Tänkte bara informera er att jag lever och att jag har en lever. Den mår ganska så bra just nu dessutom. Ingen fredagsberusning här inte. Istället äter jag vindruvor med surt skal och räknar räkningar. Svettas gör jag också. Jag vet inte om det beror på att min dator ligger varm på magen, på den uppvärmda lägenheten, eller mitt slarv med att strunta i mediciner.
Imorgon ska jag hit. Min kille (eller, okej - han vet inte om det än) ska uppträda kl 14. Spännande. Och sedan ska jag se om jag ser Nollåttan där bland Marans vimmelkantika löpare. Run 08:an, run...
Jag vet, ni kommer att hata mig nu. Men vad ska jag göra. Är det ett lotteri så vinner jag. Och ikväll var en sån kväll. Jag var på mysigt mingel där diverse entreprenörer visade upp sina skills. En av dem var Michaela. Älskade hennes blingbling by the way. Efter lite skumpadrickande blev det dags för ett lotteri. Och vad händer. Jo, De la Cour bruttan drar mitt namn. Jag dog. Så nu äger jag ett smycke designat av denna drottning. Levererat av drottningen själv med en kram. Fniss. Five Roads heter det. Grymt vackert.
Tack Michaela.
Ditt smycke passar Blingbling.
Nöjd!
Att jag ska upp 04:30 för att flyga till Köpenhamn imorgon stör mig inte det minsta. I am in tha flow.... Tra la la.
Fågel, fisk eller mittemellan? Nä nu ska här vidgas vyer. Jag ska leta på våning 7 eller i garaget. Jag ska leta bakåt och framåt. Jag ska leta i bloggen. Vafan nu rå?! Här har inga vyer vidgats. Den ser liksom lika dan ut hela tiden. Vad hände med mitt produktutvecklingsprojekt. Går man tillbaka ett år, den 28 maj 2007, såg allt ut som idag. Fan vad tragiskt. Vad hände med min livsfilosofi kontinuerlig förändring? Jag är en bluff.
Herrejävlar. Nu har man försove se alldeles. Ja sene ju nu. Fatta. Snoozat i över en timme och sen trodde jag att de var lörda. Men guuuuu. Inte stressa nu. Alltså kl är ju faktiskt bara 8. Jag har låg försovningströskel.
Igår var det fint. Jag firade gladaste beskedet tillsammans med Hornstullsligan/Juditigan. Först på Judit och sedan vidare i natten till Fredsgatan 12. Dom få va kvar. Dom vann.
Idag är det också fint. Men tröttheten äter upp mig innifrån. Nåt slags bakismonster har grott.
Nu duscha fort som fan. Det blir en slags tävling med Micke T vem som är först på jobbet och vem som är minst bakis. Jag tror jag har stora vinstchanser.
"Å så kommer Judits öde avgöras på årsmöte imorgon kl 18:30. Medlemmarna i föreningen bestämmer om vi lever eller dör. Judits liga kommer ta emot domen på Judit som sig bör. Nu undrar vi - Where were you when Judits....... Sprid ordet!"
- - - - - - - - -
Min favoritbar ligger lite risigt till. Många fina minnen. Mycket bus o mys. Länge leve Judit & Bertil.
I helgen har jag en dejt med min bostadsrättsförening. De vill sälja min hyresrätt till mig. Tanken är alltså att jag ska gå och bli med bostadsrätt. Det känns läskigt, men också vuxet. Jaja, vi får se hur det blir. Allt är en prisfråga. Hur som haver slipper jag budgivning och lär såklart spara en slant bara på det. Jag är sjuuukt nyfiken på vad de ger mig för deal. Man råkar liksom bo i ett av Stockholms attraktivaste område. Hallå, det känner ni väl till. Södermalm it is. Finns det nåt charmigare än söderkåkar. Jag har bott i min lägenhet sedan 2004. Förstahandskontraktet vann jag i ett lotteri. Japp, ibland har man tur också, mitt i all otur.
Ja ha. Landa på Mars och allt det där. Tror ju knappast man är intresserad av att utforska om det funnits liv där en gång i tiden. Det handlar nog snarare om hur och när vi kan eteblera oss där i framtiden. Man kanske skulle skaffa sig ett bygglov. En gång i tiden köpte jag en tomt på månen. En sån där lurendrejerigrej på nätet, men jag tyckte det var ascoolt så jag kunde inte låta bli. Kostade typ 200 kr.
Jag kommer sällan ihåg dem, vinnarna. Och igår missade jag hela spektaklet alldeles. Men det finns en sång jag aldrig glömmer. Den fick mig att helt tappa fattningen. Att glömma alla på festen, att glömma att jag var på fest, att glömma att jag hatar schlager. Han sjöng rakt in i mitt hjärta fastän jag inte förstod ett smack vad han sjöng. Visst låter det lite som olycklig kärlek. Någon som vet?
Idag är jag svag. Jag är ingenting. Rådjuret jag möter på gångbanan stirrar rakt igenom mig. Finns jag inte? Och i magen växer en klump. Barnskratt i Axelsberg blir min räddning. Tack.
För mig är det viktigt. För er är det underhållning. Glitter så långt jag ser. Mystiskt.Jag såg siluetten vackra soluppgånen. Kamp på basketplan. Rycks med, färdas långt. Brister ut i sång.
Tro det är den som kan.. Borta är fågeln fri. OOohhhohhhhhhlalalala Å hon fångar en melodi.
Ikväll ska jag till Södermalms Bronx och inviga solig terass. Hur laddar man om? Det måste gå. I´m gonna do this right. Barab, barab............ Lösning. En dusch kanske.
Ester, om du undrar varför jag inte kom till din utställning idag så betyder det att jag kommer imorgon. Efter konstens alla regler.
Här ligger jag och torrbloggar. Har försovit mig så in åt... ööööh fuck it! Sol ute, öken i min kropp. Och igår tömde jag plånboken på Stallmästargården. Jag måste ju på något sätt fira att löneförhandlingen gick åt skogen. Vad är väl en tusenlapp hit och dit. Ni vet ju alla att Blingen hatar pengar. Storstekarn har väl en nota på si så där 17 000. Eller hur var det nu. Skumpan får aldrig ta slut.
Nu måste jag erkänna en sak. Jag och bubbel går inte ihop. Jag blir onykter, tappar talet o sluddrar. Bubblorna drar till hjärnan och eliminerar mina stackars hjärnceller. Jag blir ett mongo. Titta här själva. Nä, tacka vet jag Jack.
Tänk dig ett femtimmarsmöte på tre olika språk där 20 kreativa människor kämpar för att få sin röst hörd. Klart som fasen att man blir trött. Jag somnade någonstans mellan Gamla Stan och Medis, utarbetad. Mjukt landar mitt huvud på grannen bredvid. Som en pendlande japan. Vaknar i Skanstull med ett ryck. Märkligt att man har en inbyggd kompass. Ler generat och ber om ursäkt. Har jag dregglat?
Här råder blogglågsäsong vilket ni säkert märkt. Jag tråkar ut er med min tystnad. Låt oss kalla det bloggskolk. Jag är som en intetsägande liten notis i tidningen.
Nu ska jag somna in till Almodovar och kanske flörta lite med min kille. Det sista var en lögn. Var blev du av?
Jag tänker inte odla mitt missnöje, jag bara samlar det i mapp 18 på skrivbordet. Då går det snabbt att radera ifall jag skulle behöva. Ett doc på 22 sidor. Skapa en trojan o hälsa på vet jag, hur ska du annars få veta.
Med hjälp av terapi och självrannsakan svetsar han upp Allvarsdörren. En dörr jag alltid haft på glänt. Tokflyt att jag var för ung för 90-talets ironirace nu när jag tänker efter. En tid när man sket i allt och vägrade ta ställning. Men tiden hinner ikapp. Så är det bara.
Ikväll stod han där på sceen, omsprungen av verkligheten, livrädd för allvaret, uppbackad av ironin. Men han lyckades. Han öppnar upp Allvarsdörren rakt framför våra ögon och kliver in. Modigt av Schyffert.
Gud så det var tomt och ensamt här idag då. Söndagar = inget bloggsällis alls. Borde ju vara tvärtom. Men det är nog bara jag som inte har något söndagsliv. Nu är detta iof inte helt sant. Jag har kussen över på middag idag. Det betyder att jag måste;
Städa Handla mat Laga mat (ångest) Vara sällskaplig (iof lätt som en plätt) Vara cool och ungdomlig (nu blir det svårare) Diska Zzzzzz och kanske flörta med Internet.
Jaja, jag vet. Det var typ ingen som förstod Salibas battle. Ni får allt googla lite. Och jag har googlat runt ikväll jag. Först Pet Sound (i sällskap med Opera Eric, Blåbralla, Mange och MickeT), sedan Ljunggrens (gud jag fick shoppingångest) och Bauer. Usch vad jag ogillar paranteser. Varför använda???
Dom viktigaste highlightsen jag tänker bjuda på samtidigt som jag mumsar i mig supersize pommes från Läckergrillen är;
- Gift dig aldrig i kyrkan på Blidö. Om du gör det, var noga med att välja ut dina gäster. Mange, var på din vakt. - Det måste vara svårt att hångla med Fares. Han har ju så stor näsa. Nej, jag provade inte. - Rusiak var nykter. Jag tror han är kär. - Jag börjar bli gammal. - Jag är nykter. Men njet, inte kär. Inte det minsta.
... pågår just nu i min mobiltelefon. Jag vässar som fan och jag vill helst förflytta det över till msn. Jag är kvickare där. Vi är på väg att nå kulmen. Där pep det till igen. Det här ska jag vinna.
- Bloggare, pöbeln i Skanstull är i uppror. De har inget bröd att äta. Så piper till i mobilen med uppmaning att jag ska köpa bakelser. What! Jävla drottning.
Ja, jag ska kliva upp nu. Jag är på jakt efter MGN (minsta gemensamma nämnaren). Jag borde kunna hitta den. Är man världsbäst på att hitta ett par försvunna gympaskor kan man hitta vad som helst ju. Utom en kille då förstås. Det är det där med MGN... - Titta, gympadojjorna står ju där.
Gud, det känns som jag tillbringade natten med Jack igår. Så var det ju inte. Lite vin bara ju. Och lite öl då förstås. Hmmm, och en drink. Var blev jag av. Var stund flåsar tungt.
Jag dejtar dom ibland, bloggarna. Dom är mitt parallella universum. Jag inte bara läser dom, jag träffar dom oxå. Ikväll var en sån kväll. Först Nada, sedan Imperiet. Vi bloggskvallrar för er som undrar.
Jag har ett bloggliv och det är ett bra liv. Tack o bock Hanna för att du styrde upp min fredagsöl.
Förresten, nu har jag addat honom på FB. Han den där Magnus som jag stalkar. Vi får se om jag åker på ytterligare en diss. Förmodligen.
Nu toalett. Skönt att reviret inte är lika inpinkat som på Nada.
Här är så sorgligt jävla dött. Jag roar mig med att protestsurfa (haha, nu trodde ni att det stod porrsurfa, eller hur) och tugga halstabletter. Jag är uttråkad.
Jag fick beröm i form av en kram på jobbet idag. Det kändes stort och värmde mer än bonus. Jag blev så rörd och glad över detta att jag, känslomänniska som jag är, fick springa in på toaletten och skölja bort tårarna. I en high performance culture delas aldrig kramar ut ska ni veta. Där kastas det knivar och trampas lik. Därför kändes detta jävligt mäktigt. Fatta, jag fick en kram. Plötsligt händer det. Någon sänker garden och blir mänsklig.
Allt kan vara annorlunda, jag vet inte hur. Just nu känns i alla fall allt som en norrlänsk tjäle. Typ som i morse när sms kom och vittnade om snö. Gud vad han måste ha frusit om fingrarna stackarn. Min bror, han som skrev det.
Vet ni. Jag har en kusin här i stan. En vacker skönhet. Vi ska ses på söndag. Vi ska vattna våren, så den kikar fram igen. Hon är solskenet.
Nu: Idiotpoka vacker pojke på FB. Sedan borsta tänderna tror jag. Förresten, varför svarar inte Magnus Betnér på mina dejtinviter på Sparkey. Va? Jag förstår inte. Han har nog inte sett dem än?
Jag har det ganska bra. Magen äter lunch på fina kungsholmsrestauranger, kollegorna är burriga och jag slipper doften av rakvatten och svett. Inte heller är jag trasig. I alla fall inte i själen.
Ute exploderar lökar. Både blommornas och brudarnas. Det är där jag vill vara. Här på bloggen känns allt visset. Vad gör man när bloggen tappat blad? Jag tror jag har vattnat ihjäl den. Urvattnat. Så jäkla typiskt mig. Precis som jag gör med blommorna i mitt fönster. De dör, en efter en. Jag borde så ett frö.
Idag har jag softish vid Reggae Cafét. För er som undrar slår de upp sina portar den 15 maj. Jag har laddat och försökt hitta nåt slags självförtroende inför kvällens dejt. Det har väl gått så där. Om två timmar dyker han upp. Alfahannen.
Dagens stämning har varit denna. Om jag inte minns fel, så är det Fröets favoriter. Visst?
Så ljuvligt söderslackigt. Ska försöka behålla känslan.
Solsken i fejan och jag ska premiärvisa upp min vintervita kropp. Nä, inte bada. Bara skala av mig lager av kläder och exponera hud i solen. Försiktigt. Kanske sitta i skuggan. Cafe Tubby, Loopen eller Thaibåten. Jag vet inte. Idag är det lätt att älska Stockholm.
Och i natt lyckades jag fixa till mig en dejt. Trodde ni inte va? Fråga mig inte hur det gick till. Det var rosevinet som fixade det. Jag ska träffa en kille som pratar med -ish. Typ; Ska vi ses vid femish? Eeey.
Nu börjar det bli väldigt många läsare här. Min blogg har fler träffar än några av firmans egna sajter. Tänk om min chef visste det. Då skulle han med stor sannolikhet vilja slänga in en banner. Ja gud.
Ibland brukar jag roa mig med att studera vilka nätverk ni surfar in ifrån. På så sätt får jag reda på vart ni jobbar. Jag lär känna mina besökare helt enkelt. Google Analytics serverar allt på ett fat. Och vet ni. Jag får galet många klick från olika statliga verk. Vad har min blogg som roar statligt anställda mån tro? Det får ni allt ta och tala om.
Här bor ni - mina svenska läsare.
Extra kul är det ju faktiskt att jag har en läsare i Kiruna. Hej, hej Kirunabo. Jag vill bara säga att jag älskar Kiruna. Det är en helt fantastisk stad. Där kan man ta både skoter och spark till affären. Bara en sån sak. Kiruna är så coolt.
Jag tänkte att jag för en gång skull skulle försöka blogga om något vackert. Men det blev tomt. Bara en massa stirr in i skärmen eller ut genom fönstret.
Vi gör så här. Jag säger god natt och Daniel Boyacioglu får sköta mellansnacket så länge. Jag är åter imorgon. Lovar. Då blir det löv och skönsång av Bling. Nu får vi förlita oss på denna man. Jag tror jag är lite kär i honom.
Jag har inte ansökt om semester ännu. Jag har knappt bestämt vad jag ska hitta på. Det lutar åt att jag åker till Kanada en sväng. Där har jag aldrig varit. Och sedan till Norrland. Jag har en känsla av att Kanada är lite som Norrland, fast saker och ting är större. Större björnar, älvar, hus, älgar, fiskar, vägar, bilar, människor, träd.... You name it!
Kanada = supersize norrland.
En sak är säker. Jag ska inte åka hit i alla fall. Aldrig i livet.
Nu är det ganska precis en kvart kvar på denna dag. Bara sådär. Snart torsdag. Rederietgrått ni vet. Hur ska jag göra för att hålla mig kvar på ytan? Sängdags nu. Jag ska jag fånga en melodi eller två. Nynna lite. Gäspa. Självklara ting.
Jag är trött och borde inte hänga här med min hemlighet.
Jag har en sms-tumme och det ser inte klokt ut. Nej den är inte böjd på något vis. Den har en kort nagel. Alla andra fingrar har långa. Det går helt enkelt inte att skriva sms med långa naglar. Men hur har min tumnagel blivit så kort. Har den nötts ner? Har jag medvetet klippt den? Jag fattar ingenting.
Och gud så ytlig jag är i mitt bloggande. I lööööve it!
Jag sitter här hemma och väntar på en elektriker som ska ge mig ny elbox eller vad det nu är. Nån slags mätare. De busarna kan inte ge en exakt tid annat än "vi kommer innan 12".
Det ska bli spännande. Men all väntan gör mig rastlöst elektrisk. Och bara för det ska jag bjuda på dagens sämsta skämt.
Måste skryta lite också. Idag fick vi veta att vi blivit juryns favorit i webby awards. Alltså inte min blogg då, utan firmans sajt. Lite stolt pickar allt lillhjärtat mitt. Jag kan gärna åka till New York och hämta priset. Tar L:80 med mig också.
Jag har återerövrat min identitet. Den försvann pga utmattningssymptom där i Bruna Huset, det är jag helt säker på. Tillbaka är den i alla fall och den fyller mig med självförtroende & braiga saker. Äntligen! Jag kan andas mina färdigheter utan att kvävas. Istället får jag näring av dem. Vad var det igentligen i troccan jag just drack?
Det är inte rättvist. Jag kommer först och går sist. Jag måste bryta det mönstret. Okej att jag belönas med bonus. Men va faen. Fritid är trevligare än pengar. Och ingen tackar mig med kärlek. Man köps helt enkelt. Är jag en golddigger då? Hmmm.
En kul grej hände förresten imorse. För första gången sedan hemliga agenterna flyttade in här har jag sett en snygg agent. Det finns hopp. Fortsätter jag komma tidigt kanske jag stöter på honom fler ggr. Men då ska jag gå från jobbet tidigt också. Punkt!
En sista sak. Varför envisar vissa reklambyråer att jobba i qxp. WHY?
Jahapp. Så blev man utsläpad till våren i alla fall. 25 grader varmt och jag mitt pucko hade strumbyxor under jeansen. Vi norrlänningar lär oss aldrig att anpassa oss till varmare klimat. Det blev en tur till mitt favoritcafe Nyfiken Gul. Bara namnet gör det hela lite extra nice. Detta är Nyfiken Gul mina vänner. Beläget vid vattnet ett stenkast från min lya. En oas. Här vilade jag en hel sommar efter min tuffa helvetesvår 2006. I en solstol sippandes på frappe. Det var den där fina sommaren för er som kommer ihåg. Snygg kille som sällskap hade jag också.
Fölåt den helt värdelösa bilden. Men jag vill inte fota människor bara sådär.
Och för att mamma ska trivas här på bloggen tänker jag också bjuda på lite bilder från resten av promenaden. Den promenad jag vet att hon gillar allra bäst. Mamma, om du klickar på bilderna blir de större.
Okej, vi har inga rapsfält i Stockholm. Men vi har maskrosfält och maskrosbarn.
Jag fattar inte varför jag sitter här. Sen när tog bloggen över mitt liv? Det oroar mig att jag gått och blivit osocial. Jag hänger med bloggen istället för med vänner. Och vännerna sladdar in här och uddaterar sig istället för att ringa. Fan vad stört.
Men igår var jag och Miss B ute. Så helt kört och osunt är det inte. Vi åt fin middag och blev väldigt ompysslade. "Hej, men dig känner jag igen, du har ätit här förr". Och sedan gav servitören oss en aptitretare och finfin service resten av kvällen. Borde nog bli stammis där. Efter ljuvlig middag gick vi vidare till Imperiet. När jag äntligen bestämt mig för vilken drink jag ville ha säger bartendern "Neeeej, inte den. Den är äcklig". Alltså, hallå! Varför har dom då den på drinklistan. Okej, han styrde upp mitt dåliga val och jag fick något helt gudomligt. Kanske Imperiet ska bli min stammisbar också.
När jag satt där och sippade på goda driken och myste med Miss B sladdar Fredde Blåbralla in med en dejt. Jag höll på att trilla av barstolen. Det var en FB dejt. Han kom förbi och sa hej och beklagade sig över att hon hade för små bröst. sedan gick han tillbaka till sin dejt. Så typiskt honom. Jag tittade på henne och såg att hon var alldeles för snygg för blåbrallis bästa. Han var nog bra nervös stackarn.
Nu har jag haft två sköna kvällar med vin och vackra tjejer. Och jag har insett det nu, jag kan inte bara hänga med killar. Kvinnlig fägring behövs det också. Och som det har skvallrats. Om män såklart. Jag måste ju passa på liksom. Jag brukar inte snacka så värst mycket om män här, för det har ju hänt att vissa smarta jävar hittat hit, men nu bara måste jag. För jag har ett litet dilemma. Det finns en man jag längtar efter att få träffa. Men hela tiden kommer den här "asså jag har så himla mycket på jobbet, jag är helt sjukt trött". Jag blir fan galen. Har inte jag det då? Man kan väl för fasen prioritera. Har han tid att chatta med mig hela kvällarna har han väl för fan tid att ses också? Eller. Gud vad jag svär, men jag har nu tappat tålamodet alldeles. Jag har märkt att många killar kör med den bortförklaringen. Typ som vi tjejer kör med menstricket. Åååh, jag orkar inte med killar som har mens, seriöst.
Blogglögn: Läcker och graciös som en puma ligger jag här utsträckt i soffan. Mitt liv är mjukt skönt och följsamt och jag är sexigast i världen. Alla älskar mig.
Bloggsanning: Som ett bakissvullet fetto halvligger jag i sängen med smulor av kexchoklad på mitt bröst. På magen surrar en kokhet laptop. Mera strålning på mina celler. Magen kurrar, jag knorrar. Ingen älskar mig. Inte i detta skick i alla fall (rapar högt).
Just nu, för typ 5 min sedan, slog det mig att jag har gjort något väldigt VÄLDIGT dumt. Jag har under två års tid slängt mina hormonplåster i toaletten. Nog för att min kropp sugit åt sig det mesta av hormonerna innan de dumpats, men det är väl klart som fan att plåstren fortfarande innehåller små doser. Jag använder två i veckan. Det betyder att. Få se nu... ett, två, 250, 10 miljoner... jag är inte så bra på matte hehe... 10 miljoner plåster har hamnat i toaletten. Inte konstigt att råttorna på söder är stora som hundar.
Idag har jag gjort något som kommer att chocka min mamma nåt alldeles kolossalt. Hon kommer att fälla tårar av lycka. Jag har nämligen varit huslig. Jag har kokat sylt. Hjortronsylt. Mitt kliniska kök (det är kliniskt för att jag ju aldrig lagar mat) ser nu ut som en övermogen hjortronmyr. Kladdigt, men väldoftande.
Jag har inte vaktnat än. Sitter mest och stirrar ut genom fönstret. Gud vad det ser ut på vår innergård förresten. Där brukar det vara tokvackert med kryddor, klättrande rosor, grillar och trädgårdsmöbler. Men nu. Suck. Vi har inte vårstädat än. En städning jag alltid duckar för. Då drar jag alltid ner persiennerna och tänker, ser de mig inte tror de att jag är bortrest.
Där nere på gården är det väldigt mysigt att sippa på ett glas rosevin. Och om några veckor är det där jag sitter och bloggar. Då, när det är städat och fint, ska jag förresten bjuda hem er bloggare på värsta grillfesten. Jag lovar. Där är sol både dag och kväll och vi ska stöka till det. Fast Karlsson på taket brukar klaga på volymen strax efter 23. Dessutom kommer knarkartanten att hota med att ringa svarta maja. Men det skiter vi i. Henne kan man förresten muta med kaffe & cigg.
Jag har hittat en annan variant av cameltoe. Den ser ut så här. Jag är nästan sugen på att tatuera en eftersom jag ibland kan tycka att cameltoe är grymt sexigt. Om den sitter på rätt person dvs. Nu får ni inte tro att jag så tidigt på morgonen ligger och googlar kameltå. Nej då, inte alls. Eller jo, det gjorde jag.
Hjälp mig någon, jag behöver ett liv eller en hobby.
För er som inte vet vad cameltoe är.. Well ni har inte missat något nämndvärt. Men ni kan ju allid göra som jag brukar göra. Ni kan googla.
Fick just ett SMS att jag skulle ringa min vän på 0705-114966, vilket jag också gjorde. Fick mig en galen överraskning. Ja, ni kan ju prova ringa numret själva så får ni höra. WTF!
Idag har jag haft mig själv som sällskap. Yes, jag är tillsammans med mig själv helt enkelt (ni hajar). Ensamvarg har på egen hand sett båtar slussa ut till havs, druckit vårens första Frapino och flörtat med flanörer längst mälarstrand. Dagen har börjat fint och konfliktslöst. Vem ska man bråka med eller irritera sig på när man är själv liksom. Sig själv kanske. Men ikväll vill jag ha sällskap. Någon som vill ta ett glas vin med mig kanske? Eller varför inte en bärs? Jag ska bara tvätta lite först samt avsluta ett kapitel.