© En annaN

Tack fina ni som tittar in här ibland. Det är så konstigt (nästan stört) men jag blir gladare av att folk ser mig på nätet än i verkliga livet. Jag blir gladare av 10 läsare här än ett hej på stan. Är det osunt? Ja, jag tycker det. Jag borde kasta min dator. Leva utan internet. Liksom testa. Jag klarade av det på 90-talet och nu när jag tänker efter mådde jag betydligt bättre. Träffade fler människor. Uppskattade möten IRL, skrev bättre, jag hade tom tid att skriva en bok (och det på skrivmaskin mina vänner).

Eftersom jag nu är så toklycklig över att några av er stannat och hållt mig sällskap här dessa sommarveckor ska jag också berätta för er vad jag haft för mig. De senaste dagarna dvs, för resten vet ni. Jag har lufsat runt bland knallare, raggare, blueskillar, rockers, barndomsvänner, nutidsvänner, föräldrar och föräldrars vänner. Jag har legat i hammock, ätit paj, druckit vin. Skrivit krönikor. Jag har varit norrlänning. Eller rättare sagt JAG ÄR NORRLÄNNING. Jag har tagit det lugnt. Och jag har ätit rädisor.

Jag har hållt mig i Vännäs men tänkte snart vidga mina vyer. Jag har ju mina ägor att se över. Många grusgångar att kratta, gräs att klippa, väggar att skrapa, golv och bastu att skura. Kanske några träd att fälla. Och sen vill jag ju bada bastu också såklart. En annan sak som jag skulle vilja göra innan jag åker tillbaka till Stockholm är att gå ut i Ume. Jag har inte visat mig där sedan jag blev sjuk. Jag har ju alltid åkt hit för att vila upp mig, inte för att gå ut och ha kul (för jag har liksom inte orkat). Men nu känner jag äntligen att jag har mod och energi. Onsdag kanske. Jag har inte det minsta bråttom till Stockholm om man säger så.

Det enda som skrämmer mig är att Svininfluensan nått hit. Det skulle vara så typiskt mig att åka på den. För att undvika det sviniga tänkte jag åka till Älgarna. Titta till trillingarna.

Må så gott. Nu ska jag till Slöjdarnas hus. Mamma vill hitta på något --och jag med.