Bläck

Har man riktigt tråkigt en dag på jobbet så kan man ju alltid tatuera sig själv.

Själv vill jag ta bort min tatuering. Haft den i 20 år nu och börjar bli lite less.

 

Hej Bleckan!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Det nya Twitter

Dimman Twittrar inte som alla andra. Han har skapat ett eget Twitter. Ett Twitter över Twitter. Världsklass.

Det är därför jag älskar honom. Känns stort att jag får följa honom också hehe.





Hmmmm.

Postade jag just samma bild två ggr? Så går det när man ligger med sin Iphone under täcket och fipplar. Det går inte alla dvs.


Den magiska 10:an

Här har vi gänget. De lyckliga vinnarna.


Jag

... har gått från backslick till klarhet!

image description

Firman

Jag vill starta en copybyrå. Jag vill hjälpa andra med ord, språkregler, klarhet, korta meningar (oj, bäst att sätta punkt snart) och knep.

Skulle du anlita mig? Jag skulle göra det.

Well, självförtroendet och modet är det inget fel på. Men orken. Pallar jag ragga kunder? Kan dom inte bara komma till mig? Nä, för alla, ja alla hävdar att dom kan skriva. Det kan dom inte. Ni skulle skratta om jag publicerade de mail jag får om dagarna. Det skrämmer mig samtidigt som jag blir mer övertygad. Det finns många där ute som är i behov av copyhjälp. Nu ska jag bara få dem att haja det. Och att jag är bra för dom.

Copyright & west vill jag heta (skoja lite), om jag nu får en kompanjon i väst dvs.

Nån som är bra på "sarta eget" som vill ta en fika med mig?

Start wearing purple

Jag är nostalgisk idag. Det firas med ett klipp på fina vänner i väldigt fina salonger. Håll till godo.
Japp, känd bloggare finns med i klippet. Självklart!


Tranströmer

Poesi har legat mig varmt om hjärtat. Jag skrev dikt efter dikt i mina unga dar. Dramatiska tonåren ni vet. Inga krav på den tidedn inte. Jag var så stolt att jag tom gav bort mina diktsamlngar till vänner, i födelsedagspresent *skäms lite*. Härligt trots allt kan jag tycka, nu när kraven blitt för hårda.

Mina krav alltså. När skrev jag senast en dikt? Det måste a varit 10 år sedan. Jag klarar det inte. Jag skyller det hela på Tranströmer. När jag började läsa honom visste jag, jag är inte bra. Jag blir aldrig honom. Han skulle kunna vara min mentor, men istället käpper i hjulet. Min fina poet. Så går han till på köpet och vinner Nobelpriet, den rackarn.

Han har betytt mycket för mig trots käpper i hjulet. Jag jublar och glädjs med honom trots allt. Jamen ni hör ju hur konstigt det låter.

Tänkte att jag skulle bjuda på lite Tranströmer, för känslans skull. Några av mina favoriter:

"Det gör ont att gå genom väggar, man blir sjuk av det men det är nödvändigt.

Världen är en. Men väggar …

Och väggen är en del av dig själv –

man vet det eller vet det inte men det är så för alla

utom för små barn. För dem ingen vägg."


"Vi är på en fest som inte älskar oss. Till sist låter festen sin mask falla och visar sig som den verkligen är: en växlingsbangård. Kalla kolosser står på skenor i dimman. En krita har klottrat på vagnsdörrarna.."


”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

 


Dagar som blir till inlägg

Jag vill inte att min blogg ska dö. Jag vill att den ska vara lika meningsfull som mitt liv. Att den ska bli det vackra minnet.

Vad sätter käppar i hjulet? Latheten kanske. Eller bekvämheten. Att ovandla sina fina dagar till text, hur svårt ska det va?! Det tar 5 min av min tid, ändå tvekar jag. Jag klickar runt, jag klickar mig bort. Jag läser hellre mig än skriva något nytt. Tänker att, mitt liv är bra! Men varför berättar jag då inte?

Ta tex min lördag. Den då många vänner samlandes kring en fin man. Dagen då jag vann en del av en tiondel i en krog. Jag har gått och blivit krogambassadör. Bara en sån sak är ju värd ett inlägg.








RSS 2.0