Vrider mig i feber

Jag känner mej mer ensam än någonsin. Det är stunder som dessa jag avskyr att vara singel. Jag har ingen som lagar mig mat, ger mig vatten, bäddar ner mig, baddar pannan. Det är bara jag och min feber. Och kampen att bli kvitt den. Tiden går långsamt. Jag blir inte ens glad över sexexet och hans tafatta raggningsförsök på msn. Jag blir inte glad över nåt.

Jag måste snyta mig.

Min blogg har tappat läsare. Det känns på ett sätt skönt. Nu har jag kvar dem jag vill ska vara här och jag törs också bli lite mer personlig i mitt storytellande. Jag behöver inte skoja bort allt. Jag törs vara jag.

Nu börjar jag yra av Neocitran och ska sova lite.

"När jag vrider mig i feber om natten kommer 6-xet och ger mig vatten".