© En annaN

I denna lite halvmärklige tid, när det fysiska inte lirar, har jag ägnat mig åt måbrasaker. Har jag roligt glömmer jag bort det jobbiga, eller åtminstone lindrar det. Jag har besökt Hasseluddens Yasuragi (Tack Pete), unnat mig Shiatsu och Reiki (tack Martha och Eric), ätit god mat, tittat på dans (tack Hanna), tränat med PT (tack arbetsgivare), tagit promenader, cyklat, druckit champagne, solat, doftat på hägg, dansat med Darin...

Jag är en livsnjutare. Och gudarna ska veta att jag njuter. Jag tror jag ska slänga in en bild faktiskt. Lite som ett minne från denna ljuva tid av skojigheter. För dom kan annars lätt glömmas bort.

CHOP, CHOP!



Foto: Blingbling

Nu börjar semesterplanerna falla på palts. Jag har tillsammans med vänner bokat en lägenhet i Puerto Banús. Spanien tra lall la. Terass pool och 400 m från havet. Jag kommer trivas fint. Jag har också prellbokat en resa till Italien. Finaste Italiano har lovat visa mig Florens, Milano och Venedig. Men vi är endast i plarneringsstadiet där. Sen blir det Norrland en sväng såklart. Det hinns alltid med.

Vad ska du göra i sommar? Ledig nåt?





I detta fotoögonblick väcktes Italienresan till liv. Jag och min personliga guide.

Ni anar inte vilken talang vi har i vår blogmafia. Och vet ni, ikväll har jag sett henne uppträda -- på Göta Lejon.
Vilken performance! Vi är helt i chock. Jag fick rysningar där bland bänkraderna.

Hanna, f*n vad bra du va! Tack fördet bästa dansnumret av dem alla.



Foto: Eric

Nu har vi bekantat oss med varandra. Äntligen!

När saker och ting är pest vad gäller det fysiska måste det piggas upp med fest för det psykiska. Måbragrejen ni vet. Och som jag har njutit i två dagar. Jag har sett det bästa av två världar (Blekinge och Skåne).

Här vistades jag på en kulle vid Romeleåsen. Rapsfält gula, fasaner, lamm och hästar. Ätandes äggakaka, hare och gås. Jag har besökt Kivik för sin goda must och cider. Och vet ni. Jag fick se Körsbärsdalen idag.

Håll utkik på min videoblogg, så kanske Körsbärsdalen läggs ut där.

Titta så flott vi har det. Tänk att min kollega faktiskt bor här - i denna idyll.

Nu har jag byggt på min läkarjournal ytterligare. Den lär vara tjock som en bibel, men det behövdes för att stilla min oro. I mitten av 90-talet röntgades min hjärna pga domningar och synbortfall. Inget konstigt hittades, men domningarna bestod. Våren 2010 knöt jag ihop säcken hos neurologen (Läkarhuset Odenplan) genom att göra avancerade nervtrådsmätningar. Det har skjutits el i min kropp och det har stuckits nålar i mina muskler.

Nej, jag har inte MS. Phuuu. Inte heller har jag någon annan allvarlig nervsjukdom. Det kändes skönt att bocka av som ni kanske förstår, samtidigt som jag har sorg att de inte hittar felet. Vad 17 händer i min kropp? Varför känner jag som jag gör? Stickningar och domningar i fingrar, armar, ben och ansikte (som jag levt med i över 15 år nu). Det går såklart att hantera. Det tråkiga i kråksången är att jag de senaste åren börjat få värk. Denna vinter så intensiv att jag haltat. Även värken är kronisk, efter ryggraden strålandes ner i benen och smärtor i bröstkorgen. Och jag har vansinnigt ont i vävnader. När man nyper sig i fläsket ni vet.

Läkarna vill att jag ska prova lyckopilleret Tryptizol, som även visat sig ha en effekt mot nervsmärtor och smärtor vars orsak är okänd. Jag har läst på lite på nätet och förstått att det är en vanlig medicinering av fibropatienter. Fibromyalgi för er som undrar. Jag är skeptisk och lite orolig vad gäller just kemiska preparat som gör en avtrubbad. Samtidigt som jag såklart vill ge det en chans. Kan jag ha hamnat i någon slags ond spiral där hjärnan känner smärta fast den inte finns.

Jag har aldeles för ont i min kropp för att kunna ägna mig åt fysiska aktiviteter och det stör mig. Däremot måste jag försöka hålla igång för att sätta fart på endorfiner. Jag har funderat på Thai Chi och Yoga. Thai Chi tränade jag ju under mina tre år i Lund och det fick mig att må bra. Jag ska också testa akupunktur. Sedan har jag brörjat gå till jobbet. Motion är bra. Och accesskortet är nu endast laddat med Citybike. Allt för hälsan. Allt.

Jag har mått hyfsat bra den senaste veckan. Värken gör sig endast påmind när det är dax att sova eller när skor ska knytas. Stickningarna och domningarna stör mig inte alls. Och igår kunde jag tom gå i högklackat. Jag hoppas på värme snart, för jag tror att allt blir bättre då.

Jag glömmer bort att jag är med om skumma saker och ting. Om jag skriver ner dem här försvinner de kanske inte. Jag kan dessutom titta tillbaka och minnas.

Det jag nu tänker bjuda på är ett besök i en Londonbutik. Kolla här vet ja. Jag vet knappt vad de sålde, men troligtvis outfits till kids som gillar svampar, piller och dans till intz, intz.... Någon som vart där? Såg ni då personalen på våningsplanet i källarn. Det var foto förbjudet så jag vågade inte filma. Ångrar mig bittert idag. Jag skulle ha filmat i smyg.



Foto: Blingbling

Jag har ingen smula, jag har en subba.
Den värmer gott när jag går till jobbet om mornarna.

JustJA! Den inhandlades av mig på en JustD konsert long time ago.
Tänk att den både överlevt och övervintrat.

Hej Micke, så här låter Deportees.

Och till er andra; om ni har tålamod att titta till filmens slut dyker två grymma bloggare upp.
Stiligare kan det inte bli.

Salem Al fakir, ditt vackra musikaliska lilla stycke -- du är perfekt. Alltid en plats i mitt hjärta, alltid.
Är du lika fantastisk som musikalisk friar jag.



Foto: Blingbling

(Salems spelning på Berns ikväll)

Jag var o tittade på Vindelnpöjka igår. Fin spelning må ni tro. Norrlandsklang rakt in i hjärtat!



Och jag lovar -- det var mer folk än på Vindels badhus. Det var alltså inte bara jag där.

(Foto Blingbling)

Askmolnet härjar för fullt över England, men tror ni att de stängde flygplatser för det? Nähärå. Inte blev jag kvar inte... I London alltså. Mig slussade de ombord på ett plan kl sent i natt och jag var inte hemma förrän 02.00. Kalabalik utbröt dessutom på flygplatsen. 20 min innan vår boarding drar brandlarmet igång. KAOS! Tänk er själva att utrymma en utrikes flygplats från shoppinggalna, förvirrade, berusade, hungriga och panikslagna resenärer. Ut bland betong, flygplan och bussar. Huttrandes och armbågandes. Insåg då att jag är en överlevare. Jag och Micke var var först ut. Vi hittade en nödutgång på ca 5 sekunder och hann på så vis ut innan folk ens börjat reflektera över "EVACUATE THE BUILDING IMMEDIATELY". Så nu vet jag det.

London då? Det var fint såklart. Inte vädret då förstås men allt det andra. Eller fint och fint, snarare rough. Men det gillar ju vi. Och att resa med Micke T är alltid ett äventyr. Tänk er själva att anlända till London och sedan upptäcka att Mr Mike schabblat bort hotellbokningen. Igenstans att bo, hurra. Fullbokat överallt. Spännande. Alltid.

Jag hr varit i London innan, men undrar vad fasen jag höll på med då. Jag bara tråkturistde. Denna gång gjorde jag stan på riktigt. Drog öster ut där tiggarna hade benpiper som stack ut. Jag skämtar inte. Och där man träffade på män som trodde att regeringen blanade hormoner i maten för att göra dem mer lugna, faminina och ja jösses.... De trodde på allvar att deras tuttar kom från manipulering av mat, inte öl och fries.

Blev en del häng i Shoreditch såklart. För det är ju så där trevligt Södermalmigt/Berlinigt. Som Bling vill ha det. Lite komersiell punk i Camden blev der också. Givetvis inhandlades ett par Dr Martens. Det är ju halva priset på dem där. Och en jävdra massa annat ballt. Nu har jag gjort London på riktigt.