© En annaN

Ja visst ja. Jag ska träffa bakman immorn. Igen. Det har liksom blivit min grej. Tror det är 3:e i år. Och då räknar jag inte med Lost in Tokyo, för vi dricker ju mest vin ihop. Nä, detta är ett riktigt bankmöte. Ni vet, ett sånt som man är taggad inför och nästan klär upp sig för. Ett möte med en kamrer. Heter det så?

Jag ska byta bank. Min har gjort bort sig så fasligt med usla affärer. Fy!

Massage för 5 spänn. Ett klipp tyckte Micke och slog till.
Det är annat än masssagii på Platanias för 20 €.




Och jälv badade jag för första gången i svenskt vatten. Fast det krävdes en 7.0 Cider och ett glas vin innan jag utförde stordådet.

Jag är så värdelös. Aldrig ute i god tid. Aldrig. Och skulle jag för en gångs skull vara det blir det knas i alla fall. Som när jag satt mig på fel tåg från norrland tex.

Well, på tisdag vill jag se Hoffmaestro & Chraa - men SLUTSÅLT!

Och på torsdag Pride -- SLUTSÅLT!

Jag får hänga utanför helt enkelt. Det funkar i Tanto, men hur gör man på Mosebacke? Plankar eeehh.

Jag orkar inte. Internet ger mig fördomar. Och som jag jobbar med dem offline --fördomarna. Ni skulle bara veta. Men vad hjälper det liksom. Så fort jag är online igen får de bränsle. Jag brukar tänka; på nätet är inte på riktigt. Det hjälper inte.

Kära vänner. Min telefon har helt kukat ur. Men innan den gjorde det hann jag rädda några bilder. Det blir bilder från mina hoods colaste klubb. Hallå sägerjag bara... Skanstull goes Berlin. Välkommen till Trädgården.





Och vad ska jag nu köpa då? Iphone ellere Nokia? Hmmmm.. Vånda till förbannelse!

Jag nås fram till på söndag enbart på hemtelefon, FB, Twitter eller blogg (eller lajv på festival i Rålis)....

Undra just om Lost in Tokyo hittade hem ikväll.

Alltså jag älskar det här klippet. Dels för att Tiny Tim skrämmer upp små barn, men också för att han hajat det där med Global Warming. Klippet måste ju vara minst 40 år gammalt. Undra om Al Gore satt i publiken?

Kan man ha AW fast man inte jobbar? Det är ju fredag. Och eftersom jag lämnar semesterfilen idag borde jag ju faktiskt få ha det, en AW. Eller så kan jag ju ta och kalla det BW (Before Work).

Jag måste ringa polers och fråga om de vill ta en BW. Japp, så är det.

Alltså, jag längtar tillbaka till jobbet. Jag skäms, men jag gör faktiskt det. Jag mår bra av att jobba, speciellt när det är stressigt och utmaningt. Det är när jag har lite och göra som jag blir stressad. Eller när jag inte får växa med uppgifter.. Då blir jag riktigt stressad. På måndag börjar jag äntligen. Ska bli kul att få använda sin slumrande hjärna igen. Se om den fungerar och är med. Hoppas det.

Jag borde berätta om saker som sker. Om sånt som händer mig. Den sensaste tiden speciellt, då den har temat KORKAD. Nu blev det genast intressant, eller hur? Jag som är så smart och allt. Men icket! Skenet bedrar.

Detta har varit veckan då;

Jag hoppar på fel tåg i Vännäs. Jag hoppar på Göteborgståget istället för Stockholmståget. Det resulterar i ett nattligt besök i Mellansel. Midnattssol och mygg på enslig perrong. Tack konduktör och framförallt  tack mamma för att du ringde och ba... Anna, du är på fel tåg (5 sekunder innan jag gick in i mobilskugga)!! Jag var typ 5 sekunder från att vakna upp i Göteborg. Huvva så obehagligt.

Jag har utöver detta tappat plånboken.. igen. Blev efterlyst och dumförklarad på ångbåten Storskär. Blev lite av en kändis där faktiskt.. Äntligen.

Sen igår då. Anna får för sig att mucka med helt fel person. Men vad gör man inte då en hormonstinn broiler rycker ölen ur handen på en. Jag kör en klassisk buk, face, pung och efter det tre snabba sidekick. Sen, när han förvånat ger tillbaka ölen ger jag honom den klassiska Italienska gesten. Det var krig i luften. KRIG!

Alltså... KORKAD.

Utöver det händer det bra saker. Att vara korkad är kanske inte så dumt. För med det följer kärlek. Igår var det t ex inte så katastrofalt som jag försöker ge sken av. Jag fick mig en skön stund med Fakiren (Off Beat Band) på Berns. Alltså, det är nåt med den mannen --Salem Al Fakir ♥. När jag ser honom spela blir jag glad. Typ lycklig och fylld av kärlek. Och igår när han öste loss på klaviatur a la hip-hop var jag nästan nära att fria. Jag smög på honom bakifrån och filmade. Tänkte bjuda på det. Ni får ursäkta kvaliten bara, jag var ju så vansinnigt förälskad i musiken. KÄRLEK!

Ni som inte gillar hip-hop eller Fakir (hur kan man inte gilla Fakir?) kan ju hoppa klippet.

Min mamma har en snyggare, modell modernare och bättre dator än jag. Det är lite störigt att hon är mer high tech än mig. Hon som är pensionär och allt. Dom kan ju inte det där med internet och datorer. Inte enligt Telia.

Hur gick det till?

Nu har jag just upptäck hennes webbkamera. En sån har inte jag på min.

KLICK!!

Så här ser jag ut i bloggande stund. I munnen har jag ett plommon.




Naaij, vad fett mitt hår är.. Varför utsätter jag er för detta?

Ifall ni undrar?

Idag var det dax att titta till min lilla sommarstuga. Och ja, denstod kvar. Vattnet ligger så oroväckande nära att jag ibland är rädd att den ska flyta bort. Nu är grusgångar krattade, gräset klippt och dörren målad. Allt är så luvligt vackert. Jag bjussar på en mobilbild så får ni se.

Visst blev färgen på dörren fin? Säg att det blev fint, snälla.



Sen hade smultronen mognat. Lycka.

Titta vilken bil som just sålts på ebay. Min drömbil. Jag saknar körkort, men hade lätt tagit ett om jag bettat hem Bettan.

Who you gonna call?

Det såg trevligt ut på Skansen ikväll. Mr C; var är mitt backsstage pass? Du lovade ju. Iof på fyllan, men ändå. Jag behöver muntras upp. Sen vill jag göra ett nytt studiebesök i SVTs trailer truck. Pilla lite på knapparna. Och jag vill äta varmkorv med Anders.

Nästa tisdag säger jag bara... Nästa tisdag. Då är det jag som är folklig med hela svenska folket.
Ingen sommar utan (k)allsång.



Foto: Blingbling

 
Hela mitt liv har jag skalat banan fel.

Tack fina ni som tittar in här ibland. Det är så konstigt (nästan stört) men jag blir gladare av att folk ser mig på nätet än i verkliga livet. Jag blir gladare av 10 läsare här än ett hej på stan. Är det osunt? Ja, jag tycker det. Jag borde kasta min dator. Leva utan internet. Liksom testa. Jag klarade av det på 90-talet och nu när jag tänker efter mådde jag betydligt bättre. Träffade fler människor. Uppskattade möten IRL, skrev bättre, jag hade tom tid att skriva en bok (och det på skrivmaskin mina vänner).

Eftersom jag nu är så toklycklig över att några av er stannat och hållt mig sällskap här dessa sommarveckor ska jag också berätta för er vad jag haft för mig. De senaste dagarna dvs, för resten vet ni. Jag har lufsat runt bland knallare, raggare, blueskillar, rockers, barndomsvänner, nutidsvänner, föräldrar och föräldrars vänner. Jag har legat i hammock, ätit paj, druckit vin. Skrivit krönikor. Jag har varit norrlänning. Eller rättare sagt JAG ÄR NORRLÄNNING. Jag har tagit det lugnt. Och jag har ätit rädisor.

Jag har hållt mig i Vännäs men tänkte snart vidga mina vyer. Jag har ju mina ägor att se över. Många grusgångar att kratta, gräs att klippa, väggar att skrapa, golv och bastu att skura. Kanske några träd att fälla. Och sen vill jag ju bada bastu också såklart. En annan sak som jag skulle vilja göra innan jag åker tillbaka till Stockholm är att gå ut i Ume. Jag har inte visat mig där sedan jag blev sjuk. Jag har ju alltid åkt hit för att vila upp mig, inte för att gå ut och ha kul (för jag har liksom inte orkat). Men nu känner jag äntligen att jag har mod och energi. Onsdag kanske. Jag har inte det minsta bråttom till Stockholm om man säger så.

Det enda som skrämmer mig är att Svininfluensan nått hit. Det skulle vara så typiskt mig att åka på den. För att undvika det sviniga tänkte jag åka till Älgarna. Titta till trillingarna.

Må så gott. Nu ska jag till Slöjdarnas hus. Mamma vill hitta på något --och jag med.

Hemma nu. Det känns lite som buk, face, pung. Men resan ja.. Hallå heej, vilken grej. Den hade kunnat börja med katastrof iof då ett russin, vi kan kalla henne Greta, tar fel väska. HON TAR MIN VÄSKA! Men reser man med handlingskraftiga grabbar behöver man inte oroa sig. Micke T fick en arg Grekchaffis att tömma sin buss på bagage kl mitt i midnatt. GRETA, kolla taggen nästa gång. TAGGEN FÖR F-N!!

Några higlights och bilder tänkte jag bjuda på innan jag lämnar er igen. Men tro inte att ni ska få se mig i bikini. Jag vet att ni vill, men icket. Låt mig istället presentera resesällskapet:

Micke T, GH, Kaká och Paris. Tack vännerna för att ni gjorde min resa. Utan er inga minnen..

Tack för poolpartyt Kaká, tack för att ni smörjade min rygg, tack för alla glasskulor, skratt, bad, drinkar, middagar.. Allt.



Nu undrar ni säkert, blev det någon romans med någon Costas eller Nicos eller nåt. Well... Inte helt lätt när man reser med killar. Alla var mer än nyfikna när jag anlände med mitt entourage. What are you? Och extra roligt var det när jag ibland tog notan.. Varför betalar hon för männen? Why? Vi satte griller i grekernas huvuden, den saken är klar.

Okej, när mina killar begav sig ut på strandraggningspromenader tog jag min chans. Jag hade ju min Miri. Jodå? Killarna skulle bara veta. Där var han i baren och väntade på mig hehe... Varje dag. Tillslut blev vi påkommna.

Innan jag lämnar Grekland tänkte jag bara nämna vad jag gillar allra bäst. Det bästa med Grekland är grekerna. Deras ironi, humor, cigar-cigar och hur de blåser oss turister. I löööve them.

Nej, nu måste jag sova lite till. Trött. För snart börjar nästa resa. Men först packa upp. Som jag handlat. En massa godis. Kolla.. Eeh, jag hade 3 kg övervikt. Bra jobbat.



Psst! Jag har presenter till dig Psykbryt.. Hoppas flytten gick bra.