© En annaN

Hej alla mina fina läsare. Eller alla.. Ni är få men naggande goda. Jag tycker om er så vansinnigt mycket. Jag vill krama er. Ni anar inte vad ni betyder för mig. Utan er hade jag inte harvat på här för tredje året i rad.

De flesta av er har jag träffat och ni har gett mig minnen för livet. Jag vet inte hur jag ska ge er min uppskattning. KÄRLEK! Och vet ni, jag älskar era kommentarer och små hälsningar. Det betyder allt för en bloggare. Allt.

Nu försvinner jag i en vecka eller två. Ville bara tala om det så att ni inte blir oroliga. Först blir det Grekland med GH, Micke, Crille och Sonja. Efter det blir det Norrland där jag har min lilla stuga att pyssla om.

Jag tror att ni klarar er alldeles utmärkt utan mig, men jag kommer att sakna er nåt fruktansvärt.

Skön sommar så hörs vi snart igen!

Kärlek!

Idag vaknade jag före alarmet. Fint. För då kunde jag stänga av alarmet så jag slapp vakna till alarmet. Jag har ju semester.

Och nu ska här packas. Jag ska ka till Grekland. Todilouuuuu.

Lugn, jag säger hejdå ordentligt lite senare idag. Räkna me ett glad sommar och tack för att ni finns inlägg. Det ska heta S'agapo!

Jag lider så att jag inte har biljetter till Cirkus ikväll. Till Pet Shop Boys. Dom var mina idoler under hela jäkla mellanstadiet. Också högstaqdiet nu när jag tänker efter.

Jag får nöja mig med Youtubeklipp helt enkelt. Blunda och låtsas att jag är där.

Nu tror ni säkert att jag ska blogga om könsorgan. Men icket. Jag tänkte att ni skulle få se mardrömskön till Eriksdalsbadet. Jag ba; mohahahahah när jag gick förbi. Barnen i kön såg olyckliga ut. Föräldrarna svettades floder.

Själv gick jag och Micke T och lade oss i skuggan vid Nyfiken Gul, där vi hör hemma.

Låt mig presentera Jackson Cocktail. En gedigen lista av diverse preparat. Typ knark då.

Demerol
Vistaril
Soma 
Dilaudid
Vicodin
Zoloft
Prilosec
Paxil
Xanax

Han knarkade med stil, den saken är klar. Egen läkare (langare) och allt..

Klockan är väldigt tidig.
Har jag vänt på dygnet?
Har jag inte gått och lagt mig än?

Jag låtsas att jag kliver upp.

Igår drack vi rosévin och drog rövarhistorier. Jag, två bloggskrivare och en bloggläsare. Jag hann också med lite häng på Djurgårdsbrunn. Där fick jag rosa rygg. Somna i skugga, vakna i sol. Och det svider nu.

Annars har jag det rätt bra. Idag följer jag skuggan.

Den vandrade vålnaden är död. Inga fler smekta små gossebarn, inga fler bebisar kastandes över balkongräcken.

Jag har vänner med dolda talanger, den saken är klar. Hittade just ett litet klipp från min födelsedag. Dessvärre är det svart som natten (jävla kamera), men sången hörs -- och det är ju det viktigaste. Instrumenten kan glimma till då och då. Ett par skedar från min besticklåda. Finare än 'Ja må hon leva' tycker jag. Kan man anmäla honom till Got Talent?

Jag och Internet -- vi ligger efter. Eller, det är snarare JAG som inte hänger med. Men jag är inte ensam. Och jag lär mig.

Hur ligger det till hos andra?

Jag blir galen på kondomreklamen här på bloggen. Den påminner ständigt om att jag har för lite sex. Jag har dessutom överdoserat hormoner och går omkring med ständig eeeh..ta mig - jag vill ha dig- känslor. Jag orkar inte. Suck.

Så ikväll då. Jag åt middag ed stilig kille.Sen bara händer det. Jag tror någon spiller öl på min rygg. SÅ VAR DET ICKET. Det är en mås som bajsar.

Jag hade behövt den där kondomen NR 1 379. Kroppsstrumpan. Istället fick vi torka bort det värsta med servetter inför äcklade bordsgrannar. Och jag åkte hem. Nu dusch innan det fräter sönder min ryggrad.

Psykbryt har åter slagit upp sina portar. Se så fint han har det. Ibland önskar jag att jag var lite mer Internetisk. Jag vill ju också fixa med min blogg. Bara att erkänna.., jag ligger milslängder efter. För hur gör man? Hur flyttar man en 3 år gammal blogg med tusentals inlägg och kommentarer? Går det ens?

Psykbryt, när du flyttar till stockholm får vi ha en lite blogg/internet kurs. Du kan bli min mentor. Om du vill.

Idag har jag pysslat om självkänslan genom att frisera mitt yttre. Jag har gjort naglar på salong. Även hår. Det hjälpte och jag kände mig snygg. Känslan dog några timmar senare när jag provade en bikini i en alldeles för ljus jävla provhytt.

Expedit undrar utanför; Kan jag hjälpa till, går det bra?
Jag skriker; NEEJ!!! %¤¤#¤#!!¤"##

Vinterns tröstätande har gett resultat. Jag har gått från kurvig till fet. Men snygga naglar har jag. Så fina att jag har svårigheter att skicka sms, knäppa gylfen, öppna dosa, skriva på laptop, blogga etc.

Jaja, yadayada. Jag har ätit en god middag i solen på Skånegatan. Kaffet bjöds det på. Men det beror inte på mina snygga naglar eller tjusiga frillan, utan Micke T:s fördröjda mat. Snygg bartender på Pet Sound buy the way. Synd bara att han förmodligen trodde att jag och Micke var ett par.

3 dagar kvar nu..

Oh, min fina italiano har gjort prämiär på Stockholms sceen. Han var så nervös att jag inte fick komma. Men nu börjar bilder dyka upp på FB. Jag har snott två.

Bara så ni vet.. Den där peruken har jag haft på mitt huvud.

Titta! Jag har tvättat pengar. 40 spänn seglade ut ur maskinen. Så rena pengar har jag aldrig haft. Jag kanske skulle börja ägna mig åt pengatvätt. Är det där min egna business ska gro?



Min mafiafamilj i Mafia Wars kommer att älska detta.

Hela mitt liv har kretsat kring olika medlemskap i föreningar. Jag tänkte berätta lite om det för er som vill lyssna och läsa. Och för att att jag kan sakna det livet. Jag vet inte vart det tog vägen.

Here we go!

Först ut var troligtvis Strands IK. Jag tror bestämt att jag föddes in i klubben. Där kom jag första gången i kontakt med Innebandy. Det var tidigt 80-tal och klubborna såg ut som hockeyklubbor. De var gula och blå. Det var också i Strands IK som jag tog mina första tennislektioner med Gunnar. Japp, byn hade egen tennisplan. Vi hade också en stjärna som slog Jocke Nyström i Knattekuppen. Jag och farfar hade som hobby att leta bollar utanför banan, som ju faktiskt låg mitt i skogen.



Parallellt med medlemskapet i Strands IK gick jag i Mulleskolan. Vi promenerade stigar fram på Hemberget för att tillslut träffa på skräptant --henne var jag rädd för--eller gulliga Mulle. Vi lärde oss tycka om och ta hand om skogen. Fast bäst var alltid fikat. I sin lilla rygga bar man saft och nåt att tugga på. Och vintertid var det Skridskoskola.



Efter Mulle var det dags för 4H. Det var läger hit och dit, oftast i Åmsele, och vi drev egna företag. Företagen granskades och betygsattes av Punkarn. Det busades också en hel del hemma hos Åströms. Experiment, pyssel och bakning.



Efter blomstrande klöver och alla äventyr jag upplevde där blev jag Scout. Djungelpatrullen vig i lianen. Hajker och grejer. Minns Silver Pilen, läger i Österrike och en massa bus. Vilse i skogen med Öhman, sova i snöbevack, bära kniv etc.



Okej, jag lämnade inte sporten. Jag spelade fotboll såklart. Strands IK hade inget forbollslag, så detta gjorde jag i Spölands IF. Det blev en del cuper och de jag minns bäst var den i Karlstad och de på Nydala Kamping. Sedan hade Vännäs en alldeles egen fotbollsskola, sponsrad av Stinsen.



När jag blev vuxen, eller när jag tyckte att jag var vuxen, lämnades alla dessa fina föreningar. Jag hade inte tid med sånt och man tyckte ju då att det var något barnsligt. Men i gymnasiet vaknade jag till. Jag engagerade mig i Rödakorset. Japp, jag blev Första Hjälpare. Det gick så långt att jag blev uppdragsledare och tävlade i SM och VM (eller var det EM). Jag minns i alla fall en fantastisk resa till Ungern. Som första hjälapare jobbade man i skidbacke och på konserter och på diverse evanemang. Det plåstrades om många sår om jag säger så.




Jag kan sakna föreningslivet. Ge mig en förening att vara med i. Kanske skulle det göra mig harmonisk och lycklig. Eller ska jag starta en egen? Lite som att driva ett eget företag. Och det lärde jag mig ju i 4H.

Jag är nattmänniska vilket är väldigt ensamt. Vänner sover, grannar sover, internet sover. Det finns bara jag. Och när nu internet gått och lagt sig finns inte så mycket annat att göra än att blogga. Det är i alla fall bättre än att prata med sig själv. Även fast det just nu, i skrivande stund, känns som om jag gör just det. Pratar med mig själv!

Hej, jag heter Anna och jag skriver med mig själv.

Imorgon måste jag hitta en bikini. Jag skriver det här så jag kommer ihåg eländet.

Jag är så glad att Ester kommit igång med sitt bloggande, men också ledsen över att Fröet och Therror tagit sig en paus. Kom tillbaka, kom tillbaka. Min fina bloggfamilj. Ska vi inte ta och ses snart? Helst vill jag lägga ut filmen från förra sommaren. Från vårt poolparty. Men då jag sluddrar så förbaskat låter jag bli. Dessutom ber jag Fröet se lite kåt och tacksam ut. Det låter very vulgo.

Och Hanna är ju tillbaka nu, och Grannen. Vad säger ni Blogmafia? Ska vi dejta? Jag ska bara till Grekland en sväng först. Vi kanske kan sammanstråla hos Papamac eller Pudding. Typ i Juli.

Och när kommer Kajen hem?

Eftersom min film från Grannen är något censurerad kommer denna i repris.

Att putsa fönster mortlar sönder mitt humör. Varför anlitade jag ingen att göra det åt mig? Nu är det randigt och det stör mig mer än det smutsiga. Smutset försvann inte, utan förflyttade sig.

Alltså, igentligen vill jag skriva ett långt och innehållsrikt inlägg. Nånting viktigt eller spännande. Me se, det går inte. För snart börjar Hannibal igen.

Gomen nasai. Ett dåligt inlägg är också ett inlägg. Precis som smutsiga förster också kan vara nyputsade. Hmmm, det där förstod jag knappt själv.

Den här tycker jag om.

Temat detta fantastiska dygn på Ingarö har varit reagge och ragga. På MILFAR, DILFAR och Markoolio. Spridda skurar av regn, nubbe och affärsideer blandat med stek på stranden. Bastubad och flash av bröst för grannar. The blackbook cirkulerade också runt. Frågor ställdes och besvarades, från skymning till gryning, i bastu och på veranda. Det dansades såklart runt stången. Och det badades i havet. Alltså Puma och FFC badade. Jag doppade tån. Det fick räcka. 

Maten! Oh my gadd vad gott du. Jag är kär i sill.

Men herregud. Nobbe is in town. Såg det just på FB. Det var ju inte länge sedan vi sågs sist ju. Han måste älska svenska män. För det är inte mig han kommit för att träffa, den rackarn. Nobbe tog hand om mig i Japan. Och när han sedan kom till Sverige fick jag ta hand om honom. Jag gjorde hans läxor medans han lagade min Gyoza. Det var tider det. Jag blir glad i hjärtat att han gillar Sverige. Där har jag gett honom något i alla fall. Min Nobbe som alltid gick omkring och sa; Abunai desu ka.

Smärtsamma prioriteringar måste göras så här inför semestern. Jag tvingas nu strunta i dem jag egentligen vill hjälpa. Dom med mindre viktiga, men trevligare uppdrag. Jag tycker inte om det. Jag vässar armbågar som inte hjälper ett skit när jag trampar vatten. Tur det finns gott om livbojar. Men allt är inte pest. Oh nej. Jag tom visslade på vägen hem och ville väl egentligen stanna för ett glas rosé. Hade ingen att ringa bara. Det var kanske lika bra. Skatteåterbäringen ska jag spendera på något helt annat än vin och mat. Förresten så har jag frysen full av mammas mat + grillat lamm från Bosnien. Mig går det ingen nöd på.

Jag hör glada skratt från innergård. Jag vill också skratta. Jag får snällt vänta till fredag.

Uh. Söndagsnatten med Hornstullsligan rubbade hela min veckorytm. Jag fick ägna måndagen åt reparation --av mig själv. Låtsasjobba och ducka för möten. Så kom kvällen och jag blev ompysslad. Matad med italienska delikatesser och en video. En resa från risigt troll till rosig prinsessa. Sånt som kallas livet. Lite jobbigt bara att trollstadiet varade i 8 timmar drygt.

Vet du vad jag längtar efter? Jag läntar efter sommaren, romanserna, blickarna och havet. Aprilväder ska inte råda i juni. Midsommar ska förresten firas på Ingarö i år. Däremot lär det inte bli dans på solig veranda. Snarare en grill som slocknar i dugget.

Så här fint hade vi det på midsommarafton 2008. Nån som sett prognosen för årets afton?  Vad gör man om det spöregnar?




Fast det är klart. Vi besegrade regnet 2007 på Rossö, och kan göra det igen. Lösningen är presenning!



Ni får ursäkta kvaliten på mobiltelefnerna 2007.

Idag har vi tänkt utanför ramarna.



Efter två timmar kläcker Mr G följande; Blingbling, du tänker som en man! Vi kommer ingen vart.

Kreditnotan från Berlin damp ner i brevlådan idag. Slut på klirr om ni förstår vad jag menar.

Sjukt. Jag ser ett X på bild med en vacker tjej och blir avis. På honom. Det stannar inte där. Jag blir svartsjuk på henne också. Jag vill skrika rakt ut. Sjukt är ordet. Det var ju jag som lämnade honom. Då ska jag inte känna så här.. Jag ska känna lättnad och glädje. Jävdrar.

Annars? Jag äter kollegans 3 dar gamla smörgåstårta och gråter till tonårsfilmen I taket lyser stjärnorna. Jag tänker att den där tonårsmamman i filmen är jag. Alltså, nu har ju jag inga barn, men jag kunde ha haft ju..om jag i tonåren själv blev morsa. Hör orden "det har spridit sig" och får näsan vätskebrist och saltbrist. Gråter ännu mera.

Jag ska inte se film själv. Och framförallt inte filmer om cancer. Men ärligt. Jag visste inte det när jag hyrde filmen. Efterlyser nu en kram. En vän i soffan. Om nästa film, Min vänstra fot, är känslosam tänker jag tvinga mig själv att se på 3:an resten av kvällen. Eller något annat värdelöst. Kanske titta in i en radio.

Idag gick jag på konstrunda på mitt kontor. För det finns ett och annat att vila ögonen på. Eftersom jag vet att några av er faktiskt gillar konst tänkte jag att, ja.. vad tänkte jag? Kanske vill ni se hur jag har det i bruna huset.

Först ut har vi den balla lampan. Sätter man sig under den flödar kreativitet.


Nästa konstverk går under namnet Cirkus of life skapat av Blingbling + klipp o klistra.
Kommande kampanj? NOT!


Och gillar man glas kan du stanna till och vila ögonen på detta.

Igår avnjöt jag vit sparris, ångad röding och rabarberkompott på Ponutus by the Sea. Jamen man tackar. Jag som är van att äta fil och flinger till middag en tråkvardag. Mitt sällskap var något udda. Inte det jag är van vid. Därför är det liksom värt ett blogginlägg. Till bords hade jag en champagnedrickade kvinnlig polospelare med rosa porsche, en man som samlade på Rottweilers som orsakat bankkris i Lettland och en kvinna som just klättrat upp på Mont Blanc. Hon var från Litauen. Alltså, vilka samtalsämnen det blev. Jag kände mig blek i sällskapet men njöt av smakupplevelsen och kunde faktiskt skryta med att jag dragit upp en och annan röding i mina dar. De blev också något impad över att jag kan göra rabarberpaj. För det kan jag. Jag är kapten sol.



 

För er som gillar blues, New Orlines och norrlänningar. Och som är lite nyfikna på vilka vänner jag ibland umgås med när jag hemvänder. Klicka in på denna blogg. NU!

Där finner ni bland annat B.B King live på sin egen Juke Joint. Ni kan också läsa om killarnas framgångar och sydvindar, spelningar och ja... äventyr i 190.



Foto: Kanske Guran, kanske Micke, kanske Hans, eller någon annan skön lirare.

De stormar i min barndomsby. Upplopp och demonstrationer. Antar att kidsen efter detta bussades rakt i finkan av tungt beväpnade kravallpoliser. Nä, allvarligt talat. Jag är ledsen att de är på väg att lägga ner min fina byaskola. Den som jag både gått i och undervisat i.

Stå på er där hemma. Låt byaskolorna leva. För inte tänker ni väl låta dessa barn gå i storskolan i Vännäs?

No way!




Nu när jag tänker efter. Oh my gadd vilken idyll jag växte upp i.

Herregud vad glad jag är att inte SD nådde fram till något mandat. Med SD menar jag Sverigedemokraterna och inte Spray Date. Jag hade gråtit och skämts ifall Sverige bidragit till främligsfientliga parlamentariker.

Jag tycker det känns friskt att det blåser grönt och nytänk. Att många röstat på PP och MP. Detta trots författardrömmar och innovatörstänk i sinne. Patent och upphovsrätten drabbar inte mig. Inte idag. Såvida inte drömmar blir verklighet --då lär jag knorrar. Fildela mig idag, men ge fan i det imorgon - om jag skapar nåt värdefullt dvs. Då vill jag att ni ska betala. Okej? Men hur stor är den sannolikheten. Den dagen jag skriver en bok finns inte böcker.

Är det förresten någon som granskat PP mer på djupet? Vad vill de igentligen? Är integritetsfrågan viktigast? Det borde den vara. Kluvet är det. Går vi inte alla omkring ILR och på nätet och ropar "se mig, se mig" eller "läs mig, läs mig".

Jag har inget emot att bli övervakad. Så länge jag inte håller på med något kriminellt och terroristigt då vill säga, men det gör jag ju inte. Jag är glad att det faktiskt finns ett en slags storebror där ute. Vill de får de hemskt gärna läsa min mejl, mina sms, min blogg och mina microbloggsinlägg. Men jag tror allvarligt inte de har tid med sånt. De jagar betydligt större bovar, banditer, pedofiler och terrorister än lilla svennebanan BLING.

Jag stod och velade mellan MP och PP i röstbåset igår. Sen tänkte jag; kanske säkrast att rädda världen. Att tänka lite på någon annan än mig själv. 

PP får en chans till vid nästa val. Men då får de allt ha något mer att komma med.  

Ett stort tack till Sjumilakliv, där jag hittade denna video. Och ett minst lika stort tack till Promoe & Timbuktu.

Lost in Tokyo bloggar vackert. Alltid. Han kan det där med att skriva så att det känns.. på riktigt. Att inte fler har hittat dit, det fattar jag inte.

Visste ni om att Stockholm har ett eget litet Christiania. Jag hittade dit tack vara SVT crews kamerateam. Det var för två år sedan när vi behövde få i oss lite mat. Thaimat godare än allt Skansen hade att erbjuda. Rekomenderas varmt. Så ett stort tack till killen bakom denna kamera, som tog oss dit. Och ett tack till Sir Tom som faktiskt bloggat om stället så att fler hittar dit.

Inget har varit sig likt den senaste veckan. Jag har gjort konstiga saker. Som i fredags t ex. Då hoppade jag in i en taxi utan att kunna betala för mig, för när jag väl var framme hittade jag inte plånboken. I panik frågade jag om jag kunde betala med rikskuponger. Natura är liksom inte min grej. Det gick inte, så vi växlade telnummer. Nu är det hela uträtt och jag är fri från skuld.

En annan något crazy grej är att jag hardcorestött på en kollega på vår firmafest. En lyckligt gift och trogen tvåbarnspappa. Hur kunde jag. Nää, det gick inte så bra det heller.

Det är både kul och spännande att göra otippade saker. Som idag då. Jag röstade på ett helt nytt parti. Och i torsdags gick jag själv på bio. Mmm, sen har jag  kraschat ett labb på Karolinska, strippat, låtit en människa undersöka mina bröst.. Jag har dejtat en Dj och besökt bloggare i Nynäshamn.

Här kommer en kavalkad av den senaste tidens förunderligheter och äventyr.



Och sen tänkte jag bjuda på Trancemusik från min dejt också.




Det är med skräckblandad förtjusning som jag den senaste tiden ägnat mig åt att bryta mösnter. Sånt som kallas att leva. Ja må hon leva.

Imorgon ska det klämmas och kännas på min kropp. Av med kläderna bara. Jag har inget val. Jag brukar alltid skoja och skämta för att avdramatisera det hela. Som om läkaren skulle bli generade - not. De ser nakna kroppar dagligen. Liksom klämmer och känner på löpande band. Letar knölar de inte vill finna. Klämmer i armhålor, nacke, mage och ja.. där tumören levt sitt egna lilla liv. 

Appro på naket. Gissa djuret och vinn en fredagsöl med mig. Inte imorgon, men en annan fredag. Ja, det är jag som bjuder.