Själv satt jag i datasalen och jobbade på min magisteruppsats när min kursare från USA störtade in i tårar. Hon var så chockad att hon inte fick fram ett ord. Hon började mumla om bomber och flygplan och vi fattade nada. Vi försökte surfa in på nyhetssajter. Dessa låg nere. Jag mailade min kopis i NYC, men inget svar. Tillslut fick vi tag på en radio. Tiden stod stilla. Vi vågade knappt andas. Var det krig nu? Dagarna som följde var de märkligaste i mitt liv.
Själv var jag på väg ner till Malmö och skulle kolla på MFF-Djurgården. Min kompis sa "min tjej sa att nåt plan hade flygit in i en byggnad i USA". När vi stannade vid Ekerödsrasten för att kasta vatten stod alla besökarna tyst och tittade på den lilla 14"tv:n. Bilderna sitter fast på hornhinnan.
Jag var på kontoret och jobbade. DN:s hemsida stannade plötsligt. Vi satt klistrade framför tv:n på kontoret och höll andan. Oförmögna att fatta vad det var vi såg. Jag flög till Island fyra dagar efteråt. Det var en läskig flygresa. På helspänn.
Jag vaknade upp vrålbakfull, tittade till vänster i sängen...kände inte igen tjejen ifråga...smög upp, satte på kaffe å slog på tv:n....trodde först det var nåt jävla skämt...satt nog klistrad framför tv :n några timmar...båda 2.
Jag var på jobbe ten vanlig dag. Det kändes helt osannolikt när kollegan störtade in och sa att någon flugit in i skyskraporna. Satt vid radion och hörde hur de plötsligt störtade samman.
Jag pluggade i Falun, vi hade grupparbete. Plötsligt blev det helt tyst inne i salen då nån startat tv:n där inne. Helt sjukt. Helt ofattbart. Fortfarande.
Jag minns att jag pratde med min svärmor. Hon var övertygad om att tredje världskriget som brutit ut. Jag minns också hur jag tyckte att allt var som på film. Overkligt verkligt.
Det är intressant att man minns det så bra. Satt precis som nu och stirrade på skärm. Pluggade. Några brydde sig inte. Tror jag var lite chockad.
Satt hemma hos min dåvarande pojkvän i Brighton och förstod inte riktigt vad det var vi såg på tv´n... Dagarna efter var det enda samtalsämnet huruvida London skulle bli gas-bombat eller inte, om det i så fall skulle sprida sig till Brighton och vad man skulle ta sig till i sånna fall. Kändes obehagligt och konstigt...
Det är som när Palme sköts... Jag kommer aldrig att glömma den där tysta minuten man skulle ha.
jag bodde i san francisco, väcktes av nyheten, satt framför tv:n hela dagen, bilder som är fastbrända på näthinnan. alla pratade om att transamerica-byggnaden i SF stod näst på listan. United 93 som tvingades ner mitt i ingenstans var på väg till SF och alla pratade om hjältarna på planet. I skolan pratade vi om vilka påföljder det här skulle få för islam i Amerika, den nya boven i Hollywoods filmer blev "araben" istället för "den svarte mannen"... Sex år har gått, men inget har blivit bättre...
Satt i skolan framför en dator när en kille i klassen under kommer inspringande o säger att ett plan hade flugit in i wtc, satt klistrad framför datorn efter det, tror inte vi lyfte ett finger för skolarbete innan lunch i alla fall. Dessutom var det nog enda gången jag verkligen varit inne på cnn och bbc:s hemsida. ett litet ps. är det inte väldigt märkligt att byggnaderna rasar underifrån när flygplanen flög in i toppen?(kanske sett för många konspirationsteorier på you tube)
Satt ute i skogen på älgjakt, när jag kom tillbaks till slaktboden fick jag höra vad som hade hänt..det året bodde jag i mitt hus, så jag såg på det på tvn när jag kom hem..
Blingbling • Gammal nu! • Stockholm
tänk att det redan gått sex år sedan det hände, det är fortfarande så fräscht i minnet. själv var jag precis tjugo år fyllda och satt på ett sunkigt hotell-rum i sveg, där jag gjorde en intensiv kurs i ett desperat försök att få körkort. det var så outhärdligt tråkigt, så jag kaste ifrån mig böckerna och satte på den lilla teven - då hade det första planet precis kraschat och tv4 tog in live-sändningar från cnn. först trodde jag att det bara handlade om en tråkig katastrof, tills det andra planet kom flygandes några minuter senare och det kom in rapporter om ett tredje plan som var på väg mot pentagon. då föll alla bitar på plats. det kändes helt overkligt att gå tillbaka till körskolan
för en sen lektion några timmar senare - ingen verkade medveten om vad som hade inträffat.