© En annaN

Jag är så happy över att jag numera har två släktingar i stan. Två kusiner - yey. Jag hoppas såklart på fler framöver. Elvira kanske? 

Stig går av nån konstig anledning hem hos kändisar vi inland träffar på våra promenader. Hoa-Hoa hälsar alltid go’da. Mark tycker att Stig är ett mumintroll. Danny vill bli kompis. Musse vill kramas/brottas och beundrar Stigs vackra trav. Näääk är livrädd men vill ju gärna snacka lite.

Och Stig bryr sig inte!!! Ja, ni vet ju hur Stig är. Stans största diva. Han skakar av sig dem och går vidare. 

Jag får en skärmdump av webbisen med statistik över sökord på vår sajt. Jojo. Jag är tydligen lika poppis som firmans presskontakt haha. Vem är du som söker efter mig?

Det snackas om mig bland vänners vänner. Inte skit. Det snarare fiskas på FB. Hur gammal är Anna?

Om ni hittat hit vill jag bara säga; Låt min ålder vara! Skit i den.

Varför det snackas?! Jo, så att... Jag fört en 25-årig pojke bakom ljuset (HEJA MIG). En pojke!! FATTA! Två dejter lyckades jag lura till mig, med hångel som bonus. Eller vänta, jag har inte lurats. Inte ens ljugit.. jag har bara undanhållit saningen. Den att jag är 12 år äldre.

Nu vet han med säkerhet att jag är tant. Han hör inte längre av sig. Inte heller svarar han på mitt förlåtande SMS. Då var jag ändå skojig. Kan det vara så att 25-åringar inte förstår skoj/ironi?

Fundering; Borde han inte vara stolt över att han fått hångla med en 12 år äldre kvinna? Nä, pojkar funkar nog inte så. Jag tror att det äcklar honom. Inte nog med det -- hans kompisar retar honom. Stackars liten.

Jag förstår nu varför jag mer än sällan dejtar dem, pojkarna. Hångla ok, men inte dejta.

Pudding har skakat om. Han har skrivit en förbannat bra krönika. Jag är sjukt stolt över honom.

Här kan du läsa den.

Stockholm Pride är det trevligaste som händer i Stockholm sommartid. Hela stan bubblar. Det är paljetter, konfetti, glitter, skratt och tårar. Dans till schlager, samba och 90-tals techno. Jag har haft fullt upp som ni förstår. Jag har dansat runt i rosa regnställ och stövlar. Och ibland i något mer eleganta outfits.

Till er som inte upplevt Stockholm Pride, kolla in mitt axplock av bilder på vänner och bekanta.

Hihi, min lägenhet luktar fortfarande hårspray. Här finns alltså spår av kärlek och paljetter. En hel del disk också haha.

Har ni smält bort söderöver? Hett, inte sant? Jag har sett bilder på ett på tok för gult gräs. Vattna!
Vi har det lite svalare här. 'Bara' ca 25 med en härlig bris. Grönt och skönt.

Igår bjöds det på underhållning av lokala förmågor. Guran på gura och Invasionen som sjöng aggrovisor a la punk. Litterin fick sig en känga av Lyxzén; "Som man bäddar från man ligga"..

Jag håller på att klippa ihop en film av den sköna norrlandsmusiken. Förhoppningsvis kan jag bju på det något senare.



Foto: Jamen det är ju jag som tagit bilden.

Nu finns sommarplågan att följa på Twitter också.



Intressanta inlägg dessutom. Tror jag måste Retweeta!

Inte bara Hanna sightseear i Stockholm, utan även jag. Och i afton besökte jag Storkyrkan. Ville liksom ta mig en titt, inspektera och godkänna. Japp, den duger till Vickan. Så välpolerad kyrka har jag nog aldrig sett. De måste ha städats den med tops. Tänkte att.., här får man nog ta av sig skorna.

Jag fotade lite såklart. Ni som inte är bjudna kanske vill se. Jag filmade också. Hoppas SöderTV publicerar det senare. Jag lovar att hojta till om så är fallet. Annars kan ni ju alltid glo på TV den 19:e. Det är säkert bättre skärpa där.

Här ska Vickan skrida fram, nervös som bara den. Det är dessutom galet varmt i kyrkan. Vem ska svimma föst kan man ju undra..





Silveraltaret



Sankt Göran i profil

Ni anar inte vilken talang vi har i vår blogmafia. Och vet ni, ikväll har jag sett henne uppträda -- på Göta Lejon.
Vilken performance! Vi är helt i chock. Jag fick rysningar där bland bänkraderna.

Hanna, f*n vad bra du va! Tack fördet bästa dansnumret av dem alla.



Foto: Eric

En Vädur född i Tigerns År -- som sin faster (dvs ME).
Det kommer bli en tuff liten tjej.
Det ryktas också om att hon har Nyströms näsa.

Det är inte ofta jag läser kedjebrev jag får via mail. Typ aldrig. Jobbmailen går före. Men av någon anledning läste jag detta idag. Vet inte varför, det bara blev så. Ett mail som säger en hel del om oss människor, därför tänkte jag bjuda på det. Det är liksom värd sin spridning. Kanske är det en skröna, men skit samma. Brucan har ju gjort en liknande spelning här i Sverige, så detta kan ju faktiskt stämma.

Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2 000 personer.

Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar
ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan
vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan
att stanna.

Efter 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart
på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn
stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att
lyssna en kort stund. Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att
sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att
han slutar, ingen applåderar.

Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande
violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken
på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston,
biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på
T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett
sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en
vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att
uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur
många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi
inte har vett att uppskatta?"

Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar
några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?

Det är nåt mysigt över det hela. Och nu förstår jag varför männen kommer sömnlösa till jobbet.

När man väntar finns inget annat att göra än att roa sig med Youtube. Och vad händer, jo jag snubblar över detta. Alltså, fransoser kan det där med vin. Titta hur han löser problemet med avsaknad korkskruv.

Ett tips att lägga på minnet.

Jag har börjat Twittra igen. Känns mysigt. Och denna gång gör jag det bara för mig, utan krav, Twitterfollowers och tvång. Och det är bara jag som följer mig. Det känns helt rätt. Inte heller föjer jag någon annan. Det orkar jag inte med. Mitt Twitter har funktionen och kombinationen; komihåg och denvasvår. Också lite grann av jagharaldrig. Lite som den lates hemliga dagbok. Kommer passa mig perfekt. Tweetnatt på er.

Dagens nyhet i expressen/aftonbladet ger mig kalla kårar. Snälla, säg att det inte är du. Men vad ska jag tro? Hur många har varit lifeguard till sessan? Du och kanske möjligtvis en till. Odds 50/50. Gud, agent X..

Måste surfa in på Fakshback och få klarhet. Ont i magen nu. Det får intevara du.. Det får inte vara du.

Kära vänner. Min telefon har helt kukat ur. Men innan den gjorde det hann jag rädda några bilder. Det blir bilder från mina hoods colaste klubb. Hallå sägerjag bara... Skanstull goes Berlin. Välkommen till Trädgården.





Och vad ska jag nu köpa då? Iphone ellere Nokia? Hmmmm.. Vånda till förbannelse!

Jag nås fram till på söndag enbart på hemtelefon, FB, Twitter eller blogg (eller lajv på festival i Rålis)....

Undra just om Lost in Tokyo hittade hem ikväll.