© En annaN

Här har vi en spännande kvinna som firar 30 år i Sverige. Ja, alla runt bordet har sin historia. Frigörelse, apartheid, uppror, klyftor, orättvisor. Vi spetsar det med humor och glada skratt. Inser att jag i sep firar 10 år i Stockholm. Dom åren, så snabbt dom gick.

Jag masade mig runt Midnattsloppet i lördags. 1 mil för er som undrar. Och jag fick den roligaste tiden av alla. 01:11:10 PRICK. Sedan med en genomsnittsfart på 07.07 min/km.

Ingen tid jag är stolt över, men alltså… Den sifferkombon är rätt häftig ändå. Fast härligast hade ju varit att landa på 01:00:00. Det ska jag göra nästa år. Men då krävs det löpträning. Jag har korta ben och måste löpa längre steg. Jag måste också köra backträning så att jag slipper gå kyrkbacken i Vitabergsparken. Dra åt h-vete vad den slukar energi. Den kommer efter si så där 5 km och är en killer. Man vill kräkas på änglakören i toppen av backen. Man tror man dött.

Som bäst sprang jag i början och vid 8-9 km. Då var jag nere på 5-6 min/km. Det vill jag hålla hela loppet. Well, nästa år. Jag märker ju i spurten att jag har mer att ge.

Fan vilket trist inlägg detta blev då. Antar att jag bara ville skryta lite över att jag fixar milen (med undantag för lunken i kyrkbacken då). Hellrace istället för Hill race.  

En av mina finaste vänner har fått jobb i Berlin. Jag är så glad för hans skull då ball stad, hög lön och idoler/förebilder som kollegor. Samtlidigt ledsen då jag förlorar hans närhet. Alla bruncher, luncher och middagar. Alla kloka intressanta samtal. All värme och omtanke. Eller, värmen.. den hoppas jag ska få finnas kvar trots avstånd.

Dubbla känslor här, som ni kanske förstår.

Detta betyder att jag kommer åka ofta till Berlin framöver. Tur biljetterna dit är billiga. Och debbeltur att jag gillar staden.

Jag har ett litet litet dilemma. Jag har börjat misstänka att en av mina närmsta vänner är mytoman. Det kommer så vansinnigt märkliga historier hur hens mun.

Hur tycker ni jag ska göra? Ställa mot väggen? Kräva bevis? Säga, SLUTA LJUG!

För mig behöver ingen ljuga för att imponera. Det får motsatt effekt.

Detta stör mig nåt fruktansvärt.

Igår var jag på Skeppsholmen för att lyssna på Björk. Jag har sett henne förr (i Tokyo på Mt Fudji Festival) och ville liksom se ifall hon höll måttet. Det gjorde hon. Kanske inte lika vacker nu som då. Då, vit fantastisk klänning, med vingar. Nu, som Plupp. Nåt slags universalt troll från yttre space. Alltså jag skojar inte. Titta på Sandras bilder här:

Hur som, Björk hade en grym teslaspole på scenen. Det var den som fastnade på näthinnan. Den tom förföljde med mig i drömmar i natt.  

Björk var inte bäst. Ärligt talat var nog både Fatoumata Diawara och Buffy Sainte-Maries vassare. Dessa kvinnor måste ni kolla in.