© En annaN

Är jag ensammast i hela världen som jobbar denna Valborgsmässoafton? Det stör mig förresten inte det minsta. Jag och de fåtal kollegor som faktiskt valt att jobba idag har det very cosy.

Jag gillar att jobba. Inte för pengarnas skull, utan för utmaningen. Det är liksom lattjo. Speciellt nu när jag fått rejäla saker att bita i. Jag offrar gärna majbrasan för att istället använda hjärnan. Lösa problem och leverera liksom.
 
Okej då, jag erkänner. Pengar har såklart betydelse. Framförallt att jag kan försörja mig själv. Jag skulle aldrig någonsin vilja leva som en parasit på någon annan. Men guuuud så osexigt. Hellre försörja än bli försörjd i såfall. Ja ni vet ju att jag faller för charmiga bohemiska fattiglappar hehehehe. Ni vet, dom sexiga söderslackerkillarna. Men jag försörjer dem så gärna. Come to mama...

Appropå ingenting. Jag är så förkyld att jag helst vill sticka ner en gaffel i halsen och klia. Näsa och ögon rinner. Trist, för jag har fått tacka nej till två trevliga tillställningar senare ikväll =/ Det blir nog me, my self and I istället om inget under skulle ske. Jag får väl ta och tutta på ett ljus eller nåt. För mysfaktorn. Eller ringa någon som vill komma över och hänga i soffan. Nån som inte är rädd för lite baciller. Micke kanske. För er som inte vet vem Micke är så är det min polare in tha hoods. Den ascoola killen på KB gatan.

Dags att bjuda på en bild. Sorry Micke, men du är ju skitsnygg här ju. Vi är lite svettiga bara, men du vet ju varför hehehe.