet? Fan vad glad jag är att jag bor i Sverige. Pust.

Det är slående hur man kan förtränga saker. Bara sådär. Men ständigt påminns jag. Det dyker upp brev från Karolinska, cancer uppmärksammas i media och det hålls galor på TV. Jag kan inte gömma mig. Jag är en av alla dessa drabbade. En med förbannat otur och tur. Det är bara att acceptera. Och idag har verkligheten verkligen hunnit ikapp mig. Jag kan inte sticka huvudet i sanden.

Kl 15.20 ska jag infinna mig på Radiumhemmet. Mitt andra hem under 2006. Där känner jag mig hemma fastän jag inte vill. Allt det där viktiga vet jag. Så som bästa genvägen till strålsalarna, vilken TV som har bästa bild, vilken sal som är mysigast av alla omysiga, var de gömmer allt godis, vilken syrra som fixar sätta nål på mig, vilka salar som har egen dusch, vilka toaletter man ska undvika, när kiosken stänger, hur man navigerar sig fram med cytostatika i droppstället, vilka sladdar som ska kopplas var, vilka läkare som har humor, vilka syrror man kan skvallra med etc, etc.

Underbara älskade svenska kändisar, ni som vikt ut er i kalender där pengar går till medicinsk cancerforskning. I fucking love you. ÅÅåh nu börjar jag gråta här. Det här gör mig så glad att jag blir ledsen.

Hur det står till med min cancer? Well, jag går på regelbundna kontroller på Karolinska.
Om jag sälv bidrar till Cancerfonden? Jepp, både med pengar och celler. Jag hade lätt kastat av mig kläderna också. Lätt.