© En annaN

Okej, vi avrundar av min helg tycker jag. Söndagen har spenderats på Strand och Lopen. Sippandes på Bloody Mary och Caribibärs. Livet. Livet när det är som bäst. Och på det stans bästa brunch med ett något udda gäng. Hackers, rocka-billy, och punkfolk. Sen jag, som ju är helt normal i detta sällskap. Älskar vara normal. Det sitter och stirrar på mig som om jag är den udda fågeln. Humor..

Ni kanske tror att jag lever ett stillsamt liv nu för tiden. Att det inte händer något. Torftig blogg = torftigt liv. Men det är inte riktigt så. Jag försöker roa mig. Blir kräsnare med åren såklart, men har inte lämnat misiksceenen. Måste vara musikgenen. Jag slukar konserter och minglar med hipsters. Retas med dem samtidigt som jag avundas deras förbannade ungdom. Jag skulle vilja backa tiden 18 år samtidigt som jag vill behålla min visdom. Då hade livet varit perfekt.

Ett litet tack till pappa som alltid lät oss leka i replokalen (aka garaget).

... är bra att ha. De bjuckar på friplåtar till fullsatt Södra teatern.

C I R K U S   I G E N!

G E N I N !!

Tack balla coola David och Henrik för kvällens show. Ni är mina idoler. Hyggliga, skickliga, talangfulla.



Och mitt i showen får Henrik för sig att livetwittra till oss --> en tweetpic på David.

Ni glömmer väl inte att följa dom.

På SVT play.

Mitt liv är precis som denna bild jag fotade i söndags. Det är naket, varmt och eldhärjat. Det gör ont ibland, som när Hoffmeastro fick mig att hoppa, springa hit och dit och dansa. Nu skiter jag iof i smärtan. Jag har fått verktyg för hanteringen. Lyckan.. När jag är lycklig känns knappt knivarna.

Jag har fått min bit av kakan, jag har ätit den med. Du vill ta tillbaka, men vägrar att ge - - sjöng jag högt i lördags. Tänkte på dom som inte kan ge av sig själv till någo annan. Fan vad trist.

Tack Nääk, Nimo, Pee, Ru, Labyrinten, Timbuktu, Hoffmaestro, Burnt out punk, Emma och Bollinger för att ni ger mig känslan av ett vanligt svennebananliv, fast ändå inte. Och för att jag ger tillbaka och för att vi alla hustlar.



Foto Blingbling

När jag ändå är på hugget. Jag har inversterat i kost av denna sköna talang.. Alltså, jag dör... Min tavla är så vacker..

Är du intresserad du med?  --> läs det finstilta eller hojta till... Jag har hans nummer.

Facebook e kul. Jag kollade lite snabbt vilka vänner som föreslås...

Fick detta:

Mange Schmidt... Mohahahahhahahah!!! 

Fast den andra Mange e ju smicker <3!!

Årets Pride ja. Mitt möte med regnbågsfamiljen, SLM-bögen och superhjältarna. Värt ett litet inlägg, om än mest i bilder.

Vädret var fint, tåget var kärleksfullt, Kungsan mjaaa.. Tyvärr vattenfestivalvarning. Det vill jag inte se i repris. Här kommer hetros och glor på homos. Lite så. Jag smög iväg tidigt om kvällarna.


Tack för att ni förgyllde min Pride:



Finaste regnbågsfamiljen <3



Ni kan ju gissa vad som hände 2 s sek efter jag tagit denna bild hehe.



Hela Slussen dansar.



Festivalen fastaste rumpor hade helt klart superhjältarna.

Veckan av äventyr måste va denna. Gubbarnas comeback, old school Hip Hop, dejt med Lolita, ligga på segelbåt, halvjapaner, kameramän, A-kändisar, B-kändisar, skådisar, hallonshots med smak av lakrits. Ja, lite som en femrätters fast i möten. Jag borde blogga om det. Om sanningen ska fram.


Vill ni ligga med mig då?


Här har ni förresten en nervös kille, som inom 5 sek ska rusa upp på sceen..



Och det gick ju så här bra:



Nu är det inte bara orgasmer och musik i mitt liv. Nej, så bra har vi det inte. Just nu fasar jag t ex för ett hästhuvud i min säng. Detta då jag svartlistat en balt. Han har min nyckel. Balten är arg för tweets och övrigt webbballouns. Men så går det när man inte håller löften och är en lallare. Jag tål inte sånt.

The harder they come the harder they fall... Minnen från grekland -- i dimman... Och så äntligen släpper fina killarna plattan.

Black Shadow from Judit Bertil Produktion on Vimeo.

Den får Hiphopligan stå för tycker jag...

KISS är det bästa jag vet näst nötkräm. Fast som liten var jag nog mest rädd för dem -- Gubbarna. Det är ju faktiskt det de är, gubbar. KISS började turnera samma år som jag föddes. Det är Rock n roll det! Min hårdrocksåder fick pulsera extra på Stadion igår kväll. Och jag blev så glad av "you are söt" och ja... Swiiiit är också KISS.

Jajamen, jag fick faktiskt höra nästan alla gamla klassiker som jag önskat. Alla utom Heaven's on fire. Därför tar vi den här.

 

Mustasch och Europe var inte så dumma de heller, men jämfört med KISS endast ett gäng pojkspolingar från Upplandsväsby.

 

 

Jag glömmer bort att jag är med om skumma saker och ting. Om jag skriver ner dem här försvinner de kanske inte. Jag kan dessutom titta tillbaka och minnas.

Det jag nu tänker bjuda på är ett besök i en Londonbutik. Kolla här vet ja. Jag vet knappt vad de sålde, men troligtvis outfits till kids som gillar svampar, piller och dans till intz, intz.... Någon som vart där? Såg ni då personalen på våningsplanet i källarn. Det var foto förbjudet så jag vågade inte filma. Ångrar mig bittert idag. Jag skulle ha filmat i smyg.



Foto: Blingbling

Hej Micke, så här låter Deportees.

Och till er andra; om ni har tålamod att titta till filmens slut dyker två grymma bloggare upp.
Stiligare kan det inte bli.

Jag var o tittade på Vindelnpöjka igår. Fin spelning må ni tro. Norrlandsklang rakt in i hjärtat!



Och jag lovar -- det var mer folk än på Vindels badhus. Det var alltså inte bara jag där.

(Foto Blingbling)

Askmolnet härjar för fullt över England, men tror ni att de stängde flygplatser för det? Nähärå. Inte blev jag kvar inte... I London alltså. Mig slussade de ombord på ett plan kl sent i natt och jag var inte hemma förrän 02.00. Kalabalik utbröt dessutom på flygplatsen. 20 min innan vår boarding drar brandlarmet igång. KAOS! Tänk er själva att utrymma en utrikes flygplats från shoppinggalna, förvirrade, berusade, hungriga och panikslagna resenärer. Ut bland betong, flygplan och bussar. Huttrandes och armbågandes. Insåg då att jag är en överlevare. Jag och Micke var var först ut. Vi hittade en nödutgång på ca 5 sekunder och hann på så vis ut innan folk ens börjat reflektera över "EVACUATE THE BUILDING IMMEDIATELY". Så nu vet jag det.

London då? Det var fint såklart. Inte vädret då förstås men allt det andra. Eller fint och fint, snarare rough. Men det gillar ju vi. Och att resa med Micke T är alltid ett äventyr. Tänk er själva att anlända till London och sedan upptäcka att Mr Mike schabblat bort hotellbokningen. Igenstans att bo, hurra. Fullbokat överallt. Spännande. Alltid.

Jag hr varit i London innan, men undrar vad fasen jag höll på med då. Jag bara tråkturistde. Denna gång gjorde jag stan på riktigt. Drog öster ut där tiggarna hade benpiper som stack ut. Jag skämtar inte. Och där man träffade på män som trodde att regeringen blanade hormoner i maten för att göra dem mer lugna, faminina och ja jösses.... De trodde på allvar att deras tuttar kom från manipulering av mat, inte öl och fries.

Blev en del häng i Shoreditch såklart. För det är ju så där trevligt Södermalmigt/Berlinigt. Som Bling vill ha det. Lite komersiell punk i Camden blev der också. Givetvis inhandlades ett par Dr Martens. Det är ju halva priset på dem där. Och en jävdra massa annat ballt. Nu har jag gjort London på riktigt.