KS

Karolinska Sjukhuset vakar över mig. Men just min läkare har släppt mig helt. Hon är specialist och ska ta hand om de sjuka. Jag är inte sjuk. Det känns väl helt ok att låta någon annan klämma. Kanske inte just på brösten då, men vad gör man. Körtlar ska undersökas och det är bara att strippa. Jag har en sådan rutin att jag vet precis hur jag ska klä mig för en undersökning. Läkaren behöver bara blinka en gång så står jag där, strippad och klar.

Nu en liten fråga. Hur många av er har legat på sjukhus? Och handen på hjärtat, vad snodde ni med er hem?

Här är min lista på snodda saker:

- De där blå skoöverdragen i plast. Dessa kan man också finna hos tandläkaren. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska ha dem till.

- Spypåsar. För er som undrar är de i plast och inte i papper. De ser ut som en jättekondom, bara en sån sak, och heter Sicksac.

- Stödstrumpor. Bra att ha på långa flygresor.

- Pillerburkar

- Munspray, nä vänta, den fick jag ju.


Kan man ge bort en blogg i present?

Om du fick min blogg i present (nu måste ni tänka att ni aldrig läst den innan), hur skulle du reagera då? Skulle du tänka:

- åh din snåla djävul.

Eller kanske;

- men va fan, varför har du inte sagt att du har en blogg?! Idiot.

Eller;

- häftigt, den vill jag läsa när jag får tid över.

Eller så kanske;

- nördigt och ego, men tack i alla fall.

Alltså, här händer det grejer

Och Göte Børge har släppt en ny hit -- Grannen bredvid


Gambarimasu

Jag läser ett manus ingen vågat ge ut. En avslöjande story som lett till dödshot, skyddad identitet, en splittrad familj, mord och en vardag med livvakter och rädslor. Men modet finns där. Han vill inget annat än att få den publicerad. Ingen vågar. De säger att de inte kan garantera hans säkerhet. Jag hade vågat, om jag haft stålarna.

Bara så du vet Mr J. Jag tycker hemskt mycket om din bok. Ska läsa vidare nu. Historian är ju du, så jag törs. Och vet du, 1997 var jag där. Kanske möttes våra blickar på YN-line.





Konstnär

Här sitter min 4-åriga kusin hemma i mitt kök. En riktig konstnär. Jag önskar att jag hade en gnutta av kussens talang. Hon kommer bli nåt stort en vacker dag. En ny Picasso.

De har åkt nu. I min frys finns grillat lamm och på min bänk står bosniskt vin.

Kusin 4 år: Kommer du att sakna mig?
Blingbling: Jaaaaa.
Kusin 4 år: Då kommer jag och hälsar på i vår. Och snart är det vår.
Blingbling: Taget.




Juggemaffian

Ikväll smäller det. Planet från Bosnien landar 22:45. Det blir ett maffigt dygn. Jag har gjort allt för att de ska trivas. Städat, well inte ännu -- men jag ska, handlat mat och blommor, fixat små presenter till minstingen och pimpat mig själv.

Välkomna ska ni vara till min flashiga våning på Södermalm.

Imperiet

Maten igår var ljuvig. Sällskapet också. Men allvarligt Chrille. Det var dumt att bjuda in Jack. Jag är helt ur funktion idag. Syns det? Jag skriver med korta meningar.

Vad har det kostat

Jag ska till Karolinska på måndag. Det blir så när man varit sjuk. Jag ska då tjata till mig att de bör leta efter metastaser. Cancer kommer ju förr heller senare tillbaka. Men de är sällan sugna på att bekosta magnetröntgen och blodprover så här i efterhand. Dom liksom nöjer sig med att klämma, fråga lite om hälsan och skriva ut nya recept. Alltid något iof. De säger att de inte kan ta cellprover för att mina celler redan är uppfuckade av all strålning. Men blodprover kan de ta. Men de har de inte gjort de senaste tre återbesöken. Det lär väl bli så att jag får beltala mina egna, i den privata vården.


Gud vad jag måste ha kostat svenska staten/landstinget pengar. Är det någon som vet hur stor prislappen på en cancerpatient är?

Hur många miljoner rör det sig om?


Min prislapp på ett ungefär är:

6 cellgiftsbehandlingar

4-5 magnetröntgen

1 operation

Några narkoser (tror jag fick sövas 2-3 ggr)
3 såna där ryggmärgsbedövningar -- det kallas nog något annat
6-7 blondtranssfusioner -- eller vad det nu kallas. Jag fick blod av nån

Strålbehandling 3 mån -- varje vardag

Piller och mediciner

Inlagd 5-6 nätter

Otaliga läkarbesök

Mig har det däremot inte kostat värst mycket. Mitt företag har gått in och tagit mina kvitton, det som inte högkostnadsskyddet fångat upp. De har också betalat den inkomstlucka jag fått då försäkringskassan bara täckte upp 80% av min lön.

Men jag har varit värd varenda öre. Så det så. Och nu betalar jag gladeligen skatt. Herregud, jag är ju skyldig en massa miljoner minst. Och sedan betalar jag gladeligen för din sjukvård eftersom du betalt för min.

Hade jag bott i ett annat land hade jag inte haft råd att överleva.


Två saker får mig att le i allt jävla elände. Det ena är lönen, det andra är att blåsa den på ytliga ting. På gadgets, kläder och jultidningar.


Vill-ha-listan är lång:


€  Trådlösa högtalare till min Ipod

€  Smurfalbumet Svartsmurfen -hilfe, det gick för 6 kr på Tradera och jag missade det.

€  Lovikagarn -- så att jag kan sticka varma vantar till finaste vännerna

€  Målarfärg och nytt golv till lägenheten

€  Wii -- men först ny TV

€  En fluffig, men varm vinterjacka


Eller så gör jag som jag alltid brukar göra. Låter pengarna ligga där och ruttna på banken med dålig ränta alt spenderar dem på krogrundor.


Måste-betala-listan är tråkig och kort:

€  räkningar

€  sjukhusbesök

€  mediciner


Digitalavis

Det här är ju absurbt. Jag blir avis när tjejer flörtar med mina pojkvänner på FB. Eller kanske inte avis, men jag blir sur. Är det en lightvariant av svartsjuka? Gud så stört. Nu loggar jag ur från den där skiten innan jag sabbar min kväll fullständigt.



Subprime Crisis

Turbulens, och jag bara skrattar. Lite som dejterna med bankman A och bankman B.


Normal?

Jag är väldigt normal. Lagom. En sån där svennebanan. Men en sak är fan inte normalt. Jag mår som bäst och garvar som mest när allt går åt skogen. Som på jobbet idag. En väldigt irriterad VD från ett annat företag ringer upp. Våra kunder ringer deras nummer, hela 100 samtal bara idag. Två siffror i vårt telefonnummer har troligtvis kastats om, kanske i någon annons. Och vad gör jag. Altså jag börjar fnissa. En vanlig människa hade ju svettats pormaskar av skräck.

JAA, nu gick det för mig här. Lars är vidare i Idol. Nu kom jag av mig. Punkt.

Gurustuff

Imorse hände något märkligt. Jag såg någon på tunnelbanan som har betytt väldigt mycket för mig. Vi umgicks flitigt på Internet under mitt helvetesår 2006. Vi pratade om allt. Fast vi träffades aldrig IRL. Jag tror han fick kalla fötter när jag nämnde att jag hade cancer. Jag klandrar honom inte för det. Han stöttade mig på nätet och det betydde minst lika mycket.


Nåväl, imorse såg jag honom på Gröna linjen. Jag känner igen honom från bilder, så JAAA, det var han. Gud vad jag ville gå fram och ge honom en kram. Varför gjorde jag inte det? Nu sitter jag här och förbannar mig över att jag inte vågade. Han hade blivit glad, det vet jag. Och jag behöver kramar. Vacker är han också. Jag är en FEGIS. Fan, fan, fan.


Förresten, ikväll har jag övertalats att gå på någon slags Indisk Gurugrej. Jag vet inte var, och mobilen där jag har adressen har jag glömt hemma. Nu är det indiska köret inte min grej, jag är mer in på Zen när det gäller det andliga. Fast då jag är en nyfiken själ ska jag ge det en chans. Allt som kan ge mig harmoni välkomnas. Den inre resan måste också göras och det skadar inte att låta sig inspireras.

Jahaja, måste jobba vidare här. Gud så ytligt.


Mr W





Hur en pingvin ska tas

Raggar man upp en pingvin för man minsann äta upp det. Igår utsatte mina vänner in da hoods mig för, ja just det, pingvinspelet (Wii). Highscore för Blingbling. Vi spelade andra Wiispel också. Backhoppning, tennis, boxning etc. Kul.

Brände såklart iväg ett mms till Pingu, han fick följande bild med en hälsning.

Och svaret jag fick var: Visa dem att du vet hur en pingvin ska tas ;)

Eeeh, jo så att...


Droppen

Jag är inte rädd för spindlar, inte det minsta. Inte ens när kollegan blev biten av en korsspindel och sjukskriven i över en vecka blev jag rädd. Spindlar gör bara sitt jobb. Men så idag, när jag skulle riva ner mina handdukar i tvättpåsen hände det. Ett stort jävla as till spindel föll ner på toalettgolvet. Alltså, den var så stor att jag hörde dunsen. Så stora spindlar ska inte finnas här i Sverige. Den var huge. Ingen svarta änkan alltså, för dom är små har jag hört. Det fanns bara ett att göra. Döda den. Det blev drunkningsdöden. Faller regn idag, klandra mig.

Nu ska jag läsa en bok. Den har inte kommit ut ännu, men jag har fått manuset. Och jag får INTE visa den för någon. Fasen, jag vill ju läsa högt för hela världen. Den är så in i helvete bra. "... it's the sum of everything I've learned in my life. Hopefully, I learnt something at least." Det är Joshuas story. Han kommer till Eorupa i oktober och har sagt att ska göra en avstickare till Sverige för att säga hej. Kul, spännande och skrämmande. Men vår vänskap är redo för det steget. Det skulle liksom kännas löjligt att inte ses när han väl kommer över till vår kontinent.

Over and out -- tillbaka till tvätten.

Dagens

Valp bjuder alltid på bra musik. Jag gillar att snatta klipp från hans blogg.


Hidden Faces

Den där festen, Hidden Faces of glory and desire -- Vilken grej. Några highlights bara måste jag nämna. Det kliar så i fingrarna.

- Hulken var där. Han var grön och stor. Stark också. Med det är inte det bästa. Föreställ er nu honom bärandes runt på vår justitieminister. Nu blev det genast mycket intressantare va? Hur hon var förklädd undrar ni kanske också. Det kan jag inte avslöja, för min blogg är en politisk oberoende blogg. Men söt var Beatrice.

- Pingu var där. Crazy Geisha bev förtjust. Hon älskar ju Pingu. Hela kvällen jagade hon honom för att sedan stjäla kyssar på sval balkong. Sedan stoppade hon ner honom i sin väska och gick hem till Skanstull. Där fick hon se hur han såg ut inunder.

- Jag glömde min plånbok. Med andra ord, det bästa betyget en fest kan få.

Idag har det svajat lite. Det där vinet alltså. Vi har softat och ätit gott och avrundat med bio. Patrik 1,5. Jag tror det är dags att ställa sig i adoptionskö. Åh, kan de inte friskförklara mig snart. Jag vill adoptera en Ptrik nu.




Blingbling



Hidden faces

Tänker jag alls? Jag har nobbat en spelning med Coldplay. Istället ligger jag i soffan och suckar. Ser Idol och bloggar. Värdo. Men visst, jag hann med en Hof på Globen. Jag säger som så, jag var ensam mot strömmen när jag lämnade. Det känns ju sådär. Men jag vet att det är bra. Bra för min förkylning, bra för vilan jag får för att fixa jobbets belastning.

Jo, en sak innan jag somnar. Jag ska på fest imorgon. Hidden faces of Glory and Desire. Jo så att. Värden hittar ni här.
Det finns bara ett dilemma. Jag har inget att dölja mitt ansikte med. Hur i h-vete ska jag hinna fixa det mellan möten. Jag får försöka smita iväg på lunchen.

Micke T. Kan inte du följa med som moralsiskt stöd här? Jag är fan nervös. Jag är dessutom rädd för masker.
Ja, jag fick faktiskt ta med en vän.

Alltså, blir man inte lite skraj?



5 saker du inte visste om mig

Sorry Nisse, jag höll nästan på att glömma din utmaning. Eller, jag har varit lite lat. Lite som Mangan. Fast detta är ju inga "sätta dit frågor", så vi kör!

5 saker i min frys;
Hallon, svamp, sik, iskuber, saft
(Nej, ingen glass. Den käkas alltid on demand)

5 saker i min garderob;
En digitalbox (fortfarande inte monterad), en peruk, en resväska, kläder, smutstvätt

5 saker i min bil;
Nej, där kom den, "sätta dit frågan". Jag har ju ingen bil. Inget körkort heller. Får jag välja något annat då? Jag tar mig den friheten. Det får bli:

5 saker i min magsäck;
Gyoza (den borde iof ha smält nu), Plopp, Lakritsal, banan, omelett.

5 saker i min handväska; Mobilen, Försvarets hudsalva (gud vad läskigt det låter), plånboken, en avi, skulder.

5 jag utmanar: De får bli de fem första som kommenterar här. Våga då!


Tremendous insight

Jag har roligt med Joshua. Mer ros än ris faktiskt. Och idag är jag glad för att jag fått en komplimang. Fast för att få den var jag tvungen att ge en. Så jag vet inte om det gills eller om jag är värd den. Joshua skrev: I like you, too. (Då kanske ni kan gissa er till vad jag skrev innan). Forts. I'm going to have to meet you someday. I feel like I've known you for a long time even though I have not.

Vad var de nu vi sa?

Blingbling: I like flattery
Joshua: It just has to be slightly convincing flattery. I'm a sucker for it myself.

Så nu suger jag åt mig lite. När en person jag beundrar tar sig tid och bryr sig blir jag barnsligt lycklig.

Det absolut roligaste med Joshua är våra dialoger. Jag hade gärna delat med mig av dem här, men nä. Det blir lite för privat. Okej, lite då. Det jag skrattar åt nu är följande. Lite väl lösryckt ur sitt sammanhang, men i alla fall;

Blingbling: I never learn from my mistakes.
Joshua:This doesn't apply because obviously--you never make mistakes. So what's to learn?

Nä, det där blev inte kul. Ni behöver hela historien. Vi lämnar detta.

Idag har jag varit på banken och lånat ett 7-siffrigt belopp. Känns pirrigt när världsekonomin svajar, men min bankkontakt bara log och sa att jag skulle gå och köpa mig en skumpa. Att jag ska jubla istället och att det är få som har den turen. Jag får väl tro på det då.

Haha, gud vad Idol suger idag.



Göte Börge kan han med!

Det här är spännande. Har han återupplivat sin blogg? Gud, jag hoppas verkligen det.

Göte Börge, welcome back! Awesome comeback!

Försäkringar och räknestickor, ha! Underbart! Du har fått mig på tariffic humör.



Göte Börge kan han med!

Jag är höst

Allt är trassel just nu. Oreda. Sen är det det där med smaken. Jag har tappat den. Allt smakar spagetti. Och på jobbet är det stressigt. Jag hinner inte prata. När jag väl gör det pratar jag i korta meningar. Alla tror att jag är sur.

Här låter jag också sur.

Men jag är inte sur, bara uppgiven och höstig. I väntans tider på att det ska vända. Att nåt ska hända. Märkte ni att jag rimmade lite?

Det här är känslan.






Hurring

Eey brotchan. Feta grattiset på bemärkelsedagen. Skicka önskelista för jag har hjärnsläpp.


Barnvakten

Min lördagkväll har varit totalt annorlunda jämfört med andra lördagar om man säger så. Jag har bytt blöjor, fixat välling, letat nappar, lagt puzzel, torkat snor, tröstat, matat, busat, nattat och läst sagor. Jag provade först med Astrosmurfen, men smurfspråket gick inte riktigt hem. Sagan fick bytas ut mot nåt i stil med Byggare Bob. Sen hann vi med Bolibompa, Pingu och lördagsgodis också. Och det gick ju bra det där. Vi överlevde alla tre. Pust.

Men min sönda, den är sig lik. Fika & Söderslack. Kanske en bio. Fast det är klart. Jag var uppe vid 7 och fixade välling till lillen. Det bryter mönstret. Han var väldans hungrig och skrek ut sin frustration över hur långsam jag va. Men jag har ju inte direkt nån vällingrutin.

Söndagsmys


Ba bulla

Jag och polarn min har precis tryckt i oss brunch på String. Farliga mängder frukost. Jag dör lite här i soffan, uppsvullen och uppstyltad bland kuddar. Och då åt jag inte ens pannkakorna.  Jag slötittar på 60 Minutes. Harmoni mellan snytningarna. Jag må ba bulla. Förkylningen är nästan besegrad. Bara snoret kvar att driva ut. I am back on track. 

Herregud säger jag bara! Vilken kväll jag hade igår! Vilket ös! Nä, nu ljög jag deluxe. Det var jag, ensam i soffan med krämig choklad. Jag somnade in av Neo Citran. Sov. Så såg jag en film. Inte misär, snarare lugn ro. Sen kom det ett sms från lamköttet. Han ville meddela att han minsann passerat 30. Han gillar inte att jag kallar honom lammkött, men jag tror han gillar mig. 

Nu laddar jag om. Kvällen i Axelsberg lär bli livlig. Blingbling ska sitta barnvakt. Oh vad vi ska busa.



En sån där utmaning

Tack gode gud att Fröt gett mig något att göra denna misärfredag. Något som får tiden att gå lite snabbare än långsamt. Något att fundera över.

Jag tycker om utmaningar.

Fem saker jag ska göra idag

Betala en smurf på Tradera
Tappa mig ett glas Roodeberg och tröstäta lite Tryffe Noir
Mysa
Chatta
Bajsa

Vad gjorde jag för tio år sedan?
Jag bodde i Lund. På Parantesen A 1 södra. Jag pluggade Nihongo på Lunds Universitet. En fantastisk tid utan ansvar. Ett fantastisk liv utan rädslor. Då ölen kostade 10 kr. Då man hade sovmorgon varje dag.

Vart har jag bott?
Strand, Ume (Öst på stan och Haga), Lund (södra Esplanaden), Tokyo (Gotanda) en snabbis, Gifu en snabbis, Stockholm (Gamla stan, Hässelby Villastad, Lärkstan, Vasastan, Södermalm).

Fem saker jag skulle göra om jag var biljonär
Säga upp mig
Investera och engagera
Flytta runt runt runt. Eller det heter kanske resa
Renovera min stuga
Leva ett stekigt liv

Och nu ska jag låtsas steka genom att frossa i Tryffel. Kanske ett glas vin också.

Eller så ska jag steka några egg. Då blir det liksom på riktigt.



Sen utmanar jag Lost in Tokyo och Foreign Salaryman

Keff

Fatta. Jag är kvar på jobbet. Det här suger. Okej, mitt jobb är tokigt omväxlande och ibland riktigt kul. Men att sitta en fredag så här, i stället för på La Cucina med vännerna, ger mig ont i magen. Sjuk är jag också. Dopad och drogad på Alvedon och Esperitox. Nej då, för all del. Tyck inte synd om mig. Jag får skylla mig själv som alltid ska va så jävla duktig. Dessutom har jag övertidsersättning. Jo, förresten. Tyck synd om mig.

Jobb å jobb å jobb!

Snart släcks lyset här.

Väta, jag hör röster.

Knepigt att korra



























Veckans case

Nu har jag lyssnat på LillaNisses gästspel i Mammas nya Kille. Han har råkat ut för Mangan.

Nisse, det skötte du bra. Nu undrar jag bara; vad sa Agneta? Eller är det sekretess?

Tänk att du har snackat med Mangan. Nästan så man blir lite avis. Och vilken twist sen. Du ba; Är det Mangan? Från Mammas Nya Kille!

Du avslöjade honom, han som tar jobbet fast han inte ids.

Glögg?

Besparingar i all ära, men detta tar nog priset. Kollegan tar en Cola på firmans pubafton. Efter några klunkar ser han att det står God Jul på ettiketten. Efter några klunkar till upptäcker han förskräckt årtalet.

- God Jul 2005
.

Det resulterade i ett lätt illamående. Bäst före 2006 och inte så färsk. Mer jäst än ölen jag zippar på om man säger så.

Jag försökte fota den antika drycken. Det gick väl sådär.




Hanna har det som Anna

Vet inte hur många av er som läser DN eller har tid att läsa morgontidningen över huvudtaget. Men Hannas krönika i morse tog mig med storm. Ibland känner jag som Hanna. Jag är alltså inte ensam om det. Skönt.

"Det finns inget kärleksfullt i mitt kontaktsökande med män. Det finns inte ens en önskan om kärlek. Det är inte flirtigt alls, hur ska jag förklara?...?det är som att släppa in en utsvulten skabbräv i ett hönshus. Panik, kaos, virvlande fjädrar, tre eller fyra höns som inte kommer undan utan blir nafsade i vingarna, i fötterna, i rumpan, var helst jag kommer åt. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag vill erövra. Jag vill klämma och hångla och trycka upp dem, bara för att försäkra mig om att jag fortfarande kan".


Kändiskåt

Valp, nu har jag gjort testet. Här är resultatet. Med en annan bild var jag 81 % lik Ashton Kutcher. Dvs när jag har den där allvarliga looken.


Affärer med bling

Kl 18.15 idag ska jag infinna mig i en källare. Där, bakom en grå betongdörr, ska jag träffa några firmatecknare. Det här mina vänner, det känns spännande.
Jag kommer att darra lite på handen.
Men signa ska jag.



Just ja, hemläxan...


What's the most important thing you've learned?

Joshua börjar bli smått irriterad då jag inte svarar på hans frågor eller tar hans uppgifter på allvar. Jag slingrar mig och ställer motfrågor. Så typiskt mig. När jag väl fått den mentor jag vill ha är jag på väg att slarva bort det alldeles genom att skolka. Men ska ett mentroskap inte vara lite som att ge och ta. Hallå - INTERAKTION. Så nu har han fått en hemläxa av mig. Levererar han lovar jag att göra detsamma. Och det kommer han att göra.

2-åringen

Idag fyller min blogg två år. Upptäckte det nu. Herregud, man får inte glömma bort en 2-åring bara så där. Jag borde ha kalas. Kan inte fatta att jag hållit på och härjat här i två års tid, men det har jag. Fastän det där med bloggar nog är lite ute nu kan jag inte låta bli. Jag behöver min blogg. Och jag behöver mina läsare.

Nu ska vi festa jag och bloggen. Ni är välkommna på efterfest såklart. Jag ställer in en mäklarbricka där bland kommentarerna.

News

Alltså jag älskar Metros nyheter om morgonen. Okej, det är dråpligheter och kanske inte så skoj egentligen, men jag har ett märkligt morgonhumör och skrattar åt i princip allt. Till er som inte läst Metro på morgonen, här följer några notiser:

  • Tonårskids i Söderhamn springer runt i kohagar och letar toppslätskivlingar. Bonden ser dem tugga i sig svamparna direkt på plats. Bonden är olycklig över detta såklart. Vem vill ha höga ungdomar i sin kohage? Mitt tips, ställ in en tjur där i hagen.
  • Nån skum larv på södra Gotland skjuter giftpilar. Larvens hår består av sylvassa nålar som virvlar runt. Dessa kan i sin tur fastna i stackars Gotlänningarnas näsa och mun. Inte nog med det. Nålarna sprider infektioner.
  • Sedan fick Polisen sig en känga. Dom begår tydligen också brott. Ta Polisen i Västerbotten tex. De tittar på porrfilmer på deras personalfester.

Har ni några lokala nyheter att bidra med så här på måndag förmiddag?


Söndagshumming

I was feeling kinda seasick
but the crowd called out for more
The room was humming harder
as the ceiling flew away

Japp, det ska nog sammanfatta dagen.


Curryångest

Igår packade vi bilen full med indisk mat och junglade oss fram i trafiken. Ingen av oss direkt beredd på det trafikkaos som rådde efter halvmaran. Jag var inte hungrig och skulle inget ha. Men efter lång tid i bil som doftar chili, curry och chicken tikka etc, kurrades det redan efter två passerade rödljus som blinkade gult.

Väl framme hos sällskapet i Täby kände jag även doften av ångest och prestation - min vän är daytrader. Jag vågar inte ens yppa orden "hur går det"? Inte nog med det, jag gav i min tur vännerna ångest genom att vänligt men besämt tacka nej, drink efter drink: "Nee jag ska inte ha nån drink, inget vin heller för den delen". Och sedan svepte jag en liter coola och var mer speedad än kidsen som löpte amok inne på toaletten.

"Pappa, var har ni er massageolja?"
"Herregud ungar, vad ska ni med den till?"
"Inget, vi vill bara veta var den finns".

Jooooo, tjena.

I alla fall. När jag kom hem stod 10 killar i kö. Några ville bjuda ut mig, andra var mer på sak och ville nog ligga. Tackade nej till det tvåsiffriga klustret av singelmän. Dom kan vänta. Jag kan vänta. I alla fall tills jag vet på vad.

Nu mina läsare, ni få som orkat ögna er hit, ska jag piffa mig. Jag ska nämligen på barnkalas. Det blir fiskdamm och säkerligen tårta, följt av tinitus i eftermiddag. Och ett stort läckage av energi. Kalas tar på krafterna.

PMS vs LVM

När man lägger sig tidigt vaknar man tidigt. När alla andra sover. Och då vet man inte vad man ska göra. Man kan ju alltid fejka PMS och gnälla lite. Det är kul.

Som igår tex. Jag var på Snottys och åt köttbullar och potatismos och spanade på indiediggare. Men så dök den upp. En Louis Vuittons Monogram. Fatta, på mitt Södermalm. Jag fick rysningar. Det där mönstret... hur kan det vara populärt? Jag tänker på gammal tant direkt. Så vansinnigt omodernt. Vad är grejen? Snälla, kan någon tala om det för mig. Jag var tvungen att fly till Pet Sound och skölja ner obehaget med en Staro.

Eller så kan man kliva upp.




Kan du, vill du, törs du?

Jag har skaffat mig en mentor. Alltså, vårt mentorskap har pågått ett tag, men idag liksom frågade jag rakt ut. Vill du bli min mentor, för jag behöver en. Jag tror han blev lite stolt faktiskt. Och paff. Fast inte lika mallig som jag. Han sa ja. Och jag ba; Va!? Vill du? Oh gud. Tack.

Vi har mycket gemensamt han och jag. Till och med vårt stjärntecken -fast ingen av oss tror på astrologi -. Vi är vädurar född på samma dag, om vi fötts i samma världsdel.

Min mentor är författare och journalist. Inte för att jag nu vill bli det, eller jo kanske att jag önskar det ibland, utan för att han har det där egenskaperna jag behöver jobba på och förstärka. Han har allt det där jag kan förbättra.

Här på bloggen heter han Joshua. Det blir ett passande smeknamn.

Ni kommer att få läsa mer om detta.

Shit, vilken resa. Jag har fått en hemläxa till imorgon.

Det är vi som är hemgiften

Nu är det gjort. Biljetterna är bokade. Premiärkväll och första parkett. Vem som ska få gå med vet jag inte än. Men det måste vara någon som förstår sig på min humor och som uppskattar det.

Hemma

Inomhus, utomhus. Skanstull är sig likt. Killarna på 7-11 ger mig vackra leenden. Jag tar hand om mig själv som bara jag kan. Så som ingen annan kan, än. Det är skönt att vara hemma. Köpenhamn var mysigt, fast jobbar man som vi gjort hinns det inte insupas. Upp 04.20, flygplatsen, kontoret, hotellet, hotellbaren, ytlig sömn, upp kl 07.00, kontoret, flygplatsen, hemma vid 20.00 eller nåt (idag). Och nu ligger jag i min soffa. Märkligt, för det finns ju inget nu. Men det har betydelse.

Om vi inte visste att livet en vacker dag tar slut skulle vi inte sätta värde på saker och ting, eller hur. Inget skulle ha betydelse. Om vi inte jobbade skulle vi tex inte se fram emot helg.

Åh gud vad jag ser fram emot helg.

Diplomat eller hemmafru?

Jag har gjort ett personlighetstest idag. Det här blev resultatet.


RSS 2.0