© En annaN

Tvåtusensju har snart nått sitt värdiga slut. Det blir till historia, precis som allt annat. Jag tycker om detta år. Jag har haft vansinnigt skoj och faktiskt glömt allt de jobbiga jag gått igenom. Detta har varit året då jag hittade tillbaka till mej själv igen, till glädjen. Jag har också lärt mig vad jag egentligen tycker är viktigt och mindre viktigt bland ting och hos människor.

Och ikväll samlas en liten skara av dessa människor jag tycker så mycket om. Vi ska njuta av en avsmakingsmeny på La Cucina. Att just jag bjudits in känns som en ära. Och kanske är min närvaro en ära för dem. Det är människor som verkligen ger av sig själva och jag har kommit på (kanske lite väl sent i livet) att de är dessa personligheter jag trivs bäst med. Dom som vågar vara sig själva, dom som vågar säga till och ifrån, dom som inte är så jävla rädda eller törs visa att de är det, vilket tyder på styrka.

Nytt år imorgon. Det vankas fest och jag längtar. Åter igen med vännerna. Vi har gått och blivit en stor familj. Kärnfamiljen kan ju ta och slänga sig i väggen. Vi är singlar och sambos i en enda stor skön röra. Skål tame fan!

Förresten så vill fredagens dejt ses igen. Du anar inte vad det smickrar mitt ego att han vill ha just mig. Lilla mig... Va med mig... What?! Jag blir helt sjukt mallig. En farlig känsla tror jag. Men en bra start på nya året och ett fint avlut också för den delen.