Ghostbastards

Ikväll jagar jag spöken. Mina egna hjärnspöken.



Uppdatering lördag: Jag hitade en jävulskt ful en i min högra hjärnhalva:


Tristesstyckerier en vanlig jävla torsdag

Nähä men eftersom ingen annan har tänkt göra det så får väl jag ställa upp! S-O-M V-A-N-L-I-G-T.

Det ni just läste är något slags negativt jävla mantra som förföljer mig. Jag säger det inte högt. Jag tänker det och sen gör jag det. Inte blir jag av med det heller.

Jag är en looser. Jag är på tok för snäll. Jag gör saker andra duckar för. Det ytnyttjas. Som fan.

Jag är snäll för din skull, och för din, och sen för din, o din. Men ser ni inte. Det är på väg att göra mig elak. Snart smäller det.

Stå upp för Betnér

Nu är den här. Äntligen. Jag ska packa mitt snus, digga med/ner Betnér och sedan besöka Göte Börge för en dunk i ryggen. Det blir bara bättre och bättre.


Intet nytt

Eftersom mitt liv bara kretsar kring jobb och branding av affärer tänkte jag att, ja då får jag väl skriva om det. Vad annars händer i mitt liv.

Så här sitter jag, i ett kontorslandskap nära dig eller långt ifrån. Jag äter wasabinötter så tårarna sprutar. Jag mailar.

> Vi får leva med lite obalans, fast jag vet att det skär i en ADs hjärta - -mail från Bling till byrå.

> Okej, jag håller fingrarna i styr -- mail från byrå till Bling.


Eller så


> Fast du Mr X, jag spar dina kontaktuppgifter. För ibland händer det  xxxxxx  inte har de bilder vi är ute efter --Blingbling till fotograf.


>Aha, ödets ironi... Det är min gamla arbetsgivare, jag jobbade där som fotograf. Ja, hör gärna av dig igen så kan vi göra en bra deal -- mail från avhyst fotograf till Bling.

Men det är inte bara mail hela dagarna. Man skrattar i allt elände. Hånskratt mohahaha till de kollegor som fick vända på Arlanda idag. Blir dyrt för firman när Sterling konkat. Och glatt skratt till åt en annan kollega som hängdes ut på bild i Dagens media, fast hon inte uttalat sig. Här händer det grejer.

Vet ni, det här är nog första gången jag bloggat på jobbet sen jag vet inte när. Förlösande. Nästan lite rebelliskt. Jag har ju faktiskt viktigare saker för mig. Som tillväxt tex. Måste iof vattna även här.

Nu-kaffe.


Killar vi minns

På kvällarna när allt känns ensamt brukar jag roa mig med att titta på singlar. På nätet alltså. Det känns alltid skönt att veta att man inte är ensam där ute som är ensam om ni förstår vad jag menar. Och titta nu här vem jag hittade om inte mitt gamla ragg Pingu. Undra om han minns mig. Hur jag drog in honom i porten på Östgötagatan. Eller knuffade ner honom i en säng på Folkungagatan. Han ser lite lätt skärrad ut.



Toner från ett kontor

Jag känner mig rätt kass. Men så vet jag att de finns de som har det ännu sämre och då ler jag lite.  Kallas det elakhet eller skadeglädje? Jag vet inte. Helst vill jag bara cykla och fladdra med håret. Eller repa. Ni läste rätt. Inte repro utan repa. Inte saker utan musik, teater o sång.


Götes strängar håller längre om han slår löst - men då låter det sämre.

Snart släpps nästa hit!


Jag får nog

Eeeew vilken märklig musiksmak jag haft genom åren. Här är två låtar jag krigade för att få höra. Fråga mig inte varför. Jag skäms.

Annars då? Jo, jag är på väg att dräneras. Det är jobbet, det är hösten, det är killarna. Jag får nog och går ut ur mitt liv. Jag lever här som ett moln på marken.


Drix

Hurmpf.. Eftersom besöksantalet på min blogg sjunkigt i takt med stockholmsbörsen törs jag vara ärlig. Jag hånglade med en kille i Lars Z:as sovrum. Mjuka läppar och påtvåtvingad tungal från mitt håll.

Men inte fick jag med honom till söder. Jag fick ta taxi hem själv a la 500 kr.

Dyr puss.

Svart

Vad är det med mig? Vetskapen om att jag ska migla med fina folket på Lidingö ikväll göra att jag medvetet klär mig som en svart anarkist. För att retas med de adliga blå har jag DR martens kängor, svartare än svartaste mejken, baggybraller - - svarta även de. Black baby black. Var är mina svarta linser när jag behöver dem. Borde ta med mig Devil Cat i koppel också. Svart och svårmod.

Alla kommer att hata mig såklart. Äntligen en känsla. Jag ska dessutom se till att få hångla med ett backslick. Gärna någon med pappas kort. Är han upptagen, ännu bättre. Jag ska retas med alla. Alla.

Sådär. Nu har jag även lila nagellack och lila läppstift. Ärligt. Jag ser galen ut. Det här kan bli bra, riktigt bra. Skyll dig själv som bjudit mig säger jag bara. Skyll dig själv.


Var känslor blev av, det vet inte jag

Att gå omkring och inte få känna något tråkar ut mig. Jag till och med läntar efter att få bli olyckligt kär, bara nåt händer. Något som berör, irriter, entusiasmerar. Vad som helst. Hit med en stark känsla innan jag får frispel. En spark i magen, en pil i hjärtat. Jag har tråkigt.

Igår ja. Då var det mys. Pretto M bjöd på gudomlig middag med fatastiska viner. Vi snackade fram till småtimmarna. Om litet och stort, allvar och dråpligheter. Om Burning the man och Nåt 33 år, som bor här. Trevlish. Fina kloka tjejer jag tycker väldigt mycket om. Igår hade jag en känsla. Idag är jag bakis och den är förlorad.

Ikväll ja. Det vankas fest på Lidingö. Jag har bestämt mig för att åka dig och röra om i grytan. I samma veva ska det firas kanadensare in da hoods. B-boy fyller år. Det ryktas om party på mosebacke. Fest, fest, fest. Jag vet inte om jag orkar. Jag vill sjukskriva mig från det. Men går jag inte vet jag hur det blir. Då ligger jag här och känner ingenting, precis som nu. Jag måste ta mig ut.




En Fender?

Alltså, jag har lite svårt att förstå på fyllan. Har Göte köpt en Fender? Vad sjunger han?

Jag måste borsta tänder.

Översättning någon. Jag vill veta.


Nipponfärger

När jag har snöat in på AD-killen tänkte jag passa på att flasha mina AD kunskaper, som jag såklart inte talat om för honom. Jag sitter dagligen och petar i CS3:an. Helt självlärd. Jag gick iof en kurs för tre år sedan, men den var bara på 4 timmar, och gills knappt.

Därför tänkte jag att jag skulle lära er något nytt. Alla AD:s där ute, visste ni detta?! Det finns något som heter Japanska traditionella färger. Några av dessa har nu anammats av vår koncern. Tittar AD:s och reklamare mot öster mån tro? Jag undrar jag. Trenden hos vår koncern går i lila, beige, och pasteller i grönt. Stora färgplatter svåra att sätta korrekt vid tryck. Sedan ska det såklart tryckas på silk också. Ett dyrt och påkostat maner. Tjusigt värre.

Här har ni den traditionella japanska färgkartan.




Och ett exempel från Old School. En klassiker a la Yukio Mishima.


Jag ser nu att min blogg är lite Nippon. Men det är ju inte så konstigt.


Ljusglimtar o reflex

Livet har sina ljusa stunder. Som när jag kryssade över gatan idag efter mitt vanliga tråkbesök på Hemköp. En bil tutade. Jag blev livrädd . Nej, det var inte röd gubbe, för det var jag jävligt snabb att kolla. Inte heller hade jag sällskap av en urläcker 21-åring. De tutade och på mig. Stötte bilen på mig? Äntligen.

Och hela helgen går i tema fest. Imorgon med tjejerna (föredetta fruar, skådespelare och färsäkringstjänstekvinnor) och på lördag med bratsen på Lidingö. Ser nog mest fram emot tjejerna faktiskt. Mycket mer än mer. 5 brudar, god mat, vin, skvaller och pepp. Finaste medicinen mot höstmörkret jag svär. Partyt med bratsen blir mer som en stänkare.

Vet ni, jag har en kille på G. En urläcker AD. Men jag borde inte in där och trassla. Jag har nog med reklambyråer att göra. Jag är AD:ns strörsta fiende. Det har jag såklart inte talat om för honom. Jag ba, AD?! Vad gör en sån? Vi ska ses.

Jag ser ljuset!



Timbiskup tu

Och eftersom mitt liv fortsätter vara så där förbannat höstigt och trist, jag ljuger inte, bjuder jag på en annan illustratör. Vad annars har jag att bjuda på. Hela dagarna på jobbet ba; här var det korrektur! CMYK eller PMS? Varför skall man krångla till det och skapa logotyper i 3D? Är det rätt bilmodell? What, har ni ett eget typsnitt? Fel mått! Det heter Maskinskada, fast där ska det stå Förlängd Maskinskada bla bla... Sen en projektledare som skriker STRESS!

Nej, det var inte jag som skrek.

Well, här har vi TimBiskup.

Me like.





Caia min Caia

Idag jag ska bekanta er med Caia Koopman, min favorit illustratör. Herregud, jag älskar allt den kvinnan gör. Jag vill tatuera hela min kropp med Caiamotiv. Eller åtminstone min ryggtavla.


Mentorskap

Varför är han så förbannat klok Mr Jake? Jag fattar inte. Under kvällens gång har jag berättat om saker som stört mig. Jag skrev för fasen en hel novell. Som respons på detta får jag en ynka mening;

"..then sure friendship that can end, never really began."

Ja, det stämmer ju för 17. Jag ska alltid krångla till det.

Som den där filosofitentan som bestod av en enda uppgift, dvs denna;

Är detta en fråga?

Eleven som skrev VG svarade:

Ja, om detta är ett svar.

(Kan iof vara en skröna - en pizza i råttan)

Gud, jag bloggar märkligt när jag är trött. Men jag bloggar. Nästan i sömnen nu.

En önskan

Jag minns honom som en söt liten japansk pojke på 20 år. Nu, 10 år senare, står där en vacker man och väntar på mig på småkall betongperrong. Han tar mig i sin famn och lyfter upp mig. Kramar mig. Så snygg att jag blir helt ställd. Att kyla omvandlas till värme. Att jag vill knuffa ner hans pojkvän på spåret och göra allt i min makt för att omvandla Nobbe till hetro. Fina, fina Nobbe.

Idag önskar jag att jag var kille och bög.

Nobbe is i town

Jag är just på väg för att möta upp en japansk vän som råkar vara i stan. Vi har inte setts på 10 år.

Om 10 minuter ser ni oss återförenas på plattformen i Gamla Stan. Det kan vi tacka FB för. Fast helst vill jag tacka oss själva.

Måste dra.

(Sayonara)

Inrutat

Nu när jag köpt min lägenhet måste den självklart pimpas. Jag ska börja med köket. Det ska gå i Rockabillystil. Tänk er detta golv, en röd fondvägg och resten i vitt. Jag tror på det. Men det finns en hake. Precis så ser det ut på våningsplanen på mitt kontor. Tänk er själva att stå där i sitt kök och inte veta om man är på jobbet eller hemma. Men snyggt är det.

Till veckan ska jag köpa mitt golv. Men vem ska lägga det?



Repriser

Söndag är reprisernas dag. Helgen och veckan som varit spelas upp. Inte bara i min hjärna utan också på TV. Är det så bra med repriser. Jag undrar jag. För ibland vill man inte bli påmind. Det får mig att tänka på en helt annan sak. Hur skulle det va om man inte hade ett minne. Att man inte kom ihåg vad som hänt. Lite som alzheimers, fast man ändå funkade till vardags. Skulle vi må bra utan minnet?

Jag minns i alla fall gårdagen. Det var middag. En fantastisk sådan och med fina utmaningar och storys. Och du, drinkarna var som läsk för en femåring -- De var gudomliga. Jag är glad att jag minns det.



Hur gick det för rövarna?

Det är något jag går och funderar på idag.



Bild hämtad från www.argalappen.se

Cobrastyle

När mörkret kryper sig på krälar männen ut ut sina hålor. Det är sant. Helt plötsligt hör de av sig vis sms, msn, mail och samtal. Jag tror de är mörkrädda. Som ikväll t ex. Då pep det till från en cobra jag träffade i somras. En dagsslända som drog sin kos. Men vad vill han nu? Sen killen som smet till US för att producera musik. Lika tvärt som han slingrade sig ur vill han nu tillbaka. Jag har blivit någon slags magnet.

Visst, jag är klok nog att förstå. Det är inte jag utan hösten + allas önskan att slippa sitta ensam och kura i mörkret som gör det.  Kontakt.

Kvällen har varit soft för er som undrar. Väldigt stilla fram tills jag tappade en 1,5 l Trocadero i golvet. Jag vilar inför morgondagen. En fest som väntar. Många fester väntar. Det är mörkret som gör det.

Den gröna apan

Har just fått reda på att en annan bloggare varit på besök på mitt kontor idag. Jag frågade nyfiket om han sett mig.

Fick svaret:

- Nej, men en stor grön sak såg jag.

Men du GB. Det var ju faktiskt mig du såg.

Trevligt att träffas GB.


Finanskrisutbildning med Göte

Göte Børge förklarar finanskrisen så fint. Jag tror jag ska spela upp den för vår direktör.


Smash

Mitt liv är ganska så trist just nu. Lite maskinellt så där. Därför känns det totalt värdelöst att blogga nutid. Tacka vet jag 90-talet. Det var liksom min tid. Jag slapp ansvar. Jag slapp jobbiga beslut. Jag blev lätt kär. Jag reste jorden runt, och runt igen. Jag ströjobbade när det passade. Jag pluggade. Jag festade.

Och sen följde jag denna serie slaviskt såklart. Cirkeln kanske är sluten, för jag börjar känna mig lite som Einar Berg.






Taggigt

Usch, jag har det så jobbigt på jobbet. Men jag biter ihop. Chefen är orolig såklart. Inte att jag inte klarar mitt jobb utan kanske snarare att jag wallar. Måste göra ont det där, att springa in i en vägg. Jag håller på att helbranda en stor affär där typ inget får skita sig. Det är ett skitgöra.

Sen ska jag träffa P imorgon för första gången efter olyckan. Stor klump i magen samtidigt som jag har längtat så efter att få ge P en kram.

Japp, dans på rosor mina vänner. Många taggar.

Lite hagel


Mejkat

Innan jag gick till ICA efter jobbet för att inhandla djungelvrål, bullens korv och klementiner smet jag in på HM. Där hände nåt. Jag handlade smink - - FÖR 535 KR. Inga konstigheter tänker ni, men hallå. Jag sminkar mig ju aldrig. Och när det väl sker blir det inte så mycket mer än mascara och läppglans. Det slog slint inne på HM, jag skojar inte. Jag måste ha sett min spegelbild någonstans och tänkt; huvva ett lik.

Rör inte min mus

D3vilcat is in da house.


Till mitt sista andetag

Idag passar det bra med en hit av detta slag. Jag har ju liksom haft en romantisk dejt på Dalarö. Alltså, jag har inte dejtat Göte Børge, men jag har myst med en charmig tysk från Östberlin.



Som en familj

Igår sågs vi, jag och mina fina bloggvänner. Vi har nu kommit varandra så nära att vi törs visa både glädje och sorg. Ja faktiskt, det är sant. Man skulle kunna säga att Blogmafia blivit min bästis, eller ännu bättre - - min familj.

Vi har gått från förälskelse till kärlek, som Grannen så vackert beskriver det på sin blogg.

Ni betyder allt för mig. Så tack för igår bloggmafia.

Noterat


Paus

Det blev en kort paus här. Ett andrum i andra forum. Jag kan inte blogga när jag är ledsen. Det blir för personligt. Idag kom vändpunkten. Psykologen hade rätt. Det tar några dagar innan det ger med sig. Kanske var det inlägget på FB:
Jävla fittsköterska som snodde snuset jag hade med till dig!

Idag lämnar jag bubblan av oro och sorg. Jag ser fram emot en helg med mina favoritbloggare. Inte nog med det. Jag har en dejt med en vansinnigt snygg man. Eller okej, en kille hehe. Han som så gulligt på totalt värdelös svenska säger: jag är röd i huvudet (när han rodnar).

Jag trodde förresten att det var ikväll vi skulle ses hos Hanna. Så jag skyndade mig hem, messade och sa att jag skulle bli lite sen och kastade mig i duschen. Sen kom svaret: Ta det lugnt! Det är morgon vi ses :-) Kram

Ja, imorgon ses vi.

När tårar faller

Idag har varit dagen då känslor exploderat under huden. Jag har gråtit på jobbet, jag har gråtit inför kompisar på en bar nära dig. Och nu  mellan bisatser i vilsen blogg. Jag har en klump i magen och en oro i mitt bröst.

Gröna linjen stod still imorse. Irritation för de flesta men en total tragedi för min vän och alla som står henne nära.

Jag borde inte blogga om det alls. Jag är ledsen, så ledsen. Men det brukar hjälpa att skriva av sig säger bloggare som vet. Imorgon kommer det en psykolog för att tala med oss. Det behövs. Jag hoppas det kan ge styrka och mod att stötta.

Mitt i denna tragedi har en annan vän sceenpremiär på Mosebacke. Jag var där. Sara berörde och fick mig att släppa all oro för att drunkna i hennes.  En genial show.  Hon vänder ut och in på sig själv. Precis som jag idag. Hon inför nära publik - jag gömd bakom en dataskärm.


Tränade apor

Jag har varit kaxig hela dagen över att mitt bloggvärde uppnått 125 000 kr, tills jag läste följande:

Det värde som beräknas behöver inte ha något med verkligheten att göra. Då denna beräkning görs med tränade apor är det svårt att uppskatta ett exakt värde.

Vaddå tränade apor?

7 sorters apor?




Fina fisken

Kerstin undrade vad Nätting var. Kanske stavas det också Netting. Jag vet inte så noga. Men eftersom det är en av mina favoritdelikatesser alla kategorier känner jag att jag måste reda ut detta. Kerstin, här har du den - - Nättingen.

Detta är en blodsugande och asätande krabat som tillhör en grupp som kallas rundmunnar. En massa tänder har den också, och broskskelett istället för ben. Den lever större delen av sitt liv som larv. Så på sätt och vis är jag van vid att äta larver. Nätting/netting är Västerbottens landskapsfisk. Och var kommer Blingbling ifrån om inte Västerbotten.

Här har vi sötnosen. Så god, så god.

Och tack för receptet Nisse.


66,85

Det här är märkligt. Jag har på inom loppet av två dagar handlat två ggr på Hemköp i Skanstull - - för en och samma summa:

66,85 kr

Alltså, har inte vi avskaffat 5 öringar? Det här är grymt skumt. Samma summa och allt. Hur troligt är det? Har jag handlat samma saker? NOT!

Har jag skimmast av hemköp? JA!


Chock

Det där med maten. Jag tror jag tar tillbaka det. Vet ni vad jag har bjudits på ikväll. Jo, Mopani Worms. Det är en Namibiansk delikatess som ser ut så här.



Jag åt tre stycken. Hur jag klarade det? Well, jag visualiserade och tänkte; det är nätting.

Kusin, namibianer och famfarer

Ikväll blir det stort kalas. Min kusin fyller fyller 20 år. Alltså, shit vad tiden går. Eller för mig står den still, medans andra växer i kapp. Kl 18 firar vi Prim. Och hela natten för de som orkar. Jag och stadens alla namibianer. Det lär bli ett fägsprakande kalas. Och underbar mat i mängder (som alltid när Prim har fest).

Grattis kusin. Du är släktens primrose Primrose.




Vänd världen rätt

http://www.helpsweden.org/

Jag skrev på.

Snällblogg

Jag borde kaxa mig här på bloggen. Men nä, det är inte riktigt jag. För kaxar man sig eller är elak, ja då blir bloggen ett monster. Och det finns många monster där ute. Ni behöver inte ett till. Från och med nu är min blogg snällbloggen. Kanske nån gång även gnällbloggen. Men bara nån gång.



Hurra

Jisses. Jag har just räddat en Berlinresa. Födelsedagsbarnet skickade presenterna med mig hem -- jo man va tråkig och kunde inte haka hela natten, Berns va? Men med presenterna låg biljetterna. Det budades just en taxi till min lya för att reda upp.

Ikväll har jag firat födelsedag och förlovning. Mjau. Galet. Då kameran inte va med får jag bjuda på ett annat klipp med jubelaren. För er som är uppmärksamma... Hör Blingblings löfte i slutet. Fast det var till Micke T, och inte till bemärkelsedagenkillen. Det är allt jag har att bjuda på. Grattis Pelle.

Bubbel och famfarer.

Ha så kul i Berlin o på Berns.


RSS 2.0