Kameleonten Blingblång
Gårdagens dejt på Amaranten var tuff. Fyra timmars intervju. Tänk er. Tillslut sa jag faktiskt ifrån. Man kan föra en konversation utan frågor, sa jag till honom. Fast snällt förstås. Killen tog det till sig och erkände att han var lite arbetsskadad. Han är huvudjägare, thats why. Jag förlät honom. Han tyckte dock att jag var konstig som inte ställde några frågor alls och tolkade det som ointresse från min sida.
Det mest absurda och roliga under dejten var ostchocken. Vi bjöds på läckerheter av en man som visste allt om ostar. Alltså, det var inte skojigt för att det smakade gott och gratis, utan för att mannen med ostarna kom fram efter att ha tjuvlyssnat på vårt samtal (den där intervjun ni vet), och sa;
- Vars kommer du ifrån?
Jag svarar då Umeå.
- Hahaha, jag är från Ålidhem, kontrar han.
Jag erkänner såklart att jag egentligen inte är från Ume, utan från Strand. Ingen känner till Strand.
Och ni skulle ha sett minen på honom när jag kläckt ur mig detta. Det visade sig nämligen att han kände halva byn. Därefter pågick en namedropping utan dess like.
Fy fasen vad världen e liten. Precis lika liten som bloggvärlden.
visst blir man försvånad? enda problemet jag råkar ut för är att inte komma ihåg exakt vad folk heter o så....