Hej
Två år har gått sedan sist. Håret är längre och jag starkare, yey...som tur är både mentalt och fysiskt. Det är harmoni i livet. Jag har dessutom tagit steg i karriären. Gått från det stora tröga företaget till det lilla flexibla globala, modiga och smarta. Det bästa jag gjort sen vi hördes sist tror jag. Äntligen har jag varma smarta människor i min omgivning. Som ger mig bästa energin. Och som uppskattar mig.
Nej jag bär inte alltid diadem. Jag fick välja mellan diadem och boa när bilden togs. Det var ju kalas. Jag tycker bilden fångar mitt liv just nu. Rosa och fluffigt.
Men hörrni. Det krävs motgångar för att livet ska nå toppen. Jag har haft dom. Och visst brottas jag ibland med demoner från förr. Det är det som kallas livet. Eller?
Jag tänkte att jag skulle väcka liv i min blogg igen. Det törs man ju göra nu när ingen är här. Jag vill berätta om människorna omkring mig. De som lyfter mig. Jag vill berätta hur det är att vara strax över 40. Att bli tant. Att äntligen våga stå för vad jag tycker. Att ha landat. Att inte ta skit. Att bara göra saker som känns sant och fint. Och ibland mina demoner. För alla brottas vi med oss själva å andra.
