© En annaN

Mmmmm, det är så mysigt. Ligger här i soffan och chillar med rose. Me, my self and I. Nästan. Jag har en läckerbit på andra sidan bredbandet. På MSN. Så nära men ändå så långt bort. Jag kan nästa känna honom, nästan.

"städat lite här..........". 

 

Vet ni vad? Jag skrev ett väldigt utelämnande, säkert 3765 tecken långt blogginlägg i inatt. Trodde jag postade. Minns att jag tänkte. Från och med nu är min blogg inte längre färglös. Nu speglar den mig och bara mig. Det kommer att skada mig och bloggen kommer att lämna alla berörda, men va fan.

När jag vaknade tidigt imorse kom paniken. Vad skrev jag i natt egentligen. Hur kunde jag.  Med ångest rusade jag till min dator. Inlägget låg där men var inte pubicerat. Det hade färgat av sig lite bara. Bokstäverna flöt runt i gårdagens tårar. Framkallade såklart nya. 

Beslutet som följde var enkelt. DELETE.

En rolig sak. Läste att Moonbabies spelat  på Debaser för nån helg sedan. Fasen, jag minns dom ju från 90-talet. När jag pluggade i Lund. Vi hängde i rökiga lokaler. Nu har de fans över hela världen. Har till o med för mig att de har soundtracket i Grays Anatomy.

Jag tror många tänker så här; Ååh vad Anna är modig, charmig, söt och trevlig.

(Jag vet, för ni nämner det ofta).

Men få vet jag är; rädd, osäker & ängslig.

Jag visar det sällan, men döljer det inte heller. Ett tränat öga och stort hjärta hänger med i känslodebatten. Den som sett mina tårar är utvald. Den har mitt förtroende, den vet. Mina tårar är diamanter.  Du blir förmögen.

Hjälp, jag är så bakisängslig idag. Tänker på allt som oroar. Gråter lite för mig själv. Jag borde ringa mina läkare för det känns konstigt i kroppen. Om fyra månader ska jag tillbaka till Radiumhemmet. Fuck oro!

Det kliar i fingrarna. Ska jag ägnade de pornochica pandorna och Dr Botex ett inlägg. Vågar jag smutsa ner min blogg. Förfan. Alltså, människor som går och fixar restalyne i ankläpparna? Lägg av. Fatta. Det är inte coolt. Det är whitetrasch.

Från toaletten på Cafét hör Blingbling följande dialog av Miss Botox och hennes kumpaner, som dränker sig i läppglans:

- Guuu asså jag ba var hos Dr X och fick restyline. Kolla. Jag ser typ porno ut, visst gör jag.

Blingbling tänker, men inte högt; Varför i hela friden erkänna och skryta om en sådan sak. Hade jag gått till en plastikkirurg för att få mina "fel" åtgärdade (vilket iof aldrig skulle ske) skulle jag hålla det hemligt. Vad e grejen. Och allvarligt. Vad strävar ni efter? Vad vill ni med era liv?

Och herregud. Varför?

Fy. Jag har en obehaglig känsla i magen. En känsla av att ha glömt något på spisen typ. Det har faktiskt hänt mig en gång, därav nojan. Jag satt på pasta och mitt i den not så avancerade matlagningen ringer polaren, som till råga på allt råkar fylla år. Jag kastar på luren och gittar för att hinna roffa åt mig en del av tårtan. Glömmer alltså pastan. Till saken hör att jag bodde öst på stan och min kompis typ på Ersboda. Väl framme efter 40 min inser jag; PASTAN!!!!!!! HELVETTE!!!!

In i en bil och gasen i botten. När jag kommer tillbaka till Storgatan och min adress ser jag att det väller ut rök från mitt fönster till min lilla etta. I'm fucked. Alltså det brann inte men pastan var bara kol. Det luktade rök i hela huset i flera veckor. Eller inte rök. Utan typ en söt doft, som maja. Och jag tror nog fortfarande att det sitter kvar i väggarna i den där lilla ettan någonstans i Ume. Min första lya by the way. 17 år tror jag att jag var. Shit 16 år sedan och händelsen ger mig fortfarande traumatiska glömtnågotpåspisentankar.

Hade jag varit nykter och med hjärnan i behåll hade jag författat ett spydigt men kanske också fyndigt blogginlägg om plastic fantastic. Men nähärå! FHM har fått mig ur balans med dinkar, så glöm det. Mutat mig har de också gjort. Jag håller tyst. Det som hände på Cafet stannar således där. Imorgon glömt.

Men en sak måste jag kläcka ur mig. Inget skop dock. Plastikopererade tjejer alltså, jag ba: HALLÅ. Oh my god.

Deppigt: Jag orkar inte bry mig om viktiga saker. Det gnager i mig som fan. Jag vägrar använda porslinskoppar på jobbet. Jag hatar att diska. Tar engångsmuggar hela tiden. Hur snällt är det mot alla träd. Ja, där ser ni. Jag orkar inte bry mig om viktiga saker. Fan vad deppigt.

Peppigt: Jag har hittat en kurs jag vill gå. Men då jag förbrukat CSN (hallå, pluggat 6 år och lånat helt sjukt mycket stålar) så får firman helt sonika öppna plånboken. Tar jag kursen på Berghs är det kanske okej.

Deppigt igen: Det poppar upp ett fönster när jag får ett mejl. När det händer sticker det jag håller på med ner i menyn. Nån jäkla inställning jag gjort i Lotus Notes en gång i tiden. Minns inte hur. Men fan vad det stör mitt arbete. Hela fucking tiden händer det.

Peppigt eller imorgon deppigt: Jag ska på dejt ikväll. En förortskille från Huddinge. Jag ba; hallå, det här är värsta experimentet. Blingbling har aldrig dejtat killar utanför stan. Kan det vara min grej? Och bäst av allt, killen är händig. Planen är att hustla hans kärlek så att han kan fixa en brygga till mitt sommarhus. Den förra slaktades.

Peppigt eller på fredag deppigt: FHM har fest på Cafet imorgon och jag e bjuden. Nog för att jag föraktar herrtidningar med utvik och dumförklarar silikontjejer. Men va fasen. Det lär va galet med killar där. Killar, killar, killar, som inte kommer att få uppmärksamhet av bimbotuttbrudarna. Se enkelt det då blir för mig att roffa åt mig. Och spriten + käk och underhållning är for free. Det är peppigt. Eller är det deppigt? Att kora världens vackraste kvinnor, ja det e fan deppigt. Det är så not me, men ser denna fest som ett experiment även den. Livet är ett experiment. Men gud, tänk om jag vinner och blir världens veckraste kvinna. Hehehehe, det är peppigt. Men sannolikheten är typ 1 på 1 000 0000 000 000 000 000 000 000 000 00000000. Det är deppigt.

Peppigt: Kaffe nu, sedan hårfärgning. Måste ju bli blond bimbo till på torsdag. Nää, skoja ba. Jag är ju på jobbet. Och det sista jag vill är att se ut som white trash.

Fyfaan! Bara att gilla läget. Såg 300 igår (på bio - ingen olaglig nerladdning alltså). Och det slog mig att; shit vilken offervilja Spartagrabbarna hade. Allt för kungen liksom. Annat är det här. Om man skulle jämföra min chef med Leonidas så är vi krigare (läs anställda) lata, feta, och dricker rödtjut o gråter över världsläget med hennafärgade kompisar vibbar. Vi vägrar göra som bossen säger och gör nada åt de anfallande perserna (läs danskarna). Vi bara duckar, gömmer oss eller fejkar upptagenhet.

Fast om man ser lite vidare på saken. På mina vänner utanför jobbsfären. Då skulle jag slåss till sista blodsdroppen. Det är jag tränad till, från födseln. Mina vänner är mitt allt. Då gäller offervilja i 190.

Så har vi dagenefternojat. 1 juice, 1 latte, 1 te och 2 mackor senare ligger jag åter i min soffa. Funderar på följande.

- Hur mycket pengar drack jag upp igår (ink det jag imorse kräktes upp).
- Är det gårdagens Zorba hos Derek som fuckat upp mitt knä? It hurts.
- Vad har jag gjort? Ashemskt att inte veta.
- Var har jag varit? Mä, det vet jag ju. På Rival.

Det är inte kul att ligga på sjukhus. Landstingets gula filtar, urtvättade kläder, sterila korridorer, trista möbler och toksnygga gifta läkare ger en liksom psykbryt. Jag har bott från och till på sjukhus så jag vet. Det är svårt att känna sig sexig och läcker där man ligger i landstingsskjorta på ladstingsbäddade stålsångar.

Sedan får man ju nästan alltid dela rum också. Oftast med någon som snarkar, gnisslar tänder eller ojar sig i mardrömmar. Fy! För att inte tala om maten. Nu har iof jag haft tur. Jag var ju inlagd på Radium Hemmet där man göder sina patienter. Man får glass, chips, godis, gofika och sköna multivitamindrinkar med bär & is. Det ni. Det är annat än pölsa.

Varför skriver jag detta inlägg? Jo, för jag har en önskan att få pimpa våra sjukhus. In med mera färg, hottare kläder och snygga läkare som är SINGLAR.

Hur man än försöker och vill kan man inte veta allt om en person. Och ingen kan veta allt om mej heller för den delen. Det är rätt häftigt. Det dyker ständigt upp nya saker och man slutar aldrig förvånas. För nog har väl du surrat med en kompis och helt plötsligt fått veta nått du inte haft en susning om.

Mina vänner tror de känner mig. Jag tror mig känna dem. Sedan bara händer det. PANG. Som tex när man gör slut med någon. Då kan helt nya sidor komma fram. Eller när man blir kär. Eller när man får cancer.

Ni bloggare som besöker min blogg har t ex ingen aning om vad jag jobbat med under mina 33 år, vilka städer jag bott i, hur min uppväxt var, vad jag gör när jag är ensam, vad jag gör när jag är ledsen etc, etc. Kanske är det just därför som ni läser mig. För att ni hoppas få en glimt av mig. En puzzelbit. Ett avslöjande.

Jag bär på hemligheter, men inte med flit. Det finns nya saker att upptäcka.

Eftersom jag har så förbaskat dåligt samvete över att jag bloggar på arbetstid tänkte jag att, äääh vad fasen. Jag får väl ta o göra lite reklam för mitt yrke och min arbetsgivare. För att det ska blir lite trevligare får ni det i nostalgianda.

Det blir en tabulista på saker man inte gör ostraffat. Observera att den är ruggigt subjektiv.

- Ligg inte med polarna eller polarnas polare

- Baktala inte folks könsorgan eller bröst

- Sexchatta inte på jobbet

- Knarka inte flera droger på en och samma gång

- Köp aldrig kycklingmacka på OK

- Tugga inte Extra innan du dricker öl

- Ja just det, man ska aldrig knarka (tack Klusterbitar)
- smaska aldrig i dig en hel sockerfri läkerolask själv (tack Nollåttan)
- Ligg inte med alla på jobbet - på jobbet för den delen (Tack Hanna)
- Man skall inte dricka för mycket vin på yrkesträffar (väldigt klokt sagt Nollåttan) 
- Man skall inte klia sig i ögonen eller gå och kissa när man har pillat med färsk chili ( säger Webbkocken Lari)

Ja, listan kan göras lång. Jag fyller säkert på den under dagen.

Nu på morgonen har jag gjort en god gärning. Jag måste det ibland för att kunna leva med ett hyfsat gott samvete. För att slippa saker som gnager.

Jag har gått och blivit världsförälder.

- 100 kr i månaden under ett år räcker till att vaccinera sex barn mot de sex vanligaste dödliga sjukdomarna. Eller ge fyra flickor möjlighet att gå i skolan. Eller utbilda 20 ungdomsledare i hur man skyddar sig mot hiv/aids.

- 200 kr i månaden räcker självklart till dubbelt så mycket.

Jag anmälde mig här:

http://www.unicef.se/varldsforalder/bli_varldsforalder/

Tänk på det nästa gång du står på Solidaritet och betalar hundralappar för ditt bubbel och bara måste prata om dina i-landsproblem.

Mitt skrivbord kan jämföras med en äng som ligger i träda. Här finns allt men här finns fan inte det jag för tillfället söker.

Jag har slarvat bort en värdefull sak. En CD. Japp, det finns bara en i sitt slag och det var tydligen jag som hade den sist. En liten skiva som hela koncernen är beroende av. 

Nääää, nu får jag hjärtklappning här borta. Min puls pickar som på en rädd undulat. Svettas lätt gör jag också. Detta är inte kul. Jag förbereder mig för en offentlig ursäkt. Seppuku är kanske enda utvägen. Åter igen, ANDAS!

Detta borde ju bekräfta saken. Jag har inte vuxit upp! Jag är kvar i högstadiet.

• Jag skryter, överdriver och berömmer mig själv
• Jag mobbar
• Jag har låtit mig ärras av modet, dvs tatuerat mig
• Jag vill va populär
• Jag dricker för att bli packad
• Jag klär mig som en tonåring
• Jag tycker Ugglan* är coolt
• Jag får mysrysningar av String*
  
  

* Ugglan: Ungdomsgård för vuxna barn

*String: Cafe på söder (och alltså ingen trosa om ni trodde det)

Usch, hur kunde jag dejta det där,

Att jag trodde det skulle fungera

Det började bra men sen efter nån dag,

Försvann all hans charm och han blekna

Det var inte den första i år och definitivt inte

Den sista

Det brukar bubbla från start, med spännande prat,

Romantiska möten med kyssar

Men sen tröttnar jag direkt,

Vilken äcklig andedräkt

Hans irriterande ticks, han är rojalist,

Jag förtjänar faktiskt något bättre

Jag vet, jag kan fixa vem jag vill

Aldrig nöjd?

(Förövrigt en mycket passande låt som just nu spelas i min iPod)

Varje gång jag barhänger eller chillar på nån uteservering för en öl brukar jag trycka i mig ett gäng Extra och sedan ba "What a fuck, it taste like shit". Smaken av den alkoholhaltiga drycken liksom berövas av de tuggummin jag så frenetiskt tuggat i mig. Och jag blir lika förvånad varje gång. Alltså, detta händer typ jämt.

Ölen smakar inte som jag vill och förväntat mig och jag blir skitsur. Trist eftersom jag längtat så efter drycken.

Jag ska sluta tugga tuggummin och knapra halstabletter under krogbesök. Jag ska sluta borsta tänderna också. Eller näääää. Det går ju inte.

Nu har mitt kaffe blivit iskaffe också. Huvva så äckligt.

Idag ska det drickas fredagsöl utan Extra.

Dags för en fredagsfyra. Det var ju toklänge sedan. Denna blir enkel.


1) Mitt favoritklockslag är: 00:00

2) Min favoritdag i veckan är: lördag (sovmorgon, äta skön brunch på String, hänga på uteserveringar, läsa DN för en gångs skull, utgång på kvällen.

3) Min favoritmånad är: juni (det grönskar och blommar och är helt sjukt vackert)

4) Min favoritårstid är: Jag gillar alla fyra årstider. Det är ju därför jag valt att bosätta mig här. Sommar året om är inte min grej. Jag vill ha sommar, höst, vinter och vår. Månste jag välja så blir det vår. Jag bubblar av mest känslor då. Lever upp liksom.

Det är inte många som tilldelats plats i mitt personliga inferno. Men några är det allt. Där har dom det en aning svalare än den plats som är reserverad för våldtäktsmän typ. Jag hatar att hata folk. Men ibland måste man. Eller hur? Eller vad? Eller? Jaja!

Nu måste jag:

• Publicera detta meningslösa värdelösa inlägg
• Ladda min Ipod
• Kalla "produkt" till möte
• Maila Pumla A
• Fundera på present till Blåbralla
• Kolla ledighet till midsommar (Strömstad - Judit o Bertils stuga - med Hiphopligan. Eeeey, vill åka).

Jag har varit på bio med Micke. Vi såg den där Nina Frisk. Stackars kvinna. Hon hade ingen vidare tur med boysen. Som jag. Fast frågan är om inte mina varit mer vrickade en hennes bottennapp nu när jag tänker efter. Vad sägs om;

Misshandlasigsjälvkillen: Killen som slog sig själv i ansiktet för att inte åka dit för misshandel. Alltså hur dum får man va.

Jagärentjejkillen: Killen som lade upp ett tjejkonto på Spray Date och lurade andra killar att han var just en tjej. Ja det är säkert. Han porrchattade dessutom med dom stackarna. Okej, han är bisexuell, så lite förlät jag honom i efterhand.

Smiskkillen: Behöver ingen närmare förklaring.

Killensomsåldealltutomsinson: Killen som sålde sin lägenhet, bil, och sina båtar i loppet av en vecka. Vem var han skyldig pengar egentligen?

Det är nåt konstigt med min hud. Jag har inga rynkor. Istället är jag liksom genomskinlig. Som en porslinsdocka. Kan det bero på blodcirkulationen eller nåt. Varför får jag inga rynkor? Jag är fan 33. Jag har rätt till det.

Kollade förresten just mitt saldo. Jag är sjuuuukt fattig. Måste börja sälja lite grejer nu istället för att ge bort dem. Jag bor ju brevid en pantbank.

Men gud, varför avslöjade jag det. Nu vet hela bloggvärlden snart var jag bor. Som om de bryr sig förresten. Jag lär inte få en enda stalker hur mycket jag än försöker. Ingen golddigger heller efter vad jag just erkännt.

Här ligger jag i en säng på Radiumhemmet och tittar på mitt hjärtas slag. Orolig över att det ska stanna, att apparaten ska börja pipa och pulsslagen rätas ut till ett vågrätt streck. Rädd för att dö.

Vad får din puls att öka?

Min ökar av tragedier, borttappade saker och snus.

Alla har en historia, och det är inte den historia man förväntar sig. Du har säkert skapat dig en bild av mig, av vem du tror jag är. Men att tro är inte att veta. Jag är helt övertygad att du sinom tid reviderar dina tankar (om mig och om dig). Om inte så gör jag.

Imorse anlände jag till kontoret 06:15. Tog en lång bastu och låg där och funderade för mig själv. Dags att sätta upp nya mål i mitt liv. Jag har klarat mig igenom det senaste året och måste nu tvinga mig själv att se framåt. Inte bakåt. Jag har varit duktig på mål. Duktig på så sätt att jag satt ribban högt och alltid tagit mig över den. Det gör jag inte längre. Jag faller och river. Dessutom hårdare för varje gång. Men jag vet ju.., Jag behöver mål för att förverkliga mig själv.

Efter en timme i bastum knäckte jag min framtidskod. Jag blev också ett kilo lättare. Men det var inte tanken.

Sätter du upp mål i ditt liv?

I kontorslandskap kan man inte ha hemligheter för varandra även fast man pratar med små bokstäver.

Kollega A viskar: Okej, det är som det är. Det finns män som inte vet hur de hanterar stress.

Kollega B (Blingbling): Fniss

Kollega C: Jag hörde det där

Kollega B: Asgarv

Jag e uttråkad. Jag e tråkig. Jag har kvalster i sängen istället för en man. Förresten, jag är själv en parasit som till helgen ska suga näring från släktens smörgåsbord. Äntligen får jag äta ordentlig mat. Vem vill dö av näringsbrist.

Jag ska till norrland och hämta en mapp med saker jag författat. Jag ska återvända för att sortera mina tankar. Jag ska ta bussen istället för flyget. Inget e som det ska.

Inget ramaskri nu, detta är inget nytt. Alla som raggar på mig eller som jag faller för är fotografer. Tro mig. Fråga Pumlorna. Hur många har det varit. Över fem det senaste året. Sjukt ju. Varför faller jag för fotografer? Och vad ser de hos mig? Ett objekt att fota? Fuck! Jag vill tilltala en annan yrkeskategori. Fotografer är inget för mig. Jag har en plan.

The plan:

1. Udvika Söderslackerkillar in tha hoods

2. Börja dejta förortskillar eller brats
3. Så fort de visar sig vara det minsta kreativa, run

I lost my baby
I lost my darling
I lost my friends
I lost my mind

Pour une fille d'Ottawa
Grandie à Ste-Foy
D'un père militaire
Et d'une belle fille qui fut sa mère
Qui écoutait du country

Entre deux caisses de bière
Et partait le samedi
Pour un lac de Hawkesbury
Rejoindre la grand-mère

And all the family...
And all the family...

Ah je ne peux vivre sans toi
Et je ne peux vivre avec toi
Mais tu peux très bien vivre sans moi
Je suis foutu dans les deux cas....

Jag har en talang. Den har utvecklats med åren. Jag kan göra saker simultant. Exempelvis nu, just vid detta tillfälle, bloggar jag, spanar efter knarkartanten, äter frukost, läser tidning, kollar mötesbokningar, tänker på min hälsa, surfar in på Y-buss, lokaliserar plånbok och nycklar, stoppar på mig tunnelbanekort, följer en hektisk debatt på TV, tittar på klockan. Är sen. Fan. Hur effekiv är jag, EGENTLIGEN?

Här har ni min lägenhets näst största rum - köket. Jag är sällan i mitt kök. Jag äter alltid ute. Synd egentligen. Vilken waste.

La kitchen ligger rakt fram från ytterdörren sett. För att ta sig dit sladdar man enklast genom hallen. Det går också fönstervägen om du har en låååååång stege.

På bild ser ni kökets vänstra sida i profil. Högra också beroende på var man står. Alltså mitt emot diskbänk, spis och skåpar. På gaveln ett fönster. Sedan har jag ett gammalt serveringsskåp. Det sitter liksom fast (tillhör lägenheten) och går hela vägen upp till kökstaket. Där förvaras allt mellan himmel och jord. Allt jag vill gömma och glömma. Golvet e brutalt rutigt. Under vilar gamla trägolv. Borde ta fram dem.

Blingbling betygsätter GB-nyheten Solero  Blackberry Smoothie 

Lätt grymmast hittills! Då menar jag bland årets nytillkomlingar. Tänk er smak av svartvinbär och blåbär, björnbär och banan. Först ett isande segt lager av svartvinbär och björnbär på utsidan som man gnager av. Sedan bananglass och blåbärsmooth på insidan. Låter säkert tacky, men smakar gudomligt. Kanske hade den varit godare om man bytt ut bananglassen mot vanilj. Bananglass kan lätt smaka lite konstgjort. Lite som E110003 och E33089099 (ööh dessa koder är påhittade för stunden, men ni fattar att jag menar tillsatta smakämnen).

betyg:9/10

Dvs sjukt god!

Pssst: Innehåller endast 99 kcal. Som om vi bryr oss om det...