© En annaN

En inställd dejt tar mer på krafterna än genomförd dejt.

Vad hans ursäkt va? Han sa jobb. Yearight! Sluga Bling genomskådade såklart. Han kunde inte igår och han kan inte idag. Vad händer igår och idag???

Champions Leauge, mina vänner Champions Leauge.

Svaret jag fick var: I'm not choosing football over you, don't worry! Actually I'm not such a big fan when it comes to watchin.

Okej, om det nu inte är fotboll (fotbollen hade jag förlåtit honom för), vad är det då som är så viktigt att jag ska komma i andra hand. TVÅ DAGAR I RAD.

Nä, nu gör jag slut. Eller vänta, vi är ju inte tillsammans. Vad gör man då, när man inte är tillsammans?

Mitt kärleksliv är en paradox.

Idag firar min blogg sin första elaka kommentar. Utöver det har dagen varit galet händelselös och trist. För att göra något åt allt elände har jag roat mig med att läsa bloggar mellan jobbintervallen. Jag menar, herregud vad det hände grejer i helgen. Inte mycket avslöjas mellan raderna dock. Inte hos mig inte. Hemlighet är min grej.

Jag hade ett snack med Pudding i helgen. Om att jag vill ha en bloggimmick. Han har sina ägg och Stuff On my Cat. Ester delar tandborste med Dr S, Hanna sitt genus och sin dans, Labbet sin kukfixering, Kajen sin mansroll (för att ge några exempel). Men vad har jag? Blingbling står utan gimmick. WTF! Alarmerande ju.

Jag behöver hjälp här. Viken gimmick skulle kunna passa Blingblingblogg liksom?

Nästan så man skulle ta och utlysa en tävling.

Jag har:

Kokat ägg till Pudding
Sett Hanna dansa
Skålat och skrålat med Labbet
Högläst sexnoveller med PapaMac
Hånglat med Tess (undra om vi inte blev smygfotade)
Fått goda dejtingråd av Ljusblå
Sett en stilig Dr S i kostym/kavaj (nej han har inte alltid stickad polo)
Hört Kajen bränna av ett trumsolo
Tittat in i Esters fantastiska ögon


Jag är världens lyckligaste bloggare. Milt sagt.  

Allt som händer runt om, ni vet det där bruset, begränsar och låser mitt bloggande. Men det är bra saker som händer. Ägnar vi denna vecka en återblick så kan jag inget annat än luta mig tillbaka och le. Så nu sitter jag här med ett fånigt flin. Och då är inte veckan slut ännu.  Veckan till ära ska toppas med (how-do-you-say)... Bloggträff, Bloggparty, Bloggmafia hangaround. Kärt barn har många namn. Jag ska möta upp mina favoritbloggare live helt enkelt. I kväll. Och på lördag ska jag dessutom hem till bloggaren Fredrik på fest. Det ska bli spännande.

Det blomstrar på andra plan också. Jag har soffhängt med lådvinsdrickande författare, skribenter, bokförläggare, TV-hallåor och skådisar. Där jag fick äran att sola mig i L80's glans. Hon gjorde succé igår på bokreleasepartyt. Nu jagar bokföläggarna henne. Den lyllosen.

Sedan det här med kärleken. Det finns någon. Han bor på andra sidan vattnet, i Hammarby Sjöstad. Typiskt bara att vi aldrig kan ses. Men kanske lika bra. Han är så snygg att det skrämmer mig lite. Jag håller mig på min sida av kanalen ett tag till.

Idag skiner solen i Stockholm. Men jag sitter här bakom galler. Försöker vara kreativ i mitt skapande, men nja. Det blir inte mycket gjort idag. Jag sitter bara och längtar. Och nu ska jag gå på lunch.

Over and out. Jag bryter mig ut.

Läste ni Cissi Wallins krönika i City i morse? Där stod att svenska brudar (mer ofta än sällan) är torrare än en gammal ostfralla på Intercitytåget mellan Uddevalla och Skövde. Och vet ni, jag håller fan med henne. Jag själv är torrare än skorporna i plåtburken vid kaffemaskinen här på firman.

Som i går t.ex. Jag blir hembjuden på ett glas vin av VC, hemma hos VC, bara sådär, helt spontant. Redan då börjar huden flagna. Jag ba;

© Näää men gud, är det inte lite sent? Inte kan man väl dricka vin en söndag? Näää, det går inte, jag ska upp tidigt imorrn. Båten går ändå inte?! Vaddå tvärbana, nääää gud så jobbigt. Va, du betalar taxi? Nää, men inte ska väl du betala taxi... blablablabaaaaaaa.

Torrare en Dry Martini, jag skojar inte.

Vad är det för fel på oss? Varför tar vi inte för oss? Varför blir vi inte den där saftiga marsipanen istället?

Äh, ikväll ringer jag honom. Ikväll får han korka upp. För vi vill väl inte ge Cissi rätt på den punkten. Nä, så fan heller. Jag vill inte vara en madda-fakk-er till torris.

Jag känner mig arg, frustrerad och uppgiven. Men så kommer han förbi, solskenskollegan, han som egentligen ger mig mest jobb av alla, och allt känns bra igen. Och Crusty ger mig godis. Iof gammal skumbanan - segare än segast. Sockerrus, ooh I like it. Jag sitter här och ler. Tänk vad humöret kan skifta. Först sur, sen på två sekunder glad igen. Man skulle kunna tro att jag är gravid eller i klimakteriet. Labilt eller stabilt?

Ikväll drar jag, L80 och E till förorten. Vi ska skapa en klädkollektion, coolare än coolast. En av tröjorna går till Sir Bääsk. Han kommer att vara den bästa reklampelaren av alla. Vad ska man med produktplacering på modebloggar till när man har honom som sprider kollektionen. Sir Bääsk, the trendsetter. Det blir en hel del punk i mitt skapande, men självklart också blinbling.

Annars är allt bra med mig. Min blogg är kanske inte så levande som den brukar, men jag måste vårda mitt varumärke. Mig själv. Bäst att följa brandmanual och guidelines. Jag har den senaste tiden sett så mycket elände i bloggvärlden att jag från och med nu tagit beslutet att välja en försiktigare stig. Ni anar inte vad folk vräker ur sig på sina bloggar. Man blir mörkrädd. En slags prostitution, allt för att få läsare. Bloggandets baksida I gess. Där bloggen gör dig till ett monster. Låt det aldrig hända mig.

Det finns en fråga som mer än andra väcker starka känslor i kontorslandskapet och ute på hyllan (där vi fikar). Vi snackar bonus och lön i en Performance Culture.

Pengar upprör, skapar oro och intriger. Backstabbing! Golddiggers! You name it.

Fatta, pengar är osexigt. Girighet likaså. Kan någon ge mig en positiv egenskap pengar bringar fram hos oss. En?!

På firman tror de att pengar ska få oss att jobba och bli mer lojal. Jag ser ett helt annat mönster. Pengarnas baksida. Denna vecka sätts vår individbaserade bonus. Jag ser the Evil look i mångas ögon. Det är så sorligt.

Vi fortsätter med bäbistemat. Varför bryta en trend. Denna hittade jag på Hotness blogg för inte alltför länge sedan. Och jag fullkomligt älskar den. Dessutom har jag övat in min alldeles egna evil look. Jag ska testa den på Blogmafia när vi ses nästa gång. Den är också väldigt användbar här på firman. Nästa gång chefen kommer förbi ska jag plocka fram den.

Jag ser hela internet som en växande kopierande amöba. En slags cancer som sprider sig. Att mina texter dupliceras gör inte så mycket. Jag blir faktiskt lite stolt om du där ute gillar dem så pass att du drar en copy paste. Men jag hoppas för din skull att du skriver om mina ord med dina. Att du låter dig utvecklas i ditt skrivande och ger min text nytt liv. Jag vill att du snor med finess. Det gör jag. Och jag vill inte att internet ska bli en elak cancersvulst. Jag har fått nog av cancer.

Vi måste göra detta kopierande till något bra. Annars blir Internet en grymt tråkig plats att hänga på.

Det finns såklart texter jag är rädd om, för vackra för att läggas här. De ligger inte ens digitalt i min dator. Jag vet inte vad jag ska göra av dem riktigt. Jag älskar dem för mycket för att ge dem till er. Att se dem klonas och slaktas skulle slita mitt hjärta i bitar. De är inte skrivna för internet, utan bara för mig. Av mig.

Och jag borde sova nu!

När jag var 27 år tog jag beslutet att marknadsföring och kommunikation var det jag ville jobba med. Jag satt upp mål och idag är jag där. Idag är marknadsföring hela min värld. Mellan 9-17:30 dvs. Här sitter jag med 38 pågående projekt, annonser, pluggannonser, DR, banners och hundraelvatusen korrektur, dummies och kampanjer. Möten & deadlines. En walling är inte långt borta. Jag har tack och lov vadderat väggen.

Trots detta hektiska klimat känner jag att jag valt rätt. Märkligt. Ju mer jag har att göra ju mer myser jag. Kniven mot strupen har alltid varit min grej. Men jobbet spretar och jag känner lust att hoppa över bäcken (inte i den). Kanske till strategisk varumärkesbyrå, reklambyrå, PR-byrå eller DM-byrå.

Om du där ute vet något intressant, en ö som passar mig, hör av dig. Om inte stoppar jag bara ner en tå i vattnet. Jag fortsätter vårda mina varumärken (mina bäbisar) i vassen.

Jag kan inte hjälpa det, men ibland längtar man bort. Eller hem.

Hejsan söndagkväll. Jag brukar avsky dig, men för en gång skull trivs vi rätt bra ihop. Du har varit trevlig mot mig. Vi har sett på bio ihop. Sorry Grannen, det blev inte din film. Det blev Control. Och så har vi fixat disken.

Förresten. Var det Fredrik som spelade Ian Curtis? Alltså "Filip & Fredrik" Fredrik. Grymt lik måste jag säga.