Delete

Idag har jag räddad en kamrat från näthat genom att radera två gamla inlägg. Vi snackar 2007 och 2010. Vad gör man inte för sin vän. Cuttar i bloggen jao.


Rädslan

...att förlora den man älskar är större än att förlora sig själv.

Idag svimmade min pojkvän på sitt jobb och hjärtat slog i otakt. Nu är han hemma från sjukhuset igen, dammsugandes i morgonrock.

Jag har även min pappa på sjukhus pga flimrande hjärta och andra mindre fungerande organ. Rädd igen.


Uppdraget

Att sitta i en styrelse kan vara vansinnigt roligt/lärorikt men också förknippat med en hel del ångest. Det beror liksom på vilka man har att göra med och uppdraget.

Jag själv sitter i två styrelser. Vi kan kalla dem Pest och Paradis. Och ikväll har jag möte med Pest. Så jädra insyltad då ordförande. Kan inte ens ducka.

I styrelsen Pest jobbar vi bara i motvind. Ingen tacksamhet och inga tack. Vi investerar miljoner i reparationer då tidigare förtroendevalda misskött sitt uppdrag. Vi rättar till. Men icket. Bara gnäll. Det är så illa att vi på årsstämman får ta in extern ordförande, pga pajkastning och gruskastning i den sk sandlådan. Herregud!

Men så har vi Paradiset, där jag är suppleant. Där har vi vansinnigt trevligt. Här slåss folk för att få delta, med glädje och hurra. Vi dricks, gästföreläsare bjuds in, lottdragning etc. Ingen ångest, bara bus.

Komplimang?

Vid tre tillfällen, av tre olika män, har jag fått höra att:

- Du är inte som alla andra tjejer?

Vad betyder det? Är det en komplimang? Det borde det vara, då orden kommer från män som älskat och älskar mig, och vid stämning på topp. Men jag blir så konfunderad. Varför är inte jag som alla andra trjejer. Vad menar dom? Jag gör ju allt för att vara:

- feminin
- kvinnlig
- gosig
- huslig

Och allt det där.

Jag vet inte... jag blir liksom inte klok på detta

Du är vad du äter

I tre dagar har jag tröstätit. Det har varit högrev, oxfilé, lammentrecote, hummer, ostron och desserter. Jag tänker att det kan göra mig lycklig. Tyvärr bara för stunden. Sedan skäms jag lite. För de är ju firarmat. Och vad har jag att fira?


Vännerna

Igår var det stora vänträffardagen. Möta upp hon med bullen och han med kaviar. Det resulterade i ---> kanske hund igen och snart VIP, ätandes 5-rätters avsmakningsmeny på fint hotell.

Vänner är bra att ha.


Fasa faser

Han har gått igenom alla faser av sorg, rakt framför mina ögon, ändå har jag ingenting märkt. Skäms lite över det.


10 år snart

Jag flyttade in i min nuvarande lägenhet när jag fyllde 30. För si så där 9 år sedan. Så länge har jag aldrig bott på ett ställe. Undantag för barndomshemmet då, där jag bodde i 17 år. Är det för länge?

Är det dags att flytta?

Det är iof mysigt. Det där med att Skanstull känner igen mig. Butikshandlare hejar, restauranger vinkar och fiken rabatterar eller bjuder. Lite stammisvarning och I like it.

Tidigare flaxade jag mer.. Strand, Umeå (Haga och Öst på stan), Lund, Tokyo, Gifu, Stockholm (Gamla Stan, Diplomatstaden, Dalagatan och duns--Skanstull. Hänger iof i Hallunda också. La betonga. Mysigt. Gjut fast mig.


Flygplansblogg

För att Norwegian tillåter det.

Jag är på väg hem efter två dagar i Köpenhamn. Lite slut som artist pga tenta på affärsengelska, obegriplig danska och risk management.

Klarade tentamen (klapp klapp). 22 rätt av 25. Inte illa, då inte mitt område. Slog seniorerna på fingrarna.

En kurvig blondin kan vara smart.


Terminal 5

När mycket händer och sker kan det vara skönt med ett miljöombyte. Om än bara några dagar. Att få tänka på något annat. Leva lyx.

Lite som att fly.

Imorgon flyr jag.


Vaddå prata

Jag vill göra ett bra jobb ifrån mig. All in. Jag vill att ni ska älska mig. Hela vägen. Jag vill så mycket.

Viljan finns där men kommunikationen fungerar sisådär.

Tänk Babel. Det eskalerar. Det tar aldrig slut fast det är tyst. På liv och död.


Sorg

Vid sorg söker jag upp de starka. De som kan ta mina tårar och som själv törs visa sina. Just det, dom starka.

Helgen har varit fin mitt i tråkigheten och ledsamheten. Vännerna har varit fina. Familjen också. Livet går vidare.


Samtalet

Idag fick jag ett samtal av pappa som genererade floder av tårar. Hans lugn, min gråt. Nu finns inget kvar. Jag har torkat ut.

Pappa ringde för att berätta att han levt ett rikt liv, men att det nu är på väg att ta slut.

Läkarna säger 3 mån.

Det är för lite tid.

Pappa!

<3


Insikt

När den där gravida vackra kvinnan vräker ur sig förädlade ärliga saker om passion. När man inte riktigt vänjer sig. När man utöver ärligheten inser att man sett döden. Ja, då vet man att man lever.


RSS 2.0