© En annaN

Vet ni. Denna sommar är helt magisk, men på ett jobbigt sätt. Den kommer bli ihågkommen, den saken är säker. Iaf om jag bloggar om den.

I flera veckor har vi haft temperaturer över 30. Det resulterar i sömnlösa nätter, bad och vansinne. Vi kokar över. Min hund ligger och flämtar med huvet mot toaletten. Den enda svalka jag kan erbjuda honom. Man tror han ska dö. Enda lyckan han finner är när jag öppnar frysen. Då är han snabbt där och sticker in sitt stora huvud. Stackarn.

Även jag mår knas i värmen. Jag svettas, får inte luft, kan knappt vara ute, torkar ut, kan inte träna, kan inte äta. Svimmar nästan. Men glass kan jag äta. Och det äts. Närmar mig 70 kg och sväller som en ballong.

Och när det är så här satans varmt. Ja då kommer de tropiska stormarna. Regn vräker ner. Råttor drunknar och det luktar lik i tunnelbanan. Hej då med er.

PS: Inte finns det nå jävla fläktar att få tag på heller. Slutsålt överallt, med leverans först i mitten på aug. Skjut mig.

Jag har ett litet litet dilemma. Jag har börjat misstänka att en av mina närmsta vänner är mytoman. Det kommer så vansinnigt märkliga historier hur hens mun.

Hur tycker ni jag ska göra? Ställa mot väggen? Kräva bevis? Säga, SLUTA LJUG!

För mig behöver ingen ljuga för att imponera. Det får motsatt effekt.

Detta stör mig nåt fruktansvärt.

Jag jobbar mest med hjärnan på jobbet. I daxläget mer strategiskt än operativt. Gud så det stör mig. Det lilla kreativa jag har tar reklambyråerna han om. Allt jag har är att tycka till. Det gör jag såklart. Oftast, gammal och bitter som jag är i branschen, suckar jag och utbrister -- jag hade gjort det bättre själv. Samtidigt som jag vet att-- man får det man ber om. Det är troligtvis min brief som suger. Suger för att jag tappat den, gnistan.

Kanske var det därför som jag frekade ut på KKV i söndags. Ville svetsa fast mig i deras verkstäder. Den lycka jag kände när jag slukade deras skapelser. Den avund jag kände. De som faktiskt skapar något.

Varför sitter jag på ett jävla kontor?

Han klarade inte av att jag inte ville ha en relation. Han blev ett mongo. Ändå var jag tydlig från dag 1.
'Jag vill inte bli ihop med dig!'

Kraven kom. Att jag skulle avguda honom. Titta bara på honom. Jamen allt blev ju knas. Jag blev rädd.
Han borde ha ställt sig frågan varför jag inte ville ha honom som pojkvän istället, men det intresserade honom föga.

Ni kommer inte tro mig när jag berättar vad jag wastat tid på i höst.
Hata mig inte. Jag behövde huda.

Jag har i 4 månader idkat könsumgänge (okej, lite vanligt umgänge också) med en kille som;

- Bor ihop med sin tjej
- Föreslår trekant med sin tjej
- Saknar självförtroende
- Kräver bekräftelse

Och så blir han förbannad när jag talar om för honom att jag inte vill ha honom. Att jag inte är det minsta kär.
Är det så jävla konstigt!

Well, skönt att tillslut bli av med karln. Humor bara att han blev så arg på mig. Jag har inte gjort honom något. Det var snarare han som gång på gång grisade. Jag var den med rättighet till ilska.

Värst (också lite tragiskt) var ändå gången då han bad sin tjej ringa mig - - från hans telefon. Full var hon också och hon bad mig möta upp dem på en bar. Jag ba "hej men nej"! Dubbelsuck! Eller den gången han visade MMS på sin chefs vagina. HJÄLP!! UTVECKLINGSSTÖRT! Visst, han får knulla sin chef, men jag vill inte ha hennes vagina upptryckt i fejan. Värre än ett spöke.

Som ni kanske förstår var han bra i sängen, annars hade jag aldrig utsatt mig för detta.
Han var bra så länge han inte pratade helt enkelt. Tyvärr höll han inte alltid käft.

Igår hamnade jag i tumult utanför El Crocadilo. Det bara flög stolar och bord i samma veva som jag passerade. Ut rusade ett gäng rakade killar med en medvetslös man i bar överkropp. De kastar hon på marken för att sedan måtta American X History sparkar rakt i ansiktet/huvudet. Så jävla obehagligt. Där stod jag och kunde inget göra annat än skrika till personalen att ringa Polisen. Så jävla skakis jag var. Våld på nära håll er vidrigt. Varför ska buset hänga i mitt kvarter? VAVAVA!!

Det är svårt att blogga på som vanligt efter allt skit som hänt. Stadshusets svenska och norska flaggor på halvstång vred om mitt pickande hjärtat rejält idag kan jag säga. Istället för att susa förbi saktade vi in vår bil och allt blev stilla. Föräldrar har förlorat sina barn, barn har förlorat sina bästa vänner, barn har förlorat sina föräldrar, någon har förlorat sin käresta. Den ångesten.

SD - ni äcklar mig!

Detta kommer bli en storsäljare. Alla hatar den, alla pratar om den, alla leker med appen och framför allt; alla vill äga en. Ledtråd - - Tuuuuuuuuuuuuut!

Dvs askmolnet. Jävdra askmoln. Hade inte du funnits förbannade partikelmoln, hade jag befunnit mig på Yasuragi och firat en 40-åring ikväll. Fått sashimi och massage etc etc. Men 40-åringen befann sig i Frankrike och kunde inte ta sig hem till sitt egna kalas, som fick ställas in. Det blir aldrig som man tänkt sig. Jag visste inte ens att dom fanns dom där patraskmolnen. Jag andades in dom idag, på Ringvägen. Regn, svart sörja. Arkiv X.

Jag har undanhållt en grej som hände i julas. Något traumatiskt. Men nu kan jag inte hålla mig längre, jag bara måste få berätta. Datorhaveri, mina vänner. KRASCH! Det resulterade i att jag fick omformatera kräket. Och eftersom jag inte hajat hur man delar upp hårddisk och flyttar allt från C, skrevs allt såklart över. Alla bilder, all musik och ja... 4 års historia.

Nu deppar jag såklart inte ihop över det. De flesta bilder har jag skvalpandes på nätet och musiken likaså, men jag tappade er. Alla RSS flöden. Jag min lata jävel hade inte bookmarkat alla i Delicious och Bloglines.

Tror jag tappade bort en si så där 100 bloggar. FRUSTRATION. Några har jag hittat igen via google och genom att ni kommenterat här igen, men långt ifrån alla.

Inte nog med det, jag tappade såklart alla lösenord till lösenordsskyddade bloggar.

Så Therror, Gerdas, Nollåttan, Grannen etc. Vad är era lösenord. Kan ni inte maila dem till mig via FB, eller smyga in dem här. Adressen till era bloggar har jag. Dessa har jag med åren lärt mig utantill.

Och till er som inte fått besök av mig på ett tag. Kasta in en länk till era bloggar nedan i kommentarsfältet så att jag kan bookmarka dem. Jag lovar att aldrig mer slarva bort er.

Min arbetsgivare förbjuder mig att Twittra från jobbet, på arbetstid. De härliga internetspärrarna ni vet. Humor att jag då hittar firman där, Twittrandes på Twitter på arbetstid. Kunde inte låta bli att klicka follow. Så nu stalkar jag min egna arbetsgivare, som ju faktiskt inte vill att jag ska vara där. Humor.

Nu en liten fråga. Vem vill att det ska lukta cannabis hemma?

För 20 år sedan revs berlinmuren och det firas hej vilt. I samma veva byggs en gigantisk mur i en annan del av världen. Den pratar nästan ingen om. Är inte det märkligt så säg. Historien upprepar sig.

Har Wave, men ingen att wejva med. Det suger big tsunami.

Bush husse Peter är arg som ett bi och jag förstår honom. SJ lyckades inte hjälpa honom av tåget i Uppsala. Istället skickar de honom tillbaka till Stockholm igen.

Jag blir mörkrädd.
Skämmes SJ!



Här sitter Peter på enslig perrong. Hemskickad. Farbannad--och med all rätt.
Kram på dig.
När får jag låna Bush igen?

... hjälp mig. Min ungdamslya är så snuskig. Kolla vad jag just hittade i fruktfatet.

Jag ska sälja den på Tradera. Kan ju faktiskt funka som vaxin mot en viss influensa.

Jag har en till läskig sak att berätta. Något som hände i förrgår när vi satt och språkades vid runt middagsbordet. Någon försökte ta sig in i min lägenhet. Scary. Och ännu läskigare var att det skedde precis i samma stund som vi pratade om att glömma låsa dörren, eller ännu värre - lämna nycklarna i dörren. Jag ser i hallspegeln att dörren öppnas, sakta smygandes. Sedan stängs den igen när denna någon bli upptäckt. Knarret och gnisslet avslöjade inbrottet. Detta sker två gånger med 5 min intervall. Troligtvis samma galning. Det är en man.

Jag säger då det.. Vad har man för grannar?

Det blir till att låsa dörren fram över. Den saken är klar. Och shit vilken tur att jag hade besök av två livvakter. För vad hade annars hänt? Vem var den där mannen? Varför försökte han vid två tillfällen ta sig in i min lägenhet?

Jag fick spola mina fingrar i kallvatten, i minst 5 min, för att få av mig rigen. Är det så de gifta har det när de på krogen försöker få av sig vigselringen? Själv tänkte jag mest på svininfluensan och alla bakterier o grejer. Ringar samlar sånt.

Gud, jag var så sjuk igår. Livet bara forsade ut mig. Så mycket som jag kräktes igår spydde jag inte ens ur mig under min cytostatikaperiod. Det var nästan så att jag var på väg att ringa akuten. Men så runt 23.00 fick jag behålla vätskan. Kanske mycket tack vare de piller jag hade hemma. Jag har ett eget apotek. Jo, så att. Bäst före 2008 stod de på mina piller. Jag tog kapslarna i alla fall. Det hjälpte.

Idag är jag på benen som om ingenting har hänt. Lite träningsverk i magen bara och kanske ett kilo lättare.

Jävla röten. Jag skyller allt på den såklart. Röt’n är något ont. Något som äter upp saker, snor saker, skapar odlingar, mögel, bakterier och annat skit. Jag som igår tvättade händerna med sprit. Japp, vi har alkohol på jobbet för att förhindra smitta av Svininfluensan. Istället går jag och blir smittat av något annat. Något som tål sprit’n. RÖTEN!

Nu kurrar magen. Kanske av hunger, kanske av överlevande bakterier. Jag orkar inte.

Ingen som hämtar vatten, baddar panna, läser sagor. Ingen som tar hand om min svaghet. Tårar sprutar för minsta lilla på lilla flickan jag.

Jag får inte behålla nåt, allt rinner ur mig. Och jag kan inget annat göra är att ligga i fosterställning, alternativt knäa inför kall hård toalett.

Och vänta.

Det är mitt i magsjukan den slår som allra hårdast, ensamheten. Värre än att spy.

Krya på mig!