Ont det gör ont
Nu har jag byggt på min läkarjournal ytterligare. Den lär vara tjock som en bibel, men det behövdes för att stilla min oro. I mitten av 90-talet röntgades min hjärna pga domningar och synbortfall. Inget konstigt hittades, men domningarna bestod. Våren 2010 knöt jag ihop säcken hos neurologen (Läkarhuset Odenplan) genom att göra avancerade nervtrådsmätningar. Det har skjutits el i min kropp och det har stuckits nålar i mina muskler.
Nej, jag har inte MS. Phuuu. Inte heller har jag någon annan allvarlig nervsjukdom. Det kändes skönt att bocka av som ni kanske förstår, samtidigt som jag har sorg att de inte hittar felet. Vad 17 händer i min kropp? Varför känner jag som jag gör? Stickningar och domningar i fingrar, armar, ben och ansikte (som jag levt med i över 15 år nu). Det går såklart att hantera. Det tråkiga i kråksången är att jag de senaste åren börjat få värk. Denna vinter så intensiv att jag haltat. Även värken är kronisk, efter ryggraden strålandes ner i benen och smärtor i bröstkorgen. Och jag har vansinnigt ont i vävnader. När man nyper sig i fläsket ni vet.
Läkarna vill att jag ska prova lyckopilleret Tryptizol, som även visat sig ha en effekt mot nervsmärtor och smärtor vars orsak är okänd. Jag har läst på lite på nätet och förstått att det är en vanlig medicinering av fibropatienter. Fibromyalgi för er som undrar. Jag är skeptisk och lite orolig vad gäller just kemiska preparat som gör en avtrubbad. Samtidigt som jag såklart vill ge det en chans. Kan jag ha hamnat i någon slags ond spiral där hjärnan känner smärta fast den inte finns.
Jag har aldeles för ont i min kropp för att kunna ägna mig åt fysiska aktiviteter och det stör mig. Däremot måste jag försöka hålla igång för att sätta fart på endorfiner. Jag har funderat på Thai Chi och Yoga. Thai Chi tränade jag ju under mina tre år i Lund och det fick mig att må bra. Jag ska också testa akupunktur. Sedan har jag brörjat gå till jobbet. Motion är bra. Och accesskortet är nu endast laddat med Citybike. Allt för hälsan. Allt.
Jag har mått hyfsat bra den senaste veckan. Värken gör sig endast påmind när det är dax att sova eller när skor ska knytas. Stickningarna och domningarna stör mig inte alls. Och igår kunde jag tom gå i högklackat. Jag hoppas på värme snart, för jag tror att allt blir bättre då.
Nej, jag har inte MS. Phuuu. Inte heller har jag någon annan allvarlig nervsjukdom. Det kändes skönt att bocka av som ni kanske förstår, samtidigt som jag har sorg att de inte hittar felet. Vad 17 händer i min kropp? Varför känner jag som jag gör? Stickningar och domningar i fingrar, armar, ben och ansikte (som jag levt med i över 15 år nu). Det går såklart att hantera. Det tråkiga i kråksången är att jag de senaste åren börjat få värk. Denna vinter så intensiv att jag haltat. Även värken är kronisk, efter ryggraden strålandes ner i benen och smärtor i bröstkorgen. Och jag har vansinnigt ont i vävnader. När man nyper sig i fläsket ni vet.
Läkarna vill att jag ska prova lyckopilleret Tryptizol, som även visat sig ha en effekt mot nervsmärtor och smärtor vars orsak är okänd. Jag har läst på lite på nätet och förstått att det är en vanlig medicinering av fibropatienter. Fibromyalgi för er som undrar. Jag är skeptisk och lite orolig vad gäller just kemiska preparat som gör en avtrubbad. Samtidigt som jag såklart vill ge det en chans. Kan jag ha hamnat i någon slags ond spiral där hjärnan känner smärta fast den inte finns.
Jag har aldeles för ont i min kropp för att kunna ägna mig åt fysiska aktiviteter och det stör mig. Däremot måste jag försöka hålla igång för att sätta fart på endorfiner. Jag har funderat på Thai Chi och Yoga. Thai Chi tränade jag ju under mina tre år i Lund och det fick mig att må bra. Jag ska också testa akupunktur. Sedan har jag brörjat gå till jobbet. Motion är bra. Och accesskortet är nu endast laddat med Citybike. Allt för hälsan. Allt.
Jag har mått hyfsat bra den senaste veckan. Värken gör sig endast påmind när det är dax att sova eller när skor ska knytas. Stickningarna och domningarna stör mig inte alls. Och igår kunde jag tom gå i högklackat. Jag hoppas på värme snart, för jag tror att allt blir bättre då.
Tråkigt att höra att du har smärtor blingis! Du, hur funkar det med sköldkörtelvärdena o andra basala blodprover? Är de ok? Ett annat preparat jag prövat på patienter är cymbalta...hm och nej,jag ser inte dig som en typisk fibropatient. Å andra sidan kan man vara glad som en lärka utåt men tyngas av inre grubbel som av ngn orsak sätter sig på kroppen. Kram på dig.