Elden vs Smärtan

Mitt liv är precis som denna bild jag fotade i söndags. Det är naket, varmt och eldhärjat. Det gör ont ibland, som när Hoffmeastro fick mig att hoppa, springa hit och dit och dansa. Nu skiter jag iof i smärtan. Jag har fått verktyg för hanteringen. Lyckan.. När jag är lycklig känns knappt knivarna.

Jag har fått min bit av kakan, jag har ätit den med. Du vill ta tillbaka, men vägrar att ge - - sjöng jag högt i lördags. Tänkte på dom som inte kan ge av sig själv till någo annan. Fan vad trist.

Tack Nääk, Nimo, Pee, Ru, Labyrinten, Timbuktu, Hoffmaestro, Burnt out punk, Emma och Bollinger för att ni ger mig känslan av ett vanligt svennebananliv, fast ändå inte. Och för att jag ger tillbaka och för att vi alla hustlar.



Foto Blingbling

Reklam jag minns


Konst

När jag ändå är på hugget. Jag har inversterat i kost av denna sköna talang.. Alltså, jag dör... Min tavla är så vacker..

Är du intresserad du med?  --> läs det finstilta eller hojta till... Jag har hans nummer.


Vänner?

Facebook e kul. Jag kollade lite snabbt vilka vänner som föreslås...

Fick detta:

Mange Schmidt... Mohahahahhahahah!!! 

Fast den andra Mange e ju smicker <3!!



Luften darrar

Så har då äntligen sommaren trätt in i augusti på riktigt. Vädret är något svalare, människorna hetare, aktiviteterna fler, kärleken växande. Allt darrar, ingen hinner med.

Jag har låtit Torsdags L plåta mig (coachad av Cirkus Cirkör), jag har bott på segelbåt, jag har sprungit på parkteater, jag har dejtat, jag har öppnat upp mig för främlingar, jag har övat på tillit, jag har träffat bloggare på block party, jag har ätit surströmming, jag har lyssnat på musik, jag har hängt på Judit.

Jag tycker väldigt mycket om augusti.




Midnatt råder

Jag sprang Midnattsloppet igår, med taxipengar i sportBHn. Jag har aldrig sprungit en mil förut serrö. Inte hade jag tränat heller. Det är ett stort under att jag kom runt. Jag fattar knappt att jag klarade det. En FUCKING mil. Sist jag försökte mig på loppet bröt jag redan i Skanstull. Fick tom vattenblåsor. Nu ba, joggelijogg runt hela skiten.

OK, det gick inte fort. 01.16.35... Men hade det inte varit typ 25 000 pers kanske det hade gått snabbare. Det blev mycket zickzack..

Här är sträckan jag lubbade:



Jag spar resultatet också, ifall jag får för mig att springa nästa år.




Det är inte speciellt kul att springa. Däremot erbjuder Midnattsloppet en massa överraskningar. Det är liksom det som är grejen. Och tack alla ni som hejade och high-fivade mig de sista tre kilometrarna. Speciellt du kille som stod på Hornsgatan. Gillade också er vid Mariatorget som sa: bara 500 m kvar nu GOGOGO!!! För jag hade ingen aning om var målgången var.

Sedan vill jag såklart tacka mina sponsorer. Utan er inget lopp.


Heteronormen

Årets Pride ja. Mitt möte med regnbågsfamiljen, SLM-bögen och superhjältarna. Värt ett litet inlägg, om än mest i bilder.

Vädret var fint, tåget var kärleksfullt, Kungsan mjaaa.. Tyvärr vattenfestivalvarning. Det vill jag inte se i repris. Här kommer hetros och glor på homos. Lite så. Jag smög iväg tidigt om kvällarna.


Tack för att ni förgyllde min Pride:



Finaste regnbågsfamiljen <3



Ni kan ju gissa vad som hände 2 s sek efter jag tagit denna bild hehe.



Hela Slussen dansar.



Festivalen fastaste rumpor hade helt klart superhjältarna.



Vi grillade en sommar


RSS 2.0