© En annaN

Året 2008 är snart slut. Även det värdigt. Ja, faktiskt riktigt bra. Tametusan bättre än 2007. Jag ska fira in  2009 och ut 2008 tillsammans med mina vänner hos snyggPer i Norrtälje. Han har lovat bastubad och isbad, fixat mat och dryck och jag ska få sova i tornet. Najs! Gruvar lite för isvaksbadet bara. Finns det is i Norrtälje?

Nu behöver jag bara ta mig dit -- från Norrland till Norrtälje. Jag har mindre än ett dygn på mig. Jag tar flyget, sen kanske Pete kan köra, annars buss till Norrtälje. Det ska nog gå vägen att ta sig den vägen.

Tänkte jag skulle avsluta 2008 med en liten frågestund. Det är jag som svarar och jag som ställer frågorna. En liten egoistisk form av Jeopardy.

Årets kris

Finanskrisen. Vet ni hur mycket mina investeringar bara rusat? Tyvärr i fel riktning.. Och den största tabben av allt var att jag tidigt på året valde att lämna pillerbranschen. Gissa vilka de enda aktierna som gått med plus i år är? Ja just det, de förbannade pillerbolagen. Gaaaaa.

Årets grubbleri
Vart är jag på väg?

Årets vi tror det när vi läser det
Jag har börjat samla på Smurfar. Jag har till och med en Smurfblogg tillsammans med Crusty.
smurflandet.se

Årets glädjedödare
De som kväver mig med suckar och typ mumlar; "det går aldrig". Bort med dom. Våga döda min glädje säger jag bara, våga. Jag har utrotat alla dessa glädjedödare. Mitt 2009 kan bara bli bättre.

Årets motto
Jag ska resa mycket, älska mycket, fira min 35-års dag med pompa och ståt, umgås, hitta kärleken, leva livet, våga mer, vara ärlig, kommunicera rakare, trivas.

Årets flört
Min Italianlover. Han får nog hänga med in i 2009 --en stund. Jag var visst lovad en present från Södra Italien. Gud, en julklapp fick jag också. Är vi ihop nu?

Årets nätdejtingsajt
Facebook och alla dessa singelapplikationer som där finns. Gud vad fina killar jag träffat på där under 2008.

Årets hit
Jag nynnar på den nu.

Årets resa
Kanada, speciellt vinresan, hajkingen, alla goda grekiska middagar i Toronto och såklart Montreal. Morgondagen lär också bli en resa. Man vet aldrig vad Per kan hitta på.

Årets pirr
Alla dejter, alla vackra möten, alla vackra människor och alla bloggare där ute.

Årets bästa nyhet

Jag ska bli faster.

Sådär ja, nu har jag poddat 16 avsnitt av Mammas Nya Kille. Hemresan är räddad. Det känns skönt att värma upp sin norrlandsvistelse med skön humor. Vad mer har jag gjort? Jo, jag har roddat två stora kampanjer. Allt inte klart än -- noooo -- hilfe. In i det sista sliter jag och produktionsledaren distributörernas hår. Var ska vi lägga jobbet? Var finns kortaste ledtider och till bästa pris? Byrån har levererat sitt och jag mitt, men halva jobbet är kvar. Mycket kan skita sig om man säger så. Trycket tex, eller paketeringen av erbjudandet. Samtidigt håller jag på att radera 2007 och halva 2008 års mejlskörd. Det hör till att radera mejl i slutet av året tycker jag. Bara delete liksom. Allt är historia, passerat och förbi. Lotus Notes fixar inte min gigantiska rensning, utan fuckar up totalt. Alltså kan jag blogga - HA!

Ni skulle ha sett mig i morse. Jag packade febrilt. Lite i halvpanik kan man lugnt säga. Det var allt annat än lugnt menar jag. I min resväska finns bara julklappar, jag fick inte plats med kläder. Shit. Hann med att möta upp en vän också. För att utbyta klappar. Fick med hennes vantar av misstag. Fick springa tillbaka och lämna dem. Stress. Sen har jag fikat med två tonåringar på morgonkvisten. De har lärt mig att jag inte kan använda ordet dejta. Det är liksom gammaldax. Man säger träffas, och saker och ting kan  vara på G. Eller så är man tillsammans/ihop. Men dejta? Näää, så säger man inte.

Snart lunch, sen Norrland!

Det blev ett stressigt inlägg det här. Passar bra på min stressiga dag.

Det känns väl så där att jobba dessa dagar. När ni andra julmyser i era hem. Det bästa är att jag får vara ifred. Ingen springer med piskan, telefonen den är tyst. Och jag, jag frossar i julgodis -- mutor från diverse leverantörer. Vad sägs om praliner från Lux. Hillvitte va gått. Lika bra att bygga på vinterspäcket när jag ska till iskalla norrland liksom. En mjuk julklapp har jag också hunnit med att öppna på morgonkvisten. Men jag fattar inte riktigt vad det är. Humor.

Och eftersom här är så förbaskat lugnt kan jag blogga i timmar. Timmar. En liten årskrönika kanske. Men nä, den blir på tok för lång. Sen vet ni ju redan vad jag haft för mig. Mitt år har varit ballt, det räcker så. Inte ens i mörkaste december har det varit trist, snarare har det blixtrat till. Har ju dejtat en mafioso från Södra Italien, bara en sån sak. Kan det bli mer spännande. När jag frågar vilket maffiasläkte han tillhör bara slingrar han sig. Gomorra brukar jag väcka honom med på morgonen. Han ba, que??

Jag har just fått höra att jag ser ut som killen jag dejtar. Att vi har samma ögon och näsa.

- Jag visste det. Jag är förälskad i mig själv.

Annars då? Jo, jag  sitter jag och flinar lite för mig själv. Alltså, det inte något spektakulärt som hänt. Jag har bara ett antal skruvade tankar i mitt huvud.

Måste fnula vidare på min kant nu. På återseende.

Jag har alltid haft förutfattade meningar kring Italienare. Att de är mammiga, bortskämda, otrogna och dramatiska. Och med den inställningen har jag vid tre tillfällen dejtat latinocharmören No Uno. I söndags när vi fikade kom jag på mig själv. Hemska tanke. Det är ju jag som är mammig, bortskämd, otrogen och dramatisk. Mamma lagar mat till mig medans jag dricker kaffe och kysser vacker pojke. Hjälp!

- Jaha Blingbling, vad gör jag idag?

- Ja, vad gör jag? Jag sitter på ett kontor. Dricker kaffe och jobbar i photoshop. Bloggar gör jag också med ena lillfingret.

- Kom igen. Kan du inte bjuda på något? På mig själv t ex.

- Ska jag?! Vaddå?!

- Skriv nåt taskigt om mig själv?

- Näää, aldrig i livet? Eller hur menar jag?

- Gud vad jag är tråkig. Jag går ju inte att prata med!

Det luktar sopor här omkring. Och det är mina sopor. Min mamma jobbar inte här. Men hemma hos mig jobbar hon förfullt. Det har hon gjort sedan onsdag. Mat och städning och vallning på stan.

Vi hade ett mission i helgen. Att handla julklappar. Det gick sådär. Jag handlade bara till mig själv. Vad är det med mig? Jag ska bara ha, ha och ha. Och ändå har jag lyssnat på Götes julvisa flera ggr. Att jag aldrig lär mig.

Nä, nu ska jag skippa kallpratet. Det här klickade jag fram i mailen för en sekund sedan. Det är med mig man ska resa.