Vi backar tiden ett år
För lite drygt ett år sedan avslutades min cancerbehandling. Jag var väldigt matt och fick vila ut i min kompis femma. Minns att jag solade på balkongen, lyssnade på ljudböcker & sov mig igenom dagarna. Jag var för svag för att gå ut. Våren gick till spillo, våren som gud glömde. Men vad betyder det när jag i efterhand vunnit mitt liv tillbaka.
Maj var en fin månad det där helvetesåret 2006. Trots detta solsken hade jag det kämpigt. Jag skulle hitta tilbaka till livet. Det kändes svårt. Cancerbehandligen var över, men jag var långt ifrån själsligt fixad.
Ensamheten var tuff. Det minns jag. Jag fick klara mig själv, vilket jag också gjorde. Inget jag önskar någon annan att genomlida. Men ibland blir det så. Speciellt när man har sin familj väldigt långt bort.
Se till att någon alltid håller dig i handen när det blåser motvind.
Tack doctors för att ni fanns där för mig våren 2006.
Ni höll min hand vid första cellgiftsbehandlingen, första strålbehandlingen, röntgen, operationer och när jag skulle sövas. För att inte glömma uppvak. Jag ska aldrig glömma det.
du är tuff bling! att du har kommit tillbaka så snabbt, och verkar leva loppan!!