© En annaN

Idag ska det L-städas på min blogg. Allt om L ska bort. Inte saker som börjar på L utan Mr L. Varför? Jo, för igår chattades det med min favoritbloggis. Och vad händer. Jo, det visar sig att han känner Mr L. Så pass väl att han faktiskt varit hemma hos honom. Fick PANIK! Men känner mig lite lugnare idag. Bara jag fått bort L-inläggen så. Varför är världen så liten. Alla simmar vi runt i samma ankdamm. Glöm inte det ni som bloggar ;-)

Så här låter min dialekt. Eller kanske så här.


Och nedan ett textexempel på den riktigt genuina bonskan. Såsom farmor och farfar pratade.

Laaing ha he eint ruve se feint att tala bonska, men I tro att he hall oppa ändres. Maang ungdoma nöuwförtin saij att he jer "häftigt", a dem vili lär se bonska. Men da jetta dem ju hava nan som lär ut. Döu som jer fullflaite jett hjalp deill. Berätt för barna din sjösch, eller erbju deg att berätt nanteing oppa e mööt; en dikt, en histori, e talesätt fra bynom dine.

A döu som eint jer se fullflaite kan ju tala-ve nan ann som kan bätter. Maang föreninga ha redan bestämd att dem skala hava ve nanteing oppa bonska vår gaang da dem träffes. He kan ju å göras som en tipspromenad eller en liten teater, eller att man sjoong allsång.

Bannspelara kan man ju a använn, dem vara eint se dyyr. No tro I he vor lastelit för dem som ska leva framöver att konna ta fram a spela opp höre he let för gammalt i böija vore. Men ve jetta sätt igang nöuw - mens ve kånna.

Text: Barbro Viklund

Idag har jag tagit långlunch och strosat omkring på Kungsholmen. Man får det när man har haft ett tufft möte med extern part i tre timmar. Denna gång var det i alla fall inte i en hotellobby med ett gäng gubbar. Det var på mitt kontor med en jäkligt smart ung kille. Smart eftersom han gör som jag säger heheh. Självklart, jag e ju kund. Men han ifrågasätter alltid vilket ju bara är skoj. Vi utmanar varandra och slutprodukten kommer att bli lysande. Var var jag nu. Jo, strosandet ja. Jag var så där vardagssnygg som bara jag kan va. Nya glarrer och ny ipod nano gjorde mina steg extra lätta. Och solen då förstås. En gång när jag tog en sån här härlig lunch lade jag mig på en gräsplätt vid Norrmälarstrand. Vad tror ni hände. Jo, Blingbling somnade. Vaknade två timmar senare. Sånt som händer, men som kan ge en extra hjärtklappning just för stunden. Varför ligger jag här? Hur länge har jag sovit? Fuck! Hur många möten har jag missat?

På dagens promenad gick jag och filosoferade om livet. Gör det ofta efter det jag gått och går igenom. För ett år sedan tänkte jag mest på döden, idag är det helt annorlunda. Appropå döden. Jag är inte rädd för att dö. Jag är bara rädd för hur de som jag lämnar efter sig ska ta det. Men den rädslan känner nog alla.

Idag har det varit lite gnissel och grus i maskineriet (baksmälla). Mest av allt vill jag sitta i solen och äta glarre och inte lösa problem åt andra. Fast det är klart. Jag får ju pröjs för det. Appropå problem. Vet ni vad jag just kom på? Det är inte mina problem som avgör hur jag mår. Det är mitt sätt att begrunda dem och handskas med dem. Märkligt.

Och en bakisdag som denna arbetar jag efter följande principer:

• Om saker o ting fungerar - Rock on! Gör något mer av det.
• Om det inte fungerar - Gör något annat. Tag med kollegan på glassafari till 7-11
• Och glöm inte följande; försök inte fixa det som inte behöver fixas. Alltså, för att ni bättre ska förstå; laga inte det som inte är trasigt.

Σ GLASS, GLASS, GLASS

Fan vad jag behöver en glass här borta.

I väntan på sömn ligger jag här och funderar på hur jag ska marknadsföra mig på Spray Date. Jag ska ju lägga upp mig där igen är det tänkt. Det händer inget på lovefronten och jag måste ta tag i situationen. Jag får aldrig hugg numera när jag är ute på krogen. Kan iof bero på att jag hänger med mina sjukt snygga killkompisar. De skrämmer bort alla potentiella ragg för mig.

Jaja, på nätet kan jag härja fritt. Hehe! Jag har gjort det förr. Jag är gammal veteran.

Blingbling har fölorat två timmar av sitt liv. Nä, då menar jag inte att klockan fick ställas fram en timme i London (UKsommartid) och sedan en timme till när jag anlände Arlanda (svensk somamrtid). Ånej. Jag förlorade två timmar av mitt liv när jag försökte förklara skillnaden mellan XXXXX och X.X, och varför den måste XXXXXXX pga XXXXXXXXXXXXX. Jag skulle ha hållit käften. Men jag tänkte att den här gången skulle jag verkligen få honom att förstå.

Helt fel strategi av mig. En kollega bevittnade det hela och sa "Det var lite sorgligt faktiskt. När jag hörde Blingbling förklara för honom så var det ungefär som att lyssna på någon som beskriver kvantfysik för en ko".

Och nu ska jag gå hem, säga upp mig eller bara slå knogarna i väggen.

Jag är hungrig. Den där frukosten hanns inte med. Vet ni hur jag råder bot på det? Nä, inte äter jag. Jag tänker mat. Helt plötsligt börjar jag spinna iväg på helt makalöst konstiga maträtter. Ni vet, dom där smakexkursionerna i den absoluta kulinariska periferin. Sånt man tror man ska dö av att äta. Nästan. Eller döda för att äta.

Skulle jag gå på "matjakt" här på jobbet (nä jag får inte gå till kafeterian/restaurangen) skulle jag hitta följande:

Frukt

Godis

Skorpor

Kakor

Jag ska ta den svängen nu. Jaga, jaga. Annars mördar jag en kollega.

Vad är det konstigaste du ätit? Jag kanske berättar mitt en vacker dag. Men jag vill inte förstöra min frukost, om jag hittar någon.

Jag åker i övermorgon. Är det någon som vill dela med sig av sina Londontips. Snälla.

Nää, inte shoppingtips. Allt som finns i London finns typ här, fast billigare. Jag är mer ute efter något åt livsnjutarhållet. Mat och museum och sköna pubar. Skippa nattklubb och barer bara. Det har blivit lite väl mycket av det den senaste tiden. Pubar och cafén går mer hem en helg som denna.

Jag åker alltså till London för att koppla av och mysa med vänner. Kanske ska jag söka upp ett gamalt X också. Men gud, hur desperat lät inte det där. Glöm det.

Lite tips har jag fått:

- Borugh Market (får typ provsmaka allt och de har fantastiska ostron)
- Afternoon tea vid orangeriet Kensington palace - Hyde Park

Men jag vill ha mera.

Jag kommer förresten att bo i Basewater, nära Queensway Sation och Hyde Park och det där. Nära Notting Hill med i guess.

Alltså. Kände ni till detta? Att det finns bröstsmileys. När använder man dom liksom?

Här har jag några exempel:

Jag är så PK att jag kräks. Jag är på gränsen till trist.

Och här är beviset:

Jag blir ledsen av orättvisor
Jag avskyr rasism

Jag tror på mångfald

Jag är diplomatisk

Jag sortera mina sopor

Jag använder smink som inte testats på djur

Jag knarkar inte

Jag lyssnar på PK-musik (U2, REM, Sting m.m.)

Jag är försiktig med vad jag säger, skriver, tänker och gör

Jag vill inte stöta mig med någon

Jag äter inte kött från djur med rättigheter

Jag dödar endast djur utan rättigheter

• Ex på djur med rättigheter: Delfiner, valar, sälar

• Ex på djur utan rättigheter: Kackerlackor, mygg, flugor

Glömde. PK betyder inte "påklädd" eller "privat knu**are".

Det betyder politisk korrekt.

Vem bär ansvaret för min baksmälla? Är det jag, min ascoola kollega eller den sköna killen på coca-cola? Vem är förresten ansvarig för allt? Jag är inte ute efter att sätta dit någon. Inget "det var inte jag, det var du!". Det är skönt att va bakis ju. Man tänker så konstigt. Jag har tänkt på följande till mitt morgonkaffe.

• Vita hål, finns dom?
• Vilken är den största uppfinningen? Hjulet? Näää, jag vet inte.
• Hur bakis är min chef. Nej, vi var inte på samma fest igår. Phuuu.
• Och vad är grejen med antimateria egentligen? Lever jag i ett antiuniversum?
• Är jag dryg?
• Är jag knäpp?
  
  Ja, det rör sig i huvet idag. Aktiviteten är slow, men det rör sig. Rörigt. Det är en dag som denna jag ska knäcka affärsidéer.

Söta gulliga Clear Channel? Tack för bubbel, öl, vin och krubb på Cirkus (gott som fan). Blingbling behövde detta. Jag känner att jag närmar mig ett liv igen. Bäst av allt var ändå  Salem Al Fakir. You know I love you. Live med er var det bästa. Bättre än spriten. Ni är the shit. Slår både brotchan och far vad gäller musik. Förlåt farsan (får jag fortarande ärva din Fender+originalförstärkare?). Sova nu. Kram.

Vet ni?  Det är första gången jag bloggar berusad. 

Inga problem. Jag ska vila ut, Guldnyckel botar min baksmälla i min branch. Jag vilar och chillar imorgon. hehe. Natti och skål. Diamantnyckel. Det vet the boss. Ska fråga imorgon? Ska sova nu.Chill. Puss.

Men gud vilka ytliga jävlar det finns i denna stad. Fördomsfulla och horribla. Födda med gucciskedar i mun. Moi inkluderad? No no no? Jag är bussig, fattig och väluppfostrad. Just nu lite arg bara. Ska bli kul att få gå på fest ikväll och dricka gratissprit. Cirkus it is. Det ska nog få mig på humör. Glömma allt. Med lite tur ska du dit också. Och du... Å du... Vi ses!

Jisses vad jag är typisk svensk. Fröken lagom liksom. Jag väljer aldrig ytterligheter. Den gyllene medelvägen är mitt mantra. Titta bara i mitt kylskåp. Jag dricker mellanmjölk.

Ikväll har jag roat mig med att läsa gamla inlägg i min blogg. Jisses, inser nu att jag ibland verkar helt uppfuckad. Jag skriver först och tänker sen. Innan jag tänker hinner jag också oftast publicera.

Ärligt. Hur många gånger har ni i efterhand raderat ett inlägg?

Jag känner att jag måste städa här. Ordentligt.

Den var kaotisk den där veckan i februari för ett år sedan. Att få diagnosen cancer var för mig lika med att; jaha, nu ska jag dö, panik, dödsångest x 100.

Jag minns att jag inte vågade ringa mina föräldrar. För hur f-n förklarar man för dem man älskar allra mest att man är allvarligt sjuk? Det, mina vänner, det var det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Men mamma och pappa var så duktiga. De tog det bra. Jag hade förberett mig på att jag skulle få trösta och lugna dem. Istället tröstade de mig. Precis som det ska va. Men visst har även de legat sömnlösa om nätterna.

Den första veckan var som en tät dimma. Jag svimmade på Ringens Köpcentrum, jag tog mig en fylla med Micke, jag gick på bio, jag gick på jobbet som vanligt (men höll masken). Och sedan var det alla tester på Radiumhemmet. Hur hade tumören spritt sig? Röntgen hit och blodprover dit. Sedan, när allt var kartlagt påbörjades min behandling. Ja, detta har jag ju bloggat om tidigare. Strålbehandling och cytostatika. Hela kittet. Ska inte mala på mer om det. Lovar.

När jag mådde som värst kom mamma ner en sväng och bodde hos mig. Min bror också. Det var precis för ett år sedan ungefär. Jag minns att min födelsedag firades med cellgifter på Karolinska. Sjuksyrrorna mådde lite dåligt när de insåg att jag skulle få cytostatika i 6 timmar på min födelsedag (istället för tårta) och en baksmälla på det. Så kul var det att fylla 32. I nästan samma veva råkade dessutom min mamma fylla 60. Sin 60-årsdag fick hon tillbringa med sin cancersjuka dotter. Stackars mamma. Men vi tog oss till en Italiensk restaurang på Söder och jag fick i mig maten. Vad inte mamma vet är att jag sedan kräktes upp den. Sorry mamma. Men gott var det.

Idag fick jag en frågan jag väntat ska komma, men shit vad den kom oväntat. Jag var inte beredd för 50 öre. Obeväpnad på 1:ans buss mellan Hötorget och Pub bara händer det. Det var en kollega. Vi känner inte varandra så väl.

Kollegan sa; hur var det att få diagnosen cancer?


Jag kände att jag hade svårt att svara. Bara sådär, på 30 sekunder. Jag skulle ju av där på torget. Men A frågade och var värd ett svar.

Jag sa: En återkommande tanke har gnagt från dag ett. Ska jag dö nu?


Sedan stannade bussen. Jag gick av. 

Svaret på den fråga som ställdes är egentligen längre än så. Om ni har tid ska jag berätta. Vill ni inte tar jag det i ett annat forum. Det ska jag förresten göra i alla fall.

Egentligen ska man nog inte blogga när skrivandet känns som att cykla i slaskig uppförsbacke (typ Slussen/Götgatspuckeln) med punktering och astma. Men vad fasen. Jag tänkte pumpa däcken nu. Och får jag bara lite solljus går astman över också.

Och vet ni. Jag känner nästan för att jävlas lite. Jag hade tänkt deklarera med romerska siffror. Blir man poppis då tror ni? Jag lär väl få göra om hela skiten, men det är det värt hehe...

Guess what!? Jag har gått igenom krisen och kommit ut på andra sidan. Jag och bloggandet är åter igen i harmoni. Hit med bubbel och snittar.

Jag har dessutom gjort en ppt presentation. Den heter; Hur överkomma blogglösheten, skrivkrampen och nya uppläggskampen. F-n, jag kan göra fett med stålar här. Ny business som borde omsätta miljarder hehe.

Kanske är jag 12-13 år. Jag har i alla fall köpt nya armringar i plast. I olika färger. Jag köpte dem av en tant i ett av marknadsstånden på Vännäsdagarna. Dom är jävligt coola och jag känner mig snygg. Det är fredagskväll och vi ska se Snowstorm uppträda. 

På väg till Scenen stannar jag till vid tivolit. Det är något där i en glaskub som jag vill åt. Men det måste fiskas upp med hjälp av en gripklo. Och för det behövs mynt, vilket jag iof har. Det är trångt. I vägen står två packade grabbar i 16 årsåldern. Jag är livrädd för dem. Måste erkänna det. Inte att de ska sno mina pengar eller så, men att de ska jävlas med mig. Killarna stinker av alkohol och stimorol. Men jag ska fram. Jag vill göra ett försök. Vad kan de göra? Slå ner mig där på fläcken utanför entrén till Vegaskolan. Skulle inte tro det. När jag står där och fipplar med mynten till maskinen mejas jag nästan ner av en av dem. Den andra killen har jag precis bakom mig. Som hyenor runt sitt byte. Jaha, blir jag rånad trots allt?!

"Nåt speciellt du vill ha?" säger kille nr 1. Han är kaxig och cool och jag är mest osäker (okej, livrädd, men det vet ni vid det här laget).

"Den vill jag ha" svarar jag och pekar samtidigt som jag hastigt stoppar i mina mynt.

Jag har en chans på mig och jag står inför en publik som skrämmer skiten ur mig. Två knapptryck och ett grupptryck bort från mitt mål.

"Du fixar det aldrig" säger kille nr två och skakar maskinen för att sabotera.

Men vet ni, jag gjorde fan det. Jag fixade det. Och nåt mer hände den gången. Inte det att jag övervann rädslan för 16:åriga finniga teens i grupp, dom kommer jag alltid att vara skraj för, men... efter detta kom jag liksom till insikt.

Vad jag fiskade upp med den där gripklon? Det kommer jag aldrig att berätta. Så modig är jag inte. Det skulle förstöra min image hehe.

Jag har fått ett uppdrag av Kajen. Jag ska skriva om ett barndomsminne. Inte vilket som helst. Det ska ha förändrat hela mitt sätt att se på tillvaron. En vändpunkt. En ny fas. Jag får välja om jag ska dra ett jobbigt eller positiv minne.

Förvänta er inget "När lammen tystnar del II" nu bara.

Åååh, gud så svårt. Jag behöver fundera lite till.

09:35:58

Pip, pip (alltså egentligen låter inte min sms signal så, utan mer spejsigt, som en vinjett till teknikmagasinet).

Gissa vem det var? Jo, det var L som ville äta frukost. Min torsdagskille som jag inte sett sen förra torsdagen. Man kan lugnt säga att jag blev klarvaken. Fick mig ett snack med Pumla C som sa: Gå, träffa honom! Och det gjorde jag. Nyvaken med den värsta plufsigheten i ansiktet mötte jag upp honom vid Nytorget. Det var riktigt nice. Tillbaka till ruta 1. L is the grej.

Förutom L är dessa träskor mina favoriter just nu.

Men titta. Det är ju fredag. Vad händer på fredagar förutom fredagsöl? Jo, fredagsfyran måste göras. Denna gång har den temat Film.

1) Vilken är den bästa film du sett och varför?
Den jag först kommer att tänka på är Babel. Varför? Jo, den visar hur brist i kommunikationen kan göra att det går åt helvete snett. Prata med varandra där ute. Lova det. Oj, nog slog det mig plötsligt att jag under den filmen inte riktigt var mig själv. Eller så var jag det. Jag var väldigt sårbar eftersom jag under den dan fått svaret på mina MRT plåtar. Resultatet firades med bio och klart som fasen att jag tyckte det var världens bästa film. Och gud vad jag grät. Dessutom utspelar sig en story i Japan (Japan wa dai skii nee). Det var den som berörde mig mest. Shit vilken skådespelarinsats.

Jag gillar också Järntrean. En märklig Koreansk film där huvudrollsinnehavarna inte har några repliker, men fan vad de levererar och förmedlar. Galet bra.

2) Vilken film hade det bästa slutet och varför?
Jag älskar slutet i Lost in Translation. Vad är det de säger till varandra? Det lämnas till vår fantasi. Fantastiskt.

3) Vilken film hade det sämsta slutet och varför?
Filmen Holiday hade ett slut som jag var på väg att kräkas över. Så Amerikanskt. En sorglig sörja av förutsägbarheter.

4) Vilken är den sämsta film du sett och varför?
Alltså, här finns det ju en hel uppsjö av filmer. Svårt att välja ut en. Jag minns att jag somnade fyra gånger till Dolt Hot. Så jag väljer den. Jag kom aldrig till slutet. Vet någon vem som skickade de där kassetterna?

Idag är det internationella kvinnodagen. Kan man fira den när man är lite av en pojkflicka? Klart man kan. Trots att jag är lite killig associerar jag mig såklart med andra kvinnor. Ja, det finns så många olika kvinnor och kvinnoförebilder att jag nästan blir förvirrad. Schizofren alltså. Det finns ascoola feminister och så finns min mamma. Mamma, du är underbar. Världens bästa förebild faktiskt. Mjuk, klok och stark.

Så idag ska jag fira. Fira att jag är pojkflicka, fira att jag är kvinna och trall la la, konfetti och fanfarer! Fira att jag inte är någons torsdagstjej.

Nyss hemkommen från en lång arbetsdag med efterföljande (lika långt) restaurangbesök. Vad hittar man i sin brevlåda då, om inte lite bajs. Va!? Jag har aldrig blivit så glad i hela mitt liv. Tack fina Nollåttan. Du rockar fett i bloggvärlden. I like you =D.

Här kommer en bild. Ett litet bevis på att bajset hittat rätt liksom. Att det anlänt. Förlåt vad gäller kvallan. Jag fotade med min mobil. Äger ju ingen digitalkamera ju.

Oj att jag fixade detta, med tanke på promillen. Puss och kram 08:an.

Funderar på att ge min blogg ett nytt namn. "Torsdagstjej" vad sägs om det? För det är ju faktiskt det jag är. Inte känner jag mig som någon Blingbling inte. Att fortsätta med Blingbling som alias vore att ljuga. Både för mig själv och mina läsare.

Ska jag panikringa L idag och tala om att jag inte vill va nån jävla torsdagstjej kanske. Jag ÄR Blingbling. Thats it! Vågar jag? Nä, jag är "Torsdagstjej". Gud, varför bloggar jag om det här?

Jag tar en liten paus resten av dagen. Nya tag imorgon vänner. Nya tag. Det blir bättre då. Lovar.

∞ Grått ute, grått inne, grått i hjärta, grått i sinne ∞

Förresten. Medans jag ändå är igång. M, skulle du vilja gästblogga om 8-liggsprincipen/taktiken på min blogg? Snälla. Äääh, vi tar det imorgon när du är åter från Köpenhamn. Det är grått där också va?

PapaMac bloggar om våren som vägrar komma och jag, jag bloggar om vintern som vägrar ta slut.

Det sägs att eskimåer har galet många ord för snö. Men vi då. Hur många har vi? Det har jag alltid undrat. Här har jag några snöord, men säkert långtifrån alla. Fyll gärna på.

° pudernsö, pulversnö, skare, klibbsnö, lapphandskar, snödreva, snövall, snöflinga, kristall. Sedan har vi stockholmssnön då = slask, sörja och hagel.

Japp, där tog det stopp. Jag säger som PapaMac; Vår?

Tidigare idag fick jag höra en hemlighet. Tyvärr kan jag inte blogga om det för jag tvingades skriva på sådana där löjliga sekretesspapper. Näe, vad dumt. Jag vill ju berätta.

Vad händer om man bryter ett avtal? Jag borde ha tagit en kopia av det. Ska jag va ärlig så läste jag det knappt. Jag bara satt min kråka där. Jag var ju så ivrig och nyfiken. Well, jag får nog böter om jag golar. Eller smisk. Eller sparken. Det hade varit så cool att få komma med lite skvaller för en gångs skull. Att få va först liksom. Men nähärå? Jag får helt enkelt klura ut om jag har något annat skoj att förtälja istället. Tänka, tänka.

Shit, nu kommer chefen. Måste låtsas jobba. Här lyser flitens lampa (läs liten slampa).

Nej, jag har inget talfel. Jag tillhör släktet infödd inlandsbo från Västerbotten. Då får man säga "aitomat" istället för automat och "aitomatiskt" istället för automatiskt.

Det kallas assimilation och att det är rätt vanligt. Norrlänningarna orkar inte forma läpparna till ett U helt enkelt. Jag anpassar u:et efter det öppna a-ljudet. U blir i. Enkelt!

Ni Stockholmare är inte ett dugg bättre. Ni säger ju för 17 attomat.

Jag har pumlorna på middag ikväll. De dyker upp om si sådär en kvart. Jag springer omkring som en höna utan huvud. Vinglaset i ena handen, mobilen i den andra och så gaständaren. Varfasen e nu den. Pumla på vift, du är i London. Åååh gud vad du saknas. Vem ska nu bidra med samt öppna champagnen. 

Sallanden. Nej jag har glömt salladen. 

Håll ögonen öppna. Kanske fyllebloggas det ikväll. Fast det lär ske på Pumlornas blogg. Sorry bloggisar, den är lösenordsskyddad.

Du Kajen, ha det så skoj på ditt kalas. Vi ska skåla för dig här =)

Idag lämnade jag innerstadsgeggan och begav mig till sköna förorten. Hus, bus och blåbärspaj för hela slanten. Jag har fått mig en titt på nya tillskottet i familjen C. Gud så fin han va lilla bäbisen. Å så gott han doftade. Det finns två dofter i världen som jag inte kan få nog av. Det är, som ni nog redan förstått, doften av bäbisar och sedan doften av kattungar. Jag kan sitta och sniffa på dem i evigheter.  

Neeeeej, tänker min hjärna. Men svarar;

- Klart vi ska ses. Hör av dig då.

Med lite tur är det helgen jag är i London, men med lite otur kommer han helgen innan. Jag måste lära mig att inte svara när det ringer från dolt nummer. Är det från KS kan de läsa in på min teleonsvarare. Det kan iof J också. Fast jag slipper prata med honom. Jag slipper bestämma något jag inte vill.

Kvällen blev trots detta felsvarande i luren riktigt nice. N bjöd på fredagsdrink på Lokal. Han var på speedat och glatt humör. Sedan åkte jag hem med mat till M. Han var hungrig efter dagens migränanfall. Somnade i tid. Har ett vagt minne av ett fyllesms från L vid fyrabläcket. Jag ska nog ta och läsa det nu. Inte blogga det. Bara läsa det.

Tema: Sätt betyg på dig själv!

Det här blir inte lätt.

1) Vad ger du dig själv MVG för?
Ni kanske inte tror mig men, jag är modig.

Jag är bra på att vara din kompis, i alla lägen (i motgång och medvind)

Jag ger mig själv godkänt i att blogga. Jag lär mig helt enkelt. Snart värd ett VG.

Jag är värdelös på att visa eller förmedla känslor. Jag gråter ofta, men inte när du ser på. Det ska bli ändring på det. Jag ska bli bättre på att tala om vad jag känner.

Sedan ger jag mig själv IG vad gäller att sätta betyg. Jag är inte van vid ovannämnda skala. När jag gick i plugget bedömdes man från 1-5 eller U till VG.

1. Gubbängen - Ser gubbar framför mig som betar. Vidrigt.

2. Vällingby - En by där det dricks välling. Jaha? Äckligt med välling.

3. Fittja - Öh, jag tänker på nåt annat då! Något som saknar ett j i sig.

4. Blåsut - Här är det kontroll av promillen. Eeeh. Eller?

5. Svedmyra - Som pissmyra fast värre.

Här har ni ett nice klotter, fotat på en toalett någonstans i stimmig lokal på Södermalm, med immig telefon, av en dimmig tjej. 

Var bilden är tagen?! Gissar du rätt vinner du en fredagsöl med mig idag. Eeeh, jag bjuder såklart.

Ingen kommentar angående sms:et jag just skickat. Verkligen ingen kommentar. Jag = inga får (eller säger man hästar) hemma i stallet. Jag avslutade ju det med puss. Alltså, ge mig en smskurs.

Seriöst, L kommer inte att svara.

Jag ska träffa L efter jobbet idag. Jag är hans torsdagstjej. Åååh, kan jag inte få va hans måndagstjej också, o tisdag o onsdag. Nej, måndag går inte. Då är det videomys med M & P i Hornstull. Vi har gjort det till vår grej liksom. Men alla andra dar + helg. Jag skulle vilja ha en sovmorgon med honom. Men, suck, jag kan inte få allt. Jag får helt enkelt nöja mig med torsdagar. Hellre det än inget liksom.

Det finns söndagsbarn och det finns torsdagstjejer. Jag vill va ett söndagsbarn.