© En annaN

En ful ovana har smugit sig in i mitt liv. Jag har börjat snooza. Inte bara en gång, utan jag kan hålla på i evighet tills jag kommer alldeles för sent till jobbet. Det har gått så långt att jag prioriterar snooze framför både en morgondusch och frukost. Bara en gång till. Jag hinner.

Kl ställs på 06.30 och mina snoozintervaller äger rum i 15 minuters intervaller. Nä, det är inte härlig snooze a la gamla hederliga klockradio. Det är en ilsken signal på min mobiltelefon. Men åh så härligt det är. Bara vetskapen om att jag kan slumra in ytterligare 15 minuter är euforisk. Som en drog och jag kan omöjligt sluta.

Hjälp!

1. I dagarna är det 25 år sedan den sovjetiska utbåten U-137 gick på grund utanför Karlskrona. Vad minns du av händelsen? (Alternativt: Vad har du hört om händelsen i efterhand?) Jag var bara 7-år när detta inträffade. Minns således inte så mycket. Jag visste knappt var Karlskrona låg. Men självklart kommer jag ihåg att Svenska flottan jagade ubåtar som tycktes vara spöken. Detta Under flera år. I dagarna uppmärksammas händelsen i medier och jag är betydligt mer påläst. Torbjörn Fälldin kan inte ha haft det lätt. Stämningen tycks ha varit kaotisk. Ryssarna var hotfulla och samlades utanför de svenska gränserna. Shit vilken allvarlig säkerhetskris. Världen var på väg mot kärnvapenkrig och vi hamnade mitt i stormens öga.

1. Under hela 1980-talet pratades det mycket om sovjetiska kränkningar av svenska farvatten och det förekom en stundtals intensiv ubåtsjakt. Inga ubåtar hittades dock (undantaget den grundstötta U-137). Tror du att några främmande makter gjorde intrång? Ryska ubåtarna lekte katt och råtta med de svenska ubåtarna. Det är jag helt övertygad om. Kanske också USA. De opererade ju hejvilt i Norra Ishavet. Kanske tog även de en avstickare till Östersjön.
   
   
   
2. Det kalla kriget "vanns" av USA, som snart blev världens enda kvarvarande supermakt. Hur tror du att världen hade sett ut om Sovjetunionen fortfarande hade existerat? Värden kanske inte hade sett lika dan ut om Sovjetkommunismen fortfarande existerat. Men vi får inte glömma att vi lever i en ny era idag. Med nya hot. Redan på 80-talet visade Reagan att Sovjet inte var monstret. Snarare bombade han Lybien lite då och då. Michail Gorbatjov var ju en hyvens kille. Titta bara på bilden jag hittade här.



4. Dagens "kalla krig" kan sägas föras mellan just USA och bland andra Iran och Nordkorea. Vad tror du utgången blir i dessa hårda ordväxlingar? Här är Nordkorea den kanske mest intressanta konflikten. Nordkorea har fått operera fritt på hemmaplan. Och PANG! Plötsligt provspränger de kärnvapen. Jag är helt övertygad om att USA släpper fokus på Bin Laden och istället jagar Kim Jong II. FN sanktionerar och Nordkorea ser det som en krigsförklaring. Vad händer härnäst?

Igår hade vi en fantastisk kväll. Mina kompisars bar Judit och Bertil fyllde två år. Där var alla stammisar, Hiphopligan Rusiak och Pewe (ursäkta André med är det PEWE; PV, PW, eller PEVE?), plus hela gänget från The Misfits. För er som inte vet vilka The Misfits är så är det dem jag tillbringade två veckor med i Strömstad. Dvs Micke, Ken, Pete, Frida, Pelle, Andreas, Maria och BigAss. Den enda som saknades var hunden Selda. Övriga vänner som firade var Martha, Annso, Charlotte, Lelle, Lelleman, Kort men inte snagg, GH, Tommy, Jonas, Robban etc.

Det dök upp några sköna bonusgäster bland stammisklientelet, som tillråga på allt kände halva Strand. Då inser man att värden är liten. De kände Erik, Elisabeth och Hans och en massa Åströmmare. Kände mig lite gammal när jag kläckte ur mig att; hrmmm, jag känner deras föräldrar och…. hahaha Åströmmarnas farbror & morbror (dvs allas vår Kisen).

Hiphopligan pumpade lite väl hög musik vilket resulterade i att farbror polisen tittade förbi. Men det hindrade inte oss. Pelle hade skrivit upp 100 pers på gästlistan till Solidaritet. Vi sladdade vidare dit. Där träffade jag på sjukt många roliga människor. De flesta nyrika 80-talister. Ekonomiskt oberoende snubbar som dricker champagne på en vardag. En värld jag själv inte lever, men som kan vara intressant att göra ett djupdyk i. Träffade bla på en kille som gått på Liljaskolan. Kul att det gått bra för en och annan Vännäsbo.

 

Med en enkel tulipan o den fetaste festen som någonsin skådats ska Judit o Bertil fira sin 2 års dag. Onsdagen den 25 oktober. Från 19.00 till oändligt sent på natten. Välkommen är du o alla som vill. Kram

När jag åkte till jobbet i morse slog det mig plötsligt vad en stor del av livet går ut på. Nämligen att hamna i rätt kö. Kanske inte lösningen på meningen med livet, men det har onekligen betydelse. Inte bara för mig utan för många. Att sladda in i rätt kö till kassan på ICA är lycka. Att hamna i rätt bilkö, busskö, krogkö, biljettkö, bostadskö och vårdkö likaså. Ja, det finns ett kösystem för det mesta här i livet. Och lyckas du i livets köer, ja då måste du ju helt enkelt bli en lycklig och harmonisk människa.

Hur många köer står jag i per dag. Låt mig se. En slags kö bildas alltid på tunnelbanan och vid spärrarna. Sedan har vi busskön. Där kan du har riktigt otur. För hamnar du sist kanske dörrarna stängs om bussen blivit överfull. Då får du helt enkelt vänta på nästa. Efter busskön kan det tillkomma en kö på Seven Eleven, dvs om jag ska in där och köpa något. Sedan har vi kön i matsalen (för frukost och lunch), kö till kaffeautomaten och toaletten. Till och med när jag sitter på min kontorsstol förekommer det att jag sitter i kö. I telefonkö. Efter jobbet hamnar man såklart återigen i SL-köer eller bilköer, ICA-köer eller butiksköer. Ponera att man alltid skulle hamna i fel kö. Vilken katastrof och tragedi.

Den kortaste kön behöver inte vara den bästa. Det handlar såklart om hur snabbt den sinar. En kö som står stilla är ett stress- och irritationmonent för de flesta. Kanske är det därför som många av oss trängs. Jag kan förstå att det i vissa fall behövs ordningsvakter.

Mina mest tursamma köer so far är bostadskön, eftersom jag vann mitt förstahandskontrakt i ett lotteri. Och självklart vårdkön. Samma dag som jag fick min diagnos hade jag tider i handen för nytt läkarbesök. Detta redan dagen därpå. Men visst. Det var köer till röntgen, narkosbedömningen och blodlabbet. Där trängs dock ingen, tack och lov. Där tar man snällt en nummerlapp och väntar på sin tur. Inte heller muttras det över att vissa har förtur. Det är snarare en lättnad, för då vet man att man inte är sjukast på stället. Det är ju en vinstlott i sig. 

Idag har jag genomfört ännu en medicinsk röntgen. Jag är verkligen luttrad. Så pass rutinerad att jag numera kan njuta av den mjuka madressen, P3 och värmen från de magnetiska fälten. Hålla andan är inte längre några problem det heller. Och bästa av allt. Personalen har lärt sig handskas med mig. Bara ett stick denna gång.

Nu håller vi tummarna att resultatet visar grönt ljus. De senaste cellproverna gjorde ju det. Jag borde känna lugnet. Några veckors väntan. Tick-tack, tick-tack.

Sedan vill jag ha svaret; Din cancer är utrotad för gott och för alltid.

Igår bjöd L-O (lillebror) på kalas. Drinkarna var goda och stämningen på topp. Så mycket folk där va! När jag tänker efter var det kanske dumt av oss att mingla vidare till Lemon. Men o andra sidan… Där träffade jag på Niklas, Thomas och Sara. Alltid lika glada. Thomas var dessutom glad i hatten.

Här har ni mig med mina norrlandspinglor!

Nu har vi på firman fått ett erbjudande. Alla anställda kan ansöka om avgångsvederlag, men bara 200 bli beviljade. En möjlighet till ny karriär – äntligen!

Jag har nappat, men min chef har gett tydliga signaler att han inte tänker låta mig gå. Hur gör jag då? Ska jag söka, och få ansökan avslagen? Vilken sist hamnar jag då i? Kanske i ett guldläge. För om de inte beviljar min ansökan betyder det ju att de uppskattar min arbetsinsats. Och om jag då är så briljant, ja då måste de ju visa det. I lönekuvertet och i utvecklingsmöjligheter. Eller så kanske jag hamnar i underläge. För nu vet chefen att jag inte är det minsta lojal.

Varför vill jag lämna mitt företag? Ja, den frågan fick jag faktiskt också av min chef. Saken är den att när jag blev sjuk i våras har saker och ting fått ett annat perspektiv. Jag har bara ett liv och jag vill göra något bra av det. Jag vill jobba med människor. Inte sitta här dagarna i enda och knacka på ett tangentbord. Sedan är jag inte direkt villig att offra allt till ett företag som faktiskt inte brytt sig det minsta om mig. Herregud. I våras när jag var sjuk och befann mig i ett chocktillstånd tvingades jag att fixa allt själv. Samtal till HR, anmälan till försäkringskassan (som ju faktiskt ska skötas av min arbetsgivare – men icket…), samtal till sjukvårdsförsäkringspersonal m.m. Till råga på allt skickar någon på företaget bekräftelsen på min sjukanmälan till en namne på bolaget och inte till mig. Ett misstag som är oförlåtligt. Som ursäkt fick jag ett futtigt mejl. Jag ville hålla min sjukdom hemlig, men tji fick jag.

Ja kära vänner, jag hade cancer och som plåstren på såren fick jag av företaget ett brev  med två biobiljetter. Så mycket bryr sig arbetsgivaren. Så opersonligt att jag kräks. Och vem 17 orkar gå på bio när man tar cytostatika och strålbehandlas varje dag. Jag som var så slut att jag inte ens pallade att sätta på en dvd hemmavid. Varför ska jag bry mig när inte de gör det?

Nä, jag är inte bitter. Bara ledsen. Jag om någon är väl värd detta avgångsvederlag. Släpp mig. Låt mig gå!

I can see your point, but I still think you're full of shit.

2. I don't know what your problem is, but I'll bet it's hard to pronounce.

3. How about never? Is never good for you?

4. I see you've set aside this special time to humiliate yourself in public

5. I'm really easy to get along with once you people learn to see it my way.

6. I'll try being nicer if you'll try being smarter. 

7. I'm out of my mind, but feel free to leave a message.

8. I don't work here, I'm a consultant.

9. It sounds like English, but I can't understand a word you're saying. 

10. Ahhh . . I see the screw-up fairy has visited us again

11. I have plenty of talent and vision; I just don't give a damn. 

12. I'm already visualizing the duct tape over your mouth.

13. Thank you. We're challenged by your unique point of view.

14. Any connection between your reality and mine is purely coincidental.

15. What am I? Flypaper for freaks?

16. I'm not being rude. You're just insignificant.

17. And your crybaby whiny-assed opinion would be...?

18. Do I look like a people person?

19. This isn't an office, it's HELL with fluorescent lighting. 

20. Sarcasm is just one more service we offer.

21. If I throw a stick, will you leave?

22. Errors have been made. Others will be blamed

23. I'm trying to imagine you with a personality.

24. A cubicle is just a padded cell without a door.

25. Can I trade this job for what's behind door #1?

26. Too many freaks, not enough circuses. 

27. Nice perfume. Must you marinate in it?

28. Chaos, panic, and disorder --- my work here is done. 

29. Who lit the fuse on your tampon?

30. Oh I get it... like humor... but different.

 Fredag igen... Och här kommer veckans Fredagsfyran.

1. Skolminister Jan Björklund (fp) har öppnat upp för att skolor ska kunna ha klasser som innehåller antingen bara flickor eller bara pojkar. Vad ser du för för- och nackdelar med att skilja könen åt på detta vis? Visst kan det finnas en bra tanke bakom idén. Jag minns ju hur stor plats pojkarna tog när jag själv gick i skolan. De hade också en tendens att sabba undervisningen. Kanske var det för att impa på oss tjejer, vad vet jag. Men att skilja dem åt… Njaaa. Jag kan inte se en koppling till det verkliga problemet. Om flickor och pojkar undervisas för sig, hur uppfattar de då sedan den verkliga miljön utanför klassrummet? Följden kan bli att eleverna lär sig något som har föga att göra med det verkliga livet.


2. Vissa vill ha fler betygssteg. Andra vill inte ha några betyg alls. Vad tycker du?

Själv fick jag i grundskolan betyg i skalan 1-5 för att sedan på Universitetet bedömas i skalan U, G och VG.


Egentligen sa väl inte betygsskalan 1-5 speciellt mycket. Att jag hade en 5:a i svenska sa inget om mina egentliga kunskaper. Snarare talade det om hur mina kunskaper i ett ämne förhöll sig till mina klasskompisars kunskaper. Det kom som en chock när jag sedan började i gymnasiet. För vips så fick jag vassare klasskomisar och hoppsan, min 5:a förvandlades till en 3:a.


Jag tror mer på dagens system. För visst är det så att elevernas kunskaper bedömas i relation till specificerade kunskapskvaliteter? Om så är fallet så ser jag ingen fara i att sätta betyg på elever. Kanske inte de yngsta, men från 7:an anser jag vara lämpligt.




3.  Flickor får i genomsnitt bättre betyg än pojkar. Vad tror du är den största anledningen till detta?

Ja.., vi är helt enkelt smartare.




4. I världens bästa skola fungerar det… på vilket sätt? Låt eleverna påverka skolplanen och sin egna kunskapsutveckling. Ge dem möjligheten att fördjupa sig i ämnen de faktiskt brinner för. Låt dem växa!

Patrik säger:

så vad säger du......ska vi hitta på nåt i veckan om min rygg tänkte va bra ?

Patrik säger:

jag har typ aldrig ont i ryggen ......typiskt att man ska ha det när man vart ledig 1 v

Anna säger:

så kan det gå när man haft semester . om, vi ska träffas igen? Får jag tänka lite på saken?

Patrik säger:

okej då ska vi nog inte ses om du måste tänka på det.....

Patrik säger:

haha

Anna säger:

nja, jag känner mig lite osäker faktiskt. Inte på dig utan på mig då alltså

Patrik säger:

okej vad är på gång ?

Anna säger:

inte värst mycket faktiskt. jag önskar någonting var på gång

Patrik säger:

ja men vi har setts en gång...jag tycker jag iallafall har svårt att ge en bra bild vilken bra kille jag är..

Patrik säger:

tycker iallafall du va en goding....

Anna säger:

Jag vet att du är en bra kille ju Patrik. Men om inte kemin finns där, ja då måste jag kapitulera.

Patrik säger:

ja jo...du har rätt...

Patrik säger:

hej dååå *klick*

Patrik säger:

hehehe

Anna säger:

haha, du har humor. det är stort

Det gick inte att leverera följande meddelande:

haha, du har humor. det är stort

Anna säger:

du la bara på nu. jag hann ju inte säga hejdå

Patrik säger:

haha dont waste my time sweetie....=)

Patrik säger:

ahh jag bara skoja lite

Patrik säger:

men ja vad händer nu,...typ inget....

Anna säger:

jo, vi letar vidare i djungeln

Patrik säger:

hmm jo =(

Anna säger:

jag vet, det känns =/

Anna säger:

men vi får inte ge upp

Anna säger:

du kommer att lyckas alldeles utmärkt

Idag har det varit en sån där dag där jag bara njutit & strosat, jazzat & softat. Upp med tuppen och sedan brunch med Annso på String. Eller upp med tuppen var det nog inte. Jo, om det var en morgontrött en. Tror jag sov till 09.00.

Det blev sedan en prommis från Söder till Gamla Stan där vi shoppade loss på nyinvigd smyckesbutik. Ett glas vin blev det också, men hoppade snittarna. Efter att ha gått loss på ett par örhängen mötte jag upp en kollega med barn för bastu och bad på kontoret. Ja, vi har faktiskt swimmingpool på mitt jobb. Sedan mat på kinarestaurang. Sist men inte minst träffade jag Martha o Kristian i Birkastan. De säljer lägenhet inom kort. Jag tingade på ett köksbord och en fåtölj. Mitt bord, vet alla som varit hos mig, är ju livsfarligt. Det tippar om man lutar sig med armbågarna mot bordsskivan.

Nu ligger jag här och pustar ut i soffan med laptoppen på magen. Är nöjd med mig själv för att jag lyckats pricka in så många vänner denna sköna söndag. Livet på en pinne liksom.

1.  Flera ministrar i den nya regeringen har tidigare undvikit eller "glömt" att betala tv-licens. Hur påverkar gamla synder deras nuvarande förtroende som ministrar?


Nääää, jag har inget förtroende för ministrar som skolkar med avgifter och skatter. De har ju för f*n råd ju. Dessutom är de ju de som stiftar lagar vi ska följa. Hur blir det då om de struntar i dem själva.


En kulturminister som inte betalar sin TV-licens. Ja, hon lär få det hett. Ingen sömn där inte. Heja Radiotjänst, på henne bara. När ni är klar med henne kan ni jaga mig.



2. Plötsligt fick Radiotjänst tusentals samtal från privatpersoner som ringde in och anmälde tv-innehav. Vilka tror du fuskar mest med tv-licensen: Väljarna eller de valda? Då är det väl bara att krypa till korset då. Jag betalar inte någon TV-licens. Radiotjänst jagar mig och snart har de hunnit ifatt. Kanske är det dags att kapitulera.


3. Ska det ställas högre krav på politiker än på "vanligt folk"? Varför/varför inte?



Det känns onekligen intressant att fundera över regeringens syn på saker o ting samt deras agerande. Klart som 17 att vi ska ställa krav på dem. Om inte de följer lagar och föreskrifter, varför ska då vi? Lightkriminella politiker är väl inget vi vill ska företräda Sverige? Eller?



4. SSU:s ordförande, Anna Sjödin, blev nyligen dömd för krogbråket i vintras. Vem tror du mest på: Krogvakten eller Anna?

Jag tror på krogvakten. Ingen lämnar Crazy Horse nykter. Anna har fällts på alla åtalspunkterna. Konstigt dock att hon inte accepterar tingsrättens beslut. Ska mina skattepengar gå till omprövning i hovrätt? Nääää, Anna erkänn. Du är så skyldig att klockorna stannar.

I eftermiddag har jag mina pumlor på besök. Eftersom det trots allt är fredagen den 13 idag bestämde jag mig redan igår för att fixa middagen dagen innan, dvs det kockades igårkvälls. Men vad tror ni händer? Jo, kaos i köket. Som vanligt då!

En soppa skulle jag fixa. Enkelt som en plätt. När det var dags att reda den upptäckte jag att jag inte hade något mjöl. Vad är jag för husmor egentligen? Mjöl ska väl alltid finnas hemma. Jag fick alltså rusa till affären, kl 21 på kvällen.

Efter att ha fixat redningen och soppan puttrat 10 min upptäckte jag nästa miss. Jag hade köpt 200 g räkost istället för 400 g som skulle vara i soppan. Ghaaaaaa. Nä, jag orkade bara inte rusa tillbaka. Jag valde att helt enkelt slänga i mer fiskbuljong.

Sedan nästa konstiga grej. I soppan skulle det vara fryst dill. Min dill var inte fryst. Va fasen. Varför ska dillen vara fryst?  Receptslav som jag är kastade jag in min dillknippe i frysen.

Igår var det åter igen dags. En dejt. Hoppfull och förväntansfull begav jag mig till Rival för en fika med Ledigochglad från Mötesplatsen. Och en glad, lång (då menar jag LÅNG) och ledig kille möter upp. Hjälp. Jag kände mig som en dvärg. Nu var jag iof förvarnad, men gud. Det var ju en basketspelare jag mötte. En basketspelare som såg ut som Tom Hanks.

Fiket på Rival är ett bra dejtingställe, men LÅNGE Tom Hanks är nog ingenting för lilla mej.

För att skapa lite mer aktivitet på min blogg skapar jag nu en ny kategori. Min bikt. Det vore kul om du som läsare/bloggbesökare också kunde bidra med dina. Detta gör du under länken kommentarer.

Här är kommer mina första bidrag;

Jag älskar att vara i vägen för stressade Stockholmare i tunnelbanan. Med vilja ställer mig på fel sida i rulltrappan. Det är värt sin knuff i ryggen.
 

Jag dejtar flera killar samtidigt utan att tala om det för dem. De tror de är den ende. Men ack, nej. Tror iof att detta är rätt vanligt bland singlar. Jag blir nog förlåten för detta ifall jag skulle avslöjas.

Jag och Melker har ett betydligt intimare förhållande än det jag avslöjat här på bloggen och för vänner. Vi har inte alltid händerna på täcket.

Jo just det, jag har haft orena tankar om kollegor. Upptagna män dessutom. Suck!

När jag har lite tråkigt på krogen väljer jag att betrakta folk på dansgolvet enligt devisen: som man dansar knullar man. Det blir mycket roligare då.

Jag är beroende av meningslösa saker. Jag löser Sudokus, spelar Tetris, chattar, och följer såpor på TV. Allt detta på bekostnad av motion, jobb, bokläsning, städning av min lägenhet och annat som faktiskt behöver göras. Jag skjuter upp saker i oändlighet.

Så äntligen fick jag till det. En dejt med Jopis, favoritkillen på Mötesplasten. Det blev en lunch på Kungsholmen, en promenad efter vattnet och en kram. Såg änder, en herrlös vintersko och andra lunchflanörer. Om vi ska ses igen? Kanske. Men bara om Jopis flyttar till Stockholm.

Ett tips till alla i internetdejtingsvängen. Bestäm aldrig träff på T-centralen. Det är på tok för mycket folk i rörelse och svårt att hitta igen varandra. Ja, ni kan ju läsa vår mobilkonverasation nedan. Kanske inte ordagrant återgiven, men nästan.

Riiiing, pliiiiiiiing i mobilen.

-Hej, jag är här nu. Var är du?

-Men jag är ju också här.

-Ser du mig?

-Nääää, ser du mig? Jag står vid övergångsstället.

-Kan du inte vinka? Jag ser dig fortfarande inte? Är du verkligen här?

-Jag är här o jag vinkar.

-Nä, jag ser ingen som vinkar? Nu vinkar jag.

-Men gud. Jag ser dig inte.

-Var står du?

-Bron över till Kungsholmen och du?

-Också på en bro tror jag...,

Som ni förstår hittade vi varandra tillslut. Men det var inte helt enkelt.

Och jag som bara skulle snedda över Hötorget för att köpa blommor. I stället kom jag hem med tre kg kantareller. Hur är det möjligt?

- Ey, fröken! Halva priset bara för dig. Köpa svamp jätte gott. Nu jaga älg, du plocka inte kan i skogen vackra guzz. Två kilo, bara betala halva priset.

- Eeeh, jag ska inte ha någon svamp, bara blommor.

Businessman som han var hade killen redan börjat plocka med svampen. Oj, ett kilo redan på plats. Snart också två.

- Titta vackra fröken. Jag bjuder dig på extra. Svamp du ska ha. Jättebilligt. Titta två kg, du betalar bara för ett. Titta du får mer. Flera nävar. Jag bjuder för du e söt tjejen. Titta, gula, fina. Du kan frysa in ju. Inga problem.

Jaha, där stod jag med över två kilo svamp. En hel ICA-kasse. Jag som ju bara skulle ha lite blommor.

Martha med engelsman på Solidaritet!

Tack Martha för en fantastisk fredag. Det var en helt underbar middag, för att inte tala om drinkarna. Bubblet tjejerna hade med sig var också en fröjd. Mer tjejmiddagar till folket.

På Lemon var allt i sin ordning. Hittade Magnus på fel sida av baren dock. Dennis var där och tog sin vanliga fredagsöl. Han är skön. Men ärligt talat, var det inte lite väl mycket tjejer där? Det var kul att träffa på brödratrion på Lokal. Kalle är fortfarande lika läcker.

Efter stängning begav vi oss mot Stureplan med Solidaritet i sikte. Där hamnade vi i VIP-kön och sladdade in fort som rackarn. Gustaf (från Boden) bjöd på vinglas efter vinglas och Blingbling svängde loss på dansgolvet. Förresten, jag noterade ett par killar i baren som hällde sin Jack i ölen (eller det var faktiskt bartendern som gjorde det).  Varför slutar man aldrig förvånas.

Jag kanske ska nämna att jag träffade Daniel (Krilles kompis) på Solidaritet. Märkligt att aldrig Krille är med. Fast det kanse är lika bra det. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle säga. Och hur skulle han bete sig? Han verkar inte vara ute i svängen vilket nog betyder att han träffat någon. Stackars denna någon.

Fredagsfyran, tema: Kändisar och skvaller

1. Är du en som läser "skvallertidningar" öppet, en som läser utan att erkänna det eller en som inte bryr sig alls?


Bara där det är legalt. Hos frisörer och i diverse väntrum. Förresten, räknas Aftonbladets Söndagsbilaga som skvallertidning. Aftonbladet i sig och Expressen för den delen. I så fall läser jag dem även på tunnelbanan.



2. Vad tror du stämmer mest: Att kändisar lider av att deras privatliv exponeras - eller att de gläds åt uppmärksamheten, så att deras karriär får en skjuts uppåt?


Den frågan ska jag banne mig fråga Robinson Robban. Jag tror att de njuter av uppmärksamheten. Men det är klart det finns gränser vad en människa klarar av. Jag förstår att kändisar lackar ur och stämmer pressen hit och dit.



3. Var går gränsen för vad man får skriva om, eller visa bilder av, en person i en (skvaller)tidning?


Lämna kändisbarnen ifred. Häng inte heller ut kändisarnas privata, mer komplexa problem. Visst, självklart njuter jag av att läsa att allas vår Kicki D är Alkoholiserad. Men för guds skull. Det är en individ vi blottar, och bakom henne en hel familj. Ja det finns flera exempel.



4. Finns det någon kändis som du helst inte skulle vilja höra någonting mer om det närmaste året?


Fredrik Reinfeldt

Ååh, vad jag satt där i biosalongen och myste. Fick rysningar och minns. Precis så där var det ju, även fast jag nu inte växte upp i Falkenberg (utan på en betydligt mindre ort). Hur kan Jesper få något så enkelt att etsa sig fast så djupt? Det lilla blir till det stora. Varför gillar jag detta? Kanske för att jag är av den rätta generationen att faktiskt förstå och känna mig hemma med killarna i Falkenberg, oavsett mitt kön liksom.

Gaaah! Vilka färger, vilka kameravinklar, vilken filmmusik och framför allt… Vilka sköna killar. Allt i en perfekt kombination liksom. Som en påse smågodis. Efter filmens slut satt jag kvar och bara njöt av bildspelet.

Tack Melker för att du tog mig med på denna bio. Det blev en resa i tiden jag sent kommer att glömma. Och du, filmen är värd sin Oscar om jag får bestämma.

Mitt uppe i workshoppandet kring marknadsplanen 2007 ringer telefonen. Jag visste precis vem det var och vad det gällde. HJÄRTKLAPPNING. Kollegorna försvann i dimman.

Min läkare hade glada besked. De hittade inga cancerceller denna gång. Fy fan vilken lättnad. Ville bara sätta mig ner och gråta men höll så klart masken inför kollegorna. De hade inte en susning om vad saken gällde.

Har jag besegrat cancern nu? Det återstår att se. Nu väntar ny röntgen i slutet av månaden. Och på fredag ska jag fira beskedet med mina fantastiska vänner. LÄTTNAD!

T-banespärrarna, Kista

Väktare #1 (Jonglerandes med hoprullade tidningar): Vad gör du när Kalle gör jobbet?
Väktare #2: Va?!
Väkare #1: Ja, reklamen du vet!
Väktare #2: Nä, det är ju Kelda, inte Kalle!
Väktare #1: Va?!

En dejt vi ju skulle ha haft för tre veckor sedan, men som fuckade upp sig för att jag tappade min nätanslutning innan vi bestämt tid och bytt nummer. Då var det tänkt att vi skulle ta en tur på Fjällgatan. Nu, andra gången gillt, sågs vi på Torsgatan. Lugnt och stillsamt café. Harmonisk och trevlig kille. Kan vara värld en andra dejt t o m. Kanske. Fast egentligen skulle nog detta vara något för Annso att dejta. Jag ska tipsa henne. En fin kille att njuta av till kaffet. Eller förlåt, jag drack ju te.

Fast Melker, du vinner lätt. Hellre en Melker i soffan än två cafébesök med Snatch.

Bara lämna mig så där utan att ens säga hej då. Och på Lemonbar av alla ställen. Jag som ägnade dig minst en halvtimme av min dyrbara tid. Inte fick jag ditt nummer heller. Morr! Du kom från Skellefteå, och bor numera i närheten av Odenplan. Ska jag måsta hänga i Vasastan för att få träffa på dig igen. Storstad kanske? Där hade du varit tidigare under kvällen.

Ja du Jörgen.... SUCK!

Tack för en fantastisk inflyttningsfest med helt underbar mat. Ni är så fixiga och trixiga att man får värsta prestationsångesten. Man ska ju bjuda igen en vacker dag.

Var hittar ni alla era recept? Eller lagar ni maten genom att rent ut sagt improvisera fritt?

Sedan vill jag också passa på att säga att er lägenhet är helt underbar. Där kommer ni att trivas. Jag önskar er all lycka och lovar att ofta knacka på. Eller har ni kanske fixat ringklocka till nästa gång?