© En annaN

Jag fick ett tråkigt och jobbigt besked i söndags, vilket gör att jag tar en bloggpaus i några dagar. Jag har förlorat en nära släkting och behöver sörja. Det gör jag bäst IRL, inte här. Det är så mycket frågor och funderingar som inte hör hemma på min blogg. Det tror jag ni förstår. Vi ses om några dagar igen. När jag känner mig starkare och mindre ledsen.

Nu har sista gästerna tagit en bulle. Imorgon ska jag blogga om den fina presenten.

Tidigare i dag var en bra tid. Efter också. Hela dagen har varit fin när jag blickar tillbaka. Trots alla jobbrelaterade möten. Fika med reklambyrå, vin med marknadschef, och vin med fina vännen. Och lunch med Micke T såklart.

En bra dag helt enkelt.

Som grädde på moset fick jag se en kändis vara otrogen mot sin fru. Jag ba, WTF! De hånglade, och vi var bara två som såg. Vi vet. Eller fyra, för de som hånglade vet ju också.

Nu ska här pimpas. Imorgon får jag gäster. Mina kändisar.

När räntorna är på väg ner så förväntar man sig inte en höjning. Inte när man har rörliga lån som jag. Men Swedbank dom rackarna, dom kan dom. De tycker att jag har för kort bindningstid. Att jag är en livsfarlig kund som kostar för mycket pengar. I brevet skyller de höjningen och avvikelsen på finanskrisen. Sedan uppmanar de mig att konakta dem. Troligvis för att erbjuda alternativ lösning. Erbjuda och erbjuda. De vill prisa ut mig och förlänga rörliga lånet till 3 månader. Man blir ju galen på sånt här. Men jag antar att alla andra banker redan gjort detta. De flesta verkar ha 3 månader "rörligt" numera. Fan.

Så nu ska jag skriva ett liknande trevligt brev till Swedbank.

Skärskilt meddelande till Swedbank

Eftersom jag har det lite knapert just nu har min förutsättning på marknaden förändrats. Jag har därför fattat beslutet (helt ensidigt faktiskt) att sänka räntan. En konsikvens av min förändrade ekonomiska situation så att säga. Skulderna har ökat.

Swedbank uppmanas därför ta kontakt med mig för att diskutera de "alternativa lösningar" jag kan erbjuda. Som är mer förmånliga för er.  Ni har 5 dagar på er.

Hälsningar Blingbling

Gnider mina händer av nyfikenhet. Har just googlat en ev framtida dejt och fått över 3 500 träffar. Han slår iof inte Kattdjurshuvet (där jag fick 32 500 träffar), men i alla fall. Här finns massor att hämta. Googel är som "Hänt i veckan", eller vilken skvallertidning som helst. Hela nätet är en skvallertidning nu när jag tänker efter. Hilfe, måste googla mig själv nu. 

Det är inte många dagar kvar nu. Jag fyller 35. Det är läskigt vad tiden går. Även fast jag stundvis tycker den går långsamt har 5 år bara passerat, fort fort. Känns som det var igår jag firade min 30års dag. Men herregud, mycket har hänt sen dess. Både fantstiska äventyr och fasansfulla mottgångar.

Då, precis som nu till helgen, fyllde jag min lägenhet med vänner. Vänner av alla de slag. Barndomsvänner, kollegor, grannar, X, nyfunna vänner, respektive vänner, pluggvänner och annat löst folk.

Då lät det så här när ca 30 pers trängdes på 40 kvadrat.

17-år och nyanställd på Försäkringskassan. Året är 1963.
Herregud, min far har två cigg i munnen.
Det måste ha varit stressigt på FK även på den gamla goda tiden.



Eller så tänder han ciggen till kvinnan som simmat ut bild, alternativt smörar för chefen som sippar på kaffet.

Fina saker kommer oftast i små paket. Och jag blir lika glad varje gång leveransen anländer. Nej, det är inte knark som levereras till mig. Inte heller smycken. Det är Smurfar. Hör upp; Jag samlar på Smurfar. Passar på att erkänna det nu när jag fått nya läsare. Lika bra att va ärlig från början, att köra med öppna kort.

Det är en smutsig business med många skojare. Inget att skämta om. Läs om smurfskojarna här och här. Jag blir lika förbannad varje gång jag går på smurfniten. Händer sällan numera iof, för nu vet jag bättre. Törs tom titulerar mig smurfexpert.

Jag har legat på latsidan vad gäller smurfandet på smurflandet.se, och är såklart ledsen över det. Tur att Crusty finns, som styr upp det hela.

Håll i er. Här kommer den - - min smurfsamling.

Jaha ja, det var tydligen fler som fick ihop det.

Fick just ett sms att jag var med i Hjälp.

Hjälp!!!!

Hur satt den. Örfilen som jag fick? Bara så ni vet så fick jag kaffe, smink och XXXX spänn för besväret. Lite tinitus också. Och en inblick i hur dom har det.

Jag tror det var för två år sedan det hände. Klicket. Blingbling blev galet förtjust, vad annars kan man bli. Ni som inte besökt hans blogg, gör det nu. Lost in Tokyo fyller nämligen år idag. Eller igår om man ska vara mer korrekt. Vi har firat detta med god middag. Alltså födelsedagen. Inte mitt bloggläsande av födelsedagsbarnet.

Nu är han någonstans i Vasastan och härjar, ett år äldre men fortfarande så ung och bloggig. Han gör det så bra.

Grattis än en gång Lost In Tokyo. Presenterna är i tryggt förvar hemma hos mig.

PS: L.I Tokyo hade med sig en vän. Hans namn var Leloup. Och alla vet ju vad Blingbling gillar... Om inte Leloup. Här bjuder jag på honom.

Har man lite att göra kan man ju alltid göra en bok av sina Tweets. Denna snubbe har i alla fall gjort det. Ta en titt på hans bok här. Inget projekt för mig direkt, eftersom jag endast följer några få på Twitter. Men en vacker dag ska det bli en bok av bloggen. Känner någon till en bra sajt för det?

Trot eller ej, ibland omges jag av god karma. Har smutta på Roger Champault, Côte de Champtain (2003), F.E Trimbach Reserve Personelle Pinot Gris (2002) och Bassermann-Jordan, Riesling Auslese (2006).

Det var himmelriket.

Och till detta Petit Livarot, Fourme d'Ambert och andra smakupplevelser.

Hälsningar Sissi, Somelier på Grand Hotel

För er som inte minns Sissi.

Snopet. Mitt försäkringsbolag har friskförklarat mig. Detta två år innan Karolinska viftar grön flagg. WTF! Trodde det var 5 år som gällde vid cancerdiagnos. Nu får jag själv pröjsa för kontroller och medicin. Och det är inga billiga grejer jag hämtar ut från apoteket om man säger så. Tack gode gud för högkostnadsskyddet.

Inget att fira mao. Den stora festen blir om två år istället. Jag litar mer på mina läkare än mitt försäkringsbolag.

Jag vill sitta i soffan iklädd endast nätbrynja och säckiga trosor, dricka folköl och skrika; heja heja på heja på AIK.

Nu blev det inte riktigt så. Jag hamnade otippat i en annan slags fotölj. Framför en bioduk. Gissa om jag dog när jag kom ut från mörk salong och såg att matchen inta var avgjord. Alltså, hur länge spelade de egentligen? Måste ju va nåt slags rekord.

Jag har ett speciellt förhållade till hockey. Jag gick ju hockegymnasium. Eller vänta, det där var kanske inte helt sant -- men inte heller ljug. Närmare sanningen är den om att jag pluggade med killarna som gick på hockygymnasiet. När de spelade hockey var jag ledig. Stog väl bakom nån knut och tjuvrökte eller nåt.

Så här kan ett SAIK fan se ut vid seger.

Segern är vår och det är snart vår.

Puck

(O)

Det var länge sedan jag bjöd på något kreativt här. Det blir lätt så när tyck synd om mig inläggen tenderar att ta över. Mitt bloggspöke. Jag har bestämt mig, det måste få ett slut. Jag har gnällt i veckor och det håller inte. Dax att vända trenden. Eller åtminstone lura er att jag gjort det.

Jag vill skriva nåt vackert. Som att jag ikväll kurat med Lasse under en filt och sett drakar flyga. Under en kort sekund flaxade barndomsminnen förbi. Gud vad vi flög drakar. Gör barn det nu för tiden? Jag ser då aldrig nån unge med en drake. De vet nog knappt vad det är. Nämner man drake så antar jag att det förknippas med en elak sagofigur som sprutar eld och vaktar olyckliga prinsessor i slottstorn, inte ett vackert flygande konstverk.

Javisst ja, appro på konst. Här kommer det. Mitt bidrag.

 

Nanoblogg e kul. Här finner man bloggposter som; kreativrig, jaikuk, ensamlad, återvånda, singelskapskris. Gissa vems bloggpost det sistnämnda va?

Här bjuder jag på min digglista. Är du nyfiken på mera, eller är du kanske en fåordig bloggare, besök http://nanoblogg.se

Jag har också känslor. Fatta. Visst, jag har svårt att bli kär. Men herregud, det betyder inte att jag är kall - tvärtom. Jag känner efter och jag gör det för mycket. Vet ni vad som händer då? Jo, det sker ett tapp av självförtroende. Snart finns inget kvar.

Vem är där och skruvar på kranen? Det ska jag berätta. Mina dejter såklart. 

Många får kickar av att dejta, jag bryts ner. För mina dejter följs alltid av tystnad. Inget 'jag tyckte om dig', inget 'du är en fin tjej', inget 'vad trevligt det va'. Utan bara tystnad. 

Jag måste vara Stockholms i särklass sämsta dejt. Precis så känns det.  De vill liksom inte ens behålla min vänskap. Jag blir ratad om och om igen. Och det måste ju va mig det är fel på.

På lördag röstar jag på denna tjej. Hon har fattat. Och hon känner precis som jag.

Jag mötte VD:n som sken som en sol, han sa hej. Friplåtar till finalen i Globen, jag tackade nej. Skrap av Trisslott , 50 pix till mej.

Plötsligt händer det.

Idag när jag besökte vår reklambyrå möttes jag av en vovve i dörren. Sedan en kram och en latte. Så, kära läsare och lösryckta klickare, så vill jag ha det på min arbetsplats. Det var king. Något som fattas på mitt kontor. Där möts man istället av rulltrappor som stannar eller gnisslar, stressande kostymnissar i trånga hissar, möten i varma kvalmiga glasburar, spärrade bloggar och pulverkaffe. Inga djur som viftar på svansen där inte. På mitt jobb är leenden sällsynta och kramarna utrotade.

I framtiden ska jag lägga alla mina möten hos byrån. Sedan ska jag i smyg flytta in där.

Det är den internationella kvinnodagen idag. Inte för att jag känner mig direkt kvinnlig, men fira har vi gjort. Jag och tjejerna. Vi firade nationellt och lokalt. Det blev en galet god middag och lång trevlig natt på Hökens gata. Jag tror jag knoppade in runt 05.00. Vid 14 kvicknade jag till och tog mig en promenad till Apoteket. Jag hör inget på mitt vänsta öra. Det har slagit lock. Och nu misstänker jag att jag har en jävla massa skit där. En vaxpropp eller nåt. Jag köpte droppar och en sån där mojäng att spola med. Om det funkade? Not. Nu hör jag ännu sämre och det brusar. Dax att ringa läkare. Dax att ringa Karolinska också för att reda ut när jag har min nästa kontroll.

Idag har jag helt enkelt ratat killarna. Är det det man ska göra på kvinnodagen? Jag vet inte riktigt. Jag har ställt in bio och videokvällstittande, promenad och middag. Istället har jag jobbat med min kvinnlighet och list, och med mitt öra. Va? Ursäkta vad sa du?

Min vän har gjort en Gomorra, dvs skrivt en bok om mafia. Men inte vilken mafia som helst. Det handlar om den moderna Yakuzan och hur de opererar, filtrerar och manipulerar. Och nu är såklart min vän hotad till livet. Hans familj också.

Jag har läst boken och väntar med spänning på bokreleasen. Men samtidigt är jag orolig. Varför var han tvungen att rya runt just där. Att jävlas med och röra om i den japanska kriminella kalopsen gör man inte ostraffat. Fan, jag är rädd.  Här blir min vän intervjuad av The Economist. Vill du lära dig något om Yakuzan är det värt ett klick.

Jag hoppas detta slutar bra. Att Yakuzan låter honom vara.

Gambatte kudasai.

Stigopp Anna. Du har legat i sängen sen du vaknat, det var kl 9 det. Ta den där zickzack promenaden mellan fimpar, gårdagens spyor och skit, till Hemköp. Köp nåt gott. HA. Nu tror säkert att jag full like a kastrull igår. Men nä, det var jag verkligen inte. Det blev an och annan sup och många drinkar, det blev det. Men vi åt god mat och jag dogpromenerade med vovve mellan drinkarna, för frisk luft. Sen drack jag ibland endast groggvirke mellan drinkvarven. Fiffigt va?!

Du måste sköta dig. Du har det i generna. Den där jävla alokoholgenen.

I detta inlägg är du jag och jag jag. Alltså allt är jag. Bara jag och jag och jag. Jag måste börja blogga om något annat än mig själv. Om dig kanske?

Jag tänkte så här. Jag skriver en krönika om killfest, för jag har just varit på en. Men så kom jag på att det var ju ingen killfest, för jag var med. Och då stämmer det ju inte riktigt.

Temat var i alla fall vodka. Den Absolut bästa. Absolut LA, Absolut New Orleans och andra spännande smaker och nyheter. Nu blir det reklam. Förlåt. Men jag gillar Absolut och min vän Mr Absolut.

Gud, jag kan inte bestämma vilken som är godast. LA passar tjejer och bögar (vi som har smak) och New Orleans är lite mer killig, tuff och macho. Mer peppar liksom. Den flaskan gillar jag. Den känns blues med sitt munspel.



Sen har vi den svarta faran. Den passar oss alla, och den satte fart på killfesten. Killfesten med Bling.

Jag har tappat ett språk. Lite synd faktiskt, då jag tagit studielån 3 år för att lära mig skiten. Ibland, för att fixa rosten, tittar jag på klipp på Youtube. Här är ett. Ganska så enkelt och jag ba yeeee; Watashi wa nihongo shaberu. Jag har nog ett ordförråd som en 3-åring.

Här kommer en snabbkurs i Japanska.

Tappat fotfästet nån gång? Jag har gjort det många gånger. Men idag mina vänner, för första gången i hela mitt liv, har jag tappat takfästet. Redan i morse kände jag att något var på G. Jag hade män klättrandes utanför mitt fönster. Inte ofta det händer -- chock. Takfästchock! Är det nu det sker? Är det nu jag inte längre kan studsa omkring naken?

TAKET ÄR BORTA!

Innsyn = Jag kan vinka till Peter. Snyggaste grannen in da hoods.

Annars då? Mys, bara mys. Jag är just hemkommen från en dejt. Jag hoppas jag skött mig snyggt. Jag vet inte, men jag försökte. Han utan laster, jag med minst två. Han har en hobby, nej förresten två. Jag vet inte vad jag har, alltså ingen. Han har två underbara barn, jag kan inga få. Han cyklar, min cykel har haft punka i evigheter. Han har snygg frisyr, inte jag. Han är mysig, jag också.

Vad tror ni?

Och nu ska jag äta sen middag = frukost

Och nu blir det dokumentär. Så här kan det se ut på en Sushiya någonstans i Japan.

Låt kameran rulla.

Jag har tömt mig på ord. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det blir lätt så när jag spenderar dagarna med att mejla och kvällarna med att internetsocialisera på Bloggy och Nanobloggen. Interaktiviteten blommar där, inte här. Min blogg får lida och jag med den. Men inte ni hoppas jag. Ni klarar er fint.

Jag har alltså förbrukat dom. Orden. Ni ser, jag har inget att berätta annat än att jag slängt mina salta pinnar och att jag vilken sekund som helst (bara en tidsfråga) äter ur soporna. Orolig är jag också. Inte över orden utan över min familj. Dom är krassliga. Mamma är sjuk och går på penicillin, pappa svimmar sittandes på en stol. Är det inte jag så är det någon annan.

Jag har en idé. Eller jag har knyckt den av Absolut, men vi kan låtsas att det är min.

Låt oss ersätta vår valuta med kärlek. Najs eller hur? Då behöver vi inte längre köpa kärlek för pengarna. Istället batalar vi med den. Jag ska göra ett försök imorgon när jag ska köpa nytt måndaskort.