Alla känner vi till Jantelagen. Men vad jag inte visste var att den var så utbredd här i bloggvärlden. Nu vet jag. Och det är inte vackert. Så fort en bloggare sticker ut eller tar för sig kommer hatkommentarerna. Jag kallar det bloggmobbing. Så lågt. Så Glocalnet.
Har du bloggmobbat eller bloggmobbats?
Nej, och det är jag väldigt tacksam för. Men den här världen är väl inte vackrare än den riktiga tyvärr. Hur kommer man tillrätta med sånt?
ja visst är det tragiskt.. jag tycker så synd om människor som måste trycka ner och nedvärdera andra på deras bloggar. Uffa. Meera kärlek i blogvärlden!
Jag har raderat en del taskiga kommentarer, även om jag värnar om yttrandefriheten.
Ester> Jag tror du har rätt där (som vanligt).
Nej, jag är inte runt så himla mycket i bloggosfären. Jag håller mig i en ganska begränsad del, och jag hade inte skvalpat här i fall taskiga kommentarer flög omkring. Däremot tycker jag det är kul när någon inte håller med det jag skriver och verkligen ifrågasätter, men det är ju en annan sak.
aldrig mobbats eller mobbat, men haft ett par meningsskiljaktigheter på bloggen har jag :)
oj oj oj blingis...på den gamla goda dapierre.blogg.se tiden , när man hade 4000 läsare om dagen, då raderades det friskt i kommentarerna....du har så rätt i jante tjo fräset....fucking svenskar som inte klarar av att se någon känna, tycka, åsikta eller helt enkert vara lycklig....nä fan man kanske borde starta en blogg igen bara för att provoka..
Pierre: Ja herregud, jag minns kriget på din blogg. De var i samma veva som jag hittade dit. Jag vågade knappt kommentera där, för jag var rädd att häxjakten skulle sprida sig till mig. Men tillslut så skrev jag lite. Och det var ju för himla tur, för nu har jag ju fått mig en fin vän :)
Jag har aldrig fått några taskiga kommentarer, hey who am I kidding. Jag får aldrig kommentarer period.
Däremot fick jag ett riktigt elakt inlägget skrivet om mig av en person jag aldrig ens träffat. Det kändes surt. Speciellt eftersom det var helt omotiverat och ganska grovt. Då var jag skitförbannad men nu i efterhand kan jag och personen ifråga skratta åt det.
Jag tror att anonymiteten man inbillar sig att man har på nätet drar fram vissa personers värsta sidor.
Hej hitade dig via PapaMac. Har aldrig upplevt bloggmobbing själv, är väl för "ytlig" antar jag. Men jag har läst de mest horribla bloggkommentarer i andras. En blogg är en blogg, en människas personliga åsikter som dryftas i text. Det skrivna språket kan bli onyanserat i bland, så jag förstår inte de som blir upprörda till vansinnets gräns nästan. Och den stackars bloggaren måste förklara sig gång efter gång. Onödigt. Var och en får ha sin egen åsikt men man måste kunna respektera andras. F.ö har du en fin och bra blogg!
Nope, mina bloggisar är snälla :) Men jag är inte så provocerande på min blogg heller. Blir inget kärleksbloggande a la Pierre heller.
Ja, alldeles nyligen och om det går att läsa hemma hos mig. Det är sorgligt.
Kang: Neeej, är det sant. Man blir så ledsen.
Har vare sig mobbat eller mobbats på nätet, lätt att förstå varför barn mobbar varandra, se bara hur vuxna beter sig på nätet. Ha en fin kväll.
att folk orkar!
Hmm... nja... jag tog ganska illa vid mig när jag bloggade som mest intensivt kring skilsmässan. Troligen var elakheterna jag fick välförtjänade men det var ändå inte kul.
Blingbling • Gammal nu! • Stockholm
Vilket viktigt ämne, Bling! Jag har många gånger tänkt på att jag faktiskt bara får trevliga och snälla kommentarer på bloggen. Det är jag tacksam för. Bloggmobbing får mig att tänka på yngre bloggare... men jag kanske är naiv och fördomsfull?
URL: http://missesters.blogg.se/