© En annaN

Okej, vi avrundar av min helg tycker jag. Söndagen har spenderats på Strand och Lopen. Sippandes på Bloody Mary och Caribibärs. Livet. Livet när det är som bäst. Och på det stans bästa brunch med ett något udda gäng. Hackers, rocka-billy, och punkfolk. Sen jag, som ju är helt normal i detta sällskap. Älskar vara normal. Det sitter och stirrar på mig som om jag är den udda fågeln. Humor..

... dom dyker upp överallt där det vankas party. Gärna med fri öl, och gärna på någon lokal här på söder.

En hip invigning, och hipsters nosar sig dit. Visst är dom för söta.

Ni kanske tror att jag lever ett stillsamt liv nu för tiden. Att det inte händer något. Torftig blogg = torftigt liv. Men det är inte riktigt så. Jag försöker roa mig. Blir kräsnare med åren såklart, men har inte lämnat misiksceenen. Måste vara musikgenen. Jag slukar konserter och minglar med hipsters. Retas med dem samtidigt som jag avundas deras förbannade ungdom. Jag skulle vilja backa tiden 18 år samtidigt som jag vill behålla min visdom. Då hade livet varit perfekt.

Per är den roligaste festfixaren jag känner. Kanske därför att han alltid slår på stora trumman, men signalerar den lilla. Man får ett sms om en liten grilltillställning, kommer dit och möts av -- riggat tält, spättad gris, öl på kylning, dangolv, riggade strålkastare, rökmaskin, sol. Jamen, allt en grisfest ska ha. Och gästerna. En härlig blandning av gammalt och ungt, singlar och sambos, kids och kaniner.

A-M 3 år gammal pekar på grisen och säger "GRISEN ÄR DÖD".

Då undrar ni kanske hur jag har det på kontoret. Hur kreativt det är på en skala. Well, så här mysigt är det:

Jag jobbar mest med hjärnan på jobbet. I daxläget mer strategiskt än operativt. Gud så det stör mig. Det lilla kreativa jag har tar reklambyråerna han om. Allt jag har är att tycka till. Det gör jag såklart. Oftast, gammal och bitter som jag är i branschen, suckar jag och utbrister -- jag hade gjort det bättre själv. Samtidigt som jag vet att-- man får det man ber om. Det är troligtvis min brief som suger. Suger för att jag tappat den, gnistan.

Kanske var det därför som jag frekade ut på KKV i söndags. Ville svetsa fast mig i deras verkstäder. Den lycka jag kände när jag slukade deras skapelser. Den avund jag kände. De som faktiskt skapar något.

Varför sitter jag på ett jävla kontor?

Hjälp. Jag glömde bort mitt login. Blev helt kallsvettig. Som en vallning, fast kyla. Tur att det inte är som på jobbet. Att bloggen låses efter tre försök. För här finns knappsat en helpdesk. Inte en dygnetrunt ariant iaf. Tror knappt någon bloggar på webblogg längre. Är jag den siste överlevande?

Jag tog en hotellfrukost med Pudding idag. Det gav mig blogglöd. Han var här i min stad för att lira fotboll... med författarlandslaget. Fränt. Och som han själv skriver på sin blogg, om ett halvår smäller det. Som jag längtar. Det har iof redan smällt en massa fyrverkerier kring min favoritkrönikör redan. Kul tycker jag. Nu väntar jag bara på det tunga artelleriet. Han är nära nu.

Annars då? Jo, allt är frid och fröjd i mitt ekorrhjul. Jag bröt iof snurren lite med några dagr i London. Jag åker dit lite då och då, men denna gång med andras ögon och upplevelser. Jag fick se London från det något udda perspektivet. Vi vandrade mycket. Luktade på blommorna och njöt av 4D.