Andras ungar, mina barn


Jag är bonusmamma sedan några år tillbaka. En sjukt härlig bonus vill jag lova. Och just nu är dessa bonusbuns i en förbaskat treflig ålder, 9 och 11 år. Dom är liksom två självgående å smarta individer som sprider kärlek när de dundrar in i mitt liv varannan helg. - Hej Anna!!!!!

Det betyder att vi får längta till varandra och ha välbehövda pauser från varandra. Och där emellan slipper jag barnansvar och kan vara barn själv. Kan det bli bättre? I dont think so. 

Det är riktig lyx faktiskt att få rå om dessa killar lite så och då. Speciellt för mig som inte kan få egna barn. Inte för att det är nån större förlust eller sorg. Ganska skönt att slippa föda barn faktiskt. Och bäbisar är jag ju nästan lite rädd för. De kan ju gå sönder när man håller i dem. Som små fågelungar. 

Och jamen..  Det går faktiskt att älska andras ungar lika mycket som sina egna. Tro mig. Jag skulle vandra över lik för dessa två grabbar. Älskar dom verkligen. Det är det finaste jag har. 

Sedan har jag ju en pälskling också, tillsamman med min älskling.  Min hundson Stig. Han har äntligen lämnat tonåren. Jag undrar hur det blir när mina bonusbarn hamnar i tonåren. ’Du är inte min mamma åldern’. Det ska bli sjukt spännande. Då får man gömma nyckeln till vinkylen. 

💕

(null)