© En annaN

I en lägenhet, inte vilket som helst utan min, svävar frågetecken och en fet minneslucka. Jag kan inte hitta min jobbmobil. Alltså, för en stund sedan hörde jag den batterivarna i lägenheten. Jag blev irriterad över ljudet, men sket i att leta upp den. Och nu när jag verkligen behöver den kan jag inte hitta den. Inte kan jag ringa den heller, för nu har jäveln gått och dött. Gaaa, jag sväljer hårt av ilska. Känner att jag vill skriva med STORA BOKSTÄVER. Jag har grävt i varenda handväska och letat i var eviga jackficka. Den finns här men var. Mitt i allt elände ringer en kille jag aldrig träffat, men som tydligen har mitt nummer. Alltså, han ringer på min privata mobil.

Jag: Har jag gett dig mitt nummer?
Han: Nä, men jag är en stalker. Det var ju inte hemligt direkt.
Jag: VA? Eeh!
Han: Skoja. Jag har fått det av dig.

Sen blev det lite stressigt.

Stressmåndag säger jag bara...