© En annaN

Han klarade inte av att jag inte ville ha en relation. Han blev ett mongo. Ändå var jag tydlig från dag 1.
'Jag vill inte bli ihop med dig!'

Kraven kom. Att jag skulle avguda honom. Titta bara på honom. Jamen allt blev ju knas. Jag blev rädd.
Han borde ha ställt sig frågan varför jag inte ville ha honom som pojkvän istället, men det intresserade honom föga.

Ni kommer inte tro mig när jag berättar vad jag wastat tid på i höst.
Hata mig inte. Jag behövde huda.

Jag har i 4 månader idkat könsumgänge (okej, lite vanligt umgänge också) med en kille som;

- Bor ihop med sin tjej
- Föreslår trekant med sin tjej
- Saknar självförtroende
- Kräver bekräftelse

Och så blir han förbannad när jag talar om för honom att jag inte vill ha honom. Att jag inte är det minsta kär.
Är det så jävla konstigt!

Well, skönt att tillslut bli av med karln. Humor bara att han blev så arg på mig. Jag har inte gjort honom något. Det var snarare han som gång på gång grisade. Jag var den med rättighet till ilska.

Värst (också lite tragiskt) var ändå gången då han bad sin tjej ringa mig - - från hans telefon. Full var hon också och hon bad mig möta upp dem på en bar. Jag ba "hej men nej"! Dubbelsuck! Eller den gången han visade MMS på sin chefs vagina. HJÄLP!! UTVECKLINGSSTÖRT! Visst, han får knulla sin chef, men jag vill inte ha hennes vagina upptryckt i fejan. Värre än ett spöke.

Som ni kanske förstår var han bra i sängen, annars hade jag aldrig utsatt mig för detta.
Han var bra så länge han inte pratade helt enkelt. Tyvärr höll han inte alltid käft.