Vinterkarg -nej vinterarg
Jag jobbar rätt mycket i dessa bråda tider. Och på kvällarna tröstäter jag mandel och fikon. På kontoret släcks lamporna kl 18. Då vet man.. Man har varit där för länge. Sen suckar man, reser sig och går de där tunga stegen till lysknappen. Varde ljus. Suck. Sen hasar man tillbaka.
Imorgon ska jag sitta en hel dag och lyssna på britterna = mer övertid för mig-suck-. Kan ju iof vara intressant att höra vad de har att säga om direct marketing, men jag har fan inte tid. Min chefs chef. Eller vänta min chefs chefs chef ska också titta för bi. Han är från Nya Zeland, och han har lovat mig en cricketsmurf. VD:n vill tydligen också säga hej. Det var fasen på tiden. Vår förrförra VD var mer social han. För han följde då och då med på AW, även när vi valde de sunkigaste haket på Kungsholmen (köp två öl och betala för en haha).
Alltså ibland undrar jag. Är alla på firman chefer? Vi kallar dem småpåvar. En rättare benämning vore sekreterare. Själv ser jag sällan min chef. Han sitter i ett annat land och bossar. Det tycker jag är synd. Vi hörs bara över upplupna kostnader. Och vem fan har koll på upplupna kostnader i dessa hysteriska tider. Jag kostar grymt mycket nu, det har jag i alla fall koll på.
Förlåt. En blogg om jobb är en tråkig blogg. Men jag vet inte vad jag ska blogga om när allt jag gör nu för tin är just jobb o jobb o jobb.
Helgen var däremot trevlig. I alla fall lördagen. Party på Lidingö som avslutades med svingad bägare på Judit (som sig bör). Och i söndags såg jag nåt där mellan träden. Mina ögon fick panik. Det var ju solen. Sen kom tårarna, för ögonen var så där vintrigt ovana.
Från denna sköna ljugarbänk gjordes sedan en videoblogg. Om ljug såklart. Men shit vad jag är dålig på att ljuga.
Imorgon ska jag sitta en hel dag och lyssna på britterna = mer övertid för mig-suck-. Kan ju iof vara intressant att höra vad de har att säga om direct marketing, men jag har fan inte tid. Min chefs chef. Eller vänta min chefs chefs chef ska också titta för bi. Han är från Nya Zeland, och han har lovat mig en cricketsmurf. VD:n vill tydligen också säga hej. Det var fasen på tiden. Vår förrförra VD var mer social han. För han följde då och då med på AW, även när vi valde de sunkigaste haket på Kungsholmen (köp två öl och betala för en haha).
Alltså ibland undrar jag. Är alla på firman chefer? Vi kallar dem småpåvar. En rättare benämning vore sekreterare. Själv ser jag sällan min chef. Han sitter i ett annat land och bossar. Det tycker jag är synd. Vi hörs bara över upplupna kostnader. Och vem fan har koll på upplupna kostnader i dessa hysteriska tider. Jag kostar grymt mycket nu, det har jag i alla fall koll på.
Förlåt. En blogg om jobb är en tråkig blogg. Men jag vet inte vad jag ska blogga om när allt jag gör nu för tin är just jobb o jobb o jobb.
Helgen var däremot trevlig. I alla fall lördagen. Party på Lidingö som avslutades med svingad bägare på Judit (som sig bör). Och i söndags såg jag nåt där mellan träden. Mina ögon fick panik. Det var ju solen. Sen kom tårarna, för ögonen var så där vintrigt ovana.
Från denna sköna ljugarbänk gjordes sedan en videoblogg. Om ljug såklart. Men shit vad jag är dålig på att ljuga.
