© En annaN

Usch vad svag och harhjärtad jag är ibland. Jag skäms! Nu vill ni såklart ha ett exempel på denna min feghet. Klart jag bjuder på det.

Min förra kille dumpade jag via SMS:

SMS till K:

Du kan inte ge mig det jag behöver och vill ha. Inte heller kan jag ge dig det du förväntar dig (eftersom jag inte riktigt vet vad det är). Jag dög inte officiellt, du dög inte reellt. Något som jag är förbannat ledsen över. Thats life! Jag önskar dig all lycka! Vi ska aldrig ses mer.

Vem var du som jag mötte i hissen? Så vacker att mitt hjärta exploderade. Du klev av på min våning och jag tvingades åka vidare. Jag hade ju mitt hjärta att ta hand om. Varsamt plocka jag ihop det, bit för bit. Först på sjunde våningen var jag helt återställd. Vad menade du med den där blicken? Fan vad rörigt allt blev nu rå.

En kollega kom förbi och sa;

- Jaså, här lyser flitens lampa.

Och vet ni vad jag trodde han sa? Jaså, här myser liten slampa.

- Jaså det säger du, svarade jag. Motherfucker, tänkte jag, men sa inget. Tur var väl det.

Min vän flyttar till London imorgon. Hon är en mycket bra vän. Detta inlägg är till henne. Direkt från mitt hjärta.

A, jag är minst lika nervös som du över att du ska resa bort. Inte orolig över hur det ska gå för dig, det kommer att gå alldeles utmärkt. Utan snarare skrajsen inför hur det ska gå för mig (utan dig). De är ju inte så att jag blir lämnad kvar i sticket eller så, men jag trivs himla bra i ditt sällskap. Jag är glad att jag haft dig i min närhet under min tuffa tid. Eller glad är inte rätta ordet. Snarare lycklig som fan. Du har räddat mig många gånger. Styrkt mig liksom. Peppat mig, stöttat mig, burit mig, lagat mig. 

Jag saknar dig redan, fast du inte har åkt ännu. Men imorgon bär det av. Modiga A. Själv kan jag inte sova. Det har jag inte gjort på tre nätter nu. Till veckan är det jag som går och köper mig en webbkamera och laddar ner Skype. Då kan vi ses varje dag. Kanske ta ett glas Champagne ihop och filosofera om livet och kärleken och meningen.

Undra just om du är vaken nu. Jag ska ta och besöka din blogg och titta efter. På msn sover du i alla fall. Om några timmar kommer din taxi. Jag ba: gråter som Lilleskutt. 

Va rädd om din resa. Du blir saknad av många. Fabulous girl…. Du fattas mig.

Vilket är ditt tydligaste karaktärsdrag?
Diplomat, känslig & toksnäll.
När är du lycklig?
När jag är med mina vänner.
Vad beställer du på krogen?
Bubbel, öl & jack. En och annan drink också.
Berätta om en minnesvärd bakfylla du haft.

Måste vara bakfyllan jag hade samma dag som jag och Kenneth var hembjuden till stjärnkocken Mats (Kökschef på Grand). Tänk dig själv att sitta i en mästerkocks kök, men bara få i sig några smulor av läckerheterna.
Vilken är din största fåfänga?
Sitter mina bröst på plats?
Hur vill du helst transportera dig?
Till fots.
När googlade du ditt namn senast, och varför?
År och dar sedan. Upptäckte då att världen var full av tjejer med mitt namn. Varför? Nyfikenhet såklart.
Vad är ditt starkaste minne från barndomen?
Alla dofter. Landet, åkrarna, träden, traktorerna, hästarna, kaninerna, grusplanerna, älvarna.Vill inte välja ut ett specifikt minne. De kan inte tävla med varandra.
Väldigt kortfattat, gärna i ett ord: din syn på dokusåpor.

Pinsamt men ändå underhållande.
Vilken modetrend var du tidig med att upptäcka?
Hello Kitty trenden. Men så bodde jag i Sanriolandet på 90-talet, I Tokyo & Gifu.
Vem är den mest kända människa du talat med?
Sverker Olofsson (Plus Sverker alltså) och Ulf Lundell. Vem av dem är mest känd tycker ni?
Vad är det närmaste döden du kommit?

Hyfsat nära. Har fått diagnosen cancer.
Vad smugglade du in i landet senast?
PASS
När skäms du?
När jag sviker ett löfte.
Om du skulle bli psykisk sjuk, vilken sorts sjukdom skulle du drabbas av?
Vilka finns det? Kanske Walling (gå in i väggen) eller nåt. Apati lixom.
Vilket är det värsta kok stryk du fått?
Strålbehandling och cellgiftsbehandling. Det knäckte mig alldeles.
Vad är det märkligaste sms du fått?
Ursäkta jag har kommit fel.
Fyll i meningen: "X, X och X - det känns som historien om mitt liv";
Hopp, förtvivlan, och hopp igen - det känns som historien om mitt liv.
Vad irriterar människor sig på hos dig?
Att jag är hemlig.
Berätta om ditt senaste utbrott.
Gråtattacken på Lemon i fredags kan liknas vid ett utbrott va? Akta er för efterskalven.

Suck. Vad är det här. Jag sitter och gör en massa kuliga inbjudningar men jag får inte följa med på dem själv. Melodifestivalen för att ta ett exempel. Fick iof se Red hot chilipeppers för ett tag sedan. Så jag ska inte klaga högt. Då muttrar kollegorna. Läs min upplevelse här. 

- - - - - - - - - - - -

Micke, kollegan vill äta nu. Jag ba: nääe jag ä mätt, åt ju den där mackan.

- - - - - - - - - - - -

Tio minuter senare: Det blev en lunch på Kungsholmen. Tog en skön prommis till Spisa hos Helena. Det var så där kallt så det stacks i kinderna och näsan. Jag åt en pasta pesto med parma fylld med ost.

Bra sak: jag har fått Indesign CS2 på min dator. Keff sak: programmet installerades på danska. Jävla IT-avdelning.

Bra sak: vart toksugen på godis men åt frukt + macka istället. Keff sak: magknip.

Keff sak: tänkt på mitt idiot till X. Bra sak: att jag faktiskt bröt med honom helt den där gången.

Bra sak: Ska träffa M på torsdag. Snackade lite skit och få igen mina filmer. Förslagsvis på baren Judit och Bertil. Keff sak: Vi är KK där KK betyder KramKompisar. Jag hade hellre velat att vi va KK med betydelsen K***lKompisar.

Bra sak: Jag kom på nåt kvinnligt. Jag ska måla min tånaglar. Keff sak: till vilken nytta.

Bra sak: nu lunch. Keff sak: snart tillbaka till hard work, work.

Shit, såg jag mig i spegeln innan jag drog till jobbet idag? Jag måste ha missat det. Inte har jag sminkat mig heller. Hur ser jag ut? *Försöker förtvivlat spegla mig i displayen på mobilen*.

De är bara att erkänna. Jag har brutit ett nyårslöfte. Vet ni vad det var förresten? Jo, att jobba på min kvinnlighet. Bli mer kvinna helt enkelt. Jag måste sluta upp med att vara pojkflicka. Det har jag varit i snart 32 år nu. Okej, jag har långt hår och bröst. Men det räcker liksom inte.

Hur ska jag bli KVINNLIGARE? Här är min plan:

Klä mig kvinnligare. Kjol kanske. Nja, värdelös taktik så här i vintertider. Vi har ju minusgrader. Vänta nu vet jag. Snygga underkläder. Synd bara att ingen får se dem. Jäkligt synd. Mera blingbling skulle kunna funka, d v s kvinnliga små söta smycken. Nu flinar nog alla mina vänner och bekanta. För vad brukar hända med Blingblings smycken? Jo, de försvinner så klart. Kommer ni ihåg mina vackra örhängen som såg ut som små iskristaller/frost (inköpta på Kii)? Dom glömde jag efter en bortamatch på Kungsholmen. Och mitt armband jag köp på Street. Det hade jag i min ägo i en vecka, sedan puff - borta. Håret förresten. Borde jag klippa mig oftare? Det spelar förresten ingen roll hur mycket jag fixar. Det blir antingen krulligt eller vinterelektriskt och just nu ser och känns det som om någon tuggat på det. Svintorisigt, suck. Och det slutar alltid med att jag sätter upp det i en svans. I hate it.

Nä, jag blir tokig. Blir jag inte kvinnligare än så här? Ska jag våga mig på att fråga mina killkompisar vad dom anser vara kvinnligt. Lite nyfiken är jag allt. Framförallt undrar jag var dom placerar mig på en kvinnlighetsskala. Himla tur att jag är söt i alla fall. Alltid något. Och att jag inte snusar (längre).

Nä, om man skulle ta och jobba lite då. Kollegorna flåsar en i nacken med projekt hit och dit.

I fredags gjorde jag något pinsamt. Ni kanske inte tyckte det, men för mig var det mindre skoj och i efterhand riktigt jobbigt. Vad hände? Jo, krokodiltårar föll bland folk jag inte känner. Och detta på Lemonbar av alla ställen. En bar jag gillar att gå till. Visst är det skönt med tårar, men inte offentligt och absolut inte där.

Jag har känt mig ruggigt skör på sista tiden och kan inte hjälpa det. Har sjukt nära till tårar helt enkelt. Detta förstärks såklart efter några glas bubbel. Mitt bästa råd till er som befinner er i närheten är därför; Ge mig en näsduk och få mig att tänka på något annat. Det är jätterart att ni frågar hur jag mår, men nu när jag är extra svag är det kanske säkrast att spara det tills vi befinner oss på hemmaplan. Då slipper ni det offentliga snörvlandet och jag slipper skämmas så här i efterhand. Förhoppningsvis, men det är inte säkert. Hoppas ni inte störts av denna incident lika mycket som jag.

1: Fortfarande Micke - behövs ingen motivering!

2: Andreas - Ja, jag vill fortfarande ses ditt pucko.

3: Pete – Ditt beslut är rätt beslut. Jag håller på dig vad som än händer.

4: Melker – Jag gillar dig också. Vi ses på torsdag. Inget bestämt. Bestämmer vi något blir det ju aldrig av.

5: GH – för jag vill ju ha den där ringen. Gräv upp den ur soporna nu. Du ligger ju på 5:e plats för fan.

6: Fredde, allas vår blåbralla, är singel igen. Akta er tjejer. Han är på hugget.

7: Lasse – ring nån gång då. Du har ju fått mitt nummer. Fegis!

8: A**x 30 – äntligen blev det en dejt med Pumla A. Det var på tiden. Hurra!

9: Ulrik – jag är ledsen att du dalat. Men så går det när man struntar i L***n och åker till fjällen med Jhonnyboy & Co. 
10: Alla heta killar där ute som bloggar.

Bubblare:

David i Trygg-Hansa kampanjen – Var var jag när du ringde?
Det ryktas om att Marcus (Pumlan C:s killkompis) är singel igen.

Det är fredag. Hajar ni. Det är fucking fredag. Flitens lampa lyser på kontoret, men frågan är hur mycket vi arbetar. Alla sitter och längtar/suktar efter fredagsdrinken på glammig bar. Eller den där kalla ölen. Själv ska jag möta upp tre helt fantastiska tjejer, insupa goda drycker och smarrig mat. Det blir liksom lite av en avskedsmiddag. Inte som gravöl, men lite sorgligt är det. Pumla A flyttar till London för att jurista. Redan nästa vecka. Hur ska vi klara oss utan henne. Helvette osså. PANIK!

Ätit ute. Det finns inget bättre. Det är såklart också trevligt att äta hemma. Men inte ensam. Då vill jag ha alla mina vänner runt bordet. Middag med Pumlorna tex. Dessa hemmahospartyn är oslagbara.
 

Pasta och mackor.

Middagen med Micke på Lux var grym. Annars åt jag en gång en helt gudomlig Sashimi på en bakgata i Hiro (Tokyo). Den drömmer jag fortfarande om. Det var inte en speciellt märkvärdig restaurang eller så, men fan vad gott de va.

Jag är en usel kock och det har väl hänt en och annan katastrof i köket. Den största tabben är inte att jag bränner eller överkokar mitt käk. Det är snarare så att jag inte kan hitta balans i kryddningen. Jag toksaltar eller kombinerar kryddor som absolut inte ska beblandas med varandra.

Jag har upptäckt en ny egenskap hos mig själv. Jag är "tappaplånbokenrutinerad". Det har hänt mig så ofta att jag inte ens blir kallsvettig eller får hjärtklappning. Jag kastar mig inte ens på telefonen för att spärra korten längre. Den kommer ju alltid tillbaka, förr eller senare.

I morse slog det mig att jag inte sett plånboken på två dagar. Jag letade lite förstrött. Tänkte att, jaha… Nu är vi där igen. Sist jag använde den var i stökiga Kungshallarna. Paradiset för ficktjuvar. Måste jag gå till banken för att få mina kontanter nu? Löningshelg och allt. SUCK! Och vet ni, tidigare nästan dog jag när plånboken försvann. Av hjärtattack alltså. Spärrade både legg och kort på en gång. Idag bara ryckte jag på axlarna. Och tur var väl det. För när jag kom till jobbet hittade jag den under en hög broschyrer. Tadaaaaaa =)

Kära läsare, veckans gästbloggare befinner sig någonstans mellan London och Madrid. Hon flyger och far, shoppar och njuter av livet. I väntan på hennes lilla bidrag har jag lovat Helly en chans till. Han är rätt ivrig ska ni veta. Följande lilla historia dök upp i min e-postlåda ikväll.

Tjena XX! Helly här.

Vill du veta nåt coolt? Vi har asiater på besök. De är här på jobbet och spinkar. Överallt. Jag vet faktiskt inte vad de sysslar med. Ingen vet. Sedan undrar jag och kollegan om de är japaner eller kineser. Vad tror du? Ska jag betta på kines? Vinner jag vadet vinner jag 300 spänn. För stålarna kan jag bjuda ut dig nästa gång vi ses. Men I need your help. Du känner ju till asiater, eller hur var det! Okej, hur som helst. De fikar hela tiden. Och tror du att de dricker te? So not they do liksom. De dricker kaffe. Dricker kineser kaffe? Eller är det japaner som gör det.

De hajar inte vad espresso, cafeole och latte och sånt betyder. De trycker på alla knappar. Jag tror att de utsett kaffemaskinen till sitt tempel. Kan det vara för att det är gratis? Jag tror f-n det. Du ska se lyckan när de fyller på sina galet stora termosmuggar. Titta, nu går de dit igen.

Får denna lilla jobbhistoria plats tror du?

Puss från H som i H****d

hehehehhe

Ge mig ett tema nästa gång. Jag tror jag kan det här nu.

Någon som vet. Reklamen håller på att göra mig galen. Överallt finns den. Här på bloggen, på tunnelbanan – ja, jag sa ju det… överallt. Fucking ÖVERALLT!

Kan någon släcka min nyfikenhet.

Förresten, skrev jag det? Att reklamen är avskyvärd. Men den syns. Och visst undrar man - Vad är 95?

Idag slog det mig. Det är ju för 17 vinter. Inte nog med det… Vi har fortfarande måndag i en halvtimme till. Fast det är ju inte vilken måndag som helst. Det är ju faktiskt Mickes födelsedag. Present får dock vänta tills jag fått löning. Allt får vänta till dess. Det är mycket som kostar denna månad. I pengar alltså.  

Titta… Oh, fy f-n. 300 pers har fått sorkpest i Norrland. Jag hade garanterat drabbats om jag åkt hem. Jag och min vanliga otur. Njurarna hade fått sitt och sedan... kaputt.

Charlott, minns du råttorna vi såg på Södermalmstorg i fredags? Mutanter stora som griskultingar. Äckligt. Flera stycken dessutom. Men råttorna här i Stockholm bär inte på samma virus som norrlands söta sorkar, phuu. Jag är safe här. Hoppas jag.

Det är förresten måndag idag och lugnet själv råder i kontorslandskapet. Det måste vara första gången på länge. Jag passar på att njuta, lyssna på musik och surfa runt. Hoho, jag behöver en dubbel espresso här borta. Inget kaffe som smakar sork, tack.

Nedan presenteras mina killfavoriter.

1: Fortfarande Micke Törnquist - Det ska alltid löna sig att ta hand om sin tjejbästis.

2: Mammas nya kille - jag säger bara en sak: Genialt!

3: Andreas från MP – Trodde du dissade mig, men du hade glömt mitt nummer på Åland. Eller var det bara en ursäkt?

4: Peter M - Granne, konstnärlig Picasso och stilig.

5: Ulrik - Känn dig motiverad att göra allt som står i din makt för att ta dig upp på listan.

6: Amir på Clarion - blandar grymt goda drinkar.

7: Securitasvakten som hänger på coffecup - Samma tid imorgon?

8: Patrik som pussade mig på Solidaritet förra veckan - Vad fin du var.

9: Pete – Slutar det med skilsmässa lär du bli stans hetaste singel. Du är väldigt snäll vilket går hem hos mig. Pete, du kommer att klättra på listan.

10: Melker- Sötaste slackern i stan! Du är helt värdelös på romantik, men charmig som bara den. Jag vill ha tillbaka mina filmer.

Bubblare:

Jag börjar faktiskt känna mig så pass varm i kläderna att jag vågar mig på ämnet. Efter en tio dejter har jag plöjt hela spektrat. Den metrosexuella alfahannen, den hångelfrigida buspojken, den  retrosexuelle slackern (för att nämna några exempel). Jag har stött på män som inte intresserat mig, men som varit intresserade och vise versa. Mest underhållande var ändå killen som gjorde slut innan vi träffats.

Det har varit en känslomässig bergochdalbana och jag har bränt ut mig alldeles. Därför har jag nu stängt ner mina sidor. Eller låt oss säga så här, jag har tagit en paus. Jag fixade inte den känslomässiga karusellen och det hårda nätdejtklimatet. Man ratar människor hit och dit utan att ens ge dem en ärlig chans. Det är läskigt.

Denna helg var det tänkt att jag skulle på två dejter. Fast båda männen lyser med sin frånvaro. Också det ett vanligt fenomen. På Mp och SD får man vara beredd på att bli behandlad lite hur som helst. Där är det inte illa kutym att bryta löften inte.  Men nä, nu är jag fan less. Nu går jag över till Micke och tittar på en rulle, alternativt masar mig iväg till Ugglan där polarna festar ikväll. Det är live man ska ragga och inte på nätet. Punkt slut!

1) Om du fick resa minst 100 km åt valfritt väderstreck, vart skulle du åka och vad är det som är så bra med det stället?

Alltså, nu är ju jag en norrlänning i exil. Jag känner inte ens till vad som finns i 10 mils radie från Stockholm. Men det lilla jag sett har varit fantastiskt vackert. Skärgården tex. Jag har varit på Gålö, Sandhamn, Dalarö, Blidö och lite här och där. Är det 10 mil dit? Jag tar Gålö. Där kan man plocka galet med blåbär samt fiska. Eller varför inte Arlanda för vidare destination?!

2) Har du någon favoritväg som du brukar köra bil, cykla eller gå?

Utsikten från söders höjder är fantastiskt. Jag gillar också att promenera på stigen till min sommarstuga. Och solnedgången i Strand (vid Umeälven).

3) Vilket färdsätt är roligast av gång, cykel, bil, buss, tåg, båt eller flyg?

Jag kan inte hjälpa det. Men jag älskar tåg. Visst, det går inte speciellt fort. Förseningar är också grymt vanligt. Däremot älskar jag tuffet och rytmen.

4) Vad är roligast: Att vara på väg någonstans eller att vara på väg hem?

Att vara på väg hem. Solklart!

Jag kan inte sova. Jag är trött. Slut i kroppen, orolig i knoppen. Det är så det är. Önskar jag kunde skriva av mig, men näää. Jag kan inte frivilligt spilla ut mig själv i cyberspace. Ingen annan än jag själv ska kunna hacka sig in i mina tankar. Inte i natt. Min MSN vilar. Alla sover. Skönt.

Jag har varit på Karolinska ikväll. Nej, inte på Radiumhemmet eller så. Det gällde inte min hälsa denna gång. Jag åkte till KS för att besöka en vän som ligger inlagd efter en operation.

Sjukhuskorridorerna ger kalla kårar ska ni veta. Det är något speciellt med sjukhus. Jag blir så rädd. Det är dofterna, de kliniska korridorerna och de stängda dörrarna som gör det. Sjukdomar i sig skrämmer mig inte. Jo, bara om de drabbar dem jag älskar.

 

Min kompis såg blek och genomskinlig ut där hon låg. Men det fanns också en gnista och vilja. Jag tror hon är på benen redan till helgen. Modiga starka tjej.

Det gör ont i hjärtat att se sin vän nedbäddad under gula landstingsfiltar!

Jag är helt bombsäker på att alla någon gång köpt en pryl som i efterhand gett oss tanken; Hur f*n tänkte jag?! Köpet kändes rätt för stunden, men efter hemkomst, med kassarna i hallen inser du… shit – jag blev blåst. Eller kanske; vad ska jag med detta till?

Har det hänt dig?

Själv handlade jag ett resestrykjärn + hopfällbara resegalgar. Jamen, det har man ju
alltid saknat. Dessa saker var inte bara hopfällbara. De var galet tunga också. Tror ni prylarna fått följa med på någon resa? Nä, just det. Icke sa Nicke!!! Jag hade åkt dit för övervikt vid incheckningen.

Vad mer har vi? Jag har inte haft min TV-shop period (tack och lov). Men jag har gått loss totalt på olika mässor. Köpt skiva/hacka/strimla mojänger som hållit i en dag eller två. För det behöver jag ju! Eller den där ladyshavern som rakade bort allt utom hår =/ För att inte tala om jordgubbssnopparen. Så onödigt & dumt.

Titta vad skönt. Surfa in på denna sida.

Glöm bara inte att klicka till då och då så färgen byts.

Igår hade jag en gästbloggare här. Inte för att jag först ville, utan för att han tjatade så förbannat. Sedan slog det mig at det ju faktiskt var en skön idé. På så sätt får jag in nya tankar och variation här. Ni slipper höra mig gagga på jämt och ständigt.  Bloggen kan ju inte direkt bli sämre. Snarare mer intressant. Jag har därför bestämt mig för att varje vecka bjuda in en gästbloggare. Är du intresserad, hör av dig. Förslagsvis genom att lämna en kommentar här.

Idag ska julen ut. Visst är det så. Det skär i hjärtat att plocka ner min julstjärna. Tappar då mysfaktorn i min lägenhet med lite drygt 50 %. Fan, gör det så mycket att den hänger kvar? Vem bryr sig. Grannarna säkert, men... De känner inte mig och struntar således i min stjärna. Och jag, jag struntar i dem.

Stjärnan får hänga kvar.

Namn: Kalla mig Helly

Ålder: 38

Bästa outfit: Köpte ett par assnygga handskar på utebutiken förra veckan. Helvetes dyra.

Åtrår: Tjejer och jag är singel

Samlar på: Discokulor och covers

Bosatt i: Det svarar jag inte på. För jag tror det kan avslöja identiteten.

Tjena. Helly här. Låter nästan som ett plagiat av Helly Hansen. Men jag är äkta, snygg och singel. OBS! Inte fet eller ful eller så. 

Det är så djuriskt coolt att få skriva nåt till din sida. Jag vet bara inte vad jag ska skriva. Svettigt som fan. Sätter press på mig själv nu. Jag vill att det ska bli bra.

En timme senare - Jag har skrivit om min bloggtext 10 ggr nu. Blev rånöjd tillslut. Äntligen. Det jag skrev blev djävulskt fränt. Men va hände? Det blev nåt strul med datan. Allt försvann. Du måste tro mig. Nu orkar jag inte tänka fram samma text igen.

Du skrev vad du gjorde igår. Jag fuskar och kör en copycat. Det här gjorde jag. Är det säkert att du inte censurerar förresten? Får jag skriva vad fan jag vill? Typ att jag i igår hånglade upp en tjej. Helt okänd. Och att hon sedan föreslog att vi skulle knulla bakom sammetsskynket till dj båset. Heheh, detta lägger du inte ut va? Sedan gick vi bakom det där skynket men jag vågade fan inte. Det var lite för vulgo och hon var väl inte direkt toksnygg. Sedan var det en sån där tjej som trodde att hon var nåt. Precis som du (asg). 

Nu får ni inte tro att det är så här jämt. Att jag har tur med tjejer och på samma sätt otur. Och ni får inte tro att jag hånglar med vulgotjejer och har sex på krogen eller att jag knarkar. Jag är en bra kille. Och trogen o skötsam när jag väl har en tjej.

Med en tulipan

Jag har titeln projektledare och jobbar med kommunikation av alla de slag. Webb, DR, Kundbev, Broschyrer Foldrar. Ja, det mesta som kommuniceras ut till våra kunder går via mig på ett eller annat sätt. Företaget är inte litet eller så. Vi är nog 2 000 anställda bara i Sverige. Jag marknadsför försäkringar.

Sämst: I den bransch jag jobbar i, försäkringsbranschen, ses jag som jobbar med kundkommunikation och marknadsföring som minst viktig. Jag har fått plasten på trappsteget lägst ner i hierarkin. Lönen är usel. Borde vara tvärt om. När ska jag få ledningsgrupp och styrelse att haja att kundkommunikation och kundvård är viktigt. En annan sak som stör mig och min yrkesstolthet är att allt jag producerar måste gå via produktansvariga och jurister för att godkännas. Jag har inte fria ramar helt enkel.

Bäst: Jag får vara kreativ och jobba med ord och bild. Jag har kollegor som är skojiga, smarta och underbara. Bästa kompisar hela bunten.

Nej, inte alls. Mina drömyrken som liten var Polis, bagare, artist, och journalist.

Jag skulle inte gå över lik för mitt drömjobb. Inte heller skulle jag gå sängvägen eller äta bajs.

Igår avnjöts en After work på Clarion (i baren en trappa upp). Amir blandade fantastiska drinkar och det jazzades live av skön kvartett. En ljuv musikupplevelse som sedan byttes ut mot skränig rockkonsert på Berns. Tack ITunes och Coca-Cola för den. Och tack Pete för att du fixade in oss.  Jag såg alla band utom Suger plum. Typiskt. De var ju dem jag ville se. Istället blev det en promenad till Solidaritet för lite dans och champagne.

På Solidaritet blev det rörigt. Jag lyckades slarva bort hela mitt sällskap på fem personer. Hittade sedan igen dem när det var dags att bege sig hemåt. Är inte det typiskt så säg.

På min blogg ser man bara antal unika besökare, men inte vilka =/ Jobbigt för mig som är nyfiken. Nu undrar jag. Hur funkar det på andra bloggsajter? Ser ni vilka adresser som besökt er?

Idag har i alla fall min stora idol på bloggfronten varit här. Klimakteriehäxan =) Hur jag kan veta det?… Jo, hon lämnar spår efter sig, sk kommentarer. Tack för det min favvohäxa. Du är klockren med ord och sånt. I like. När jag blir vuxen (hrmmm... vuxnare) ska jag blir lika flink vid tangentbordet och vän med orden som du.

Idag har siffran 2 dominerat. Två samtal runt 02:00 från någon som ringt fel, två dundertabbar på jobbet (ja det är säkert), två lyckliga par i filmslutet på Holiday, två läskiga brev på posten (CSN & Karolinska) och två fantastiska personer online på min MSN.

TVÅ, TVÅTVÅTVÅ, TVÅ, TVÅ - 2!

Så lite skvaller för er som vill hålla er uppdaterad. Annso åker till London i februari. Modiga tjej. Pumlorna ska hälsa på. Ofta! Sedan har en resa bokats till NYC. Bara så där. Vi åker dit över nyår. 5 dagar. Kul.

 

Förresten. Någon som läste City i morse? Jag hittade stjärnkocken på första sidan =) 

- Kenneth, jag skickar tidningen på posten. Jag minns när vi var i Midsommarkransen och finsmakade Mats läckerheter =)


 

Här fick jag något skojigt av farsan. Någon gång på 70-talet besökte kungen våra trakter i Västerbotten. Då fotade pappas kompis Lennart detta och fixade till en tjusig bild =) Fotografer kunde trixa med foton redan på 70-talet. Och detta utan Photoshop minsann.

Min pappa har du till höger i bild (och inte till vänster).

Fast roligast var ändå farmors kommentar till pappa efter att hon fått se bilden;

- Ja det har jag alltid sagt! Du köm dell å hammen te fängelse!

Vet ni, i helgen visade grafen på min blogg 100 unika besök. Undra vem du var, du som var besökare nr 100? Kanske ett gammalt X. Eller någon som googlat på tighta jeans. Skriver jag om troll får jag kanske ytterligare träffar. Men nej, troll finns inte. Tänk så. Då försvinner dom.

Fredagen inleddes med ny frisyr. Slingor och färg för att dölja de grå hårstråna som gjort entré. Sedan fixade jag en middag till mina tjejer (Annso, Charlotte och Martha). Vi hade ju inte setts på evigheter kändes det som. Hoppas på en repris nästa fredag. Vi har ju så skoj. Efter middagen blev det ett sedvanligt besök på Lemonbar. Ja, vi brukar ju alltid hamna där. På Lemon träffade jag Ulrik Schäfer från V-by. Ett skojsigt återseende. Djungelpatrullen vig i lianen. Ja, vi gick i scouterna tillsammans. Ulrik bor i Solna och är pilot. Får ta och bjuda hem honom nån da.

 

Utöver en megadisk (som diskats såklart) och barnvaktssittande åt min underbara gudson, har jag hunnit med lite romantik under helgen. Igår myste jag med Peter som bor i världens coolaste kråkslott uppe på en klippa som ligger efter Saltsjökvarn vägen. En gigantisk veranda, och ett loft med kusligt brant trappa fanns det där. Full i den trappen och man slår ihjäl sig på fläcken. Men lägenheten var charmig.
 

Folk har i allmänhet inte speciellt kul. Det märkte jag på 4:ans buss i morse. Inte ett leende på någon faktiskt. Alla var toksura. Det kan ju iof bero på att tunnelbanan stod stilla i rusningstrafiken och att bussen var överfull. Men hallå… Själv tyckte jag det var skönt värre. Perfekt, sen till jobbet, tänkte jag. Två dagstidningar hann jag med att läsa på kuppen. Lysande.

Ibland kan rubbad dygnsrytm löna sig. Alltså, hade jag inte sovit så dåligt i natt så hade jag ju missat hela grejen liksom. Trodde att jag drömde när jag helt plötsligt hörde Patriks röst i vardagsrummet. Va f-n. Det kan inte vara sant. Är han här? Hos mig? Fast det utspelade sig i burken på 1:an. Shit och phuuu! För tänk om det verkligen hade varit så. Att jag hade haft Patrik live i lyan. Han hade ätit upp mina skumtomtar och tuggat/rökt upp min krasseodling.

Jag kurande ihop under täcket och njöt. Ååååh… Patrik, Mangan och Katla… Ja, hela gänget. Bara sådär. Gud vad mysigt! Live liksom och på TV. Kändes tryggt, snyggt och genialt. För en Västerbottning i exil var detta nästan som himmelriket. Min dialekt. Är det så den låter? 

- Mangan, jag slår vad om att du gick Samhälls på Draggen i Ume =) Du bör vara av den fantastiska årgången 74. Blingbling gick i parallellklassen. Var är efterfesten? Jag kommer. Nä vänta, det är ju Patrik jag vill ha. Kom nu till Blingbling. Då ska få mina skumtomtar, lovar.

Nu undrar säkert alla mina 08-vänner vilka Mangan och Patrik är. Och Klungan, vad f-n är det? Ni får helt enkelt ta och googla. För det som gick på TV i natt, det var reprisen.

Ett nytt år är inte så glassigt som det låter. Samma vardag möter dig, jag svär. Förlustaffärer i kärlek, sviktande hälsa och jobb som tuttar eld på en så man bränner ut sig alldeles. Allt lunkar på som vanligt. Nästan.

 

Nya regeringen har lovat mig mer pengar i plånboken i år. Yeehaaa! Lycka kan man väl köpa?! Kärlek står också på shoppinglistan. Men hur fan blir det med hälsan. Prover ska tas i februari. Jag har fått kallelse. Fegade ur och hoppade över mitt blovprov i december =/