© En annaN

Jag får ofta besök av generation yngre släktingar. Kusiner och kusinbarn från norr. Och varje gång de sedan återvänder sker det med någon slags revolt i bagaget. Är det inte tatueringar så är det cuttningar. Nu senast detta lilla arty.

Så det är alltså skurna tatueringar som gäller nu. Japp. Vanliga blecktatueringar är ju töntigt. Något som alla har. Själv har jag 4 st, varav 3 sitter medicinska. Det visste ni inte va? Att man kan bli tatuerad via landstinget.

Är det dags nu, att ta körkort. Stef har ju lovat att övningsköra med mig. Men hur var det nu med tanten han körde på. Han fick kanske en prick? Nä, jag ska nog invänta den röda Porschens ankomst. Som om jag skulle få övningsköra med den mohaha. Well, jag ställde frågan på fb och fick en like. Hoppet är det sista som överger mig.

Har jag berättat detta? Att min bästis gick och gifte sig i hemlighet. UTAN ATT JAG FICK VETA NÅT! Så där stod jag, smålullig, på en perrong i Gamla Eskede och stirrade in i FB sent om natten.

Micke T is married!

Så blåst jag lände mig. Snuvad på ett bröllop! Jag kan knappt fatta att vi gav honom en så snäll hämndsexa. Flådigt på Grand och Lydmar. Men så är jag ju en fin vän.

Kärlek å gonatt.

Vet ni hur många djur jag haft? Husdjur alltså. Tänkte jag kunde skänka dem ett inlägg.

Först ut: Skutte, Pricken och Pelle. Alla kaniner. Skutte var snällast. Han bet mig aldrig, men rymde å kom aldrig tillbaka.

Sedan Afrodite. En hamster. Hon var osocial, sprang i hamsterhjulet och gnagande upp min pläd.

När Afrodite dog skaffade jag takråttan Alfild. Betydligt mer social. Hen kom när man visslade.

Många katter har passerat revy. Kickan, Mimmi, Pipen och Gun-Britt (Gunsan).

Sen blev jag med hund. Två Bullterrier.

Nu inga djur. Det känns trist. Men jag får då och då klappa 'Håll i hatten'.

Hur belönar man sig själv när man inte längre tillåter laster? Och vad är egentligen en last?

Jag har slutat med snus. Jag dricker alkohol sällan än mer. Och imorgon ryker sockret. Dvs snasket. Bara kaffet kvar alltså. Kommer jag dö av tristess eller uttråka omgivning med min bitterhet över meningslösheten. Kanske det. Den som lever imorgon får se. Flippar jag IRL lär det bli åka av här.

Jag hatälskar att bo på hotell. Hatet består av att jag delar säng med 1000-tals andra. Älsket att sängen är skönare än min. Kuddarna också. Och handdukarna alltid rena. Jag har dessutom mina egna assistenter nere i repan. Lite dyra i drift bara.

Bäst är nog frukosten, eller om hotellet har ett lyxigt spa. Då vill man gärna inte checka ut.

Inatt har jag sovit här. Mysigt. Lite som min egna innergården hemma på Söder. Slapp mao hemlängtan. Och frullen var gudomlig. Har avnjutit den i ett valv från 1300-talet. Tack Malmö.

Det där med gråten förresten. Kommer den med åren eller för att jag har överdoserat hormoner?

När jag var liten grät jag aldrig. Jo, två ggr under hela grundskolan.

Gång nr 1) Jens hoppar sönder min nya kritask. Får tillbaka den i smulor.
Gång nr 2) Tommy kastar upp min nya Björklövenmössa i ett träd.

Jag minns gångerna. Dom var så unika i sitt slag att tom fröken ringde hem för att rapportera. Jomen visst... Anna har tårar.

Numera gråter jag varje dag. När jag är ledsen, arg, stressad och glad. Tänker att det kanske är en försvarsmekanism. För att jag inte ska bli dödad av grottmannen.

Gråt är så jävdra märklgt och mäktigt.

Nej jag skäms inte över den, gråten. Den har blivit mitt bästa vapen.

KÄRLEKEN - Jag är mitt i den nu. Kulören likt ett öppet sår.

Jag kan inte hantera den, inte heller hata den..så jag gråter. Där i ett badkar tillsammans med en vacker man. Han plockar fram sitt hjärta, en annan typ av badanka. Allt sker där i sin nakenhet. Han visar det för mig. Är det inte då jag ska skratta?

KÄRLEKEN har aldrig varit enkel - för mig.