© En annaN

Ikväll smällere. Cavan står i kylen, korsetten vädras. Alla som vill får komma.



En film av Hanna, från sist det begav sig.

Min efterlängtade fina 08 är tillbaka igen. Bloggandes.
Hoppas få träffa dig snart över ett glas vin eller kaffe.

Jag vet inte om ni märkt det, att jag har varit borta ett tag. Tror inte det. Ni har fullt upp med vintrigt OS och annat viktigt. Appro på vinter OS. Jag har faktiskt upplevt ett-- live. Det trodde ni inte va, men det är säkert.

Jag och Gerdas begav oss till Lillehammer -94. Herregud vilken grej. Jag minns bussresan, hur vi körde fast på fjället vid norska gränsen, hur vi frös i stugan i Hafjell, Pillans guld, säckåkning i backen, öl i tälten, isskulpturer, Hockey, backhoppning, skidor. Vilke äventyr de va. Mitt liv är nog inte så tråkigt trots allt.

Min frånvaro har berott på ett haveri.


Mins ni detta?

Många snackar doping i dessa OS-tider, men för mig är det dop som gäller. Det har jag varit på idag.
Här ser ni en stolt far och mor och en stolt gudfar och gudmor. Sen världens sötaste havsblomma, döpt efter anemon.

Jag och bloggaren Hanna gillar det burleska. Det tror jag att ni känner till vid det här laget. Det kan vi tacka Erik för, som invigt oss. Och i fredags var det dax igen. Hanna är snabbare än jag, och har redan bloggat om det.

Jag tänkte att jag skulle bjuda på lite sköna bilder därifrån, och ni kan läsa mera på Hannas blogg.

För er som fortfarande går och funderar på vad det burleska innebär. Följande står att läsa på Wikipedia:
Burlesk var en form av varietéunderhållning med bland annat sketcher och dansnummer, ofta satirisk och häcklande överklassen, som blev populär på andra hälften av 1800-talet. En av de kännetecknande ingredienserna var vågad klädsel med fokus på kvinnokroppen och skämt med sexuella anspelningar.

Tittar ni noga får ni en skymt av mig och Hanna. Och kanske lägger jag även ut filmer på Söder TV. Det beror liksom på ifall de vill och vågar visa mina burleskalster.



Foto: Blingbling

Tack för den fina försenade julklappen. Resultatet av blåset blev en röd vas.
En släktklenod ingen får klirra. Alltså, jag är så stolt.

Detta är ett av mina drömyrken faktiskt.

Det hände visst saker i mina hoods i natt. Märkligt vad jag missar saker när jag inte hinner kolla nyhetsträsket om dagarna. Kanske är lika bra det. Jag borde i alla fall ha hört skotten, men jag sov nog rätt djupt i natt.

Jag befinner mig på en arbetsplats där jag saknar en mentor. En förebild ni vet. Det slog mig idag. Jag passar inte in och ingen passar mig. Jag borde ta mitt pick och pack och gå. Göra något vettigt. Något som betyder något--för mig. Med mig på resan vill jag handplocka ett gäng, dom vet bara inte om det än. Fick vi jobba åt oss själva skulle allt bli så mycket bättre och vi kunde sälja våra tjänster dyrt. Allt med kärlek.

Förresten. Jag har börjat skriva låttexter. Det går ganska bra. Men det är inte det jag vill göra.

Och veckan lutar åt äventyr. Jag ska blåsa glas. Jag ska på dop. Allt osar pånyttfödelse.
Hinner jag med ska jag även hit. Där hör jag hemma. Jag kanske borde stå på sceen. Det bor en artist i mig, helt klart. Gener från pappa I guess.

Förresten så kan ni se helgens äventyr här.

Jamen ni fårstår ju. Jag ska inte sitta på ett försäkringsbolag. De kväver mig.

Det är nåt mysigt över det hela. Och nu förstår jag varför männen kommer sömnlösa till jobbet.

Jag snubblade över en låt på Twitter idag. Man snubblar över mycket där. Jag tyckte den va märklig. En kille som sjunger som en tjej och som en kille. Sen undrar jag, är det samma person som bär på båda rösterna. I så fall avundas jag honom, eller henne. Eller honom som sjunger som henne.

Förlåt, men jag har feber. Och då tycker man sånt här är ballt.

Tänkte kittla er lite inför kommande Hootchy Koochy. Denna stjärna gör visst entré. Och det är snart mina vänner. Snart. Håll ut. Kanske slår jag till med ett litet party också, med dresscode denna gång--burlesque.

Jag har aldrig varit i Barcelona, men jag har festat med dem. Det får man ta som ett nästan.
I'm from Barcelona bjöd in till releaseparty igår. Tack för bärs och spelglädje.








Jag klippte ihop en liten film till er och jag hojtar till när den ligger på videobloggen.Tills dess, titta och lyssna på detta.

Och då menar jag inte trosn. Jag menar bokhyllan. Man kan ju liksom bygga den lite hur man vill. Detta blir min nästa inverstering, när väggarna är målade dvs.

Hur många bloggar kan man ha egentligen, innan man bloggar ur? Jag har tre stycken och kan väl tycka att det är lite väl, men det går. Däremot kan kvalitén svikta. Det har jag märkt. Herregud.

Jag har Smurflandet tillsammans med bloggare Crusty. Kanske har ni hittat dit? Där är jag lite lat måste jag säga. Crusty får dra det största lasset. Smurflandet har fler besökare än min Blingbling, det trodde ni inte va?! KUL. Tänk att smurfar engagerar så många. Jag lovar att göra ett ryck här. Blogga oftare. För jag har nämligen laddad ner bloggappen till min lur och kan lägga ut en smurf om dan om ni så önskar. Företaget kan inte spärra min telefon, så är det. Håll utkik vänner. Håll utkik.

Sedan har jag mitt lilla videoprojekt, min videoblogg. Den är jag otroligt dålig på att marknadsföra och den har förmodligen inga tittare alls. Ska va mamma då. Pappa har ju redan sågat den hehe. Här sitter jag fortfarande och funderar på ett upplägg. Vad skulle vara kul att titta på? För filma mig själv hela tiden känns inget vidre. Problemet är bara att vännerna inte tycker om att jag filmar dem. De är livrädda. För vaddå? Det är bara Micke T som ställer upp. Och Crusty. Fast filmen på skönsjungande Crusty censurerades visst. Likaså filmen på den strippande dvärgen. Jag undrar varför.

Förresten Crusty. Får jag länka till din nya blogg?