© En annaN

Snart fyller vi ett år bloggen och jag. Till en början sa jag till mig själv, well det lär bli två veckors bloggande max, ett år senare sitter jag här. Jag har bloggat mer än jag hade planerat. Jag har skrivit fler inlägg än vad jag drömt om. Jag har övat, raderat, formulerat, skrattat, gråtit, kommenterat och dominerat.

Varför blogga?

Svaret är enkelt: Det är befriande, roligt, spännande, underhållande och bekräftande. Som en ventil. Det låter kanske som en dans på rosor, men det är det inte. Lika roligt som det är att blogga är det också frustrerande. Det kan bli till ett tvång. Att ständigt måsta uppdatera eller kommentera.

På min blogg har jag trevat mig fram. Jag har skrivit lite om min sjukdom och mina tankar kring den. Jag har bloggat om dejter fram tills att en av mina dejter hittade ett inlägg och kommenterade haha, och jag har intagit olika ironiska poser. Jag har följt en slags blogginstinkt. Min blogginstinkt.

Till en början intresserade jag mig för hur en blogg skulle se ut och vara. Med tiden har det omvandlas till en slags nyfikenhet på vad min blogg faktiskt kan bli. Min blogg är min blogg.

Håll utkik efter ettårskalaset.