Jag kommer aldrig att slå mig till ro
Hur rätt måste det kännas för att det ska vara värt besväret? M har föreslagit att vi ska ses. Jag vet hur det slutar. Helkväll på JB, tusen drinkar & hem till mig. Och jag som känner nada. Pirret har försvunnit utan att jag märkt det. Eller fanns det någonsin där. Tas vi för givet?
