Semesterrester
Det här med semester är ju fantastiskt. Jag gör ingenting hela dan utan att ha dåligt samvete för det. Mäh, gud vad jag ljuger. Klart jag har. Men skit samma. Jag ska ändå va ledig i fyra veckor nu och kommer hinna med sjukt mycket i allafall. Undra just om det blir nöd på dötid. Förresten, efter en hektisk helg på Rossö kan det vara skönt att göra just ingenting. En dag i alla fall.
Rossö blev inte som i fjol på långa vägar. The Misfits existerar inte längre. Vi har och försöker ta tag i våra liv. Iof var P lika rastlös som ifjol, men det är tradition när man är i Strömstad. P klarade halva natten. Kl 01 midsommardagen satt han i en bil på väg till Stockholm igen. Lugn, han va nykter.
Midsommardagsnatt på terrass var den som berörde mig mest. Jag fick höra två livshistorier. Tragedier jag inte hade en susning om. Det gjorde så ont. Det var K, vars pappa misshandlat honom typ hela barndomen och sedan M vars pojkvän misshandlat henne i 5 år. Narkotikaproblem, alkoholism och ensamhet. Jag ville bara skrika rakt ut. När vänner man älskar berättar tuffa och ruffa livsöden tar det extra hårt. Men det är också skönt att få veta. Övrigt så badade vi och jag skar mig på snäckskal. Alltså, vatten är härligt så länge jag slipper vara i det.
där ser man vad man kan överraskas av att sådant man annars bara ser på tv händer inom ens närmaste miljö....usch!