© En annaN

Idag är det onsdag och jag har återsett Radiumhemmet för första gången på tre månader.

Imorgon är det Torsdag!

Jag ska sova nu. Står inte ut med all tystnad. Får disco i huvet. Det är verkligen astrist med 40 kvadrat solokvist. Pratar med mig själv. Imorgon ska jag vakna i tid!

För tio år sedan

Varför är det låst? Jag kommer inte in. Något måste kastas på fönstret, och hur i h-vete vet jag vilke ruta. Jag har ingen koll. Det är höst och jag vill in på Hallands nation. Jag har cyklat omkull och har blod på mitt knä. Strumpan höll inte den heller. Ska jag kasta en sten? Nä... Jag gräver i frusen lera och får loss en lagom bit. Den får det bli. Jag väljer ut ett fönster det lyser ifrån och kastar. Tre minuter senare är jag inne. Där finns rum för en liten smutsig och trasig norrländska som jag. Peter är där, Frida och Kalle också. Vi fnissar. Jag mobbas för mitt skick men tar inte åt mig överdrivet mycket. Jag bjuder på det. Vi för oväsen men ingen hatar oss för det. Vi somnar utmattade. Jag och Peter på Kalles soffa, Kalle och Frida i Kalles säng. Vi är fyra studenter som pluggar japanska på Lunds universitet.

10 år senare

Peter bor i Tokyo

Frida bor på Österlen

Kalle bor i Halmstad

De är alla okej.

Och jag, jag bor i Stockholm. Jag med är okej.

Du är på hal is nu vännen. Du är på väg att få sparken för att du läser min blogg och annat oviktigt från internet - på arbetstid. Det är säkert. Just i denna stund medan du chillar här sitter din chef och samtalar med HR (personalavdelning) och facket. Beslutet att ge dig sparken fattades för fem minuter sedan.

Hehe. Skojar bara. Men faktum är att min firma mäter surftid. Min chef får veta hur mycket jag är på nätet och på vilka sidor. Det bör ju betyda att han hittat hit. Till min blogg. Neeeeeeeeej.
På firaman har vi en 10-topp lista på de som surfar mest. Tänk om jag hamnar där p g a mitt bloggberoende. Pinmsamt!

Åååh gud. F*n. När jag tänker på L får jag ont i magen. Alldeles där naveln sitter fast 3 cm upp. Vad sitter där? Nej, inte fjärilar, bara ont liksom? Sjukt konstigt. För jag tror inte jag är kär. Jag är mer kärlekskrank. Söker närhet och tröst. Söker det i vad som helst och vem som helst. Det hade säkert gått lika bra med någon annan som råkat visa sitt intresse. Någon annan än L. Jag är bara så jäkla förvirrad. Förstår ni mitt dilemma? Nä, ingen gör nog det. Nollåttan, du kanske kan diagnostisera mig?

Varför har jag ett behov av att bli älskad? Spelar ingen roll vem det är liksom. Tror jag. Min förvirring i skrivande stund är på väg att övergå till vansinne. Ggaaahaaaaaaa!!!

Eftersom jag nästan lyckats skriva kommentarer på mina bloggvänners bloggar har jag nu tänkt ta mig an en svårare uppgift: att skriva ett inlägg själv – på min blogg. Jag ska innerligt försöka i en halvtimme för att sedan se ifall webblogg.se slukar hela skiten. ERROR! MISSING STRING! FUCK!

Vad gör jag om det inte fungerar idag heller?! Vad ska jag ta mig till? Det är ju så befriande att blogga. Eller är det ett gift? Ett beroende. På återseende!

Jag har utvecklat en särskild relation till mina bloggbesökare. Den ligger förankrad i vår delade passion för kommunikation och frustration. Tror jag. Egentligen talar jag bara tala för mig själv här. Detta intresse är helt nytt för mig. Alltså det här med att blogga och knyta an till andra bloggare. Inget konstigt eftersom jag tyngdlöst brinner för skrivandet. Men att det skulle bli så här. Att man fått bloggkompisar liksom. Vilken bonus.

På lediga timmar och minuter träffas vi på varandras bloggar. Varje dag är som en ny månlandning. Hur går det för Dr S och Lilla Blå, hur har PapaMac det, vad har Lazy Girl gjort i dag, har Kajen något att avslöja, vad gör Nollåttan, vad har busfröet Litenfrö nu hittat på, har poeten Marcus åstadkommit något vackert och när får Therrorese kasta sina kryckor?

Jag har fått en skara bloggkompisar som jag värnar om och som jag vill ska ha det bra. Ni hittar dem i menyn till höger. Jag har länkat till dem alla. Deras maniska bloggande har skapat nya rutiner i mitt liv. Jag bara måste besöka dem flera ggr per dag. Klick, klick, Hehehe till bekostnad av annat. Mitt jobb bli lidande, min lägenhet förfaller, ååååh gud. Nä, om man skulle ta och besöka dem igen =)

Men huvva. Jag sitter här i ett grått Stockholm. På kontoret. Jag drömmer mig bort. Man hinner tänka på mycket när man går igenom sin e-post en måndagmorgon. Kommer L att höra av sig, vad kommer onsdagens tester på RH att visa, skiner solen i Tokyo, hur långa sovmorgnar kan jag ta utan att reta gallfeber på kollegor, vad får jag i bonus, ska jag åka hem i påsk, har A det bra i London, varför sitter jag här? Ja, varför sitter jag här egentligen? Jag vill resa i tid och rum. Nej, ingen charterresa a la Grekland. Jag är less på att borsta tänderna i mineralvatten och kasta använt toalettpapper i en korg bredvid toaletten. Jag behöver något helt annat. Jag behöver stimulans och utmaning. Tips någon? Vilken är din häftigaste resa? Eller din värsta?

Här är några av mina favoritplatser vad gäller naturupplevelser:

1: Gojuuhachiman, bergsby i Japan (andas skönhet)
2: Bran och Brasov i Transylvanien (hej, hej Dracula)
3: Jukkasjärvi, IceHotel (kallt men varmt under fällen)
4: Gubböle i Västerbotten (me like)
5: Kinesiska muren (så pampig att det gör ont)

Och här några av de skummaste ställen jag besökt, men som jag ändå gillar:
1: Bratislava (där fick jag Salmonella)
2: NegroVoda (fångad av soldater, drack öl med fåraherdar, blev överfallen i tågkupé – räddades av en stins )
3: Peking (där blev jag konstant lurad)
4: Eger (där drack jag sjukt mycket vin på vingårdar)
5: Berlin (fasen, där är jag konstant vilse)

Sedan de coolaste:

1: Tokyo
2: Reykjavik
3: Istanbul
4: New York
5: Budapest

Om det finns en No No-lista? En svarta lista? Nja, finns nog ingen. Alla resor har sin tjusning. När får jag åka hem?

Hihi, jag glömde berätta det här. Gud, jag skäms. Igår pratade jag med en telefonförsäljare. Det ringer väldigt många sådana till mig. Det är okej. Jag störs inte av att det. Bara kul ju. Utan mina säljare hade hemtelefonen varit helt död. Det är säkert.

Okej, hur som helst. Igår ringde trosmannen. Han skulle sälja på mig trosor. Bekvämt att få dem hemskickade, tyckte han. Som att prenumerera på underkläder typ. Då sa jag; Öööh, jag använder inte trosor. Han ba; eeeh. Nähä. 

Jag fattar inte varför jag sa så. Jag använder ju visst trosor. Sjukt pinsamt av mig. Inte ens kul ju. Sedan la han på. Inget hejdå. Dumma säljare, dumma mig.

Vad har Nixregistret för telefonnummer? Kanske borde anmäla mig trots allt.

Kl 16:02 fick min fina vän en bäbis och min gudson fick en bror. Det har varit en sån fantastisk dag. Så mycket kärlek och lycka.

Och den är inte slut ännu.

Det går bra nu, kompis det går bra nu.

Det ska vi fira med ett glas vin eller två. Jag kommer snart till er mina kära vänner. Love you all. För det vet ni väl om hoppas jag =) Ibland glömmer jag bort att tala om det. Jag skäms. Men ikväll ska det inte snålas med kärlek. Ikväll ska jag ge, ge och ge.

PS: L vill ha mig. Jag har haft honom i min soffa idag. Förfört honom har jag gjort. Skämt bort honom med. Han kommer tillbaka.

Jag kan snacka skit och jag kan snacka allvar. Här på min blogg blir det övervägande skit har jag märkt. Tyvärr. Allvaret skulle skada mig. Jag varken törs eller vill lämna ut alltför mycket. Det tror jag att ni, underbara läsare, förstår. Visst gör ni det? Jag är glad att ni finns och att ni följer mig trots allt smuts jag vräker ur mig. Trots inlägg med brister och total avsaknad av djupare innebörd. 

Oj, detta blev ju allvarligt.

1. Vilken är din favoritfilm från det årtiondet/året? G som i gemenskap. (Tonårsfrustratoner hihi)!
 

2. Vilken är din favorit-tv-serie från det årtiondet/året? Champagnesippande Jacob Dahlin bara älskade jag. Frågan är om Jacobs Stege gick 1983. Vet någon?

3. Vilken är din favoritlåt/-grupp från det årtiondet/året? Carolas Främling. Vad annars? Förresten Sunday blody Sunday med U2 kom väl också då?!

4. Vilken händelse (i världen och/eller lokalt) känns störst från det årtiondet/året? Björn Borg slutar med tennis =/

Dejt igår med  ♥ L ♥

Okej, jag berättar lite då. Jag försökte mig på HSLSM-taktiken. Det gick väl sådär. Kunde inte motstå honom. Det bästa av allt. Kärlekstörstaren fick pussas och huda.

Jag satt vid en frågvis och pratsam liten herre på bussen imorse. Tippar att ha var omkring 4 år.

Lillkillen: Vet du?! När pirater levde för länge sen fanns inte människan.

Blingbling svarar: Jo, men nog fanns väl människan. Men vi fanns inte.

Lillkillen: Var fanns vi?

Blingbling: Öööh, vi var inte födda ännu.

Lillkillen: Nä just det. Då fanns inte människan.

Sedan vänder han mig ryggen. Jag var nog lite för korkad för hans existens. Bilar var skojigare.

Lillkillen igen: Bil, bil, bil, bil (ja han säger faktiskt så) bil, bil, bil, SKÅPBIIIIIIIL, bil, bil, bil, bil, SKÅPBIL, bil, bil, bil, bil (nu börjar det bli riktigt tjatigt – jäkla unge) bil, bil, bil, buss. Mamma, en buss, en buss, kolla bussen, kolla bussen där, DÄÄÄÄÄÄR……..

Tålamod Blingbling. Inte bli irriterad. Le som om du tycker de e sött. Snart framme ju. Snart framme.

Jag har knäckt nöten. Det finns inget som heter "otur i kärlek". Det finns bara "dåliga val i kärlek". Fasen vilka katastrofval jag gjort genom åren. Men det ska vi ta i ett annat inlägg. Nu måste Blingbling jobba.

Ny dag. Jag är sen. Pust. Vad ska jag skylla på idag då. Motvind, sol i ögonen, halt på trottoaren, knarkartanten i trapphuset, trånga skor, försenad tunnelbana (det låg en snöflinga på spåret) eller att jag somnade och vaknade upp i Bromma. Kollegan blänger och jag, jag bloggar. Jag borde få sparken istället för fet bonus. 

Dooooooh, läste just att jag missat Klungan. Typiskt! Hade jag vetat det hade jag åkt ännu senare till jobbet. Klungan på besök i 4:ans Nyhetsmorgon. Näää, jag ba bommare helt enkelt. Attans!

"Humorgruppen Klungans föreställning "Jag är en fågel nu" är omöjlig att klassificera. Ännu finns ingen passande rubrik. Om hundra år har vi kanske kommit i kapp Klungan-humorn och gjort det till genre med namn och allt, men jag har aldrig sett något så fantastiskt roligt skruvat. Inte ens hälften så konstigt. Och roligt. Och balanserat och svårtdefinierat. I dagsläget kan jag bara tala om vad det inte är frågan om". (DN Kultur)

Jag har en brevkompis. Det betyder att jag fortfarande får brev hem i brevlådan som inte är reklam och fönsterkuvert. Och jag är överlycklig över det. Henne är jag rädd om. Jag ser alltid till att svara. Alltid!

Nu tänkte jag att jag skulle dela med mig av vad min fantastiska brevvän brukar skriva. För att glädja även er. Breven är inte långa, men dekorerade med fina hjärtan, bokmärken, kärlek och värme. Här kommer ett brev från E, min brevvän; 

Hej Blingbling

Förlåt! För jag inte skrivit på ett tag nu har jag inget att skyla på. Hur har du det i stora stan? Jag har det roligt här det har redan komit snö. Har det väll inte hos er eller? Nyss var jag ute och tränade inybandy. Vi har ju börjat träna inybandy

Pussar och kramar från E

Vänd

PS pappa är tränare för inybandyn

Det här är galet. Kanske skrämmande är det rätta ordet. Jag har en kollega som sitter alldeles bredvid. Och då menar jag ruggigt nära. Så fort hon vill något så mejlar hon. I stället för att fråga mig rakt ut alltså. Hallå, vi sitter så nära att hon inte ens behöver höja rösten. Jag hör om hon viskar. Vad är det med folk egentligen? Det är inte bara hon som mejlar sönder mig, det gör 1000 andra på firman också. Har folk mejlmani eller telefon-/röstfobi? Vad är det frågan om? Imorse när jag klickade upp Lotus Notes hade jag 83 olästa mejl. Från igår! Hur är det möjligt? Halva dan går ju åt att plöja igenom dessa.

§ 119

Upplåtande av nyttjanderätt av Blingbling
Stopp och belägg

Stoppa mig i säng
Stoppa om mig
Stoppa mig

Jag är på kontoret, på ett pissgrått Kungsholmen. Jag trycker på samma tangenter idag igen, svarar på samma sätt i telefonen och dricker samma kaffe som 600 andra. Ni vet inte vad jag jobbar med. Eller så vet ni.

Utsikten från kontoret är magnifik. Jag ser Bonnierhuset och jag ser Barnhusbron. En och annan A-lagare visar också upp sin bästa sida en måndag som denna. De hänger under en viadukt. F-n vad de måste frysa.

Nej, jag jobbar inte på SR och nej jag är inte jurist. Lyckas du gissa mitt yrke? Eller kanske spika min arbetsgivare. I så fall får du mina tulpaner.

Jag är så okoncentrerad, ni anar inte. Jag har under förmiddagen suttit och lyssnat på Porrfilmsindianerna och fnissat lite för mig själv. Är det därför kanske? Men jag har jobbat under tiden såklart. Måste skriva det om chefen skulle hitta hit en vacker dag. Kanske inte så fokuserat dock. Fick ett mejl av P på byrån att jag skickat honom samma brief två ggr. Alltså jag hade skrivit samma brief två ggr, inte bara skickat samma doc. Dubbeljobbat, simultanjobbat, överjobbat. Jo, man tackar. Jag sa till P att gå på den fiffigaste och skicka offert.

Det blev förresten kvar lite godis från gårdagens tröstätande. Påsen står på mitt skrivbord. Jag är förvånad över att hökarna inte dykt ner i den ännu. De är ena riktiga gottekultingar.

Hur mår ni mina bloggfluktare? Mår ni som jag? Skrattar ni?

Får det vara lite karra? Någon!? Ho ho...

Det är alla hjärtans dag idag och min telefon ligger här helt död. Alltså, den fungerar men ingen har ringt. Inte ens ett sms en gång. Jo, från två tjejkompisar, men det gills inte. Hastigt bläddrar jag igenom min telefonbok. Där finns några singelkillar. Men inte nån som tänker på mig uppenbarlingen. Nu ska jag göra ett test. Jag skickar några sms. Jag får helt enkelt höra av mig själv för att få någon slags respons. Ett sms till P, GH, M och F får det bli.

En minut senare:

Tre har svarat redan. Satt de också och väntade på ett sms mån tro? Vi singlar måsta ta hand om varandra en dag som denna.

Kram på er alla från Blingbling.

Jag har lagt en bok på mitt sängbord. Innan dess var den en julklapp. Kan jag inte bara läsa den och den lämnar mig ifred. Jag vill bryta den. Jag vill uppleva den, avsluta och förbruka den. Jag vill vara den eller bli av med den. Och framförallt, varför har jag inte skrivit den?

Boken som stirrar på mig heter: Extremly loud & incredibly close

Jag tycker det är lite småkul med listor. De kräver inte så mycket tankeverksamhet. Denna har jag hittat hos Louice.


4 saker jag ser fram emot:
1. Londonresan till Pumla A i mars
2. Andraåket i storslalom (VM i Åre)
3. Melodifestival och fest hos P på lördag
4. N.Y.C resan
4 saker som irriterar mig:
1. Min hälsa
2. Alla härtans dag (jobbig för oss singlar)
3. Obefogat gnäll
4. Översitteri
4 saker jag säger ofta:
1. Det är okej
2. Jag ba
3. Liksom
4. Kanske
4 saker jag gör varje dag:
1. Vaknar
2. Går till jobbet
3. Bekymrar mig för min hälsa
4. Bloggar

4 saker jag har på mig dagligen:
1. Jeans
2. Halsduk
3. Underkläder
4. Smycken
4 saker jag rör varje dag:
1. Mig själv
2. Datorn
3. Ytterdörren
4. Min mobil
4 personer jag vill träffa oftare:
1. Mamma
2. Pappa
3. Min bror
4. The rest
4 band/artister jag har sett live:
1. U2
2. Björk
3. Red Hot Chilipeppers
4. Nick Cave

För ett år sedan var treo det starkaste jag någonsin tagit i pillerväg. Ja, det är säkert! Ett år senare ser det ut så här. Jag undrar just hur mina njurar/lever och mår just nu. Först cellgifter, sedan detta. Suck! Jag kan snart öppna ett eget litet apotek.

Jag hade under förmiddagen ett intressant möte med tre herrar (av annan generation). Två skilda världar möttes på ett och samma bolag. Väldigt intressant mina vänner. Jo så att... Liten, söt intelligent tjej möter tre gubbs i 55 +. Det är min vardag.

Jag hade förberett mig väl. Byggt snygga webbsajter till dem att visa upp för våra externa kunder. Också en snyggt e-post DR att flasha med. Men jag vet inte om de köpte mitt koncept. De vill gå den traditionella vägen i sin kommunikation. Det märkte jag. De ville ha DR (ej digitalt) och planscher. Men jag tror jag har sått ett frö av nytänk. Åtminstone hos två av dem. Yeehaaa!

Här sitter jag och väntar på externt besök. Ett möte som skulle äga rum kl 09:30. Var e snubben? En något sur securitasvakt ringde just för att säga att min gäst minsann inte dykt upp på utsatt tid. Ja, ja, jag vet. Suck. Ibland kan jag känna att det är lite väl respektlöst att inte hålla tiden. Min tid är väl för f-n också dyrbar, om något. Okej om vännerna är sena lite då och då, men detta är ju ett affärsmöte.

Hur ska denna kille lyckas sälja in något till mig när han är över en halvtimme sen. Good luck till honom säger jag bara.

Titta vad jag hittat. Bilder på ett av mina favoritställen här på jorden. Min alldeles egna lilla sommarstuga. Här laddar jag batterier, samlar kraft och andas lugn. Åååh vad jag längtar dit. Jag vill hugga ved, kratta grusgångar, bada vedeldad bastu, klippa gräs och fixa i rabatterna.

Kan det inte bli vår snart.

Följande ligger och skräpar på mitt skrivbord (på jobbet). Innan jag slänger Bling Bling kortet tänkte jag lägga upp drinkreceptet. Favorit i repris liksom. Följande innehåller Bling Bling:

Koskenkorva Nordic Berries
Ginger Ale
Färsk Lime

Vad tidningarna innehåller är det nog ingen som är intresserad av. Om ni inte jobbar med reklam, marknadsföring eller media då förstås.

Klicka här så får du se en filmsnutt tillägnad oss singlar med olika nojor.

Jag lovar, slutet är lyckligt.

(och varning för det ovårdade språket)

Glöm cancer och uppfuckade celler. Jag har en dejt. Det är säkert. För denna gång tänker han väl ändå inte ställa in. Fast tänk om?!

Vad är det med killar? Varför ringer de efter 5 år och vill ses. Leave it. Det är historia. Sluta grotta ner er i gamla relationer. Har ni inte hört av er på flera år finns det ju ingen mening.

Yepp, jag fick just ett sånt samtal för en stund sedan. Från Jokkmokk av alla ställen. En kille jag pluggat med på universitetet. Han ville bara meddela att han skulle till Stockholm om några veckor. OCH!!!! - tänkte jag?! Who cares? Vad vill du?

Självklart var jag inte otrevlig i telefonen, snarare tvärt om. Typiskt mig. Jag sa att det skulle bli jättetrevligt att ses. Gud vad jag ljuger ibland. Hur ska jag slingra mig ur detta nurå?

Idag är det samernas nationaldag. Det ska vi fira med att hissa flaggan tycker jag. Och i Norrland är det kallt. Jag chattade med U igår (som var i Gällivare) och där var det -39. Huvva, det är kallt det. Jag om någon vet. Har nämligen upplevt –40 en nyårsafton i Jukkasjärvi. Då frös min baginbox till is. Inte nog med det. Min japanska polare förfrös sina öron. Som tur var hade hotellet den gemytliga temperaturen –5.

Sean, Sean. Du ger mig hög puls och värkande hjärta. Du får mina tårar att rulla. Jag ska drömma om dig i natt. Fast i drömmar, suck, i drömmar når jag sällan enda fram. Jag vaknar, du försvinner. Förvandlas till någon annan som inte alls är Penn. Du är grym, man. Du är rakt igenom världsklass.

Sean Penn, vill du gifta dig med mig?

Dags för en ny gästbloggare att göra entré. Nej, det är inte Helly. Han är portad några veckor framöver. Denna gång är det en ung lady.

Kort fakta:

Namn: Anonym

Ålder: 16 år

Bästa pryl: ipod

Jag samlar på: MP3 låtar

Bosatt i: Radhus med morsan och farsan och syrran och Svante.

Det här ä sjukt ju. Nyss var det en galning som addade mig när jag satt och chattade med Mia då på MSN. Killen ser ut som 45 typ. Skitäckligt. Han undrar om jag vill visa mig i webbkamera. Det är jag nada sugen på. Jag säger att jag ska logga ut och käka. Sedan loggar jag ut.

Ikväll ska jag åka till XXXXXX på XXXXXXXXXX. Vi ska XXXXXX och XXXX och har jag tur får jag XXXXX XXX. Därefter kommer XXXXXX att XXXXX mig och XXXXXXXXXXXX. Så nice! Nä, nu måste jag XXX för XXXXXXXXXX väntar. XXX är fabolous!

Nej XXXXX, fyll inte i luckorna, please!

Jag har just fått ett mejl från en av mina killkompisar som hävdar att män minsann visst pratar känslor, förhållanden och sex och sånt. Oftare än oss tjejer dessutom. Men kodat lixom…

Tänkte dra hans exempel (eller är det någon annans mån tro).

Två killar, Jonas och Patrik, tittar på en fotbollsmatch på storbildsskärm på O’Learys på Götgatan.

Jonas: Öh, såg du DIF-matchen i går kväll?
ÖVERSÄTTNING: Jag fick inget i går kväll så jag kollade på fotboll istället.

Patrik: Ja, den var grym, speciellt den där frisparken.
Samma här.

Jonas: Hörru, förresten: Jag lyckades till slut. Jag köpte Z4:an.
Jag försöker fortfarande kompensera för min impotens och behöver prata om det.

Patrik: Din jädrans lyckost! Vad sa bruden då?
Det där är tufft. Hur hanterar flickvännen det?

Jonas: Hon älskar faktiskt bilen. Hon har kört den minst lika mycket.
Hon är lika frustrerad som jag.

Patrik: Leasar du den?
Tror du att det är tillfälligt?

Jonas: Ja, men jag har möjlighet att köpa loss den.
Ja, men jag är orolig för att jag aldrig kommer att få upp den.

Patrik: Jag har själv nyligen köpt en liten fiat.
Du, det kan bli värre. Du kan bli kastrerad.

Jonas lillebror Anders anländer baren.

Anders: Hmmm, ni killar gör mig glad att jag är singel.
Jag är så trött på att onanera.

Jonas: Tyst nu. Backham ska lägga en frispark. Hoppas han missar.
Är det någon annan som kompenserar sin sexuella otillräcklighet genom att önska att heroiska muskulösa män misslyckas?

Anders: Backam är bäst men han är en idiot.
Eftersom jag inte har någon flickvän är jag särskilt hotad av den typen av män. Vad är det för fel på mig?

Patrik: Ursäkta men den bästa fotbollsspelaren är Ronaldo.
Ledsen att avbryta men jag tror jag är bög.

Patrik igen: På tal om det, jag trodde att Niklas skulle komma. Han älskar fotboll.
På tal om det, var är Niklas? Är inte han också bög?

- - - - - - - - - -

- Hajar ni nu?!

Nej, detta är ingen modeblogg. Detta är en modig blogg. Jag kan inget om kläder & designers och sånt. Fast det förstås, jag älskar feta glassiga magasin. Det går inte att komma ifrån. Ju mer de glänser desto bättre.

Håll ut, snart är det fredag... NOT!  

Och nu ska jag till Micke och se en rulle. Får mig genast att tänka på Sven Melander i Nöjesmassakerna. Trollet Rulle ni vet.

- Hej alla barn. Jag heter Rulle. Full rulle!

Bäst att skynda nu. SKYNDA!

När man har cancer kan det hända att man måste strålbehandlas. Den resan har jag varit med om. Varje vardag i tre månader sågs vi; jag, denna maskin och strålsyrrorna.

Och så här gick det till

Innan jag skulle strålas var det många förberedelser. Jag måste ligga exakt rätt på britsen utan att röra en fena. Och att få mig i rätt position tog längre tid än själva strålningen. Där hjälpte såklart sjuksyrrorna till. På min kropp tatuerades det in små, små prickar. Jag tror jag har en fyra fem stycken, eller fler. Efter dessa tatueringar ställdes laserstrålarna in. När det var klart fick jag uppge personnummer. Det måste man alltid. Därefter lämnade alla rummet. Jag blev ensam kvar med radioaktiva strålar och vågor.

Jag låg oftast och stirrade i taket. Där fans vackra målningar. Fick också lyssna på musik för att slippa alla konstiga ljud och funderingar. Jag kunde till och med ha med mig egen musik. Ja, de var så snälla mot mig där på SAL 6. De brydde sig verkligen. Oh, nu blir jag rörd till tårar.

När strålningen var över, detta efter några minuter, öppnades återigen pansardörrarna och sjuksyrrorna kom in. De brukade då måla på min kropp med kirurgpenna innan jag fick klä på mig och gå hem.

Innan jag avslutar detta inlägg vill jag passa på att skicka en hälsning till alla jag mötte, både anställda sjuksyrror och radioaktiva cancerpatienter. Ni är så duktiga och modiga. Jag kommer speciellt ihåg du underbara kille som alltid skojade med mig och fick mig på gott humör. Ibland kunde du ropa från strålningsrummet; - Hjälp Blingbling, de steker mig här inne… HJÄÄÄÄLP! Och jag minns hur jag skrattade. Du räddade mig många gånger. När man strålas blir man nämligen så trött. Speciellt om det sker i kombination med cytostatika. Det är som om kroppen dör inifrån. Man tappat hår, man får brännskador och allt är i uppror. Ja, man tappar livslusten helt enkelt. Men så fanns du där. Jag hoppas att det gick vägen för dig och att du besegrade din cancer.

 Jag kärring!? Hallå! Tja, kanske det...För en 18 åring är jag nog det. Jag stod kvar i tvättstugan och kom på mig själv med att småle. Sa hon moget? Är jag kanske värd ett vuxenpoäng nu?

- Fan va snygg du e. Hallå tjejen. Kom hit å snacka. Hallå, vad heter du? Var ska du? Snygging? Du e så jävla söt. Haru kille eller? Fan, eru sur eller. Bitch!

De mumlar och muttrar över att jag ignorerar dem. Har som hobby att förolämpa mig. Jag ser mig skärrad omkring. Kan något hända? Är jag i fara? Finns ögonvittnen? Vid Slussen rullar vi in. Där sker ett byte. Snart hemma. Snart vid Skanstull. I vagnen rullar ölburkar och det doftar Mc Donalds. Nästa Skanstull.

Måste hasa mig upp ur sängen. Vill egentligen inte nu när det känns så förbaskat tryggt och varmt under täcket. Sträcker lite på mig. Byter till bekvämare ställning för att komma åt tangenterna. Jo, så att… Jag får skriva med en hand helt enkelt. Det här var svårt. Prova skriv stor bokstav med 1 hand så får du se (svårt om din hand är liten, menar jag). Nu undrar du säkert var jag har den andra handen.

11 väntas brunch med vänner. Som tur är i hoodsen på söder. Annars hade jag nog fan skitit i det, kommit med snygga nödlögner och bortförklaringar eller så. Jag börjar bli bekväm. Brunch på String eller Svart kaffe. Annars får det va.

Nä, om man skulle ta och kliva upp då. Min blåsa håller på att explodera. Solen skiner i Stockholm, så upp och ut med er ni också. Lämna era hålor. Sluta kura under filt eller bakom stam. Sträck på er. Var stolta. Jag kommer att flörta när vi möts på gatan om en stund. Förutsatt att du bor på Södermalm då förstås, att du går på samma gata, och att du tittar upp (och helst på mig).

Titta vad min gamla skola just infört. Kvarsittning för päron. När elever vid upprepade tillfällen bryter mot reglerna blir det kännbart även för föräldrarna. Tillsammans med sitt olydiga barn hamnar de i skamvrån. Detta under skoltid såklart.  Min mamma och pappa ska va glada över att jag gått ut Hammarskolan vid det här laget.

1) Varför har du fått ditt namn, tror/vet du? Här tror jag att mina päron tog ett namn som var trendigt helt enkelt. Men mitt andranamn fick jag kanske efter farmor. Mamma har också fått veta att min morfars mormor hade samma namn och mellannamn som mig. Morfar blev nämligen alldeles groggy när han fick veta vad jag skulle döpas till. Han lämnade rummet, hämtade några gamla släktpapper och hokus pocus, jag hade fått en gammal släktings båda namn utan att mina föräldrar känt till eller vetat om det. 

2) Om du hade varit av motsatt kön, vad tror/vet du att ditt namn hade varit? Undra just om det kan vara Johan som var på tapeten då. Ja, det kan nog vara så. Bäst att höra med mamma och pappa. Min storebror heter Jonas i alla fall. Det hade alltså kunnat bli Jonas & Johan om jag fötts med en snopp. Tror jag...

3) Om du skulle byta namn, vad skulle det då bli? Liv skulle passa mig.

4) Har/hade du bestämt namn för dina barn i förväg? Om det blir en kille gillar jag namnen; Harry, Melker, Malte eller Jack. Om det blir en tjej: Cornelia, Aiko, Ebba eller Rakel.

Varför händer det bara mig? Varför? Jag skulle på ett föredrag på Sollentunamässan 09.00 i morse. Var sen (eller vänta, det var det pendeln som var) och något stressad. Följande hände på min morgontur. Hörde; Nästa So…..na, typ. Självklart trodde jag nästa Sollentuna och hoppade av. Men tji fick jag. Letade förtvivlat efter mässhallen men hittade istället BMW. Helt jävla värdelöst! Jag befann mig tydligen i Solna och inte i Sollentuna =/ 

Nej, jag gav faktiskt inte upp. Köpte mig istället en kaffe och väntade på nästa pendel. Och till PrintOnDemand mässan kom jag. Nog för att jag missade första seminariet, men de efterföljande var minst lika intressanta. Mycket snack kring nya trender för marknad och information, vilket alltid intresserar mig. Hann förresten med ett snack med Marknadsdirektören på I (sorry, vill ej avslöja koncernen) som visade mig IC (sorry, kan inte avslöja det heller). Känner mig därför riktigt nöjd.

Ni kanske vill veta vilka de senaste marknadstrenderna är?! Dessa kan jag såklart avslöja.

• Web to print
• Sellektiva budskap
• Små, snabba & korta kampanjer
• One to One marketing

… Som om det vore en nyhet liksom. Suck! Old news!

Sedan minglade jag runt bland reklamnissar och trycksaksnissar och tittade på diverse MRM-verktyg, printar och digitala lösningar. Spanade in en och annan kille också. 99 % av mässdeltagarna var ju män hehe.

Fredag idag. Fy fabian vad nice.

Men ååhh, vad har jag gjort? Jag har ätit pistagenötter i soffan. Jag har smulat ner. Uttråkade är jag också. Skulle träffa M, men nähärå. Killen hör inte av sig. Suck! Iof bestämde vi inget. M ville inte det. För bestämmer man något blir det aldrig av enligt honom. Jag hävdar motsatsen. Men M vann kampen sist vi skulle bestämma något. Det resulterade i att vi bestämde att vi skulle ses torsdag, men inget bestämt lixom. Jag ba, okej.

Alla, ja nästa alla, är sjuka på jobbet idag. Några är nog hemma bakis med tanke på casinobesöket igår, men vi andra… Vi går på Alvedon och C-vitamin. Förkylda alltså.

Så här lät det för en stund sedan:

Kollega A: Fan, jag har lite ont i halsen.

Kollega B: Jaha, snart helg? Vad ska ni göra då?

Kollega A: Jag kan inte svälja. Det gör skitont. Harkel, hrrrmm…

Kollega C: Snyter sig och sitter tyst.

Kollega A frågar kollega C: Har du haft ont i halsen?

Kollega A igen: Helvette vad ont det gör.

Kollega B och C: MEN ÅÅÅÅH – VI VEEET!

För ett år sedan fick jag diagnosen cancer (5 feb 2006 kl 11.00). Nu när jag börjat få perspektiv på saker och ting känner jag att det är dags att börja dela med mig av min resa och kamp. Det är svårt att göra det med ord, då jag är mitt upp i den. Men kanske kan bilder tala.

Jag vet att bilder inte säger mer än 1 000 ord, men alltid säger de något.

Känsliga personer bör undvika denna kategori – min sjukaste bild.

Här har vi mig på Radiumhemmet (Karolinska). Drogad & sjuk, men vid gott mod. Jag vill passa på att tacka alla underbara läkare, vårbiträden och sjuksyrrorför som tagit hand om mig. Jag var för matt och svag för att göra det då. Ni är bäst helt enkelt.