Släkten är inte värst

Jag är så happy över att jag numera har två släktingar i stan. Två kusiner - yey. Jag hoppas såklart på fler framöver. Elvira kanske? 

Well, igår hann vi med lite öl innan min DJ:ande stjärna till kusin skulle vidare till Oslo för gig. Jag hoppas på fler sammankomster inom snar framtid. 

(null)


Min andra familj

Det här är min andra familj. Den som finns i Portugal. Saknas i bild gör Pedro. Han finns här hos mig. På bild finns annars hans syskon, föräldrar och syskonbarn. De som öppnat upp sin famn för mig. 

Jag kan inte språket - än. Men med kärlek vi kommunicerar. 

I maj (snart) åker jag och Pedro ner och köper vårt hus. På gatan där apelsiner och citroner växer och doften av salt från atlant smyger sig på. Och med förhoppning att släkt i norr ska mötas med familj i Algarv. 

Sardinfiskarekvarteren — here a come!!!

Amen. 


(null)




Andras ungar, mina barn


Jag är bonusmamma sedan några år tillbaka. En sjukt härlig bonus vill jag lova. Och just nu är dessa bonusbuns i en förbaskat treflig ålder, 9 och 11 år. Dom är liksom två självgående å smarta individer som sprider kärlek när de dundrar in i mitt liv varannan helg. - Hej Anna!!!!!

Det betyder att vi får längta till varandra och ha välbehövda pauser från varandra. Och där emellan slipper jag barnansvar och kan vara barn själv. Kan det bli bättre? I dont think so. 

Det är riktig lyx faktiskt att få rå om dessa killar lite så och då. Speciellt för mig som inte kan få egna barn. Inte för att det är nån större förlust eller sorg. Ganska skönt att slippa föda barn faktiskt. Och bäbisar är jag ju nästan lite rädd för. De kan ju gå sönder när man håller i dem. Som små fågelungar. 

Och jamen..  Det går faktiskt att älska andras ungar lika mycket som sina egna. Tro mig. Jag skulle vandra över lik för dessa två grabbar. Älskar dom verkligen. Det är det finaste jag har. 

Sedan har jag ju en pälskling också, tillsamman med min älskling.  Min hundson Stig. Han har äntligen lämnat tonåren. Jag undrar hur det blir när mina bonusbarn hamnar i tonåren. ’Du är inte min mamma åldern’. Det ska bli sjukt spännande. Då får man gömma nyckeln till vinkylen. 

💕

(null)


Hej

Två år har gått sedan sist. Håret är längre och jag starkare, yey...som tur är både mentalt och fysiskt. Det är harmoni i livet. Jag har dessutom tagit steg i karriären. Gått från det stora tröga företaget till det lilla flexibla globala, modiga och smarta. Det bästa jag gjort sen vi hördes sist tror jag. Äntligen har jag varma smarta människor i min omgivning. Som ger mig bästa energin. Och som uppskattar mig. 


Nej jag bär inte alltid diadem. Jag fick välja mellan diadem och boa när bilden togs. Det var ju kalas. Jag tycker bilden fångar mitt liv just nu. Rosa och fluffigt. 

Men hörrni. Det krävs motgångar för att livet ska nå toppen. Jag har haft dom. Och visst brottas jag ibland med demoner från förr. Det är det som kallas livet. Eller? 

Jag tänkte att jag skulle väcka liv i min blogg igen. Det törs man ju göra nu när ingen är här. Jag vill berätta om människorna omkring mig. De som lyfter mig. Jag vill berätta hur det är att vara strax över 40. Att bli tant. Att äntligen våga stå för vad jag tycker. Att ha landat. Att inte ta skit. Att bara göra saker som känns sant och fint. Och ibland mina demoner. För alla brottas vi med oss själva å andra. 


Kusinerna



Jag glömde ju berätta att jag träffade mina kusiner denna helg. I bild saknas Elvira, Mikael och Jonas. Annars bra uppslutning. Inte varje dag man åker 90 mil enkel resa för å festa till det. Men det var det värt. 


En kusligt vacker kust

När det är mörkt å jävligt, som i november, sneglar jag tillbaka till september. Månaden när vi vandrade på stränderna och när vi grillade fisk. Då blir jag lycklig igen. Tänk, jag har fått ett andra hemland. Ett som är magiskt vackert om än i ekonomisk kris. 









Sommarvibbar I can tell


Kändismejl

Ibland får jag mejl av kändisar. Inte så glamour som ni kanske tror, men en tonårstjej hade säkert mördat för att få brevväxla med denna goding. 




40 #aren

Jag valde iaf att fira mina 40 taggar. Både med tvagning och resa i vått och torrt. Mitt äskade lammkött styrde upp. Nu fattas bara festen. Den senareläggs då tant måste vila.








Min hund

Det här är Stig. Min och Pedros 30 kg tunga bäbis. En gris i fårakläder. 


Status

Nu har jag inte bara plockat hundbajs i sommar, som ni kanske tror. Jag har även haft privilegiet att avnjuta pojkvän, grillad sardin, portvin, sardinpate, bo 5-stjärnigt, lata mig på stränder, gått i Pride, älskat och... Men gud så mysigt inlägg. Ni hatar mig säkert.

Så här ett litet kollage.


Insikt

När den där gravida vackra kvinnan vräker ur sig förädlade ärliga saker om passion. När man inte riktigt vänjer sig. När man utöver ärligheten inser att man sett döden. Ja, då vet man att man lever.


Revoltbesöken

Jag får ofta besök av generation yngre släktingar. Kusiner och kusinbarn från norr. Och varje gång de sedan återvänder sker det med någon slags revolt i bagaget. Är det inte tatueringar så är det cuttningar. Nu senast detta lilla arty.

Så det är alltså skurna tatueringar som gäller nu. Japp. Vanliga blecktatueringar är ju töntigt. Något som alla har. Själv har jag 4 st, varav 3 sitter medicinska. Det visste ni inte va? Att man kan bli tatuerad via landstinget.


Stockholm Music & Arts

Igår var jag på Skeppsholmen för att lyssna på Björk. Jag har sett henne förr (i Tokyo på Mt Fudji Festival) och ville liksom se ifall hon höll måttet. Det gjorde hon. Kanske inte lika vacker nu som då. Då, vit fantastisk klänning, med vingar. Nu, som Plupp. Nåt slags universalt troll från yttre space. Alltså jag skojar inte. Titta på Sandras bilder här:

Hur som, Björk hade en grym teslaspole på scenen. Det var den som fastnade på näthinnan. Den tom förföljde med mig i drömmar i natt.  

Björk var inte bäst. Ärligt talat var nog både Fatoumata Diawara och Buffy Sainte-Maries vassare. Dessa kvinnor måste ni kolla in.




Sommartider nej, nej

Ni tror att jag dött tråkdöden va? Men icket då. Det är bara Blogg.se s förbannade App som tagit långsemester. Jag kan inte logga in där. Ni får lida för det. Jag med. Mest jag faktiskt, för här surfar inte många in.

Sommarn är slut. Eller nej, jag börjar om. Semestern är slut. Jag sitter i skrivande stund och fryser i aircon medans ni ligger på stranden, smekta av solens strålar. Livet är inte rättvist. Inte någonstans. Inte ens på kungsholmen.

Min sommar i korta duggregn; Besökte Side i Turkiet. 6 blonda brudar. Jamen ni hör ju. Vi njöt av god mat, vin, pool och sandstrand. Shoppade gjorde vi också. Vi prutade så tom jag skämdes. Jag kom hem med jordens vackraste lampa. Så stor och tung att jag inte fixar sätta upp den. Nu står den i en garderob. Hurra.

Efter Turkiet blev det norrland som sig bör. Fint väder och en klassisk weekend med Vännäsdagarna. Det blev en del mys med brorsbarnen också och en tour bland Nyströmmarnas stugor och hus. Alla dessa hus och tomter (som ska klippas).

Efter Norrland blev det Västkusten och Brännö. En klassisk roadtrip med L80. Hon kör, jag underhåller. Jag tycker om den ön. Jag tycker om Göteborgare överlag. De mobbar inte mig ty jag är inte Stockholmare (jag bara bor där, vilket liksom är förlåtet). Vi härjade på i trädgården och varvade arbete med god mat och dryck.

Efter Brännö blev det öluff i Stockholms egna skärgård. Några turer till Ingarö, bad på Gålö, bad på Solsidan, bad på Långholmen. Alla dessa bad. För att citera Rauk: ”vad är det för nöje med å bada?!”.

Det sägs att sommaren har varit kall. Den kallaste någonsin. Det stämmer inte riktigt för mig. Min har vart varm.

Jag borde bjuda till med bilder från mina strapatser. För att liksom ge mer skryt till detta inlägg. Men ni har tur. Dessa finns i min mobil och inte på min dator. Ni som trots allt vill veta, kika in på Instagram (Newcurrent) eller hälsa på mig på Facebook. Förutsatt att vi är vänner där då rå.

Puss & Kram


Franskt

Jag har firat nationaldag med hovet. Det kändes inte svenskt alls. Snarare franskt. Trippat hit och dit, fått starka vader. För att inte tala om hållningen.


Grannsämja x 2

Ibland undrar jag om inte denna man höjt värdet på fastigheten och min lya. Vi får väl se hur hans nya platta tas emot helt enkelt. Han sjunger iaf om huset och gatan. Mina hoods, som också blivit hans.


Grannsämja

Här kommer ett lajvinlägg från grannens balle. Som jag njuter. Allan bjuder på chips och vattnar. Jag äter melon och lyssnar till innegårdarnas sorl. Gayparet på andra sidan pergolan spelar soft musik. Det här är så #livet. Tänker att jag är lycklig. Inte bara tänker, jag är det.


Hipsters ja

... dom dyker upp överallt där det vankas party. Gärna med fri öl, och gärna på någon lokal här på söder.

En hip invigning, och hipsters nosar sig dit. Visst är dom för söta.


Grisfest

Per är den roligaste festfixaren jag känner. Kanske därför att han alltid slår på stora trumman, men signalerar den lilla. Man får ett sms om en liten grilltillställning, kommer dit och möts av -- riggat tält, spättad gris, öl på kylning, dangolv, riggade strålkastare, rökmaskin, sol. Jamen, allt en grisfest ska ha. Och gästerna. En härlig blandning av gammalt och ungt, singlar och sambos, kids och kaniner.

A-M 3 år gammal pekar på grisen och säger "GRISEN ÄR DÖD".


Tidigare inlägg
RSS 2.0