© En annaN

> Ni fixade det! Tusentack för det. Fast nu sabbade ni min Valborg för jag måste ju sitta och korrekturläsa hela jävla kvällen.

 

Raklambyrån svarar:

>Ta med dig korret till brasan och mys!


- - - - - -


Är det bara jag som jobbar och sliter förresten?

Vad säger ni? Ska vi supa oss aspackade för att sedan förlora mödisen i en taggig buske? Mmmh, kan va nåt?

Idag hände något ytterst obehagligt. Jag gick till jobbet med en svart nylonstrumpa hängandes ut genom ena byxbenet. Så går det när man är stressad på morgonen. Fattar inte att jag inget märkte.  Inte en jävel sa till förrän jag faktiskt nådde jobbet.  Så där stod jag i flaschig entré och drog ut 2 m strumpbyxa ur vänster byxben och ba: fan vad skämmingt!

Om en 5 min kommer Sockret. Hon heter inte så men smeknamnet passar henne så bra. Hon är nämligen vansinnigt söt. Alltid ute i sista sekunden, men blir alltid förlåten. Klart man förlåter ett socker.

Det är vårigt i stan. Många vackra rumpor att fästa blicken på. Speciellt mysigt är det i morgonsolen vid Hötorget. Det gör liksom inget att man missat bussen. Sedan anländer man jobbet och allt dör. Det börjar med att jag retar mig på saker i stegrande omfattning. Otippat. Sedan blir jag arg och frustrerad. Men det går över. Måndagar brukar vara så här.

Jag har förresten hittat en ny hobby. Jag har börjat läsa olika lokaltidningars ledarbloggar. Fasen alltså vad sköna människor. Det är inte lika bajsnödigt som det vissa mediakåta skribenter i Stockholm klämmer ur sig. Det är bara så jävla bra och äkta. Nu får ni inte tro att jag går omkring och sågar alla skribenter i Stockholm. Nej då. Här finns guldkorn. Som Bisonblog tex.

Och nu tillbaka till jobbet. Mitt i allt skrivande ringde en säljare. Jag fick en bra deal. Oroväckade bra. Något lurt måste det va. Dax förresten att ringa byrån. Allt är inte frid och fröjd där. De jobbar bara med min skojiga kreativa uppdrag. Det tråkiga släpar efter. Fast så jobbar även jag, så jag ska inte klandra dem.

Märker ni? Jag gör allt för att slippa jobba. Jag bloggar ihjäl er.

Och idag fyller Pete år, hurra, hurra.

"There are two sides of the balance sheet - the left side and the right side.

On the left side, there is nothing right, and on the right side, there is nothing left!"

Ni kommer inte att tro mig nu. Men jag har 0 olästa mail i min inkorg. Det har jag aldrig haft tror jag. Det är ju så att man kan gråta av lycka. Hela veckan har gått åt till att beta av de förbannade rödmarkerade sakerna. I samma veva som jag öppnat ett mail har två nya anlänt. Så har det känts. Men nu är jag på 0, frågan är hur länge till. Nice. I skörden av mail hittade jag ett från en kille som jobbar ute i världen. Han skrev för att han befann sig i mina hood. I Göterborg. Öööh, sen när blev Göteborg grannby till Stockholm. Charmigt i alla fall att han tänkte på mig. Av alla 2 000 anställda på firman och flera tusen i koncernen är det mig han minns hehe. Sist han var på Sverigebesök på vårt kontor fick jag praliner. Jo, man tackar. Då blev det tissel och tassel bland kollegorna.

Idag är det fredag. Jag ska hänga med Niklas på Södra bar och bara njuta av sällskapet och utsikten. Får inte bli sent bara. Jag har en viktig fest imorgon ju. Fredde blåpbralla har 35-årskalas. Och eftersom jag var ute igår och i onsdags så... Hmmmm hål i plånboken.

Jag ser er allt. Ni är och smyger på bloggen igen. Vad har vi sagt om det?

Jag är världen snällaste kollega (okej, lite överdrivet - men nästan). Jag hjälper alla och är effektiv som f*n. Trots detta får jag skäll. Så här kan de te sig;

På förmiddagen har jag jobbat igenom en brief (fick uppdraget kl 18 igår), jag har slitit och tjatat mig till högsta prio hos byrå, roddat och jagat etc. Men tro inte att det är gott nog. Uppdragsgivarens chef ringer och säger att jag inte är tillräckligt kvick och tillmötesgående. Och att de minsann tänker göra det kreativa jobbet själva.

HAHAHAHH,  jag bara dör.

Min vardag vänner, min vardag.

Danskarna har helt försvunnit från min blogg. Allt som behövdes var lite otrevlighet.

Såja, som Micke T brukar säga.

Jag känner mig genast mycket lugnare.

En helg har gått. Den har gått i lugnets tecken. Från att ' hjälp jag ska träffa en för mig väldigt spännande person' till 'här sitter jag i soffan med polarna och pillar naveln'.

Vad f*n hände?

Men ok, även fast jag missade ett äventyr måste jag erkänna att helgen varit grym, soft och lajbans.

Jag återkommer under dagen. För så här boring kan vi ju inte ha det här. Men nu möte med en extern partner. Jag har dem i receptionen. Måste hämta. Solong.

Så sitter vi jag här. Blinkar nyvaket efter att just vaknat upp ur en tanke. Jag har kopplat ur min telefon, fejkat ett möte och pluggat in min Ipod. Jag behöver andrum. Jag vill vara ifred. Jag ser i ögonvrån hur kollegor jäktar omkring. Kollapsar de inte snart?

Jag har en lördag att se fram emot i alla fall. Samtidigt är jag livrädd att jag går omkring och bygger luftslott. Jag är ju så jävla bra på det.

Mitt liv känns inte vår.

Jag behöver en kollega. Om inte kommer jag att freaka ut här i lattelandskapet. Tänk vilken lycka att få tillhöra ett radarpar. Min arbetsbelastning skulle kännas nätt o lätt som bomull istället för värsta betongen. I need, I need help. I´m gonna hustle it in.

Saken är den att jag inte hinner med. Det stressar mig mer än jobbet. Å bloggen får lida nå jävulskt. Antita behöver sin Televinken om man får säga så.

Måndag idag förresten. Jag sitter här och gnuggar mina tinningar. Funderar på att fly. Enkelt när marknaden är min, svårt när jag inte vet vad jag vill. 

Jag menar.. Hallå där alla huvudjägare. Jag är öppen för förslag. Så känns det idag.

Och vill du bli min televinken, ge mig en vink.



Bild från www.sr.se

Jag gick förbi tre solarium på min korta promenad vid lunchtid. Allvarligt. Solar folk i solarium? Så 80-tal och så korkat. Jag undrar, bedrivs en annan verksamhet där inne? Hur överlever de?

Solarium ger dig inget annat en än plastig osund solbränna och cancer. Rynkor får du dessutom på köpet. Kanske inte gör något förresten, du har ju alltid nära till en spruta för några tusenlappar. Haha, så jävla korkat.

◊ Mina killar har väckt Suzie the Nurse till liv. Jag fick en sexig sjuksköterskedräkt i födelsedagspresent. Och vad händer, jo jag blir själv sjuk. Kanske var det firandet på Nada som fick immunförsvaret ur balans. Rusiak o Jonte spelade grym myyysik så vi var liksom tvungna att ta dom där ölen och hänga kvar till stängning.

◊ Två nykomlingar svärmar kring Blingbling och tigger om en dejt. Båda för tok för snygga för att jag ens ska orka engagera mig. Jag vill ha en fulsnygg kille, inte nån klassisk skönhet. Jag håller dem på avstånd men kastar då o då in ett vedträd. Kärlekstörstande som jag är. Det finns för tok för många singlar i Stockholm. Ett problem, för mig.

◊ Men vafan. Det ryktas om att Hagamannen ska få komma ut och vädra sig.

◊ Peter Stormare spelar in film i norrland. Åååh, välkommen hem, om bara för en kort stund. Jag är allt lite förtjust i honom.

◊ Jag är fortfarande krasslig. men snorar på jobbet istället för hemma i soffan.

◊ Och nu ska jag klura ut ett helt fantastiskt bra Aprilskämt.