© En annaN

Jag semesterstädar och hittar grymt roliga saker i mina mappar. Och den här bilden bara måste jag bjuda på. Jag fullkomligt älskar den. Paddlande i bild har vi mina danska kollegor. En tävling där de med stor sannolikhet kom sist. Vi vann såklart!

Hur fasen paddlar de?

Ja jag säger då det. Danskar!!! De ska alltid göra allt tvärtom eller på sitt sätt (som är tvärt om).

Jag tänkte höra med er ifall någon av er har erfarenhet av semesterlägenhetsbyte? Jag har nämligen blivit erbjuden av en FB vän att låna en lägenhet. Och jag i min tur lånar ut min såklart. Dock inte under samma tidsperiod. Denna person ska ev bo i min lägenhet under min Kanadavistelse och jag i min tur har hans lägenhet till förfogande i augusti.

Är jag naiv som hoppar på en sådan grej? Det känns lite läskigt. Samtidigt som det är en fantastisk tanke. Perfekt timing också. Jag skulle nämligen känna mig grymt trygg om någon bodde i min lägenhet när jag är borta. Speciellt när innergården kryllar av blue-collar workers från olika länder, klättrande i ställningar utanför mitt fönster. Problemet är att jag inte berättat för min eventuellt blivande hyresgäst att ett renoveringsprojekt pågår. Jag har inte heller berättat att jag typ har världens minsta toalett, och inte så stor lägenhet heller.

Även fast det nu "bara" är en nätvän vet jag en hel del om honom. Namn, ålder, yrke, var han bor, hur han lever etc. Och nej, han bor inte i Sverige, men i Europa. I en stad jag alltid velat besöka, men det har liksom inte blivit av. Och han älskar Stockholm. Jag har också spanat in hans vänner och bekanta, så det känns rätt tryggt. Referenser finns.

OK lugn, inget är bestämt ännu. Vi bara spånade lite igår kväll. Ifall det liksom skulle vara genomförbart. Han har såklart råd att bo på hotell, och jag med. Men vi båda tycker att det skulle vara så mycket roligare att låna varandras lägenheter. Och ärligt talat borde han vara mer orolig än jag. Det finns typ inget i min lägenhet som är värt en förmögenhet.

Hur skulle du göra?   

Jag räknar dagarna nu, till min semester. För första gången i hela mitt 34-åriga liv har jag tagit ut 5 veckor på raken. Då räknar jag inte "ledigheten"  2006 förstås. Den där fina våren och sommaren. Får då var allt en kamp, värre än två heltidsjobb.

Några höjdpunkter finns:

Kanada

Resa norröver

Pride

Bomstugan

Skärgård

080808 i 08-land

Hitta Svartsmurfen

Sommarflört

Men vad mer fyller man 5 veckor med. Jag har glömt hur man gör och vad man gör.

Tips någon? Hänga vid polen hos Grannen kanske.

Nåväl, om en vecka smäller det. Då poppar champagnen. Jag håller allvarligt talat på att längta ihjäl mig.

Jag har två digitala redaktörer sittandes bredvid mig. Det smattras flitigt. Det är väldans flitiga måste jag säga. De har många skills. Den senaste tidens tunga smurf- och pezartilleri är ett exempel på det.

Kollega 1: Har du sett min senaste (visar stolt sin nyinköpta pez)

Kollega 2: Imponerande! Har du sett min? (webbis 2 håller upp sitt senaste smurfförvärv)

Kollega 1: Det här går över styr.

Kollega 2: Jaaaa, på snudd!

Näh, dax att damma av lite mejl. Eller så... gå hem.

Mitt språk på nätet skiljer sig från det jag annars har. Jag är så ödmjuk här. Hade ni läst mina mejl och briefer och annat jag skriver (men inte här) hade ni inte alls känt igen mig. För att inte tala om mitt verbala språk. För en stund seden var jag dum o elak.

Kollega kommer förbi: "Hej, har du läst mitt mejl"

Jag: Vilket mejl? Jag har inte fått nåt. Du har väl skickat det till min namne!?

Kollega lite lätt förtvivlad: Men jag har skickat rätt.

Jag: Vad heter du i efternamn? (Hittar sedan mejlet i min inkorg).

Jag igen: Ops! Det har jag skitit i.

Ska nog ta tag i det där. Och ta tag i min ödmjukhet. Jobbar på det.

Det skrivs väldigt mycket om FRA just nu. Lagen alltså. Läses också för den delen. Jag som alla andra bloggare borde skriva om det där. Men det är svårt. Jag har en vän på FRA, men är ingen vän av FRA. Han är här ute i cyber och smyger. Därför viskar jag i andra kanaler.

Sedan har jag inte tid att engagerar mig heller. Herregud, jag måste ju följa Lazys blogg slaviskt. Har hon flashat brösten idag? Vad har hon för bikini? Vilket disco har hon besökt? Viktiga saker I tell you!

Oj. Någon har begärt en upplysning på mig. Civilstånd, inkomst, fatighetsuppgifter, blanco/borgen och kreditupplysning. Tur att det står vem. Men vad denna någon inte vet är att jag har en hemlig tillgång på 122 448 kr. Min blogg. Den kommer han aldrig åt.

Du kan ju försöka sol o våra mig på den.

Någon gång på 20-talet.



Bilngblings farfar med kollegor.

Igår chattade jag fotboll med en ursnygg spanjor. I ärlighetens namn hade jag kust att chatta om helt andra saker, men man måste ju vara fiffig för att vinna hans hjärta. Hoppas han förlåter min list. Fotboll ligger inte alls i topp vad gäller samtalsämnen med snygga män. Men jag är bra på fotboll. Det liksom påminner om teater. DRAMA, DRAMA, filmning, svordomar, tårar..  Jag kan det där.

Efter att vi chattat ett tag var han helt såld. Han var typ nästan på väg att fria stackarn. Så nu är jag bjuden till Galicia. Inte kan jag åka dit. Nä, det går ju inte. Han får vara min teamplayer i den digitala världen istället. Säkrast så.

För er som är nyfiken på denna vackra skapelse så är det mitt senaste förvärv på Facebook. En forward i mitt virituella lag. Jag samlar på dem. Usch så hemsk jag är.

Jag har inte skrivit ytterst lite om fotboll. Ni tror säkert att jag är totalt ointresserad. Men icke. När Sverige spelar är det blodigt allvar. Vad ni kanske inte heller vet är att jag faktiskt spelat fotboll själv. Spölands IF om det intresserar er. Jag var störande pinsamt lat och lade av i gymnasiet.

Ikväll blir det hett. Greker och Svennebananers samlas hemma hos P. Jag känner mig laddad.