© En annaN

Här sitter jag och duttar nervöst på tangentbordet. Varför svarar han inte på mitt sms? Det hör väl till vanlig vett och etikett. Hur fasen ska jag nu våga ringa? Kör han med frånvarodiss för att radera ut det lilla självförtroende jag har. Vad är hans strategi?

Jag tror ingen här känner till att det råder tantvarning på Blingbling. Varför gör det det då då? Jo, för att hon stickar. Det är min psykterapi näst efter bloggen.

Och nu kära bloggers är jag äntligen klar med min pimphalsduk. Den glittriga saken som ligger ihopvikt på rumsbordet. Den ska jag ha på mig imorgon när jag dejtar den kanske största stockholmspimpen av dem alla, ever. Jag kommer att sno åt mig all glans. Bara två trådar kvar att festa. Och imorgon ska jag festa med honom. Jag är en festis!

Det kanske inte är så coolt att sticka, men resultatet blir liksom.... FET STIL PÅ DEN STILEN...liksom... Over and out. Nu ska jag leta en nål i min höstack.

Nu har jag allt prasslat med handen i fel påse. Eller har jag? Allt är inte uträtt ännu. Detta är storyn. Jag har hittat något nytt. En asfaltsblomma från Hökarängen. Och igår, när jag äntligen fick äran att bli hans kompis på FB, kläcker han ur sig:
 
"Eeeh, jag har dejtat en av dina kompisar".

Neeeeeeeeeeeeeeeej. Jag började se allt i pixlar. Vem? Vem? Vem hann före mig? Vem mer än jag var villig att resa genom betong för denna vackra skapelse.

Nu vet jag.

Jag har hittat en perfekt njutning. En hottie som hör av sig då och då via MSN. Ja han är fett het. Och så praktiskt det är. Han tillfredställer mig digitalt och jag slipper allt det andra. Det där jobbiga med att inleda något i stil prassel. Jag tror han har flickvän, men skitsamma. Han är min netboyfriend. Det räcker så.

Nätpojkvän, sug på den. Vi ligger med varandra på nätet.

Igår ville han iof ringa. Men där går fan gränsen. Nej, jag vill ha honom på nätet, inte i örat. Sedan är telefonsex inte riktigt min grej. Visst har jag provat, och det var bra. Men en nätkille är en nätkille och ingenting annat.  

Mitt liv är så i harmoni att det är tråkigt. Eller inte tråkigt, bara enkelt. För enkelt. Det händer saker hela tiden, men jag bjuds inte på motstånd. Nada stimulans. Jag har bara skoj. Önskar nästan att jag skulle få det lite tråkigt. Önskar stökighet. Önskar att någon skällde ut mig. Det var länge sen. Önskar att jag kunde bli förbannad, men på vad? Jag till och med önskar mig en besvikelse.

Och när mitt liv är så här beigt och enkelt speglar det av sig i min blogg. Vad fan bloggar man om när allt är i harmoni? Hittar man på små eländen? Kokar ihop vansinneshistorier spetsat med bitterhet och ilska?

Alltså jag blir tokig.

Kan någon höja temperaturen, eller sänka den? Förutsatt att ni sänker den till 4 + (som botten av en sjö om vintern). Då kan det bli jäkligt intressant.

Min praktikant från IHM Business school jobbade sin sista dag idag. Alltså, vem ska nu sköta mitt jobb?

Doooooh, det blir ju jag ju.

Naij! Skriker högt i protest.

Jag har inte bloggat om praktikanten. Hon är smart nog att hitta hit. Smartare än sin mentor.

- Hej praktikanten. Erkänn att du är här och smygläser, inte sant?

Så här tomt blir det utan dig.

Gutt säger:

tycker du at jeg er konstig

Anna säger:

ja

Gutt säger:

da sier jeg som joakim thåstrøm

Gutt säger:

det er ni som er dom konstiga,det er jag som er normal

Gutt säger:

neida, det er bare så mange som har sagt det i det siste

Anna säger:

då är det vi som är konstiga. så måste det va.

Gutt säger:

men konstig på en sånn hva skal jeg si, "mental" måte?

Anna säger:

nä, det har jag aldrig upplevt.

Sedan blir det lite för privat som ni nog förstår. Jag har förresten fått några filmer av min norrman från vår första dejt. Etersom han inte är med på bild kan jag faktiskt bjuda på en. Kolla så nervös jag var.

Jag har inte varit med på Youtube så länge. Det var Kajen som övertalade mig. Så detta är faktiskt premiär för mig. Modigt va?

Varför sitter jag här och ägnar en massa tid åt att tänka, när jag i själva verket har tokmycket att göra. Och varför bloggar jag när min to do list har gått och blivit ett monster? En Geoduck! Läs mer om Geoducken i inlägget nedan.

Vet ni vad jag gjorde igår natt? Jo, jag skrev min första krönika. Nu känner jag inte till regler för hur man skriver en sådan, men jag blev fett nöjd. Jag låg där i sängen och fullkomligt älskade mig själv och de ord och bisatser jag förlöste. Jag visste inte att jag kunde liksom. Vilken grej! Det är tydligen på natten jag är som mest produktiv. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av denna fantastiska skapelse, min textbaby. Inte tänker jag lägga ut den här i alla fall. Det snos ju så mycket i bloggvärlden.  

Samtalsämnen runt i kring just nu:

- Neeej, det är dubbelfnutt, inte enkelfnutt.

- Har du använt Akutcopyn nån gång?

- Kolla mailen!

"Och nu har kollegorna rett ut det hela tack vare Crusty".

Jag har varit på intervju. Jobbet får jag inte, men det visste jag redan. Jag är inte van att bolla med miljoner och ska inte heller göra det. Herregud, pengar är det osexigaste som finns. Nej, jag gjorde det av strategiska själ. För att se hur de tänker. För att röra om i grytan. Det sista jag vill är att få tillbaka min gamla chef. Det vet både han och jag. Han kände sig obekväm stackarn. Och jag kände mig elak.

Alla känner vi till Jantelagen. Men vad jag inte visste var att den var så utbredd här i bloggvärlden. Nu vet jag. Och det är inte vackert. Så fort en bloggare sticker ut eller tar för sig kommer hatkommentarerna. Jag kallar det bloggmobbing. Så lågt. Så Glocalnet.

Har du bloggmobbat eller bloggmobbats?

Ärligt talat. Hur rädd är du för förändringar? Vågar du ta tag i ditt liv? Det där har jag funderat mycket på. Det började på ett seminarium i Bonnierhuset nån gång innan jul. En klok gammal man med livserfarenhet talade till oss stressade 70-taliststrebrar. Vi trodde att han skulle berätta för oss hur vi på bästa sätt effektiviserar vår tid. Tji fick vi. Istället möttes vi av något helt annat.

Det handlar inte om hur du effektiviserar din tid, det handlar om vad du gör av den. Du har ett liv. Fyll det med något. Fyll det med det som är viktigt - för dig.

Den kloka mannens visdomsord etsade sig fast. Jag har ETT liv. Jag ska fylla det med något. SOM BETYDER NÅGOT! Vad betyder något?

Självklart har jag kommit på vad som har betydelse - för mig. Det var inte så svårt. Men för detta krävs förändringar. Det är det som knivigt. Förändringar ställer till det.

Jag tänkte jag skulle fila på ett plus- och minuskonto vad gäller just dessa förändringar. Bara för att se vad jag fightas emot eller för. Sedan ska jag väga alla plus och minus. Blir det fler minus, ja då vet i 17. Då stannar jag i mitt skal ett litet tag till. Blir det fler plus. Då blir det åka av. Just nu mer plus på min lista. Bra va?!

Förändringar (+) : Förnyelse, energi, ambitioner, glädje, utveckling, nya miljöer, nya relationer.

Förändringar (-) : Rädsla, nervositet, ängslan, stress.

- - - - -

Förresten, vad skiljer förändring från förnyelse. Betyder det samma sak?

Nej, jag kommer inte att blogga om vad jag vill förändra. För personligt och faktiskt lite hemligt. Blingbling älskar hemligheter.

Vampyren var på jakt igår. Hon sög näring ur vacker man söder om Söder. En ritual som tycks klamra sig fast, men långt ifrån värd att bevara. Vaccin någon?

Idag är man riktigt nördig. Jag har fördjupat mig i små detaljer jag annars brukar fnysa åt. Jag har jobbat helt enkelt. Och fy fan vad jag har jobbat. Det gynnar andra mer än mig och jag får inte alltid cred. Bryjame. Det är ju det mitt jobb går ut på.  Och tiden har gått undan. Allt är frid och fröjd.

Vill ni se hur sexigt det är att jobba med marknadsföring? Vill ni det?




Foto: Crusty

Hörrni. Nu ska ni få höra. Jag och Hanna har besökt både himlavalv och markplan. En spännande resa med hiss och X antal glas vin. Det gör vi om.

Och i skrivande stund ligger jag här och smaskar kotte. Eller kotte och kotte. Det är valnötter, grymt svåra att knäcka. Smuligt i soffan.

Sov gott Hanna.

Det nya i nyhetsbrevet är att jag inte har något nytt att berätta. Här händer inget. INGET! Alla flippar ur. Konsulterna sitter och citerar pistvakt. Alltså förstår ni hur jag har det? Och för typ 5 min sedan diskuterade de ringmuskler. Alltså jag dör, på riktigt. Och för detta lyfter de fet lön. Jag gör i alla fall nytta. Eller eeeh, kanske inte. Jag bloggar och håller käft och simultanjobbar med produktansvariga på plan 6.

Apropå sex. Igår hörde en kille av sig och villa ha just det. Helt oväntat, halvt bortglömd, just hemkommen man. Det kan vi väl, sa jag. Men inte i natt. Observera att klockan var typ 02:00 när han vaknade till liv på min MSN. Så nu har jag ett ligg innestående. Jag vet inte om jag ska ge mig in på det. Han är en sån där gullig kille som man egentligen bara vill skämma bort med mat eller soft videofilm. Inget annat. En kille att gulla med, inte kn*lla med.

Nä, jag nu skiter jag i allt. Det finns en risk att jag bloggar ihjäl er om jag fortsätter. Istället ska jag titta på youtubefilmer och drömma mig bort. En timma till ska dödas innan hemfärd.

Ops, nu ringde presschefen och gav mig lite jobb. Alltid något. Men inget att skriva, bara att titta på. Och hjälp med bilder. Easy work.

Ibland undrar jag varför jag är singel? Eller ganska ofta faktiskt. Under 2007 har jag träffat helt fantastiska män, men jag har bara ryckt på axlarna. Jag har inte ens känt saknad efter honom eller någon eller kärleken. Bara törstat efter närhet och fått det. Thats it. Och jag har inte velat ha mer. Jag är konstig. Jag vill ju egentligen träffa nån, eller vill jag?

Varför tar jag inte chansen när den dyker upp?

Ibland önskar jag att jag kunde känna ensamhetstankar. För då kanske jag hade valt att binda mig. Men jag gör ju inte ens det. Jag känner typ inget.

Det stör mig.

Och nu ska jag tjuvlyssna på Sir Bäsk som har telefonmöte med en Dansk kollega. Haha, han säger typ "va" hela tiden. Stackars Sir Bäsk.

Och stackars mig.

"Jaman inhandla sin Mariestad på bolage, jävallar det blev lite rövin osså. Tacka fan för det. De ä ju freda. Han me biln som bruk parkera på min parkering sto i kön breve. Liksförbannat sa ja int till. Vafandåför? Bryjame? Ja ha hört att han e med hon från nyår. Om du minns hon. Ofan. Så jävvla märkvärdi han ä då. Han handla veteöl också. Vem drick sånt? Han ä int värd mer en jävla folköl från Maxi eller en återställare beståens av survin. Ja hata han.

Jag vill å ha en blågg. Ja tro de skull passme. Du skull fan dö av skratt om du fick läsan. Mitt liv ä helt djävulskt sjukt. När kom du hem då? "

Min gästbloggare vill vara anonym och ska såklart få vara det.

Och Mr Gästbloggare, jag kommer hem till påsk (de vet du ju). Då ska vi rya runt på körrgårn. Och börjar du blogga kommer jag fan att följa den maniskt. Bloggen alltså. Du har förgyllt min dag. Hoppas det inte gör någat att jag cencurerade bort det där, ja du vet... ;-)

Jag har tråkigt och jag tycker inte om det. Alltså, jag har långtråkigt. En sekund känns som 10 minuter. Så sakta går tiden.

Det roligaste som hänt idag är typ;

-          Hej Anna (en kompis ringer)

-          Tjena (jag överlycklig över att äntligen få prata med någon).

-          Kan du säga Kaffeee på Norrländska?

-          Ja visst, kAAffffe , svarar jag.

-          Hahahah, klockrent, vi hörs (klick).

Det blev inte roligare än så.

Jag är tillbaka. Hurra för min ankomst. Fick snöflingor i munnen imorse, men det gör inget. Dom var ju vita. Jag har haft ett möte idag. Inte med mig själv. Och jag har ett till i eftermiddag. Men guuuud. Kan kollegorna inte bara chilla. Jag tror inte de vet hur man gör.

Det första jag gjorde vid min ankomst var att tömma min papperskorg. Efter en dag på jobbet var den redan belägrad av flugor. Alltså, bananflugor ska allvarligt inte existera i januari. Jag borde äta upp dem till lunch och släcka törsten med snö.

Ett sms damp ner från L på Brännö (the princess of chill) imorse. Hon har inte slutat snusa men funderar allvarligt på det. En last behöver hon dock och hon funderar på att börja röka. Hahahah, det är humor.

I natt blev jag bortskämd på Kungsholmen.

Japp, ett vanligt dygn i mitt liv helt enkelt.

Det här börjar bli som en dagbok nu. Obra.

Nu sitter jag på The Office. Det var grym tortyr att gå upp kl 07:00 men tre koppar kaffe har satt fart på pulsen. Jag är tillbaka i matchen igen. Starkare än någonsin. Men allvarligt... är det inte dags att släppa den förbannade sargen?

Under min julledighet har jag förlorat en kollega. Det känns tungt. Hon somnade in den 23 dec. Jag ska inte gå på begravningen. Den hålls inte i Sverige. Men min chef ska delta och vi har skickat blommor. Det är svårt det där med döden. Även fast det är lika naturligt som att födas.

Igår ringde han. Mannen från i fredags. Först fick jag lite panik och svarade inte. Ni vet ju att jag inte är en sån där telefonmänniska. Men jag ringde såklart upp. Behövde bara ladda lite först. Att höra hans röst kändes bra. Att han faktiskt ringde kändes som en seger. Jag skulle vilja blogga så mycket mer om denna man (han är väldigt spännande), men då han är lite hemlig får jag acceptera det och helt enkelt låta bli. Han kan dessutom hitta hit. Lätt. Inte för att han vet att jag bloggar, men i alla fall. Vi tar det säkra före det osäkra. Det sista var en ledtråd som passar väl in på honom.