Ett erbjudande - men inte för mig =/
Nu har vi på firman fått ett erbjudande. Alla anställda kan ansöka om avgångsvederlag, men bara 200 bli beviljade. En möjlighet till ny karriär – äntligen!
Jag har nappat, men min chef har gett tydliga signaler att han inte tänker låta mig gå. Hur gör jag då? Ska jag söka, och få ansökan avslagen? Vilken sist hamnar jag då i? Kanske i ett guldläge. För om de inte beviljar min ansökan betyder det ju att de uppskattar min arbetsinsats. Och om jag då är så briljant, ja då måste de ju visa det. I lönekuvertet och i utvecklingsmöjligheter. Eller så kanske jag hamnar i underläge. För nu vet chefen att jag inte är det minsta lojal.
Varför vill jag lämna mitt företag? Ja, den frågan fick jag faktiskt också av min chef. Saken är den att när jag blev sjuk i våras har saker och ting fått ett annat perspektiv. Jag har bara ett liv och jag vill göra något bra av det. Jag vill jobba med människor. Inte sitta här dagarna i enda och knacka på ett tangentbord. Sedan är jag inte direkt villig att offra allt till ett företag som faktiskt inte brytt sig det minsta om mig. Herregud. I våras när jag var sjuk och befann mig i ett chocktillstånd tvingades jag att fixa allt själv. Samtal till HR, anmälan till försäkringskassan (som ju faktiskt ska skötas av min arbetsgivare – men icket…), samtal till sjukvårdsförsäkringspersonal m.m. Till råga på allt skickar någon på företaget bekräftelsen på min sjukanmälan till en namne på bolaget och inte till mig. Ett misstag som är oförlåtligt. Som ursäkt fick jag ett futtigt mejl. Jag ville hålla min sjukdom hemlig, men tji fick jag.
Ja kära vänner, jag hade cancer och som plåstren på såren fick jag av företaget ett brev med två biobiljetter. Så mycket bryr sig arbetsgivaren. Så opersonligt att jag kräks. Och vem 17 orkar gå på bio när man tar cytostatika och strålbehandlas varje dag. Jag som var så slut att jag inte ens pallade att sätta på en dvd hemmavid. Varför ska jag bry mig när inte de gör det?
Nä, jag är inte bitter. Bara ledsen. Jag om någon är väl värd detta avgångsvederlag. Släpp mig. Låt mig gå!
