© En annaN

Igår hade jag en sån där findag. Eller rättare sagt kväll. Den inleddes flott med Mezefrosseri i sällskap av sköna tjejor. Dom jag lite skämtsamt brukat kalla "Fd fruars klubb". Efter maten blev det dessert bestående av drinkar på sunkbar. Lika trevligt det. Glädje över draja och lättöl. Var stund andas fröjd. Sen fick jag se den. Tatueringen. Malin bjöd på en snabbstripp. Oh my gadd vilken gadd. VACKERT!

Timmarna gick och jag tog mig en taxi till Greve Ture gatan. Östermalm, det ni. Jag skulle hooka upp med singlar på Undici. Jag kom till dem med sång. När jag vobblar mig fram i trängseln möter jag en glad prick. Till min stora förvåning inleder han vår konversation med; Hej, är det du som är Blingbling?

Alltså, jag måste ha sett ut som en fågelholk. Det är första gången någon känner igen mig utifrån min blogg. Jag visste liksom inte vad jag skulle säga, men blev glad. Så igår, kära vänner, hängde jag med en kille som följer min blogg (och kanske din och din blogg också). Cool. Genom bloggar får man vänner, så är det.

Jag delade sedan taxi till med nyfunna vännertill Söder. Glad med en öl i fickan. Fri.

Ännu en dag, snart är det kväll.

Ibland straffas man hårt på nätdejtingsajterna. Fick just följande kärleksmail sänt tll mig;

... varför svarar du inte då jag skriver din jävla översittaridiot.

Och på det svarar Blingbling; DELETE!

Det var vackert på Skogskyrkogården, dit jag tog min dejt. Men vad ska han tro. En tjej som föreslår en dejt bland gravstenar kan ju inte vara något annat en en galen en. En likkokerska.

På Skogskyrkogården ligger 100 000 människor begravda. Då kan ni ju tänka er hur många ljus där va. Vi gick vilse, vilket är lätt hänt i detta vackra världsarv. Inte för att det skrämde oss direkt. Vi var nog mest rädda för alla pensionärer som var på väg att köra över oss. För vem vill dö under en Skoda. Inte jag.

Här finns inte bara träd, vackra gravstenar och ljus. Vi hittade även minneslundar, badkar, kapell, låsta portar, Greta Garbos grav, stigar, knallgul lövskrud, ljung, varmkorv och cocacola. Vi försökte också tappert hitta varandra och titta på varandra.



Utöver denna romantiska nära döden upplevelse har jag under helgen som varit firat en 40-åring och en 30-åring. Båda kalasen väldigt unika i sitt slag. Ett med tema Spanien och ett med tema Ego.

Blingbling har haft höstens ljusklart bästa helg.
Amen.

Jag glömde ju berätta för er om helgen-- som var fin på alla sätt och vis. Jag tog med vännerna på burleskklubb. Showerna denna gång var kanske inte det bästa att hänga i granen. Den Mexikanska brottningen sög rent ut sagt gummimask. Men jag hoppas alla hade kul. Det hade jag. Där fanns stiliga män i frack (tack för blomman), zoombies, burleska damer, transor, vackra gaykillar, sexiga tjejer. Och där fanns vi.

Mera Hootchy Kootchy till folket säger jag bara.

Jag har en dejt imorgon. Det var inte igår.

Sådär. Dramaqueen har fått mat i magen. Min alldeles nästan egna dramaking - italiano - tog mig ut på välbehövlig middag. Thaiboat. Stackars fattiglappen erbjöd sig notan. Jag sa ja. Man kan inte knussla med betalning när man är ute med en syderurope. Han blir alldeles förkrossad om man kastar fram sitt kort, alternativt föreslår split.

Allt har blivit så harmoniskt nu när han träffat flickvän. Äntligen. För fösta gången på snart ett år är vi verkligen bara vänner. Fina fina vän. Tack för att du finns. Det är så skönt och mysigt att äta en bit mat med någon som bryr sig om en. Speciellt nu när höstmörkret biter sig fast i allt du fäster blickar på. Kyla som kryper in men som sedan pressas ut igen av kramar.

Och självklart fick jag ragg. Ett problem bara -- och inte så litet heller.

Vad svarar jag på det här?

Gifta män har aldrig varit min grej. Och om det nån gång skulle ske så är det för att jag har blivit lurad.

Så det så! Bara att radera mao.

Gnider mina händer av nyfikenhet. Har just googlat en ev framtida dejt och fått över 3 500 träffar. Han slår iof inte Kattdjurshuvet (där jag fick 32 500 träffar), men i alla fall. Här finns massor att hämta. Googel är som "Hänt i veckan", eller vilken skvallertidning som helst. Hela nätet är en skvallertidning nu när jag tänker efter. Hilfe, måste googla mig själv nu. 

Jag har också känslor. Fatta. Visst, jag har svårt att bli kär. Men herregud, det betyder inte att jag är kall - tvärtom. Jag känner efter och jag gör det för mycket. Vet ni vad som händer då? Jo, det sker ett tapp av självförtroende. Snart finns inget kvar.

Vem är där och skruvar på kranen? Det ska jag berätta. Mina dejter såklart. 

Många får kickar av att dejta, jag bryts ner. För mina dejter följs alltid av tystnad. Inget 'jag tyckte om dig', inget 'du är en fin tjej', inget 'vad trevligt det va'. Utan bara tystnad. 

Jag måste vara Stockholms i särklass sämsta dejt. Precis så känns det.  De vill liksom inte ens behålla min vänskap. Jag blir ratad om och om igen. Och det måste ju va mig det är fel på.

På lördag röstar jag på denna tjej. Hon har fattat. Och hon känner precis som jag.

Jag stöter ofta på dem på nätet. De gifta och de förlovade. Låt oss kalla dem 'de upptagna'. De upptagna som mörkar att de är upptagna. De som raggar i smyg för sin partner och grundlurar oss singlar, gång på gång. Vilka rackare. Tack och lov har jag med åren blivit vassare på att avslöja dem. Men vad hjälper det. Jag har åter igen gått i fällan. FAN! Men denna gång gick det i alla fall inte så långt som när jag hade en skrikande fru i min mobil som bad mig ge fan i hennes man. Jag ba, eeeh va?  Man? Fru? Vem e du? Är den jäveln gift? Hon hade kommit över hans mobil. Och vet ni vad aset då säger till sin fru. Jo, att han inte alls är intresserad av mig eller har en affär med mig, utan att jag är en psykobrud som förföljer honom. Jahaja, där blev man knäpp också.

Jag tänkte skaffa en ny pojkvän. Både den nya och den gamla vet bara inte om det än. Här nedan har vi kandidaterna. Detta är inget som är officiellt så jag vill inte att ni snackar om det, framförallt inte med Italiano eftersom han skulle skicka hela maffian på mig eller honom, den nya.

Mina utvalda objekt kommer de flesta från Stockholm. Okej, två är från Uppsala, men jag är lite rädd att Labbet kanske varit där och krossat hjärtan. Så jag börjar med 08:orna. Förresten en är faktiskt från Malmö. Hur tänkte jag där. Pendla. Nja.. Men han får hänga med som reserv.

Jag vet bara inte var jag ska börja. Svårt att välja och ännu svårare att få dom att välja mig. Och att båda vill välja varandra är nog svårast av allt.

Drog en bio med Italiano ikväll. Precis vad jag behövde efter en dag i fosterställning. Jag blek, han brunbränt. Japp, fåfängan själv solar solarium. Vilket han verkligen inte behöver. Han är brunare på vintern än vad jag är på sommaren, utan att stekas bland lysrör. Vi såg Revolutionary road. Interessant film. Ångest. Undra just hur många i salongen som var par och vad som snurrade i deras huvuden efteråt.

Och igår. Då var det fest. Singelfest på Kungsholmen som avslutades med rundpingis och dans på Hornstulls Strand. Jag var dålig och kom aldrig till final. Men jag fick några nya vänner där runt bordet. Pingpong kingen och hanspolers.

Idag har jag kräkts tre ggr av baksmälla. Jag har mått skit. Trots detta missöde är jag nöjd med helgen. KÄRLEK.

När inte jag klarar att göra slut, så gör han det. På ett fint sätt via telefon efter en lång chatt på FB. Saken är den att den olyckliga i vårat "förhållande" har varit jag. Olycklig pga dåligt samvete. Han är inte dummare än att han märker det. Han är fantastiskt klok min fina forskare.

 

Det slog mig plötsligt att alla hjärtans dag är på intåg. En dag som ger oss singlar lätt ångest. Men bara lätt. Trams säger vi, fast innerst inne vill vi såklart bli uppvaktade. Speciellt denna dag. Den gör oss påmind om vad vi inte har. Kärleken. Just denna dag brukar vi singlar ta hand om varandra extra mycket. Kanske är det t o m så att det är vi som skickar flest SMS, mest blommor, köper choklad och kramas. Alla hjärtans dag är singlarnas förlorade hjärtans dag.

Vad var det som hände? Myror kryllar i ditt huvud. Och där lär de myllra tills nästa gång vi ses.
Jag tror inte du klarar det här. Inte jag heller för den delen. För jag känner mig just nu som elaka häxan. En kall hård sten. Inte alls som den diamant du säger att jag är.

Ta steget. Lämna mig. Du måste, för ditt eget bästa.

Saker som muntrat upp idag:
*Släkt från Boden på intåg*

how am I gonna get through
how am I gonna get through
I brought you drinks
brought you flowers
I read your books
we talk for hours
what have I done to deserve this



Nej, det var inte den hälsningen jag fick med blommorna. Snarare en känsla jag just fick.
Älskade vän. Tack för blommorna. Jag förtjänar dem inte, men tack.

Så mycket att blogga om, så lite tid. Men nu, bara jag, i en något bakisfilosoferande pose.

I helgen har jag levt i ett parförhållande. Jag har ätit både middag och frukost med en man (samma man såklart), tagit promenad, gått på museum och avrundat med bio. Jao, vi har lekt par fast vi inte är det och för att vi båda vill vara det --men inte kan bli det. Tortyr? Inte för mig, men kanske för honom.

Jag är nöjd med min helg, men inte helt nöjd med mig själv. För min relation med Italiano är precis som min relation med Krille, fast tvärtom. Då var jag kär, men inte Krille. Jag lovade mig själv att aldrig utsätta mig för det igen. Och vad händer? Istället utsätter jag andra.

I morse ringde han. Oh gud, han var så ledsen. Anna, you must help me. Det var tandvärk. Anna, can you meet me. We must talk about "the situation". Då menar han vår situation. Med tandvärk ingen sömn, ingen sömn = massa tankar. Jag kände mig som ett svin, för jag ska nämligen ut till skärgården idag. Äta gott och umgås, sova över, äta mera gott och njuta/umgås. Jag har det bra medans han lider av fysisk och psykisk pain. Nu har han i alla fall fått telnummer till tandläkarrådgivning och numret till Folktandvården, samt ett lycka till and we will talk tomorrow.

Jag mår dåligt när andra mår dåligt. Hur ska jag kunna njuta av skärgården nu?

Imorgon ska vi prata. Då gör han slut. Jag brukar oftast slippa sånt. Jag får liksom killarna till att göra det. Alltid.

Nu har han åkt hem till sig. Vi har sett Gröna milen, ätit Grekiskt och gjort det där vi gillar att göra. Han skämmer bort mig med sin värme. Förbannat också att jag inte kan bli kär i karln. Jag tror han börjar bli det i mig. Det är nu jag borde avsluta vårt förhållande. Men herregud, jag är världens sämsta människa på att avsluta saker. Att göra slut är inte min starka sida. Och hur gör man slut med någon man inte är tillsammans med. Snart har vi inte varit tillsammans i, få se nu, 3 månader.