Bloggträsket

Hur många bloggar kan man ha egentligen, innan man bloggar ur? Jag har tre stycken och kan väl tycka att det är lite väl, men det går. Däremot kan kvalitén svikta. Det har jag märkt. Herregud.

Jag har Smurflandet tillsammans med bloggare Crusty. Kanske har ni hittat dit? Där är jag lite lat måste jag säga. Crusty får dra det största lasset. Smurflandet har fler besökare än min Blingbling, det trodde ni inte va?! KUL. Tänk att smurfar engagerar så många. Jag lovar att göra ett ryck här. Blogga oftare. För jag har nämligen laddad ner bloggappen till min lur och kan lägga ut en smurf om dan om ni så önskar. Företaget kan inte spärra min telefon, så är det. Håll utkik vänner. Håll utkik.

Sedan har jag mitt lilla videoprojekt, min videoblogg. Den är jag otroligt dålig på att marknadsföra och den har förmodligen inga tittare alls. Ska va mamma då. Pappa har ju redan sågat den hehe. Här sitter jag fortfarande och funderar på ett upplägg. Vad skulle vara kul att titta på? För filma mig själv hela tiden känns inget vidre. Problemet är bara att vännerna inte tycker om att jag filmar dem. De är livrädda. För vaddå? Det är bara Micke T som ställer upp. Och Crusty. Fast filmen på skönsjungande Crusty censurerades visst. Likaså filmen på den strippande dvärgen. Jag undrar varför.

Förresten Crusty. Får jag länka till din nya blogg?

Fundering

Varför börjar jag alltid gråta när jag ska trösta? Det känns ju sådär. När blev jag blödig? Undrar o undrar.

När jag var liten var jag hård som sten. Jag grät tex endast en gång under hela lågstadiet. Fröken skvallrade att det var när Jens och Jonas hoppade sönder min kritask. Jepp, de fick komma in i vårt klassrum och be om ursäkt.
Märkligt att jag kommer ihåg det.

Numera kommer tårar lätt som en plätt. Men bara för dom som är värd det.

Doggytankar

I bland kan jag känna att det vore mysigt med en hund. För jag kan det där med hundar. Dom gillar mig, jag gillar dom. Well, nu har jag aldrig haft hund så där på riktigt. Men när jag skötte om Dennis en sommar, en vovve om ni undrar, hände följande. Han gick ner i vikt och blev av med sina höftbesvär. Som valp på nytt och busig. Nu kan det iof bero på att jag drygade ut hundmaten med morrötter för att få lite pengar över till annat. Eller så var det alla våra långa promenader i Tokyo för att lära oss hitta utan hjälp av tunnelbana. Vem vet. Jag gick förresten också ner i vikt.

Jag skulle vilja bli fodervärd. Ha en hund på helgerna. Hundstallet har Doggywalk, det har jag  kollat upp. Dessvärre verkar de inte ha behov av några walkare just nu.

Tänk om man kunde hyra en hund, bara ibland, när vovvesuget faller på. Det kan man förresten i Japan, men jag tror djurvänner sätter stopp för det här. Eller så har ingen kommit på tanken att det faktiskt kan vara en affärsidé. Hyr en hund en vecka.

Vilken hund hade jag haft om jag haft en?

Gissa!!

Okej, jag svarar. Jag skulle vilja ha en tax (en korthårig sådan - mjuk - inte sträv) eller en Fransk Bulldog.



Snälla, kan ingen hjälpa honom!


Saknad

Mitt i livet kom jag på en sak. Gud vad jag saknar FRÖET. Snälla, kan vi inte ses snart allaihopa? Ni vet vilka ni är, jag behöver inte förklara det närmare.

Och eftersom jag saknar så tänker jag bjuda på denna. Bara för er. För att väcka lite längtan liksom. Måtte ni förlåta mig.

Oj vad jag svamlar i denna lilla filmsnutt. Men jag var ju så glad och berusad. På allt. På er. På livet. Den dagen just då..

LIVET! LEVA LIVET! NU SOM DÅ!



Inser nu att Papamac pratar mer norrländska än vad jag gör. Hmmmm. Måste gå en kurs i mitt hemspråk!

Onlinespel

Nu när så få tittar in här vågar jag komma med en bekännelse. Jag spelar nördiga spel på internet. Riktigt nördiga.

Låt mig presentera mitt Mafia liv för ett ge ett exempel. Där är jag Underboss i New York och El Soldado på Cuba. Min familj består av en klan på snart 400 medlemmar. Det oroar mig något att vi är så få, men vi är starka. Inte ofta jag förlorar en attack om man säger så. Och gör jag det tar jag hjälp av fina familjen. Låt mig presentera åtminstone 15 st ur styrkan. Två av dem är  svenskar. Killen i keps och killen i toppluva. Och som de ställer upp. Skickar mig energi och vapen och tips.

Kärlek!

När man håller på med dessa nördiga spel får man vänner runt om i världen. Jag har bl a hittat en svenskättling i USA. Hon är lite som jag. En tvillingsjäl där på andra sidan skärmen. Jag vill hälsa på henne.



Mitt andra liv lever jag i Yoville. Där har jag en pojkvän som målar bananer. Alltså IRL - precis som jag. Haja, nästan läskigt ju. Han är dessutom från norrland har jag fått veta. Ni har träffat honom förut här på bloggen. Han heter Macco.
Här har vi förfest i min lya.



Hur mycket tid lägger jag på detta? Well, minst en timme om dan + en del chattande och schattrande med onlinevännerna i spelen.

Borde jag söka hjälp? Ja, jag borde nog det. Men så har jag upptäckt att många på FB börjat med liknande spel. Mina fina Bloggfamilj spelar Farmaville. Jag vågar själv inte joina, för då blir det ytterligare ett spel att uppslukas av. Därför vänner ignorerar jag inbjudningarna. Fler spel skulle sluka hela min lediga tid.

Jag har nog sett att Valp har samma frilla som jag. Supersnyggt. Me like! Men vad gör du med fåret?


Byebye Microbloggar

Och vips raderade jag mig från Microbloggarna. Det var inte min grej. Det kändes ungefär lika personligt som att skicka mass-SMS. Inget för mig. Jag vill kommunicerar på andra sätt, typ lyfta luren, ses eller skriva utan begränsningar. Min dialog är värd mer en 140 ord. Jag kom på att; gud så fånigt Twitter är. Ett slags masspsykos av skryt och hävdelse, men av vad.. Nää, töntigt. Jag trivs bättre med att skryta här. Så här kommer några 140:is skryt (men passa på, för det är nog sista gången):

Har sett film dem Paul.
Drack fredagsöl på Ljungrens.
Kliver upp nu.
Ska äta kräfter ikväll.
Skolkar midnattsloppet.


Fast Nanoblogg har jag valt att behålla. Där finns mina favoriter som kan det där med ord. Fantastiska Copysar, som kanske inte vet om det själva. Tänk, de kan tala till mig med ett ord. De behöver liksom inte 140 tecken för att kräkas ur sig diverse "idag har jag, eller idag ska jag". Ett ord och jag fårstår precis. Och de gör det så bra.

Nu när jag lämnat microbloggarna kommer jag få mer tid här. Även mer tid att läsa din blogg. Och din. Och din odinodinodin... Vilken befrielse. Så förlåt alla Bloggyvänner och de få som följer mig på Twitter. Det är inte ert fel. Och jag håller koll på er i alla fall. Jag vet ju var era bloggar finns. Och jag stalkar er på FB. Ni klarar er alldeles utmärkt utan mina meningslösa 140:isar.

Ska vi ses över en bärs ikväll. NEJ, inte på Twitter.. utan på riktigt. Och ingen behöver veta var.

Nätkänsla

Jag orkar inte. Internet ger mig fördomar. Och som jag jobbar med dem offline --fördomarna. Ni skulle bara veta. Men vad hjälper det liksom. Så fort jag är online igen får de bränsle. Jag brukar tänka; på nätet är inte på riktigt. Det hjälper inte.

44 % Hetero

44% Heteroanna_nystrom is 44% HeteroHur hetero är du? Hur hetero är Alex Schulman? Testa vilket Twitterkonto som helst och se hur det ligger till. Är vi verkligen orden vi använder? Vi ses på Pridefestivalen!


Ifall ni undrar?

Föreningslivet - mitt liv

Hela mitt liv har kretsat kring olika medlemskap i föreningar. Jag tänkte berätta lite om det för er som vill lyssna och läsa. Och för att att jag kan sakna det livet. Jag vet inte vart det tog vägen.

Here we go!

Först ut var troligtvis Strands IK. Jag tror bestämt att jag föddes in i klubben. Där kom jag första gången i kontakt med Innebandy. Det var tidigt 80-tal och klubborna såg ut som hockeyklubbor. De var gula och blå. Det var också i Strands IK som jag tog mina första tennislektioner med Gunnar. Japp, byn hade egen tennisplan. Vi hade också en stjärna som slog Jocke Nyström i Knattekuppen. Jag och farfar hade som hobby att leta bollar utanför banan, som ju faktiskt låg mitt i skogen.



Parallellt med medlemskapet i Strands IK gick jag i Mulleskolan. Vi promenerade stigar fram på Hemberget för att tillslut träffa på skräptant --henne var jag rädd för--eller gulliga Mulle. Vi lärde oss tycka om och ta hand om skogen. Fast bäst var alltid fikat. I sin lilla rygga bar man saft och nåt att tugga på. Och vintertid var det Skridskoskola.



Efter Mulle var det dags för 4H. Det var läger hit och dit, oftast i Åmsele, och vi drev egna företag. Företagen granskades och betygsattes av Punkarn. Det busades också en hel del hemma hos Åströms. Experiment, pyssel och bakning.



Efter blomstrande klöver och alla äventyr jag upplevde där blev jag Scout. Djungelpatrullen vig i lianen. Hajker och grejer. Minns Silver Pilen, läger i Österrike och en massa bus. Vilse i skogen med Öhman, sova i snöbevack, bära kniv etc.



Okej, jag lämnade inte sporten. Jag spelade fotboll såklart. Strands IK hade inget forbollslag, så detta gjorde jag i Spölands IF. Det blev en del cuper och de jag minns bäst var den i Karlstad och de på Nydala Kamping. Sedan hade Vännäs en alldeles egen fotbollsskola, sponsrad av Stinsen.



När jag blev vuxen, eller när jag tyckte att jag var vuxen, lämnades alla dessa fina föreningar. Jag hade inte tid med sånt och man tyckte ju då att det var något barnsligt. Men i gymnasiet vaknade jag till. Jag engagerade mig i Rödakorset. Japp, jag blev Första Hjälpare. Det gick så långt att jag blev uppdragsledare och tävlade i SM och VM (eller var det EM). Jag minns i alla fall en fantastisk resa till Ungern. Som första hjälapare jobbade man i skidbacke och på konserter och på diverse evanemang. Det plåstrades om många sår om jag säger så.




Jag kan sakna föreningslivet. Ge mig en förening att vara med i. Kanske skulle det göra mig harmonisk och lycklig. Eller ska jag starta en egen? Lite som att driva ett eget företag. Och det lärde jag mig ju i 4H.

Nattsudd

Jag är nattmänniska vilket är väldigt ensamt. Vänner sover, grannar sover, internet sover. Det finns bara jag. Och när nu internet gått och lagt sig finns inte så mycket annat att göra än att blogga. Det är i alla fall bättre än att prata med sig själv. Även fast det just nu, i skrivande stund, känns som om jag gör just det. Pratar med mig själv!

Hej, jag heter Anna och jag skriver med mig själv.

Imorgon måste jag hitta en bikini. Jag skriver det här så jag kommer ihåg eländet.

Familjen

Jag är så glad att Ester kommit igång med sitt bloggande, men också ledsen över att Fröet och Therror tagit sig en paus. Kom tillbaka, kom tillbaka. Min fina bloggfamilj. Ska vi inte ta och ses snart? Helst vill jag lägga ut filmen från förra sommaren. Från vårt poolparty. Men då jag sluddrar så förbaskat låter jag bli. Dessutom ber jag Fröet se lite kåt och tacksam ut. Det låter very vulgo.

Och Hanna är ju tillbaka nu, och Grannen. Vad säger ni Blogmafia? Ska vi dejta? Jag ska bara till Grekland en sväng först. Vi kanske kan sammanstråla hos Papamac eller Pudding. Typ i Juli.

Och när kommer Kajen hem?

Eftersom min film från Grannen är något censurerad kommer denna i repris.


Hurra

Herregud vad glad jag är att inte SD nådde fram till något mandat. Med SD menar jag Sverigedemokraterna och inte Spray Date. Jag hade gråtit och skämts ifall Sverige bidragit till främligsfientliga parlamentariker.

Jag tycker det känns friskt att det blåser grönt och nytänk. Att många röstat på PP och MP. Detta trots författardrömmar och innovatörstänk i sinne. Patent och upphovsrätten drabbar inte mig. Inte idag. Såvida inte drömmar blir verklighet --då lär jag knorrar. Fildela mig idag, men ge fan i det imorgon - om jag skapar nåt värdefullt dvs. Då vill jag att ni ska betala. Okej? Men hur stor är den sannolikheten. Den dagen jag skriver en bok finns inte böcker.

Är det förresten någon som granskat PP mer på djupet? Vad vill de igentligen? Är integritetsfrågan viktigast? Det borde den vara. Kluvet är det. Går vi inte alla omkring ILR och på nätet och ropar "se mig, se mig" eller "läs mig, läs mig".

Jag har inget emot att bli övervakad. Så länge jag inte håller på med något kriminellt och terroristigt då vill säga, men det gör jag ju inte. Jag är glad att det faktiskt finns ett en slags storebror där ute. Vill de får de hemskt gärna läsa min mejl, mina sms, min blogg och mina microbloggsinlägg. Men jag tror allvarligt inte de har tid med sånt. De jagar betydligt större bovar, banditer, pedofiler och terrorister än lilla svennebanan BLING.

Jag stod och velade mellan MP och PP i röstbåset igår. Sen tänkte jag; kanske säkrast att rädda världen. Att tänka lite på någon annan än mig själv. 

PP får en chans till vid nästa val. Men då får de allt ha något mer att komma med.  

Cash is queen

Inget har varit sig likt den senaste veckan. Jag har gjort konstiga saker. Som i fredags t ex. Då hoppade jag in i en taxi utan att kunna betala för mig, för när jag väl var framme hittade jag inte plånboken. I panik frågade jag om jag kunde betala med rikskuponger. Natura är liksom inte min grej. Det gick inte, så vi växlade telnummer. Nu är det hela uträtt och jag är fri från skuld.

En annan något crazy grej är att jag hardcorestött på en kollega på vår firmafest. En lyckligt gift och trogen tvåbarnspappa. Hur kunde jag. Nää, det gick inte så bra det heller.

Det är både kul och spännande att göra otippade saker. Som idag då. Jag röstade på ett helt nytt parti. Och i torsdags gick jag själv på bio. Mmm, sen har jag  kraschat ett labb på Karolinska, strippat, låtit en människa undersöka mina bröst.. Jag har dejtat en Dj och besökt bloggare i Nynäshamn.

Här kommer en kavalkad av den senaste tidens förunderligheter och äventyr.



Och sen tänkte jag bjuda på Trancemusik från min dejt också.




Det är med skräckblandad förtjusning som jag den senaste tiden ägnat mig åt att bryta mösnter. Sånt som kallas att leva. Ja må hon leva.

10 000 klick starkare

Idag har jag gjort något för första gången i mitt liv. Jag har tillbringat 2 timmar med en PT. Det firades med två glas vin och en bollabäääz (sorry, men stava till det kommer jag aldrig att lära mig). Är det nu mitt nya liv börjar? Eller kanske nästa vecka, när den där PT:n sammanställt mitt program. Som jag kommer följa slaviskt.*Not*

Herregud, jag är så klen. Och ni skulle ha sett mig på den där bollen. Oslagbart. Det klippet hade fått 10 000 klick på Youtube. Och då skarvar jag inte. 

Idag är jag starkare än igår.

Ensam kvar

Känner ni den? Ensamheten. När alla bloggkommentarer uteblir, när besökarna är färre än 10, när twittrarna slutar kvittra, när bloggyister slutat chattra. Jag kan höra ekot av mina egna tangenter. Det går så långt att jag kommenterar mig själv.

Alla har påsklov från Internet. Alla utom jag. Känner mig som en idiot som är här inne och ens försöker.

Läs mig, se mig, hör mig. Kom tillbaka från era påsklov.

Fuskbo

Sitter i gate 41 med destination Umeå. Inte en Umebo känner jag igen. Är jag Umebo då? Jag gjorde testet på FB, men fuskade. Googlade till mig svaret på två frågor. När resultatet kom löd det nåt i stil med; antingen är du en äkta Umebo eller så har du googlat till dig svaren. Skämdes. Jag har alltid fuskat på prov. Var det nån som kunde skriva fusklappar så var det jag.

Skäggryckarn

Piraterna äter lunch i vår matsal lite då och då. Tingshuset ligger ju närsgårds. Och idag, när jag trängdes med dem i kön, fick jag en sjuk tvångstanke. Om man skulle ta och rycka en av dem i skägget. Sen ba kläcka ur sig nåt i stil med; aja baja. Lite samma känsla som den när jag träffar tomten. Jag vill, jag vill. Och nu gör jag det. RYCK!

Som tur var fastnade handlingen i tanken och blev aldrig till nån action.

En sak att fundera över-- Varför vill jag alltid rycka dem som ger bort saker i skägget?

Att skriva är också att synas

En blogg ska andas. Min gör inte det. Den har stagnerat. Jag märker det själv så tydligt. Inläggen upprepar sig. Inget e nytt. Och den åldras inte som jag vill. Den mognar inte ens.

 

Vet ni varför jag skaffade mig en blogg? Nä, det vet ni såklart inte. För det är en sanning jag undanhållit eller ljugit om--i tre års tid. Många tror att mitt bloggande varit terapi, att jag behövde få skriva av min sjukdom. Eller kanske att jag är ego och vill synas? Men icket. Ville jag synas hade jag lagt ut bilder på mig, i tid och otid. Ville jag terapisnacka hade jag gjort det, mer ofta än här. Och skriva av mig har aldrig varit min grej. Detta är kanske första gången. Hi!


För mig handlar det om skrivandet. Allt jag vill och tycker om är att jobba med mitt skrivspråk. Experimentera, finlira och förbättra. Det är det jag pysslar med på bloggen. Ett intresse som skapade Blingbling. Visst, jag kan erkänna; att skriva är också att synas. Genast är vi tillbaka i stycke två. 

 

När det flyter på ja... När det flyter på. Idag kom jag på - jag kommer ingen vart. Jag behöver hjälp. Därför min fråga. Jag ville inte ställa den förrän jag värmt upp er.

Har ni tagit en skrivkurs? I så fall, vad gav det? Ny inspiration, mer glöd, bättre rytm, skrivglädje eller kanske... ingenting?


Men hörrni

När någon ur bloggmafia kommer med en utmaning, ja då antar man den. Denna utmaning handlar om höst och vinter och grejer. Tur, för då finns det en sannolikhet att jag kommer ihåg. Lets start.

Bästa köpet
Jag blev erbjuden att omvandla min hyresrätt till bostadsrätt. Ett fin affär.

Roligaste festen/utgången
Avskedsfesten för Bill i tät följd av nyår. Båda värda att nämnas.


Bill i blått för er som undrar. Jag törs nämna honom vid namn nu när han lämnat landet.

Höstens låt
Det får bli nåt med Göte. Denna gillar jag.

Roligaste resmålet
Min höst har varit utan resor, vintern likaså. Trist jag vet, men vi tar igen det i vår.

Bästa bio
Det har varit en riktigt usel filmhöst och vinter. Allvarligt. Nämn en bra film. Men till helgen tänkte jag klämma Gomorra. Förresten, jag gillarde Patrik 1.5 och Låt den rätte komma in. Fast de släpptes väl i somras (även om jag såg dem i höstas/vintras).

Höstens foto



Vid Nyfiken Gul på Södermalm/Skanstull

Hösten/vinterns flirt

Helt klart Italiano mafioso

Bästa dagen
Denna var mysig. Bastubad, isvak och god mat -- med finaste sällskap.


Jag har lärt mig
Det blir bara bättre med åren. Typ allt blir bättre. Jag har lärt mig uppsaktta saker på ett annat sätt. På ett bra sätt. Jag har lärt mig tycka om mig själv och det som sker.

Frisyren
Har inte haft någon frisyr sedan maj 2008. Men så idag, då bar det av till salong. Fick massage, ny hårfärg och skruvlockarna tillbaka. Tjena, ser ut som guldlock.

Väskan
En grön vintage som inhandlades för 10 kr på secondhand i Vännäs.

Plagget
Men gud så svårt. Det får bli en BH för endast 150 spänn, som dessutom passade.

Musiken
Jag har denna höst återuppdagit Trio Ligo som favoriter. Lyssnat av och an. Underbara texter och sköna melodier.

Beautyprodukten
Hårinpackning

Smycket

Bär fortfarande arbandet i titan som Norrbaggen svarvade till mig, eller hur fasen han nu gjort det. Fett coolt och jag är ensam i Sverige om det. Kanske i hela världen, om han nu inte gjort nåt liknande till en annan tjej.

Kaffe
Kok kaffe

Skor


Och nu utmanar jag alla manliga läsare på min blogg. ALLA. Jag kommer att jaga er tills jag ser resultat på era bloggar.

Sista dagen ut och kut

Året 2008 är snart slut. Även det värdigt. Ja, faktiskt riktigt bra. Tametusan bättre än 2007. Jag ska fira in  2009 och ut 2008 tillsammans med mina vänner hos snyggPer i Norrtälje. Han har lovat bastubad och isbad, fixat mat och dryck och jag ska få sova i tornet. Najs! Gruvar lite för isvaksbadet bara. Finns det is i Norrtälje?

Nu behöver jag bara ta mig dit -- från Norrland till Norrtälje. Jag har mindre än ett dygn på mig. Jag tar flyget, sen kanske Pete kan köra, annars buss till Norrtälje. Det ska nog gå vägen att ta sig den vägen.

Tänkte jag skulle avsluta 2008 med en liten frågestund. Det är jag som svarar och jag som ställer frågorna. En liten egoistisk form av Jeopardy.

 

Årets kris

Finanskrisen. Vet ni hur mycket mina investeringar bara rusat? Tyvärr i fel riktning.. Och den största tabben av allt var att jag tidigt på året valde att lämna pillerbranschen. Gissa vilka de enda aktierna som gått med plus i år är? Ja just det, de förbannade pillerbolagen. Gaaaaa.


Årets grubbleri
Vart är jag på väg?


Årets vi tror det när vi läser det
Jag har börjat samla på Smurfar. Jag har till och med en Smurfblogg tillsammans med Crusty.
smurflandet.se


Årets glädjedödare
De som kväver mig med suckar och typ mumlar; "det går aldrig". Bort med dom. Våga döda min glädje säger jag bara, våga. Jag har utrotat alla dessa glädjedödare. Mitt 2009 kan bara bli bättre.


Årets motto
Jag ska resa mycket, älska mycket, fira min 35-års dag med pompa och ståt, umgås, hitta kärleken, leva livet, våga mer, vara ärlig, kommunicera rakare, trivas.


Årets flört
Min Italianlover. Han får nog hänga med in i 2009 --en stund. Jag var visst lovad en present från Södra Italien. Gud, en julklapp fick jag också. Är vi ihop nu?


Årets nätdejtingsajt
Facebook och alla dessa singelapplikationer som där finns. Gud vad fina killar jag träffat på där under 2008.

Årets hit
Jag nynnar på den nu.


Årets resa
Kanada, speciellt vinresan, hajkingen, alla goda grekiska middagar i Toronto och såklart Montreal. Morgondagen lär också bli en resa. Man vet aldrig vad Per kan hitta på.


Årets pirr
Alla dejter, alla vackra möten, alla vackra människor och alla bloggare där ute.


Årets bästa nyhet

Jag ska bli faster.


Löfte

Min Italian lover har tre nyårslöften;

1) dare
2) tell always what I think
3) no regrets

Jag har snokat mig till dem. Ska jag fortsätta träffa honom framöver lär det bli en spännande resa. Nästan lite obehagligt med människor som säger vad de tycker. Sedan har han skrivit mig ett långt mail också. Att han faktiskt saknar mig. Jag tror han tjuvstartat lite med sina löften.

Appropå löften. Här kommer mina;

- Våga be om hjälp
- Inte komma först och gå sist ( i alla fall vad gäller jobbet)
- Ägna mer tid åt dem jag verkligen älskar
- Säga nej lite oftare
- Hitta kärleken
- Kommunicera rakare (både på blogg och IRL)

Det får räcka så.

Har du några såna där löften?

Mr President

Tänk att Hussein har blivit president över USA. Jag kan fortfarande inte smälta det.


Det var värst

Ibland vill man bara ligga. Alltså, i soffan menar jag. Jag menar slappa. Fast ligga vore fint det med. Det var ett tag sedan. Ibland vill man bara vila. Det var också evigheter sen.

Jag jobbar för mycket. På väg att bränna mig ute. Jag är ute för mycket, när jag borde va inne. Tänk om man va det -- inne!

Jag vill va cool. Jag vill va inne. Jag vill ligga.

Jag hasar runt i ursexig svart, ganska mjuk morgonrock. Som värsta giftasmaterialet. Ingen ser. Inte ens en granne i den annars så fluktvänliga söderkåken. Nä, för utanför fönstret är det en stor jävla byggnadsställning. Den är ute.

Tristesstyckerier en vanlig jävla torsdag

Nähä men eftersom ingen annan har tänkt göra det så får väl jag ställa upp! S-O-M V-A-N-L-I-G-T.

Det ni just läste är något slags negativt jävla mantra som förföljer mig. Jag säger det inte högt. Jag tänker det och sen gör jag det. Inte blir jag av med det heller.

Jag är en looser. Jag är på tok för snäll. Jag gör saker andra duckar för. Det ytnyttjas. Som fan.

Jag är snäll för din skull, och för din, och sen för din, o din. Men ser ni inte. Det är på väg att göra mig elak. Snart smäller det.

Jag får nog

Eeeew vilken märklig musiksmak jag haft genom åren. Här är två låtar jag krigade för att få höra. Fråga mig inte varför. Jag skäms.

Annars då? Jo, jag är på väg att dräneras. Det är jobbet, det är hösten, det är killarna. Jag får nog och går ut ur mitt liv. Jag lever här som ett moln på marken.


Svart

Vad är det med mig? Vetskapen om att jag ska migla med fina folket på Lidingö ikväll göra att jag medvetet klär mig som en svart anarkist. För att retas med de adliga blå har jag DR martens kängor, svartare än svartaste mejken, baggybraller - - svarta även de. Black baby black. Var är mina svarta linser när jag behöver dem. Borde ta med mig Devil Cat i koppel också. Svart och svårmod.

Alla kommer att hata mig såklart. Äntligen en känsla. Jag ska dessutom se till att få hångla med ett backslick. Gärna någon med pappas kort. Är han upptagen, ännu bättre. Jag ska retas med alla. Alla.

Sådär. Nu har jag även lila nagellack och lila läppstift. Ärligt. Jag ser galen ut. Det här kan bli bra, riktigt bra. Skyll dig själv som bjudit mig säger jag bara. Skyll dig själv.


Var känslor blev av, det vet inte jag

Att gå omkring och inte få känna något tråkar ut mig. Jag till och med läntar efter att få bli olyckligt kär, bara nåt händer. Något som berör, irriter, entusiasmerar. Vad som helst. Hit med en stark känsla innan jag får frispel. En spark i magen, en pil i hjärtat. Jag har tråkigt.

Igår ja. Då var det mys. Pretto M bjöd på gudomlig middag med fatastiska viner. Vi snackade fram till småtimmarna. Om litet och stort, allvar och dråpligheter. Om Burning the man och Nåt 33 år, som bor här. Trevlish. Fina kloka tjejer jag tycker väldigt mycket om. Igår hade jag en känsla. Idag är jag bakis och den är förlorad.

Ikväll ja. Det vankas fest på Lidingö. Jag har bestämt mig för att åka dig och röra om i grytan. I samma veva ska det firas kanadensare in da hoods. B-boy fyller år. Det ryktas om party på mosebacke. Fest, fest, fest. Jag vet inte om jag orkar. Jag vill sjukskriva mig från det. Men går jag inte vet jag hur det blir. Då ligger jag här och känner ingenting, precis som nu. Jag måste ta mig ut.




Tidigare inlägg
RSS 2.0