Ett år går fort

Från att ha bloggat en gång om dan så har väl denna webbplats blivit någon slags blogga-en gång-om året-blogg. Tragiskt. Här finns nog inte ens en läsare kvar. Inte ens Twitter får sig några inlägg från mig. Det beror kanske på att jag skriver så vansinnigt mycket i mitt yrke. Har jag blivit kommunikationsutbränd?

Jag har haft ett ganska så kämpigt år. Jag har förlorat min pappa. Jag har förbränt 18 kg fett. Jag har slitit mitt hår med unghunden Stig. Att ha en stor hund kanske inte är värst jobbigt. Men att ha en stor hund med mycket energi, som dessutom är osäker på sig själv = mycket jobb och slit. Men värt varenda brottningsmatch. För fasen vad kärlek jag får av min hund.

Pedro och jag har misslyckats med planen att flytta norröver. Det är väl egentligen mitt fel, men jag tycker inte att det rör sig värst mycket på jobbmarknaden i Umeå och jag har inte hittat ett jobb värt en flytt. Pedro å andra sidan blir erbjudan jobb hela tiden. Är det inte Dubai, så är det Hammarby Sjöstad. Varför kan ingen jaga mig. Hallå head hunters! Helst hade jag velat dra till Portugal ett år eller två, men herregud, deras ekonomi är på samma låga nivå som Greklands. Nu är de bara de 5-stjärniga hotellen som håller öppet. Resten gapar tomt. Det är nog bäst att vi stannar hemma.

Vänta här nu, jag hade 8 besökare här igår. Hur är det möjligt?