© En annaN

Jag har utvecklat en särskild relation till mina bloggbesökare. Den ligger förankrad i vår delade passion för kommunikation och frustration. Tror jag. Egentligen talar jag bara tala för mig själv här. Detta intresse är helt nytt för mig. Alltså det här med att blogga och knyta an till andra bloggare. Inget konstigt eftersom jag tyngdlöst brinner för skrivandet. Men att det skulle bli så här. Att man fått bloggkompisar liksom. Vilken bonus.

På lediga timmar och minuter träffas vi på varandras bloggar. Varje dag är som en ny månlandning. Hur går det för Dr S och Lilla Blå, hur har PapaMac det, vad har Lazy Girl gjort i dag, har Kajen något att avslöja, vad gör Nollåttan, vad har busfröet Litenfrö nu hittat på, har poeten Marcus åstadkommit något vackert och när får Therrorese kasta sina kryckor?

Jag har fått en skara bloggkompisar som jag värnar om och som jag vill ska ha det bra. Ni hittar dem i menyn till höger. Jag har länkat till dem alla. Deras maniska bloggande har skapat nya rutiner i mitt liv. Jag bara måste besöka dem flera ggr per dag. Klick, klick, Hehehe till bekostnad av annat. Mitt jobb bli lidande, min lägenhet förfaller, ååååh gud. Nä, om man skulle ta och besöka dem igen =)